Sammanfattning av barnens intervjusvar

Barnen symboliserar lek med något roligt och menar att pedagogerna också har roligt när de leker. Enligt barnen är vuxna ibland med och leker och ibland inte. När pedagogen är med i leken tycker barnen att det är roligt. Det finns särskilda lekar som barnen uppskattar pedagogens deltagande extra mycket. Barnen uppskattar även att leka med sina kompisar eftersom de gärna vill leka själva. Barnen ger även uttryck för att de vill leka själva på grund av att de tycker att vuxna pratar för mycket i leken. Vidare berättar barnen att pedagogerna inte alltid har möjlighet att vara med i leken eftersom de måste jobba och göra annat. I stället brukar

pedagogerna hålla koll på barnen eller prata med kollegorna menar barnen. Barnen ser fördelar med pedagogens deltagande i leken, bland annat att de vuxna kan bidra med material, hjälpa till vid konflikter samt leka med dem när de inte har någon att leka med.

7 Diskussion

Syftet med studien är att få kunskap om förskollärares tankar kring sitt eget deltagande i barns fria lek, samt hur barn ser på pedagogens deltagande i lek.

Studiens frågeställningar, ”Hur uppfattar förskollärare sitt deltagande i barns fria lek?” samt “Hur uppfattar barn pedagogers deltagande i sin lek?”, har besvarats i resultatdelen och kommer i detta avsnitt att jämföras och diskuteras utifrån den forskning och litteratur som presenterats tidigare. I diskussionen redogörs även några implikationer för den pedagogiska verksamheten. Avslutningsvis redovisas förslag på fortsatt forskning.

7.1 Resultatdiskussion

Likt Knutsdotter Olofsson (2017) betraktar förskollärarna i vår studie fri lek som barnstyrd och något som sker på barnens villkor. Det framkom att förskollärarna väljer att delta i leken på olika sätt beroende på situation. En möjlig tanke med att förskollärarna väljer att delta i fri lek är att två av förskollärarna anser att sitt deltagande kan främja barns utveckling och lärande, vilket är något som även Fleer (2015) betonar. Förskollärarna kan gå in i barns fria lek med avsikten att rikta barnens fokus mot ett specifikt innehåll i syfte att främja barns lärande. En förskollärare var dock kritisk mot att delta i fri lek med syftet att integrera undervisning på grund av att det finns en risk att barns lek påverkas negativt.

Förskollärarens uppfattning kan bero på att hon ser fri lek som lek utan vuxna, vilket Knutsdotter Olofsson (2017) menar är en vanlig uppfattning. Eidevald och Engdahl (2018) argumentera för att det inte går att se fri lek som lek utan vuxna eftersom fri lek är en del av utbildningen som pedagogen har ansvar för. Björklund och Palmér (2019) betonar i sin studie att pedagoger kan integrera undervisning i leken om pedagogen har förmågan att tolka barns lek samt är följsam mot barns initiativ för att fånga deras intresse. Vår uppfattning går hand i hand med

förskollärarnas i studien som menar att barnen i fri lek kan utvecklas och lära med stöd och utmaning från pedagogen. Ellneby (2019) beskriver att det behövs en balans mellan fri lek och styrt lärande för att inte riskera att barns egen lek får mindre plats i förskolan. Vi tänker i enlighet med Ellneby att barnens intresse kan hamna i skymundan när pedagogen endast fokusera på lärandet.

Fri lek som nämnt tidigare ska ske på barns villkor (Knutsdotter Olofsson 2017), däremot visar forskning att pedagoger många gånger styr barns lek (Fleer 2015;

Løndal & Greve 2015). I vårt resultat framkom det att barnen uppfattar att vuxna pratar mycket i leken. Vi reflekterar över om barnen märker att vuxna deltar i leken för att undervisa och att barnen därmed väljer att leka själva för att inte bli störda.

Även i Pramling Samuelsson och Johanssons (2009) studie drar forskarna slutsatsen att barnen väljer aktiviteter de klarar på egen hand för att skydda sin lek från

pedagogerna. Vi reflekterar över om barnen känner sig kontrollerade när

förskollärarna ställer för många utmanande frågor. Förskollärarna lyckas då inte inta barnens perspektiv utan går i stället in i leken och tar över, vilket gör att barnen kan känna sig kontrollerade. Detta är även något som forskning visar är vanligt

förekommande, bland annat menar Løndal och Greve (2015) att pedagogen kan delta i barns lek genom att ställa kontrollerande frågor. Även i Fleers (2015) studie försökte pedagogen smyga in kunskap i leken. Förskollärarna i vår studie är

medvetna om att pedagogerna behöver ha ett lekfullt förhållningsätt för att barnen inte ska känna sig kontrollerade. Vi drar slutsatsen utifrån förskollärarnas och barnens intervjusvar att pedagogerna ska integrera undervisning i fri lek på barnens initiativ för att kunna främja barns lärande, vilket även Björklund och Palmer (2019) lyfter fram utifrån sin studie. Björklund och Palmér (2019) upplyser att när

pedagogen deltar i barns lek kan pedagogen hjälpa barnen att utveckla kunskaper och färdigheter som är nödvändiga för leken. Vi tänker i enligt med Knutsdotter Olofsson (2009) att pedagogen ska delta i barns lek på deras villkor.

Det går att koppla mycket av förskollärarnas uppfattningar till det initierande och inspirerande förhållningssättet som Løndal och Greve (2015) fann i sin studie.

Förskollärarna i vår studie kan bland annat inspirera barnen genom att bidra med nytt material. Även barnen ger uttryck för att pedagogen kan bidra med material till leken när de finns nära till hands. Förskollärarna berättar även att de kan gå in i fri lek när barnen behöver stöd och när leken har avstannat, antingen genom att delta i den pågående leken eller genom att styra upp en ny lek. Knutsdotter Olofsson (2009) redogör för att barn kan behöva en knuff in i lekens värld genom att pedagogen deltar och inspirerar barnen. Vi tänker att när förskolläraren deltar genom att ge barnen stöd kan avbrott i leken minska, vilket även framkom i Tsais (2015) och Løndal och Greves (2015) studie. Ellneby (2019) förklarar att

pedagogers deltagande är extra viktigt för de barn som har svårigheter med att leka.

En förskollärare i vår studie förklarar i likhet med Ellneby att hennes uppdrag är att hjälpa barn som inte kan leka genom att själv delta i leken tillsammans med barnen.

Öhman (2019) menar att barn som inte kan leka med andra hamnar efter i sin språkutveckling och får inte samma möjlighet att utveckla sin lekstyrka. Utifrån Öhmans konsekvenstänk anser vi att det är viktigt att hjälpa de barn som inte kan leka redan i förskolan eftersom leken är en central del i förskolans vardag.

Pedagogen behöver därmed vara med i barns lek och inte vid sidan av leken för att kunna ge barnen stöd och förutsättningar för lek.

I resultatet framkom det att barnen anser att leken blir rolig när pedagogen är med och att de gärna vill att de vuxna ska vara med i leken. Även resultatet i

Einarsdottirs (2014) studie visar att barnen uppskattar när pedagogen är med i leken.

Anledningen till att leken blir roligare när vuxna är med kan bero på att

pedagogerna går in i leken med engagemang och hänsyn till barnens initiativ. Leken kan pågå längre när pedagogen är engagerad i det barnen gör (Løndal & Greve 2015). Det framkom att förskollärarna i vår studie brukar gå in i leken när de får inbjudan av barnen, vilket skiljer sig från Pramling Samuelsson och Johanssons (2009) studie där pedagogen ofta inte går in i leken trots att barnen bjuder in dem.

Anledningen till att studiernas resultat skiljer sig kan bero på vilken inställning pedagogen har till den fria leken. Under intervjun fick vi uppfattningen om att förskollärarna värdesätter leken högt och gärna delta i fri lek om barnen vill.

Knutsdotter Olofsson (2009) framför att många pedagoger inte lägger tid och engagemang på den fria leken. I Fleers (2015) studie framkom det att pedagoger ofta intar en passiv roll i barns lek. I likhet med forskning framkom det i vår studie att barnen uppfattar att pedagogerna tar en passiv roll under fri lek. Barnen anser att pedagogerna pratar med varandra under fri lek vilket Løndal och Greve (2015) kopplar till den övervakande rollen som innebär att pedagogerna ägnar mer

uppmärksamhet åt andra vuxna på bekostnad av barnen. Løndal och Greve menar att leken inte kan vidareutvecklas om pedagogerna lägger sitt fokus på kollegorna.

Vi har dock förståelse för att pedagoger inte alltid har möjlighet att delta i barns lek, men det ska inte vara på bekostnad av barnen. I resultatet framkom anledningar till att förskollärarna inte deltar i barns lek. En förskollärare väljer att inte gå in i leken när det händer för mycket runt omkring. Det kan bero på att hon känner ett

kontrollbehov eftersom barngrupperna är stora. Løndal och Greve (2015) bekräftar att pedagoger ofta tar den övervakande rollen när barngruppen är stor. I resultatet ger barnen uttryck för en avsaknad av pedagogers deltagande i fri lek vilket kan kopplas samman med att förskollärarna inte alltid kan eller hinner delta. Även pedagogerna i Aras (2016) studie kände att de inte alltid hann delta på grund av att de behöver göra andra saker under fri lek. Vi reflektera över om stora barngrupper och avsaknad av tid för planering leder till att förskollärare gör annat under fri lek.

Av våra egna erfarenheter är det under fri lek som pedagoger passar på att göra olika “måsten”. Samtliga förskollärare i vår studie nämner att de inte alltid hinner delta i fri lek, vilket kan förstås som att förskollärarna behöver göra sina ”måsten”

I resultatet framkom det att pedagogens deltagande inte alltid uppskattas av barnen eftersom de ibland vill leka själva, vilket leder till att pedagogen få hålla sig utanför leken. Knutsdotter Olofsson (2009) förklarar att pedagoger ska vara med i barns lek samt att barn ska få ostörd tid att leka för att kunna utveckla sin lek. Enligt samtliga förskollärare i vår studie bör pedagogen inte alltid delta i fri lek utan i stället delta på avstånd. Öhman (2019) framför vikten av att pedagogerna finns nära barns lek för att kunna få kunskap om barnen. Även förskollärarna i vår studie anser att den observerande rollen kan synliggöra saker som inte går att se när man själv deltar i leken. Empirin visar att förskollärarna ser möjligheter med att delta på avstånd till leken, för att skaffa sig kunskap om barns intresse samt se vart barnen befinner sig i sin utveckling. Kunskapen som förskollärarna tar del av kan sedan ligga till grund för hur förskolläraren planera sin verksamhet.

Förskollärarna väljer att inte delta i leken när den flyter på bra för att undvika att störa leken. Vi tänker i enlighet med Öhman (2019) att pedagogen behöver hitta en balans mellan att delta och lämna leken ifred och även reflektera över om det är rätt tillfälle att delta i leken. Samtliga förskollärare tycker det är svårt att hitta balansen mellan att delta och inte. De ge även uttryck för en osäkerhet kring att delta i barns lek eftersom det finns en risk att störa barnen. Pramling Samuelsson och Johansson (2009) samt Aras (2016) lyfter fram ett skäl till att pedagogen tvekar till att delta i barns lek, vilket kan bero på att pedagogen känner sig osäker kring hur man går med i barns lek samt har en rädsla för att förstöra leken, vilket vi kopplar till att

förskollärarna i vår studie kan välja att agera passivt till barns lek. Vi reflektera över om denna osäkerhet leder till att förskollärarna medvetet väljer att inte gå in i barns lek. En intressant aspekt är att förskollärarna beskriver att de kan gå in i barns lek och direkt märka att leken avstannar. Vi tänker i enlighet med Tsai (2015) och Tigistu Weldemariam (2014) att pedagogen behöver använda sig av en lämplig strategi för att komma in i barns lek. Författarna förklarar att pedagogen först bör observera leken för att skapa sig en förståelse för vad barnen leker och sedan anpassa sitt deltagande efter det. En möjlig tanke med att förskollärarna förstört leken när de tagit klivet in i leken kan bero på att de inte observerat leken innan.

Pedagogens förmåga att ta klivet in i barns fria lek har en avgörande påverkan om leken förstörs eller inte menar Tsai (2015) och Tigistu Weldemariam (2014).

Vår studie bidrar med ökad kunskap om förskollärares tankar kring sitt eget deltagande i barns fria lek, samt hur barn ser på pedagogens deltagande i lek.

Pedagoger i förskolan kan berika barns fria lek genom att ge förslag och idéer för att driva leken framåt, men även främja barns lärande genom att ställa utmanande frågor och synliggöra nya erfarenheter för barnen i leken. Det är viktigt att barnen får stöd och förutsättningar till att kunna leka med hjälp av pedagogen. Vi behöver vara medvetna om att barnen värdesätter leken högt och att det är leken i sig som är viktig för barnen. Det krävs att pedagogen har kompetensen att ta vara på barnens villkor samt är en engagerad lekpartner för att leken ska bli givande för barnen.

Avslutningsvis konstaterar vi med stöd av studiens resultat och bakgrund att förskollärarens deltagande i fri lek är varierande. Det finns inte något givet

förhållningssätt när det kommer till pedagogens deltagande i lek. Men det är viktigt att vara medveten om att pedagogen har en betydelsefull roll i leken, att se till att barnen får förutsättningar och möjligheter att leka för barnen meningsfulla lekar.

Barnen tycker leken blir roligare när pedagogen deltar vilket kan användas som ett motiv till att pedagogen bör delta i leken. Förhoppningen med studien är att pedagoger ska vilja, våga och värna om barns fria lek.