Sammanfattning

Resultatet i analysen av olika lärosätens utbildningsplaner är i enlighet med resultaten i analysen av kursplanerna. I resultaten av samtliga analyser framgår skillnader i framskrivning och frekvens av relationell kompetens- i utbildningsplanerna liksom i kursplanerna och i den jämförande analysen enligt kurskärna. Trots att forskare tycks vara eniga om vikten av relationellt kompetenta lärare, är det väldigt olika i vilken utsträckning lärosätena väljer att explicit ta upp sådan förmåga i utbildningen. Överlag är socioemotionell kompetens den aspekt av relationell kompetens som ges mest plats i styrdokumenten. Differentieringskompetens är den aspekt av relationell kompetens som framskrivs minst. Även i analysen av relationell kompetens i kurskärnorna framkommer ett mönster. I ämnes- och ämnedidaktiska kurser tycks kommunikativ kompetens premieras, medan det i verksamhetsförlagda utbildningskurser och utbildningsvetenskapliga kurser i högre grad premieras kommunikativ kompetens och socioemotionell kompetens. I nästa avsnitt kommer dessa resultat att diskuteras i relation till tidigare berörd forskning på området.

8 Diskussion

I detta avsnitt diskuteras studiens resultat i relation till tidigare forskning på området. Studien genomfördes i syfte att öka kunskapen om vilken betydelse som ges relationskompetens i styrdokument för lärarutbildningar i Sverige. För att ta reda på detta undersöktes hur relationell kompetens lyfts fram i utbildningsplaner och kursplaner i de nitton olika grundlärarprogram med inriktningen f-3 som via Antagning.se gick att söka till med start höstterminen 2020. Dessutom gjordes en jämförelse av andelen av delkompetenserna i kursplanerna, vilka kategoriserats efter kurskärna.

Som det framkom i analysen i denna studie, finns det en tydlig närvaro av relationell kompetens i lågstadielärares utbildning. Dock finns det stora skillnader, dels i framskrivning av relationell kompetens mellan olika kurser, dels i framskrivning av relationell kompetens mellan olika utbildningsplaner och dels i framskrivning av relationell kompetens i de olika kurskärnorna. Trots det faktum att utbildningsplanerna är mycket lika varandra vad gäller omfattning så visade det sig i resultaten i analysen att det förekommer avsevärda skillnader. Mittuniversietets utbildningsplan visade sig enligt vår analys innehålla en tiondel så mycket relationell kompetens som de utbildningsplaner som innehöll mest. Detta är intressant, inte minst ur synpunkten att relationellt kompetenta lärare är någonting essentiellt för yrkets uppdrag såväl som för elevers framgång, trivsel och utveckling (Jensen et al., 2015; Laursen, 2004; Herskind et al., 2014; Klinge, 2016; Aspelin, 2018; Nordenbo et al., 2008; Raufelder et al., 2016). Inom dansk lärarutbildning är relationskompetens ett framträdande begrepp (Skibsted & Matthiesen, 2016). Men ingenstans, i vare sig tidigare utredningar eller i denna studie, används begreppet i dokument för lärares utbildning i Sverige. Mot den bakgrunden är det intressanta resultat som framkommit i denna studie. I analysen av kursplanerna framkom att relationskompetens som fenomen framskrivs i stor utsträckning, även om begreppet relationskompetens inte förekommer. Dessa fynd är i enlighet med resultaten i Aspelins studie (2015c). I jämförelsen av framskrivningen av relationell kompetens i kursplanerna, kategoriserade enligt kurskärna, framkom ett mönster. I verksamhetsförlagda utbildningskurser och utbildningsvetenskapliga kurser framskrivs primärt delkompetensen socioemotionell kompetens. I ämnes- och ämnesdidaktiska kurser framskrivs primärt kommunikativ kompetens. Relationell kompetens framskrivs överlag minst i ämnes- och ämnesdidaktiska kurser. Detta skulle möjligtvis kunna bero på att det i dessa kurser, precis som Biesta (2012) spekulerar, läggs större vikt vid vad lärarna ska kunna, och det lärarna ska lära ut i ämnet, än på andra färdigheter. Det är dock ett intressant fynd då forskning visar att relationellt kompetenta lärare i större utsträckning lyckas bra med att förmedla sin undervisning, bland annat just ämneskunskaper (Nordenbo et. al., 2008). Att beakta relationell kompetens som en central kunskap för lärare att besitta, är alltså i enlighet med aktuell forskning på området (Fibaek Laursen, 2004; Herskind et al., 2014; Klinge, 2016; Aspelin, 2018; Nordenbo et al., 2008). Utöver att relationellt kompetenta lärare tycks lyckas förmedla kunskaper i sin undervisning på ett mer

framgångsrikt sätt, är de dessutom duktigare på att understödja och främja elevernas lärande (Nordenbo et al., 2008). Utifrån dessa resultat varierar blivande lärares utbildning i relationell kompetens avsevärt. Det kan tänkas påverka både lärarnas framgång i sin yrkesutövning och elevers inställning till skola i stort. En ojämlik utbildning i relationell kompetens genererar ojämlikt relationellt kompetenta lärare på arbetsmarknaden. Om man ser på det ur ett systemiskt perspektiv kan man säga att en förändring i en del av systemet kommer att sprida sig som ringar på vattnet till andra delar av systemet. Skillnaderna i den betydelse som ges relationell kompetens i lärarutbildningars styrdokument kan komma att påverka yrkesprofessionens relationella kompetens, något som i sin tur kommer att påverka elevers lärmiljö. Lärares kompetens är en av de viktigare resurserna för en likvärdig skola och ur ett likvärdighetsperspektiv påverkar detta möjligheterna att kunna erbjuda en skola för alla. Utöver elevernas trivsel, välmående och prestationer i skolan, visar forskningen att en god relation mellan lärare och elev är väsentlig även för elevernas sociala utveckling, liksom för elevernas motivation (Murray & Pianta, 2007). Värt att notera är dock att relationell kompetens kan medieras på olika sätt och med olika medel. Det innebär att det, oavsett den betydelse som ges relationell kompetens i styrdokumenten, kan bedrivas undervisning i relationell kompetens i en större utsträckning än vad som impliceras i stydokumenten. Därtill har vi i denna studie exempelvis inte undersökt på vilket sätt delkompetenserna av relationell kompetens praktiskt ges utrymme i utbildningarna. Det går endast att spekulera kring huruvida det kan vara så att aspekter av relationell kompetens kan vara svåra att konkretisera i styrdokument, och att det av den anledningen inte framgår det utrymme och den betydelse som ges relationell kompetens i utbildningen. Att det i SOU:s utredning från 2008 framkommer att nyexaminerade lärare upplever sig vara dåligt förberedda för många av läraryrkets centrala uppdrag och att många lärare upplever sig sakna kompetens att hantera de relationer och konflikter de dagligen möter i sitt yrke, stödjer de resultat som framkommit i denna studie. Tidigare har pedagogisk forskning och lärarutbildning underskattat betydelsen av mer personcentrerade värden så som respekt och empati i undervisningspraktiken (Jensen et al., 2015). Som det framgår i denna studie finns det både skäl och utrymme till en förändring av detta. Ett första steg mot att utveckla lärares relationella förmåga är enligt Aspelin och Jonsson (2019) att identifiera utvecklingsbehov. Det skulle kunna ha viktiga implikationer för lärares utbildning.

Sammanfattning

Eftersom resultaten i studien visar på en kraftig variation av relationell kompetens, mellan kursplaner såväl som utbildningsplaner, torde lärarstudenter vid olika universitet besitta olika relationell kompetens. En lärarutbildning med en sådan variation av innehåll av relationell kompetens måste antas generera en yrkeskår med olika relationell kompetens. Det innebär att elever, beroende på var deras lärare gått sin utbildning, ges olika möjligheter till en god utbildning.

Då det finns empirisk forskning som talar för att relationell kompetens är fundamental för det

pedagogiska arbetet, bör den också kultiveras i all lärarutbildning, systematiskt och på nationell nivå. Vi instämmer därför med Darling-Hammonds (2006) förordande av en implementering av ett allmängiltigt utbildningssystem för lärare, med standardiserade riktlinjer för vilka egenskaper en lärare bör besitta, och som alla lärarinstitutioner skulle åläggas att följa.

9 Konklusion

Denna studies syfte har varit att kartlägga och analysera hur kunskap om relationskompetens inkorporeras i lärarutbildning idag.

Studiens huvudsakliga slutsatser är att det förfaller finnas goda skäl att, i lärarutbildning liksom i utbildning för andra typer av sociala och mellanmänskliga yrken, inkorporera mer relationell kompetens än vad som görs idag men framförallt att frågor om vad relationskompetens är, och vilken plats den ska ha i lärarutbildningar, behöver diskuteras och analyseras ytterligare. Empiriska studier likt denna, kan vidga och fördjupa förståelsen av relationskompetens som fenomen och den roll som kunskap om relationskompetens ges i lärarutbildningar. Som det ser ut idag brukar lärares kompetensutveckling röra yrkesspecifika färdigheter såsom ämnesfördjupning, bedömning eller betygssättning men sällan är lärares relationskompetens ämne för den typen av formaliserad kompetensutveckling (se Aspelin, 2018). Bristen på utbildning i relationell kompetens i utbildningen innebär att lärarna får förlita sig på sina personliga erfarenheter och förmågor och intuitivt reflektera över samspel och relationer. Att låta lärarstudenter delta i professionella, praktiska analyser i ett samarbete med någon relationellt mera skicklig än de själva, är ett konkret exempel på praktisk aktivitet som skulle kunna implementeras i lärares utbildning och utveckla deras relationella kompetens och bidra till en fördjupad förståelse för dess betydelse. Att exemplifiera alternativa lösningar och ge konkret mening till kriterierna av relationell kompetens är ett annat exempel. Dessa aktiviteter skulle kunna understödja lärarstudenters möjligheter att kunna urskilja viktiga aspekter av lärar-elev-interaktioner som annars skulle gå dem obemärkt förbi.

Avslutningsvis anser vi att det för framtiden finns behov av ytterligare studier av utbildningen i relationell kompetens i lärarutbildningen. Vidare hade det varit av intresse att undersöka förståelsen för relationell kompetens - i teori och praktik - bland lärarutbildare, vilkas arbete ju utgår från styrdokumenten.

Referenslista

Alvehus, J. (2013) Skriva uppsats med kvalitativ metod: En handbok. Stockholm: Liber AB.

Aspelin, J. (2014). Beyond individualised teaching: A relational construction of pedagogical attitude.

Education Inquiry, 5(2), s. 233. Högskolan Kristianstad, Forskningsmiljön Forskning Relationell Pedagogik (FoRP), Sektionen för lärande och miljö, & Avdelningen för Pedagogik.

Aspelin, J (2015a) The elementary forms of educational life. Understanding the meaning of education from the concept “social responsitivity”. Social Psychology of Education 18(3), ss. 487- 501.

Aspelin, J. & Persson, S. (2015b). Om relationell pedagogik. Malmö: Gleerups Utbildning AB

Aspelin, J. (2015c). Lärares relationskompetens- Begreppsdiskussion med stöd i Martin Bubers begrepp “det sociala” och “det mellanmänskliga”. Utbildning & Demokrati, 24(3), xx–xx

Aspelin, J. & Johansson, L. (2017). Relationell pedagogik - ingång till ett fält. Pedagogisk forskning i Sverige. 22:3-4, ss. 159-165.

Aspelin, J. (2018). Lärares relationskompetens. Stockholm: Liber AB

Aspelin, J. & Jonsson, A. (2019). Relational competence in teacher education. Concept analysis and report from a pilot study. Teacher Development, 23(2), ss. 264-283, DOI:

10.1080/13664530.2019.1570323

Bengtsson, J. (1997). Didaktiska dimensioner. Möjligheter och gränser för en integrerad didaktik.

Pedagogisk forskning i Sverige, 2(4), ss. 241-261.

Bengtsson, J. & Kroksmark, T. (1994) Allmänmetodik, Allmändidaktik. Lund: Studentlitteratur Bengtsson, J. (1997). Didaktiska dimensioner. Möjligheter och gränser för en integrerad didaktik.

Pedagogisk Forskning i Sverige, årg 2, nr 4, ss. 241-261.

Beishuizen, J. J., Hof, E., van Putten, C. M., Bouwmeester, S., & Asscher, J. (2001). Students’ and teachers’ cognitions about good teachers. British Journal of Educational Psychology, 71, ss. 185–

201.

Biesta, G. (2006). Beyond Learning. Democratic Education for a Human Future. Boulder, London:

Paradigm Publishers.

Biesta, G. (2011). God utbildning i mätningens tidevarv. Stockholm: Liber

Biesta, G. (2012). The future of teacher education: Evidence, competence or wisdom? Research on Steiner Education, 3(1), ss. 8-21.

Biesta, G. & Stengel, B. (2016). Thinking philosophically about teaching. In D. H. Gittomer & C.

A. Bell (red.) Handbook of research on teaching. Washington, DC: AERA

Bingham, C. & Sidorkin, M., A. (2004). No education without relation. New York: P. Lang

Brante. G. (2016). Allmän didaktik och ämnesdidaktik - en inledande diskussion kring gränser och anspråk. Nordisk Tidskrift för Allmän Didaktik, 2(1), ss. 52-68

Bryman, A. (2006). Integrating quantitative and qualitative research: how is it done? Qualitative Research, 6(1), 97–113. doi:10.1177/1468794106058877

Buber, M. (1990a). Det mellanmänskliga. Ludvika: Dualis förlag AB

Buber, M. 1990b). Jag och Du. Ludvika: Dualis förlag AB.

Buber, M. (1993). Dialogens väsen. Ludvika: Dualis Buber, M. (1994). Jag och Du. 2:a uppl. Ludvika: Dualis.

Carling, C. (2008). En kritisk pedagogik för det senmoderna? I Michael Uljens (red.), Det händer i pedagogiken. Röster om bildning i det senmoderna (s. 65-79). Rapport från Pedagogiska fakulteten vid Åbo Akademi, Nr 23.

Colnerud, G. & Granström, K. (2002). Respekt för läraryrket. Om lärares yrkesspråk och yrkesetik.

Stockholm: HLS Förlag.

Darling‐ Hammond, L. (2006). Constructing 21st‐ century teacher education. Journal of Teacher Education, 57(3), ss. 300–314.

Darling-Hammond, L. (2017). Teacher education around the world: What can we learn from international practice? European Journal of Teacher Education, 97(68), ss. 1–19.

EHEA (u. å.). Ministerial declarations and communiqués. Hämtad 20201207 från http://ehea.info/page-ministerial-declarations-and-communiques

El Gaidi, K. (2007). Lärarens yrkeskunnande. Bildning och reflekterande erfarenheter: fallstudie på KTH.

Stockholm: Kungliga Tekniska Högskolan, Institutionen för industriell ekonomi och organisation.

Esaiasson, P., Gilljam, M., Oscarsson, H., Towns, A. & Wängnerud, L. (2017). Metodpraktikan – Konsten att studera samhälle, individ och marknad. Stockholm: Wolters Kluwer Sverige AB.

Fenstermacher, G.D. (2001) On the concept of manner and its visibility in teaching practice. Journal of Curriculum Studies, 33(6), ss. 639–653.

Frelin, A. (2012). Lyhörda lärare: professionellt relationsbyggande i förskola och skola. Stockholm: Liber.

Gergen, K. (2009). Relational Being. Beyond Self and Community. Oxford & New York: Oxford University Press.

Graneheim, U. H., & Lundman, B. (2004). Qualitative content analysis in nursing research:

concepts, procedures and measures to achieve trustworthiness. Nurse Education Today, 24(2), ss.

105-112.

Hallinan, T., M. (2011). Frontiers in sociology of education. Indiana: Springer

Hansson, Å. & Gustafsson J., E. (2016). Pedagogisk segregation: Lärarkompetens i den svenska grundskolan ur ett likvärdighetsperspektiv. Pedagogisk Forskning i Sverige årg 21 nr 1-2 issn 1401-6788 Institutionen för pedagogik och specialpedagogik, Göteborgs universitet

Hattie, J. (2009). Visible learning: A synthesis of over 800 meta-analyses relating to achievement. London &

New York: Routledge.

Herskind, M., P. Fibaek Laursen, and A. M. Nielsen. (2014). Relationsarbejde Og Praktik. Unge Paedagoger 75 (2), ss. 33–39.

Håkansson, C. (2004). Lärares yrkeslandskap – ett institutionellt perspektiv. (Örebro studies in education 9) Örebro: Örebro universitet, Pedagogiska institutionen.

Ida, S., Z. (2017). What Makes a Good Teacher?. Universal Journal of Educational Research 5(1), ss.

141-147, DOI: 10.13189/ujer.2017.050118

Jensen, E., Skibsted, E. B., & Christensen, M. V. (2015). Educating Teachers Focusing on the Development of Reflective and Relational Competences. Educational Research for Policy and Practice, 14(3), ss. 201–212.

Jordell, K.Ö. (2003). Conceptualizing teacher knowledge. (Report No. 8) Oslo: University of Oslo, Institute for Educational Research.

Kansanen, P, Hansén, S. Sjöberg, J, & Kroksmark, T. (2017). I: Hansén, Sven-Erik & Forsman, Liselott (red.) Allmändidaktik – vetenskap för lärare. Lund: Studentlitteratur

Khalil, M., & Accariya, Z. (2016). Identifying “good” teachers for gifted students. Creative Education, 7(3), ss. 407–418.

Khan, F., Yusoff, M., D., R., & Khan, A. (2014). Job Demands, Burnout and Resources in Teaching a Conceptual Review. World Applied Sciences Journal 30 (1), ss. 20-28

Komulainen, K., J. (2006). Neoliberal educational policy. A case study of Finnish textbooks of entrepreneurial education. Nordisk pedagogik 3, 212-228.

Koç, M. E. (2013). Affective characteristics and teaching skills of English language teachers:

Comparing perceptions of elementary, secondary and high school students. Creative Education, 4(2), ss. 117–123.

Landahl, Joakim. (2006). Auktoritet och ansvar. Lärares fostrans- och omsorgsarbete i historisk belysning.

Stockholm: Arbetslivsinstitutet.

Linder, A. (2016). Professionell relationskompetens. Lund: Studentlitteratur AB

Lindberg, J. & Olofsson, A. (2005). Phronesis – on teachers’ knowing in practice. Tidskrift för lärarutbildning och forskning, 12(3), ss. 148–162.

Lindqvist, P. & Nordänger, U.K. (2007). Lost in translation? Om relationen mellan lärares praktiska kunnande och professionella språk. Pedagogisk Forskning i Sverige, 12(3), ss. 177–193.

Linné, A. (2010). Lärarutbildning i historisk belysning.

www.lararnashistoria.se, 2010.

Loughran, J. J., & Berry, A. (2005). Modelling by teacher educators. Teaching and Teacher Education, 20(6), ss. 193–203.

Munby, H., Russell, T. & Martin, A.K. (2001). Teachers’ knowledge and how it develops. I W.

Richardsson (red): Handbook of research on teaching. Washington, DC: American Educational Research Association.

Noddings, N. (2013). Caring. A Relational Approach to Ethics and Moral Education. (2nd ed), updt.

Berkeley and Los Angeles: University of California Press.

Nolan, A., & Molla, T. (2017). Teacher professional learning as a social practice: An Australian case. International Studies in Sociology of Education, 02(14), ss. 1–23.

Nordenbo, S-E., Søgaard Larsen, M., Tiftikçi, N., Wendt R-E. & Østergaard, S. (2008).

Lærerkompetenser og elevers læring i førskole og skole. Ett systematisk review, utført for

kunnskapsdepartementet, Oslo. Dansk Clearinghouse for Educational Research. Køpenhamn:

Danmarks Pædagogiske Universitetsskole.

Nordström-Lytz, R. (2017). Relationell pedagogik som närvaro. Pedagogisk Forskning i Sverige, årg 22 nr 3-4, ss. 184-197

Olsson, E. (2011). Social relations in youth. Determinants and consequences of relations to parents, teachers and peers. Stockholm: Stockholms universitet.

Platsidou, M. & Diamantopoulou, G. (2020). Different Voices on Emotional Intelligence Skills of the Good Teacher: Teachers, Students and Parents. Journal of Education and Human Development.

9 (2), ss. 54-62. DOI: 10.15640/jehd.v9n2a6 URL: https://doi.org/10.15640/jehd.v9n2a6 Raufelder, D., Nitsche, L., Breitmeyer, S., Keßler, S., Herrmann, E., & Regner, N. (2016). Students’

perception of “good” and “bad” teachers: Results of a qualitative thematic analysis with German adolescents. International Journal of Educational Research, 75, ss. 31–44.

Rimm-Kaufman, S. E., Voorhees, M.D, Snell, M.E, La Paro, K.M. (2003). Improving the sensitivity and responsivity of preservice teachers toward young children with disabilities. Topics in Early Childhood Special Education, 23(3), ss. 151-163.

Roorda, D. L., Koomen H. M. Y., Spilt, J. L., & Oort, F. J. (2011). The influence of affective teacher-student relationships on students' school engagement and achievement: A meta-analytic approach. Review of Educational Research, 81(4), ss. 493-529. doi:10.3102/0034654311421793 Scheff, J., T. 1(990). Microsociology. Discourse, Emotion and Social Structure. Chicago: University of

Chicago Press.

Stern, D. N., L. Hofer, W. Haft, & J. Dore. (1985). Affect Attunement: The Sharing of Feeling States between Mother and Infant by Means of Inter-Modal Fluency. I Social Perception in Infants, (ed) T. Field och N. Fox, ss. 249–268. Norwood, NJ: Ablex.

Uitto, M., Lutovac, S., Jokikokko, K., & Kaasila, R. (2018). Recalling life-changing teachers:

Positive memories of teacher-student relationships and the emotions involved. International Journal of Educational Research, 87, ss. 47– 56.

Utbildnings- och Kultur departementet (2005). Att fånga kunnandet om lärande och undervisning. (Ds 2005: 16) Stockholm: Regeringskansliet.

Vetenskapsrådet (2017). God forskningssed. Stockholm

Westling Allodi, M. (2010). Pojkars och flickors psykiska hälsa i skolan: en kunskapsöversikt. SOU 2010:79 Delegationen för jämställdhet i skolan DEJA rapport IX. Stockholm: Fritzes.

Elektroniska källor

Aspelin, J., Jederlund, U. & Aneer, L. (2017). Lärar-elev-relation och samtal mellan lärare och elever. [2020-12-11] från: https://larportalen.skolverket.se/LarportalenAPI/api-

v2/document/path/larportalen/material/inriktningar/4-specialpedagogik/Grundskola/131_Samspel_for_inkludering/del_03/Material/Flik/Del_03_Mo mentA/Artiklar/SP101_1-9_03A_01_relation.docx

Biesta, G. (2006). Vad är det för mening med livslångt lärande, om livslångt lärande inte har någon mening?.

[2020-12-15] från: https://www.folkbildning.net/reflex/CFL-webbplats-natobildning/html/nr_3_06/pdf/vad_ar_det_for_mening.pdf

Borgman, B. (2018) En forskningscirkel om pedagogisk relationskompetens. I: J. Aspelin (Red.), Relationskompetens i pedagogiska sammanhang. Rapport från en forskningscirkel.

Specialpedagogiska rapporter och notiser från Högskolan Kristianstad, 16(4). Kristianstad:

Kristianstad University Press. [2020-12-27] från http://hkr.diva-

portal.org/smash/record.jsf?dswid=-4511&pid=diva2%3A1205275&c=1&searchType=SIMPLE&language=sv&query=aspelin+fors kningscirkel&af=%5B%5D&aq=%5B%5B%5D%5D&aq2=%5B%5B%5D%5D&aqe=%5B%5 D&noOfRows=50&sortOrder=author_sort_asc&sortOrder2=title_sort_asc&onlyFullText=

false&sf=all

SACO (2020). Regeringen ska inte detaljstyra högskolan. [2020-12-18) från https://www.saco.se/press/aktuellt-fran-saco/debatt/regeringen-ska-inte-detaljstyra-hogskolan/

Skolverket (2020a). Relationskompetens viktig aspekt av lärarprofessionen.

https://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning-och-utvarderingar/forskning/relationskompetens-viktig-aspekt-av-lararprofessionen

SBU. Värdering och syntes av studier utförda med kvalitativ analysmetodik. I Utvärdering av metoder i hälso- och sjukvården och insatser i socialtjänsten: en metodbok. Stockholm: Statens beredning för

medicinsk och social utvärdering. [2020-12-31] från:

https://www.sbu.se/globalassets/ebm/metodbok/sbushandbok_kapitel08.pdf

Skolverket (2020b). Tillitsfulla relationer mellan lärare och elever är viktigt för studiero.

https://www.skolverket.se/skolutveckling/inspiration-och-stod-i-arbetet/stod-i-arbetet/koll-pa-studiero/tillitsfulla-relationer-mellan-larare-och-elever-ar-viktigt-for-studiero

The European Council (2000). Presidency conclusions. [2020-12-07] från http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/ec/00100-r1.en0.htm

UHR (2019). Lagar och regler som styr den högre utbildningen. [2020-12-01] från https://www.uhr.se/publikationer/lagar-och-regler-for-hogre-utbildning/

UHR (2020). Bolognaprocessen - det europeiska området för högre utbildning. [2020-12-25] från https://www.uhr.se/internationella-mojligheter/Bolognaprocessen/

UKÄ (2020). Så styrs högskolesektorn. [2020-12-18] från https://www.uka.se/fakta-om-hogskolan/sa-styrs-hogskolesektorn.html

Bilagor

Hela den underliggande analysen kan fås vid förfrågan.