För att sammanfatta resultatet av intervjuerna, var alla respondenterna överens om att ickeverbal kommunikation är ett sätt att kommunicera på ett omedvetet plan. Inställningen till kroppsspråk var en outnyttjad resurs, men lika viktig som det talade ordet men att det ska ses som en helhet. Betydelsen av vårt kroppsspråk är en pusselbit som i sin tur är en att del av en helhet.
Alla respondenterna gav i stort sett samma svar, att de mer eller mindre gör tolkningarna av kroppsspråket. All dokumentation på myndigheter är offentliga handlingar därför görs ingen anteckning om klienters kroppsspråk, då detta inte är sakligt utan uttrycker personlig och subjektiv uppfattning. Denna information gav oss bland annat, att respondenternas klienter kanske tänker på sitt kroppsspråk mer då de besöker en myndighet och av den anledningen agerar på ett visst sätt.
Sammanfattningsvis: "är ju kroppsspråket en jätte, jättestor bit alltså, men det är kanske inte alltid man medvetet tänker på vilken stor del det faktiskt är i ett samtal" som en av respondenterna uttryckte det.
34
6 Diskussion
Vi ville med vårt arbete utöka vår kunskap om kroppsspråket och dess betydelse i väglednings- och handledningssammanhang. För att kunna få svara på våra frågor använde vi oss av kvalitativ metod. Då vi även ville ha respondenternas personliga uppfattning kring våra frågeställningar utformade vi en intervjuguide bestående av fem frågor.
Intervjuerna som vi har genomfört har varit semistrukturerade, med utgångspunkt från de fem frågor (se bilaga 1) som vi har sammanställt i vår intervjuguide. Våra frågor har varit öppna frågor där våra respondenter har getts möjlighet att svara samt att utveckla sina svar. Risken med valet av metod kunde vara att informationsflödet från respondenterna blev för stort och för brett. Vi känner dock att vi har fått så pass mycket material med metoden vi valde som vi anser vara rimligt för att slutföra undersökningen. Med tanke på ämnet hade observationer av samtal kanske varit att föredra då våra egna reflektioner hade kunnat vara en del av resultatet, men frågan är om det hade låtit sig göras då det krävs medgivande från våra respondenters klienter.
Således anser vi att den kvalitativa metoden vi valt är den mest lämpade för vår undersökning. Dessutom tror vi att vid personliga intervjuer får man mer information, då vi får möjlighet att se respondentens kroppsspråk.
Vårt val av teori, kommunikationsteori, tycker vi har fungerat bra som analysverktyg eftersom denna teori hänvisar till en- och tvåvägskommunikation, men även till den tysta kommunikationen. Som i alla vägledningssamtal är avsikten att försöka hålla en bra dialog, vilket innebär att vi använder oss av tvåvägskommunikation och för att få ett naturligt flöde i ett samtal bör vi även använda oss av vårt kroppsspråk. De personer som av någon anledning inte kan använda sig av talet förmedlar ett budskap med sitt kroppsspråk, alltså det icke verbala budskapet. Om inte, blir det enbart information, med andra ord en envägskommunikation men det kräver trots allt mer än en individ.
En undran vi hade inledningsvis var att om den sökande hade haft ett annat kroppsspråk om det inte var en myndighet de besökte, där man kanske är mer formell och tänker mera på sitt kroppsspråk. Men även om våra respondenter hade sett annorlunda på klienternas
35
kroppsspråk om de inte satt i en myndighetsutövande position. De här två frågorna ser vi som uppslag till vidare forskning inom området. Ännu ett område som vi anser skulle vara av intresse att forska vidare på är hur respondenternas sökande ser på sitt kroppsspråk i väglednings-/handledningssammanhang.
I denna undersökning ser vi att kommunikationsteori stämmer väl in då våra respondenter läser av och gör tolkningar av att individen har förstått det som sagts i samtalet. Klienterna sänder signaler och tecken, semiotiken, om de är intresserade eller inte av samtalet samtidigt kan man som vägledare/handläggare göra feltolkningar av kroppsspråket som kan få konsekvenser för samtalet. Därför kan det vara av vikt att läsa av klienterna rätt för att exempelvis en stressad klient vill inte ha någon lång utläggning utan vill endast ha den information denne har eftersökt.
Syftet med undersökningen var att öka kunskapen om kroppsspråkets betydelse i ett sammanhang där vägledning/handledning sker.
Frågornas fokus låg på vilken inställning, innebörd, betydelse och tolkning av kroppsspråket respondenten har i samtalet, samt dokumentation av densamma. I undersökningen har kommunikationsteori använts för att tydligöra kommunikation i allmänhet och att skilja på de olika kommunikationsmodellerna i synnerhet detta för att visa på att det finns olika sätt att kommunicera på, envägs-, tvåvägskommunikation och tyst kommunikation. Eftersom undersökningen handlar om tyst kommunikation som jämställs med kroppsspråk ansåg vi att kommunikationsteori vara den mest lämpliga att applicera på undersökningen. Valet av den kvalitativa metoden där vi använde oss av en intervjuguide med fem frågor har gjort att respondenterna kunnat reflektera och begrunda sina svar, där det ena ledde till det andra och vi fick därmed också mer information än vi efterfrågat och som vi har haft stor nytta av.
36
Litteraturförteckning
Ahmadi, N. (2003). Ungdom, kulturmöten, identitet. Stockholm: Liber i samarbete med SIS. Asher, M. (2000). Vårt kroppsspråk. Malmö: B. Wahlströms Bokförlag AB.
Barrett, D. J. (2009). Put your finger on the differences. United Nations Educational,
Scientific and Cultural Organisation , 77.
Birdwhistell, R. (1970). Kinesics and Context: Essays in Body Motion Communication. Philadelphia: University of Pennsylvania.
Cooper, K. (1981). "Kroppsspråket". Malmö: Liber Förlag . Dahlkwist, M. (2004). Kommunikation. Stockholm: Liber AB.
Dalén, M. (2007). Intervju som metod. Malmö: Gleerups Utbildning AB.
Dimbleby, R., & Burton, G. (1999). Kommunikation är mer än ord. Lund: Studentlitteratur. EU delegationen. (den 18 01 2012). Feedback, vlbehov/metoder/kvalitativa metoder. EU. (den 01 11 2011). Put the finger on the diffrences.
Fast, J. (1983). Kroppsspråket. Stockholm: Bonniers Grafiska Industri AB. Fiske, J. (2003). Kommunkationsteorier. Uppsala: Wahlström & Widstrand. Grandelius, B. (1995). Samtalsmetodik i skolan. Stockholm:
FortbildningAB/TidningenSkolbarn.
Hjerm, M., & Peterson, A. (2007). Etnicitet: perspektiv på samhället. Malmö: Gleerups utbildning.
37
Larsen, A. K. (2009). Metod helt enkelt. Kristianstad: Gleerups.
Lindh, G. (1988). Vägledningsboken: vägledning med inriktning på utbildning, yrke och
arbete. Lund: Studentlitteratur.
Lyle, J. (1991). Kroppens Språk. Malmö: B. Wahlströms Bokförlag AB. Mehrabian, A. (1972). Nonverbal communication. Illinois: Aldine-Atherton.
Nilsson, B., & Waldemarson, A.-K. (2007). Kommunikation samspel mellan människor. Lund: Studentlitteratur AB.
Palm, L., & Windahl, S. (2002). KommunikationTeorin i Praktiken. Uppsala: Konsultförlaget. Programkontoret. (den 5 12 2011). Gränslös vägledning. EU.
http://www.programkontoret.se/Global/program/euroguidance/granslos_vagledning_publikati
on2007.pdf
Quilliam, S. (2005). Kroppsspråket. Bromma: Ordalaget Bokförlag. Swipnet. (den 26 12 2011). Hepsibal, skola, kropp.
Synonymer. (den 5 12 2011). http://www.synonymer.se/
Wellros, S. (1998). Språk, kultur och social identitet. Lund: Studentlitteratur. Vetenskapsrådet . (den 26 12 2011). Forskningsetiska principer inom humanistiska- samhällsvetenskaplig forskning. http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf.
Vägledning för behovsdriven utveckling. (u.å.). Hämtad 18 januari, 1012, från http://feedback.edelegationen.se/vlbehov/metoder/kvalitativa-metoder/
38