Som jag skrev i början av detta examensarbete är syftet med arbetet att undersöka hur pedagogerna arbetar med flerspråkiga barns språkutveckling samt vilka möjligheter och hinder som en RE-pedagogik har för språkutveckling hos barn med annat modersmål än svenska.
Studien har varit intressant och givande att genomföra. Genom att läsa litteratur och träffa pedagoger och observera hur de tillämpade RE-filosofin kunde jag fördjupa mina kunskaper i Reggio Emilia-pedagogik. Intervjusvar och observationer har känts relevanta för studiens syfte och frågeställningar, insamlad empiri hjälpte mig att belysa frågeställningar. Utöver resultaten från intervjuer och observationer vill jag också reflektera över resultaten samt bidra med några förslag om hur jag anser att man kan arbeta för att svenska ska utvecklas hos barn med annat modersmål än svenska.
Mina resultat från undersökningen stämmer väl med vad den teoretiska delen ger anledning att förvänta. Alla pedagoger poängterade att svenska utvecklas i sammanhang med andra barn, pedagoger och miljö. Detta stämmer med de kognitiva teorier som Vygotsky och Piaget utvecklade. Vygotsky påpekar att språkutveckling och förståelse skapas i samspel mellan individen och andra människor. Utvecklingen går från det sociala till det individuella - från yttre till inre.
Resultaten från intervjuer och observationer visar att pedagogerna på förskolan arbetar enligt RE-filosofin, samt tar hänsyn till Läroplan för förskolan (Skolverket 2010). Resultaten från intervjuer och observationer har gett mig exempel på arbetsmetoder som pedagogerna använder för att främja språkutvecklingen hos barn med annat modersmål än svenska. Exemplen visar också vilka hinder och möjligheter som pedagoger kan träffa på i sitt vardagsarbete.
Baserat på intervjuerna och observationerna som jag gjorde, bedömer jag att pedagogernas arbetssätt passar för flerspråkiga barn. Barnen som jag observerade visade enligt pedagogerna
utveckling i svenska. Jag undrar om pedagogerna annars skulle kritisera sitt eget arbete. Men jag kunde själv se att barnen på stora barnens avdelning hade utvecklat sitt svenska språk, eftersom de kunde kommunicera med andra barn och pedagogerna utan problem.
Dock har det kommit fram från intervjuer och observationer att barn med annat modersmål än svenska behöver mer tid, mer fördjupning, mer dokumentation och mer hjälp i alla aktiviteter. Å ena sidan nämnde pedagogerna att de hjälper flerspråkiga barn genom att upprepa samma övning många gånger, å andra sidan sa pedagogerna att de har brist på tid när det gäller att dokumentera barnens språkliga aktiviteter. Dessa något motstridiga uttalanden gör att man kan undra hur mycket tid de kan lägga på språkutveckling hos flerspråkiga barn. Jag tycker att finns en liten kontradiktion i vad de nämnde.
Dessutom märkte jag från min egen analys att RE-filosofin och Lpfö 98 (Skolverket, 2010) inte är samstämmiga i vissa riktlinjer. I läroplanen läser man att barnet ”ska lära sig” utveckla förmågor, medan litteratur om RE-pedagogiken ser barnet som redan kompetent att utveckla sina egna förmågor. Jag tolkar det så att Läroplanen tillåter att pedagogerna intervenerar mer i barnens aktiviteter, medan RE-filosofin anser att barnet självt ska utveckla sina idéer.
Pedagogerna är där för att stödja barnens tankar.
Resultaten från intervjuerna belyste också att många pedagoger fick utbildning i RE- pedagogiken, men att det fanns några i personalen (barnskötare) som saknade
förskollärarutbildning och kunskaper i RE-pedagogiken. Dessutom saknade många personer som brukade vikariera på förskolan utbildning i och erfarenheter av RE-pedagogiken. Min tolkning är att detta kan försvåra för pedagogerna att arbeta systematiskt, eftersom de måste avbryta sin verksamhet för förklaringar för kollegorna.
Jag föreslår att förskolan borde ha en permanent handledare i RE-filosofin, som handleder alla pedagoger, vikarier, barnskötare och förskollärare med hur de kan ta hand om flerspråkiga och andra barn som har speciella behov när det gäller språkutveckling i svenska.
I framtiden tycker jag att det skulle vara intressant att göra en jämförelse mellan en RE- pedagogisk förskola och en annan förskola som använder en annan pedagogik, detta med syfte att jämföra de två inriktningar för svenskspråkutveckling hos flerspråkiga barn.
Referenslista
Arnberg, L. (2004). Så blir barn tvåspråkiga. Vägledning och råd under förskoleåldern. Stockholm: Wahlström & Widstrand
Axelsson, M. & Bunar, N. (2006). Skola, språk och storstad - en antologi om språkutveckling
och skolvillkor i det mångkulturella urbana rummet. Stockholm: Pocky
Arnqvist, A. (1993). Barns språkutveckling. Lund: Studentlitteratur
Bergström, G. (1975). Raska på, Alfons Åberg. Stockholm: Rabén & Sjögren
Dahlberg, G. & Åsén, G. (2005). Loriz Malaguzzi och den pedagogiska filosofin i Reggio
Emilia. Stockholm: Liber AB
Dysthe, O. (2003). Dialog, samspel och lärande. Lund: Studentlitteratur
Forsell, A. (2005). Boken om pedagogerna. Stockholm:Liber AB
Gibbons, P., (2006). Stärk språket stärk lärandet. Stockholm: Hallgren & Fallgren studieförlag AB
Håkansson, G. (2003). Tvåspråkighet hos barn i Sverige. Lund: Studentlitteratur
Ladberg, G. (2003). Barn med flera språk, tvåspråkighet och flerspråkighet i familjer,
förskola, skola och samhälle. Stockholm: Liber AB
Liberg, C. (2003). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur
Nauclér, K., Welin, R., & Ögren, M. (1988). Kultur och språkmöten. Om tvåspråkigt
Nilsson, G. (1994). Elefantboken. Barnvisor och sånglekar. Lutfisken AB, Mölndal
Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö98 - reviderad 2010. Stockholm: Fritzes
Stensmo, C. (2002). Vetenskapsteori och metod för lärare: en introduktion. Uppsala, Kunskapsföretaget
Strandberg, L. (2006). Vygotskij i praktiken: bland plugghästar och fusklappar. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag
Stukát, S. (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur
Svedberg, L. & Zaar, M. (1998). Boken om pedagogerna. Stockholm: Liber AB
Vesterlund, M. (2003). Musikspråka i förskolan: Med musik, rytmik och rörelse. Stockholm: Runa
Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig
forskning. Stockholm: Elanders Gotab