Den diskurs som Christman Ehrström ger japanerna allmänt är att de är artiga, vänliga och älskvärda, som är egenskaper som 1800-talets svenska resenärer även gav japanerna enligt Björn Moen. Det här är även en beskrivning som Sten Bergman tillskriver japanerna. Ett resultat blir därmed att de här attributen tillhör en långvarig eller kontinuerlig diskurs gällande den svenska beskrivningen av japanerna. Det att Bergman beskriver japanerna med egenskapen som artiga stämmer härmed. Därtill är även karaktärsdrag som att vara flitiga, omsorgsfulla eller omtänksamma och att japanerna kan utföra det japanska undret, som är egenskaper som inte tillgavs japanerna av svenskarna under 1800-talet. Dock är det attribut som både Bergman och Ehrström använder i den diskurs som förekommer gällande japanerna. Några av egenskaperna har därmed utvecklats och förändrats, men även några karaktärsdrag som har försvunnit som att japaner är ociviliserade. Fast även att det förekommer en gemensam skildring av japanerna under 1950–1960-talen. Det här förstärks även via att Bergman och Ehrström båda två skildrar att japanerna är turister i sitt eget land, japanerna kan odla dvärgträd eller miniträdgårdar, fiske med rovfåglar, deras sätt att hälsa via att buga och levnadsskildringar, renhet via bad, språkliga differenser, syn på självmord, samt att Japan är en mötesplats för öst och väst. En annan likhet som ändå är en olikhet mellan resenärerna Ehrström och Bergman är japanernas syn på giftermål och kärlek, där båda nämner att det här differerar sig mellan väst och öst. Fast fokuset skiljer sig, via Bergman nämner giftermålet medan Ehrström skriver om kärlek. Dock framkommer det även att både Bergman och Ehrström talar om att studenterna har intresse och fokus för sina studier, via att de är vetgiriga och pigga enligt Bergman och enligt Ehrström har de dödligt allvar för sina studier.
Medan de egenskaper som skiljer sig mellan Bergman och Ehrström är att Ehrström beskriver japanerna som tysta. Fast Ehrström talar även om den andra sidan som japanerna har när han talar om den japanska personlighetsklyvningen, därmed framkommer de negativa egenskaperna djärva, intensiva och rasande furier. De andra attribut som Ehrström tillskriver japanerna är att de är tvetydliga och förvirrande, men även att det inte förstå sig på den sanna kristendomen via att deras julfirande är oheligt. De här egenskaperna nämner inte Moens resenärer i sina reseskildringar.
Sedan den skildring av japanerna som bara Bergman har är att japanerna är energiska och dugliga. Något annat som framkommer är att Bergman för en jämförelse mellan japanerna och ainufolket som inte Ehrström gör, samt nämner inte Ehrström ainufolket och dess relation till japanerna. Japanernas syn på nakenhet skiljer sig, men även inte. Det här beror på att Ehrström
21
nämner nakenhet gällande de japanska männen, men inte i sammanhanget japanerna som allmän grupp. Det framkommer härmed att det förekom många likheter mellan Ehrström och Bergman på hur och vilka egenskaper de tillskriver japanerna allmänt. Även om det framgår att Ehrström har en mer utförlig skildring av japanerna, som beror på reseskildringarnas syften.
Därförutom som tidigare nämndes förekommer det även en långvarig diskurs om japanerna, som har förekommit sedan 1800-talet. Dock har några av attributen och skildringarna utvecklats och förändrats, som hänger samman med den samtid som de svenska resenärerna befann sig i.
De japanska männen skildrar Ehrström som personer som har privilegiet att vara i underkläder eller i bar överkropp på tåget och när de är påverkade av starka drycker släpper hämningarna och de blir mer levande. Därtill skildrats de japanska männen också som att vara mindre exotiska. De här egenskaperna och beskrivningar har också Bergman av de japanska männen, samt att det japanska männen har några av de attributen som tog upp i gällande japanerna allmänt. Det framkommer härmed att resenärerna lägger inte lika mycket fokus på de japanska männen mer än deras koppling till den diskurs som framkommer gällande japanerna allmänt. Det här beror förmodligen på att det exotiska och icke-europeiska förkommer mer hos japanskorna, därmed är orientalismens spegling och den exotism som verken prägla mer de japanska kvinnorna. Dock beskriver Bergman de japanska männen som att ha mindre eller sämre hårväxt. De japanska sumobrottarna och deras karaktärsdrag som att de är tjocka som grisar framkommer bara Bergmans reseskildring. Det här beror säkert på att som Burgman kom fram till att Bergman präglas mycket mer av exotismen. Fast det förekommer inga attribut gällande de japanska männen som bara Ehrström förmedlar.
Japanskor framställs både av Bergman och Ehrström som arbetande, förtjusande, graciösa, vackra eller sköna, som är även attribut som 1800-talets svenska resenärer nämner gällande utseendet. Fokuset hamnar på japanskornas utseende, men i Bergmans- och Ehrströms reseskildring förekommer det inga negativa karaktärsdrag som Moens resenärer tog upp. De bilder av japanskorna som de framhäver präglas av exotism. Det här är därmed en kontinuitet gällande skildringen av japanskorna. Dessutom med det här om exotismen betyder att Burgmans analys av Bergman och Ehrström stämmer, samt kan det tolkas som den här exotismen och orientalismens spegling bygger mesta dels av japanskornas skildringar. Fokuset hamnar på de exotiska japanskorna som geishorna och maikoflickor. I Ehrströms falla hamnar det exotiska fokuset mer hos pärldykerskorna.
Sedan har Ehrström även andra karaktärsdrag som inte förekommer i Bergmans skildring, som beror på att Ehrström utför en mer utförlig skildring av japanskorna. Japanskorna tillges därför av Ehrström fler karaktärsdrag, som dockliknande, behagliga, milda, mjuka, känsliga,
22
moderliga, blida, timida, tysta och stillsamma. Ehrström beskriver även geishorna som blommor och fjärilar, som kan återigen kopplats till att exotismen präglar reseskildringar och japanskornas egenskaper. Bergman beskriver japanskorna som älskliga, som hänger samman med att japanskorna är vackra. Det här kan därmed även ses som en likhet mellan Bergman, Ehrström och Moens resenärer.
Slutligen blir resultatet gällande att i de här diskurserna förekommer det orientalism via de exotiska aspekter som Burgman talar om att det förekommer i Bergman och Ehrströms reseskildringar. Det här även utifrån den här exotism som samtidens Japanbild förekommer hos de svenska resenärerna. De sociala praktiker som präglar reseskildringarna är att japanerna är en blandning av öst eller det gamla och väst eller det nya. I Ehrström förekommer det även att japanerna har två sidor en negativ och en positiv. Därförutom är den subjektsposition som förekommer i beskrivningarna är att japanerna har lika eller bättre ställning än västerlänningarna. Den här skiljer sig från det som framkommer i Moens verk. Utifrån skildringarna är det Bergman och hans skildring och karaktärsdrag som har makten över den diskurs som framkommer av japanerna. Även om det bara är de positiva delarna av japanerna är det här den grund som samtidens skildringar bygger på, samt den definitionen som skildringarna utgår ifrån. De här skildringarna var förekommit länge, därmed förekommer det likheter med de tidigare reseskildringar. Fast de här två reseskildring skildrar japanerna lika.
Slutsats
Med det här blir slutsatsen gällande vilka attribut används för att skildra japanerna i svenska reseskildringar från 1950–1960-talen är väldigt positiva, men även exotiska. De här skildringarna präglas av exotism och orientalismens spegling, via att det exotiska är det japanska medan det västerländska är motsatsen. Fast även att Japan och japanerna ses som en blandning av väst och öst, som hänger samman med tidens Japanbild. Därtill är attributen som exempelvis japanernas artighet, vänlighet, japanskornas skönhet och ointresset med de japanska männen en kontinuerlig skildring och kategorisering sedan 1800-talet. Fast även att en gemensam skildring har förekommit och förekommer. Den slutsats gällande om det förekommer några likheter eller olikheter mellan skildringarna av japanerna. Slutsatsen blir här att det förekommer många likheter mellan de svenska resenärerna, därav japanska grupper och deras attribut. De olikheter som förekommer via Ehrström fokuserar på de negativa aspekterna som förekom hos japanerna är mer detaljrik. Japanerna framställs därför som tvetydliga, förvirrande och rasande.
23