Sammanfattning

I sammanfattningen ska jag försöka besvara om man kan kategorisera partiernas inramningar med hjälp av Esping-Andersens välfärdsteorier. Jag kommer gå igenom parti för parti och redovisa vad jag anser är de mest väsentliga delarna i de olika inramningarna.

Initialt ska jag titta på Liberalernas inramning av problemet.

Man kan anta att ett liberalt parti ska göra uttalanden i liberalistisk anda. Till viss mån bedömer jag att Liberalerna väljer att rama in problemet med ojämställda pensioner enligt en liberalistisk välfärdsmodell. Ett exempel på det är hur de i orsaksbeskrivningen talar om att

33

kvinnor drabbas av dubbel orättvisa vid skilsmässa, men ett ännu tydligare exempel på en liberalistisk inramning är hur de presenterar bostadstillägget i deras lösningsförslag.

Bostadstillägget är tillskillnad från garantipensionen ett bidrag som ges utöver den allmänna pensionen. Detta bidrag fungerar förebyggande för individens fria val att bo var helst den önskar trots en eventuellt låg pension. Staten ska enligt den liberala välfärdsmodellen arbeta för att upprätthålla rättvisa och bistå svaga och utsatta grupper i de fall som behövs.

Går det att kategorisera in Liberalerna till någon annan välfärdsmodell? I orsaksbeskrivningen anser jag att Liberalerna utgår från en relativt traditionell norm om äktenskap. De talar om kvinnor som levt i äktenskap där löneskillnader inte setts som så allvarliga fram till en eventuell skilsmässa. Är detta något som bara är eller är det traditionella de vill bryta ifrån?

Hos Centerpartiet verkar det inte finnas någon klar linje vad gäller en specifik välfärdsmodell.

De väljer att rama in problemet med ojämställda pensioner i enlighet med den liberala välfärdsmodellen, då de till exempel talar om kvinnor som en utsatt grupp. Däremot i

orsaksbeskrivningen kan man fråga sig om de går i linje med den liberala välfärdsmodellen då de formulerar sig på följande vis ”Kvinnan har ofta utgjort en förutsättning för mannens karriär då hon varit hemma och tagit hand om hem och barn och därmed haft en låg eller ingen inkomst alls.” Till en början tolkade jag uttalandet som en aning konservativt då undertonen är att eftersom kvinnan genom att ha utfört arbete för hushållet gjort mannens karriär möjlig, borde hon ta del av mannens intjänade pensionsrätter. Å andra sidan kan uttalandet tolkas som ofärgat och vara neutralt. Tittar man på lösningsförslaget går

Centerpartiet från den liberala inramningen genom att föreslå en lösning mer eller mindre i linje med den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Här föreslår det till exempel att

arbetslivet måste bli jämställt, obetalt arbete likaså och en full delning av premiepensionen.

Centerpartiet utger egentligen sig för att vara ett humanistiskt parti vilket kan vara

anledningen till att de inte går i linje helt med någon av Esping-Andersens välfärdsteorier. Det kan dock vara intressant att vidare undersöka vilken av de tre välfärdsmodellerna som

dominerar i partiet men det är en annan studie.

När det kommer till Kristdemokraterna kan man tänka sig att de ska rama in problemet i en konservativ anda, men jag bedömer det svårt att se någon övertydlig konservativ inramning när det kommer till de citat jag valt ut. Problembeskrivningen är intetsägande och neutral, orsaksbeskrivningen ger möjligen vissa tendenser till en konservativ inramning men om än vag. I orsaksbeskrivningen kan man läsa om faktorn att kvinnan är hemma med barn under

34

föräldraledigheten, att det i sig inte är ett problem utan att problemet är att hon straffas för det.

Däremot i lösningsförslaget måste jag ändå hävda att Kristdemokraterna kommer med en socialkonservativ inramning, då de föreslår ett höjt bidrag för föräldraledigheten samtidigt som de även föreslår utökad möjlighet att vara hemma med barn. I jämförelse med

Liberalerna som talar om bostadstillägg, bidrag för en utsatt grupp, talar Kristdemokraterna här i stället om att öka bidraget inom föräldraförsäkringen, ett bidrag som sätts i system.

Samtidigt förespråkar de en utökning av barnrättsåren som tydligt påvisar en konservativ inramning då familjen sätts i fokus.

Att Kristdemokraterna väljer att förespråka ett höjt bidragstillägg för föräldraledigheten kan ha sina grunder i att Kristdemokraterna är ett relativt nytt konservativt parti som formats av en socialdemokratisk välfärdsstat. När det kommer till frågan om jämställda pensioner tycks Kristdemokraterna ha en socialkonservativ inramning men det är därmed inte sagt att de har denna typ av inramning i samtliga frågor.

Som jag tidigare skrivit har jag valt att tittat på om Moderaterna går att kategorisera som ett konservativt parti i frågan om ojämställda pensioner. Dock bedömer jag att Moderaterna inte går i linje med den konservativa välfärdsmodellen i frågan utan tar en mer liberalistisk

inramning. I problematiseringen av frågan pekar Moderaterna på att det gäller en utsatt grupp, närmare bestämt den frånskilda kvinnan. Det Moderaterna anser som orsak till problemet kan emellertid ha tendenser till en konservativ inramning, då citatet influeras av ett normativt tänk om äktenskap och en skeptisk syn på skatt, vad beträffar delning av premiepensionen.

Däremot i lösningsförslaget kan man se en klar liberalistisk inramning, där de föreslår en bodelningsreform i frågan om pensionsrätter, att kvinnan i fråga inte ska drabbas av orättvisa på grund av det fria valet att skilja sig.

I Sverige anses Moderaterna vara ett konservativt parti men mycket tyder ändå på att de påverkats av liberalismen och vad jag tror även socialismen. Samtidigt visas tendenser till en kritisk syn på socialförsäkringar i frågan om ”avdraget” som görs vid en

premiepensionsöverföring som ramas in som ”straffbeskattning” när det egentligen

”motsvarar den uteblivna arvsvinst…” (Pensionsmyndigheten, 2016).

Med Socialdemokraterna kan man anta att det ska rama in problemet med ojämställda pensioner enligt en socialdemokratisk välfärdsteori, och jag vill hävda att de till stor del gör det. Både i orsakbeskrivningen och i lösningsförslaget går de i linje med en generell syn på arbete och förespråkande av den offentliga sektorn. Däremot kan man i själva

35

problembeskrivningen se tendenser till en liberalistisk inramning då de problematiserar kvinnor som en specifik grupp som är utsatta. De talar även om kvinnors självständighet som man kan dra paralleller med den liberala välfärdsmodellen som förespråkar individens frihet. I orsakbeskrivningen är den socialdemokratiska inramningen mycket tydligare, då de till

exempel förespråkar arbetsdeltagande för både kvinnor och män. Sedan föreslår

Socialdemokraterna i lösningsförslaget att ansvar ska ges till åtskilliga myndigheter som på lång sikt kan motverka problemet, resurser till offentligverksamhet som barn och äldreomsorg samt ytterligare en reserverad månad till respektive förälder inom föräldraförsäkringen. Här kan man tydligt se att de talar för en stark offentlig sektor och generella bidrag.

När det kommer till Vänsterpartiet är det intressant att studera till vilken grad de passar in i den socialdemokratiska välfärdsmodellen. Jag vill hävda, att trots att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kan skilja sig åt vad gäller ståndpunkter i olika frågor, att Vänsterpartiet går i linje med den socialdemokratiska inramningen. Problembeskrivningen riktar in sig på livsinkomstprincipen och det faktum att alla ska arbeta, oavsett om man är kvinna eller man.

Det finns inget som tyder på att kvinnor skulle vara en utsatt grupp som till exempel Liberalerna eller Moderaterna väljer att rama in det som. När det kommer till

orsaksbeskrivningen talar Vänsterpartiet mer om kvinnor som en specifik grupp att uttaget av föräldraförsäkringen är den viktigaste anledningen till problemet med ojämställda pensioner och att kvinnor arbetar mer obetalt vilket resulterar i deltidsarbete efter föräldraledigheten.

Man skulle kunna se vissa tendenser till en liberalistisk inramning i denna orsaksbeskrivning, då kvinnor som grupp blir orättvist behandlade samtidigt kan det vara neutrala fakta. I

lösningsförslaget tycker de dock att en full delning av föräldraförsäkringen är det bästa sätt att komma tillrätta med problemet. En full delning av föräldraförsäkringen innebär begränsad valmöjlighet, ett bidrag som sätts i system vilket stämmer överens med den

socialdemokratiska välfärdsmodellen.

Man skulle kunna ta många av citaten och granska dem vidare ut till sin spets men i denna uppsats har jag valt att begränsa mig till det skrivna i analysen på grund av brist på utrymme.