Jämställda pensioner?
- En frameanalys av riksdagspartiernas hållning till problemet om ojämställda pensioner
Sedef Hammarén Catir Uppsala universitet Statsvetenskapliga institutionen
Självständigt arbete 15hp HT 2019
Handledare: Li Bennich-Björkman Antal sidor: 42 Antal ord: 12 241
2
Tack till Li och Herman
3
Innehållsförteckning
1. Introduktion ... 4
1.1 Syfte ... 5
1.2 Avgränsning ... 6
1.3 Frågeställningar ... 6
1.4 Begrepp ... 6
1.5 Disposition ... 8
2. Bakgrund ... 9
2.1 Historisk tillbakablick ... 9
2.2 Tidigare forskning ... 12
3. Teoretisk utgångspunkt ... 15
3.1 Esping-Andersens välfärdsregimer ... 15
3.2 Hypoteser ... 17
4. Metod ... 21
4.1 ”Frameing” ... 22
4.2 Val av inramning ... 23
4.3 Material och urval ... 23
5. Empirisk analys ... 26
5.1 Vilket problem presenteras? ... 26
5.2 Vilka problem presenteras inte? ... 28
5.3 Vilken orsak presenteras ligga till grund för problemet? ... 28
5.4 Vilken lösning föreslås till problemet? ... 30
5.5 Sammanfattning ... 32
5.6 Övriga aspekter ... 35
6. Slutdiskussion ... 36
Referenser ... 38
4
1. Introduktion
Ekonomisk trygghet har länge varit en grundpelare inom välfärdspolitiken. I slutet av 1940- talet började man i Sverige bedriva en mer rikstäckande välfärdspolitik där man önskade ge medborgarna en grundtrygghet och strävade efter att utjämna olika typer av inkomstbortfall vid till exempel sjukdom, arbetslöshet och ålderdom. Den välfärdspolitik som skapades var på den tiden i största mån anpassad för män. Den arbetande mannen och staten skulle i
varierande proportioner ansvara för de ekonomiska medlen medan kvinnan förväntades ansvara för omsorgen av barn och äldre (NE, 2019; SOU: 1997:98).
Under 1960 och 1970-talet kom familjepolitiken att förändras från den så kallade manliga försörjningsmodellen till en tvåförsörjarmodell genom införandet av individuell
särbeskattning (SOU: 1997:98). Reformeringar skedde inte enbart i familjepolitiken utan även inom andra politiska områden såsom arbetsmarknadspolitiken, vård- och omsorgspolitiken.
Några exempel på detta var slopandet av kvinnolöner och p-piller som preventivmedel. Även fri abort godtogs och en rigid föräldraförsäkring infördes (SCB, På tal om kvinnor och män, 2018; Svensson & Gunnarsson, 2012). Dessa reformer har haft stor betydelse för
jämställdhetsutvecklingen i Sverige då allt fler kvinnor etablerat sig på arbetsmarknaden sedan dess (SCB, På tal om kvinnor och män, 2006). Trots att majoriteten av alla kvinnor idag förvärvsarbetar existerar det ändå ett tydligt inkomstgap mellan förvärvsarbetande kvinnor och män. Detta inkomstgap blir ett omfattande problem när man ser på förvärvsarbete ur ett livscykelperspektiv av den orsaken att det påverkar en av de mest betydelsefulla
socialtransfereringar, nämligen pensionen.
Det allmänna pensionssystemet bygger idag på livsinkomstprincipen och är i grunden könsneutralt. Pensionen betalas ut oberoende av kön och efter var individs livsinkomst (Ds 2016:19; NE, 2019). Formellt sett är pensionssystemet alltså jämställt men så länge
arbetsmarknaden inte är det kommer kvinnor och mäns (som grupper) livsinkomster utmynna i ojämställda pensioner. Trots att arbetsmarknaden är den störta faktorn är det inte bara den som påverkar storleken på pensionsutbetalningarna. Även studier, föräldraledighet, sjukdom etcetera samt den beräknade livslängden ger skillnader i pensionsutbetalning. Att kvinnor i snitt lever längre än män gör att deras pension skall komma att räcka under en längre tid. Det innebär att pensionsutbetalningarna för kvinnor per månad hamnar på hela 27 procent lägre än mäns pensionsutbetalningar, vilket är 10 procent mer än inkomstgapet för förvärvsarbetande kvinnor och män (Ds 2016:19).
5
För att förändra arbetsmarknaden krävs en långsiktig strategi, men även om arbetsmarknaden skulle komma att bli jämställd idag skulle det dröja decennier innan pensionerna blir
jämställda. Det finns dock förändringar som kan göras på kort sikt för att främja en mer ekonomisk jämställdhet och göra dagens och således framtidens pensioner mer jämställda.
Några exempel på detta är delning av pensionsrätter mellan registrerade partners och ökad pensionsrätt under barnår samt andra former av bidrag.
Problemet med frågan gällande ojämställda pensioner är att pensionssystemet i sig är skapat utefter en bred politisk överenskommelse (Pensionsgruppen, 2019) och således inte tänkt att kunna ändras hastigt. Systemet är tänkt att kunna verka under en lång tid och effekterna av det nyligen införda pensionssystemet kommer kunna synas först relativt långt in i framtiden.
Prognosen säger att pensionerna kommer vara jämställda för de som går i pension 2073, alltså de som är födda 2005 och senare (Ds 2016:19).
Eftersom systemet således är uppbyggt att det under en mandatperiod inte går att göra stora förändringar finns det heller inte rum för att debattera några stora förändringar. Man kan istället prata om mindre justeringar som det finns utrymme för inom ramarna för
överenskommelsen. En debatt som har förts har handlat om obligatorisk delning av
pensionsrätter som en möjlighet till att jämna ut pensionerna i dagsläget. Då handlar det både om den allmän inkomstpensionen och premiepensionen. Att man vid bodelning även delar på inkomstpensionen och att gifta och registrerade partners ges obligatorisk delning av
premiepensionen. En annan debatt som förts har handlat om föräldraförsäkringen och de pensionsrätter som fås under barnår och vilka justeringar som kan göras där för att främja ett jämnare utfall av kommande pensioner. Samtidigt kan man fråga sig hur pass involverad staten ska vara i frågan om jämställdhet och om det inte är upp till individerna själva att verka för det?
1.1 Syfte
Syftet med denna uppsats är att studera hur de politiska riksdagspartierna i Sverige, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet väljer att presentera sina ståndpunkter kring problemet med ojämställda pensioner. Går det att se om partierna bedriver en jämställdhetspolitik utifrån deras ideologiska ståndpunkter? Går det att hitta likheter hos de olika partierna trots olika
ideologiska utgångspunkter? Är argumenten hållbara för ideologin partierna representerar?
6
Genom att analysera riksdagsprotokoll, propositioner och motioner vill jag studera hur partierna problematiserar frågan. Med hjälp av frameanalys som metod kommer partiernas inramningar att skildras genom Esping-Andersens tre välfärdsmodeller. Jag anser att det är en relevant teori att använda med tanke på att pension är en betydelsefull socialtransferering inom välfärdsstater och hoppas kunna avgöra om de förslag som läggs fram är i linje med en liberal, konservativ eller socialdemokratisk välfärdsmodell. Avsikten är först och främst att undersöka vilka argument de valda partierna använder sig av för att problematisera fallet med ojämställda pensioner, för att sedan göra en teoriprövande studie genom att kategorisera in argumenten till en antingen liberal, konservativ eller socialdemokratisk välfärdsmodell.
1.2 Avgränsning
I denna uppsats har jag valt att avgränsa mig till att studera frågan om jämställda pensioner inom Sveriges riksdagspartier. I stort kommer uppsatsen handla om ekonomisk jämställdhet men mer specifikt om jämställda pensioner. Jag kommer att studera hur partierna väljer att problematisera frågan om jämställda pensioner men även belysa vilka orsaksbeskrivningar och lösningsförslag som presenteras. De politiska partierna som kommer tas med i analysen är Centerpartiet, Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna (f.d. Folkpartiet),
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Avgränsningen av uppsatsen kommer således bli att partier som Miljöpartiet och Sverigedemokraternas argument inte kommer att belysas på grund av att de ej varit aktiva i frågan utefter det material jag valt att använda mig av.
1.3 Frågeställningar
För att undersöka hur partierna väljer att rama in problemet gällande ojämställda pensioner har jag valt att ställa följande frågor:
• Hur väljer de utvalda politiska partierna att rama in problemet med jämställda pensioner? Vad lämnar de oproblematiserat? Vilka orsaker och lösningar presenterar de?
• Stämmer partiernas valda inramningar överens med deras ideologiska utgångspunkter?
1.4 Begrepp
För att reda ut några centrala begrepp i uppsatsen har jag avsatt ett avsnitt åt detta. Det begrepp jag valt att klargöra är jämställd(a) pension(er).
Det kan finnas vissa svårigheter med att definiera ett begrepp som omfattar två termer och därför har jag valt att dela upp begreppet i två; jämställdhet och pension.
7
När det kommer till ordet jämställdhet ska man göra skillnad på jämställdhet och jämlikhet.
Jämlikhet = alla individers lika värde
Jämställdhet = (förbehållet) kvinnor och mäns lika värde
Kort definierat går jämställdhet ut på att kvinnor och män ska ha samma rättigheter,
möjligheter och skyldigheter inom livets alla områden. Jämställdhet innebär inte enbart jämn könsfördelning utan uppmärksammar även attityder, normer, värderingar och olika typer av ideal som berör kvinnor och mäns livsvillkor i samhället (Jämställdhetsmyndigheten, 2019).
När det kommer till ordet pension, brukar man avse ålderspension.
Ålderspension = en regelbunden inkomst som fås vid oförmåga att arbeta på grund av ålder.
Man kan se på ålderspension ur ett livscykelperspektiv, att de åren man är yrkesverksam betalar man in avgifter som i sin tur ger en regelbunden inkomst vid pensionering. Således är ålderspension ett livscykelsparande med försäkringsinslag. Om bara livscykelsparandet skulle verka som pension finns risken att det inte räcker för ett liv som är längre än genomsnittet.
Försäkringsdelen gör att oberoende av livslängd betalas en livslång pension ut.
Försäkringsdelen fördelar pension utifrån livslängdsrisken mellan de som lever kortare och längre än genomsnittet (NE, 2019, Pensionsmyndigheten, 2019).
Det svenska pensionssystemet består idag av fyra delar, två offentliga och två privata pensionssystem: Allmän pension, Premiepension, Avtalspension och Privat pension.
Allmän pension = en socialförsäkring som består av garantipension,
inkomstpension, tilläggspension (ersätter ATP för personer födda fram till 1953) och betalas ut av staten. Av den årliga pensionsgrundande inkomsten (lön och andra skatteförpliktelser) avsätts 16 procent till inkomstpensionen.
Premiepension = en del av den allmänna pensionen, där den årliga
pensionsgrundande inkomsten på 2,5 procent avsätts till ett fondkonto som går att förvalta själv om så önskans.
Avtalspension = en avtalsförsäkring som avser ersättning från arbetsgivaren vid ålderspensionering och som kompletterar den allmänna ålderspensionen.
Arbetsgivaren avsätter 4,5 procent av din lön till tjänstepensionen.
8
Privat pension = privat sparande via bank eller försäkringsbolag, i form av aktier och fonder.
Allmän pension och premiepension regleras i Sverige av våra politiker till skillnad från avtalspension och privat pension. Alltså är det i de två offentliga delarna av vårt
pensionssystem som möjligheten för politisk påverkan finns.
1.5 Disposition
Uppsatsen kommer inledningsvis i kapitel två ta upp historisk bakgrund gällande pensioner och se över tidigare forskning kring ämnet. I kapitel tre kommer uppsatsens teoretiska utgångspunkt att behandlas. Kapitel fyra kommer ta upp uppsatsens metod och urval av material och kapitel fem bearbetar analysen varav uppsatsens empiri kommer att redovisas. I det sjätte kapitlet kommer uppsatsens slutdiskussion som ger en reflektion över den politiska debatten gällande jämställda pensioner.
9
2. Bakgrund
För att förstå ett problem är det av yttersta vikt att förstå vilken bakgrund problemet uppstått ur. Genom att studera historien vad beträffar det svenska pensionssystemet kan man lära sig att förstå orsaken till det problem som existerar idag. I detta avsnitt kommer en
sammanfattning av vad som är ursprunget till den nuvarande pensionsreformen.
2.1 Historisk tillbakablick
År 1913 fattade den svenska riksdagen beslut om att införa ett allmänt pensionssystem; ett offentligt försäkringssystem som kom att bli världens första. Redan 1884 hade den liberale politikern Sven Adolf Hedin tagit upp frågan om en typ av pensionsförsäkring i riksdagen.
Motiven han presenterade i motionen gällde både en arbetsskade- och ålderdomsförsäkring för arbetstagare och inspirerades i konturen av den tyska Bismarcksmodellen. Efter mer än tjugo år från det att Hedin presenterat sin motion gällande pensionsfrågan fanns det emellertid fortfarande ingen lösning på problemet, trots utredningar och diverse regeringsinitiativ
(Olofsson, 1993:31; Edebalk & Olsson, 2010:398).
Frågan om pensioner återkom på den politiska dagordningen 1905 och olika förslag introducerades i riksdagen. Den svenske friherren och riksdagsledamot Gustaf Adolf Raab presenterade ett högaktuellt förslag i september 1906; folkpensionen. Den konservativa regeringen beställde således en ny utredning i slutet av 1907 av åldersförsäkringskommittén som 1912 överlämnade ett pensionsförslag till riksdagen. Förslaget godkändes sen i maj 1913 av ett stort enhälligt parlament. Den allmänna pensionen kom att omfatta hela befolkningen.
Även de som var oförmögna till att arbeta på grund av funktionshinder eller redan var över 67 år erhöll pension efter beslutet (Edebalk & Olsson, 2010:398).
Pensionen bestod av två delar:
1. En del finansierades av personens egna avgifter som baserades på den skattepliktiga inkomsten. Ju högre inkomst, desto högre bidrag.
2. En del finansierades av staten; en tilläggspension avsedd för de personer som inte omfattades eller inte omfattades i tillräckligt hög grad av den första inkomstbaserade pensionen.
I de diskussioner och förslag som ledde fram till 1913 års beslut undersöktes fem olika
pensionsmodeller. Två av modellerna betraktades som orealistiska och fick i och med det litet stöd. Den ena innehöll en statligt subventionerad försäkring som var frivillig. Erfarenheter
10
hade dock visat att en frivillig försäkring knappast gynnade de som mest behövde det och därför måste pensionsförsäkringen vara obligatorisk. Den andra var en universell pension som var skattefinansierad med en fast skattesats, men på grund av att det inte fanns någon
tillräckligt stor finansiell grund till en sådan försäkring och att inget annat land i världen hade ett sådant pensionssystem slopades den (Edebalk & Olsson, 2010:399).
De tre modellerna som återstod var:
1. Tyskland införde år 1889 ett försäkringssystem i Bismarcksmodell för arbetstagare.
Systemet finansierades av avgifter från både arbetstagare och arbetsgivare.
2. År 1891 infördes i Danmark en modell vars grundläggande regler baserades på personens ekonomiska behov men utan att vara ett fattigvårdsbidrag. Systemet finansierades av det gemensamma samhället man var folkbokförd i samt av staten.
3. Raabs modell som föreslogs 1906 grundades på personens inkomst och åt de med låg eller ingen inkomst lämnades en ersättning. Raabs modell hade en viktig aspekt och det var att storleken på pensionsbidraget var lika för alla.
Som vi idag vet blev Raabs modell det förslag som antogs för ett svenskt pensionssystem och som röstades igenom i Riksdagen 1913. Det intressanta här är hur ålderdomens
fattighetseffekter, i form av bristande arbetsförmåga, kan göra pensionspolitiken till en politisk strategisk uppgift utifrån att den kan åstadkomma övergripande folkpolitiska reformer.
Pensionssystemet som infördes inkluderade alla medborgare, män som kvinnor och utgick ifrån att alla mellan 16 och 66 år betalade pensionsavgift i samband med skatten. Detta försäkringssystem byggde på en övergångsperiod på cirka 50 år vilket betydde att systemet inte skulle fungera fullt ut förrän först på 60-talet. Den pension som till en början kom att utbetalas var den så kallade tilläggspensionen som finansierades av staten. Män fick 150 kronor och kvinnor fick 140 kronor per år efter en individuell inkomstprövning. Att kvinnor erhöll en mindre summa redan på 1910-talet hade sin grund i att kvinnor, precis som idag, levde längre. Kvinnor betalade även en mindre summa i pensionsavgift utifrån samma grund (Olofsson, 1993:36).
Sedan pensionssystemets införande har frågan gällande dess utformning aktualiserats gång på gång. Anledningen var att pensionen i grundtanken skulle kunna försörja de som fyllt 67 år och deras levnadsutgifter, men så var inte fallet. Bristen på pengar fick folk att söka sig till
11
fattigvården. En socialvårdskommitté tillsattes 1937 för att undersöka omständigheterna mellan fattigvården och socialförsäkringen. I diskussioner 1945 blev kommittén enig om att föreslå en pension som utgick från ett fördelningssystem, där avgifterna blev en särskild inkomstskatt på 1%. Ett annat förslag kom i form av att äkta makar skulle fråntas dubbelpension och endast ges 160% samt att änkor vid 55 års ålder skulle ges en inkomstprövad änkepension.
För att förhindra fattigdom på ålderns dagar gav kommittén tre olika förslag:
1. Grundpension på 200 kronor och inkomstprövad tilläggspension på 800 kronor.
2. Grundpension på 600 kronor och inkomstprövad tilläggspension på 400 kronor, plus inkomstprövade bostadstillägg.
3. Grundpension på 1000 kronor.
Det första förslaget slopades. Det andra förslaget stöddes av den socialdemokratiska regeringen, med kända namn som Hansson, Wigforss och Elander. Det tredje förslaget stöddes av Bondepartiet och högern, men också av en majoritet av den socialdemokratiska riksdagsgruppen, och förslaget om en grundpension på 1000 kronor bifölls och trädde i kraft i januari 1948 (Olofsson, 1993:43f).
Efter reformeringen av folkpensionen 1946 ansåg många av de stora fackföreningarna som Landsorganisationen (LO), Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF) och Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) att pensionsfrågan fortfarande var aktuell och år 1947 tillsatte dåvarande handelsminister Gunnar Myrdal en utredning utifrån den socialdemokratiske riksdagsmannen Åkerströms motion rörande ”tjänstepension”, vilket var ett alldeles nytt begrepp som kom att leda till den moderna epokens klasskillnader. Tjänstepensionen skulle innebära bättre villkor för alla löntagare och tjänstemän och den skulle vara inkomstbaserad;
bättre avlöning skulle ge bättre pensionsförmåner. Utredningen som baserades på Åkerströms motion innehöll förslagen att en allmän tjänstepension skulle vara lagfäst, obligatorisk och allmänt omfattande. Utredningens kommitté enades redan 1950 om grundläggande principer gällande ATP, men det skulle komma att krävas två ytterligare kommittéer innan förslaget om ATP gick igenom i riksdagen med en rösts marginal i maj 1959 (Olofsson, 1993:49–55).
Striden som fördes gällande ATP kan ses som ett resultat av den välfärdsstat som man ville bygga i Sverige under denna tid och som vi idag vet vann socialdemokratin denna strid. Idén
12
om att utjämna klasskillnader var stark och inom många fackföreningar var intresset för att hitta en politisk lösning gällande pensionen en väsentlig fråga. Att få ett pensionssystem som var allmänt gjorde att fackföreningars arbete med pensionsförhandlingar lyftes undan. ATP- systemet förutsatte dock att man var aktiv på arbetsmarknaden och var därför från början mer anpassat för män än för kvinnor (Olofsson, 1993:56–69).
Fram till 90-talet kom det svenska pensionssystemet att bestå av fyra delar, två offentliga system; folkpension och ATP och två privata system; avtalspension och individuella försäkringar. De två privata pensionssystemen lever idag kvar men år 1999 så ersattes folkpensionen och det förmånsbestämda (dvs. den garanterande lönen motsvarande en viss procent av slutlönen vid pensionering) ATP-systemet med ett nytt inkomstbaserat
pensionssystem plus en premiepension, för att motverka bristerna då systemet inte kunde följa den demografiska och ekonomiska utvecklingen (Olofsson, 1993).
Sedan 2003 gäller alla de nya delarna i vårt nuvarande pensionssystem. I det offentliga systemet är en del premiepensionen, med möjlighet att, som tidigare nämnts, överföra premiepensionsrätter mellan gifta par och registrerade partners.
2.2 Tidigare forskning
Frågan om pensioner har till stor del studerats inom discipliner som nationalekonomi,
sociologi och statsvetenskap. Den forskning som finns gällande det svenska pensionssystemet går att hitta på både nationell som internationell nivå. Inom de internationella studierna har det svenska pensionssystemet i flesta fall används i jämförande syfte eller som en form av referenspunkt. I nationell forskning har fokuset ofta legat på pensionens historia, jämförelse av det gamla och det nya systemet samt ålder vid pensionering.
Alan Walker är professor i samhällspolicy vid Sheffields universitet och har specialiserat sig på pensionsfrågan inom Europa. I den nyligen utgivna boken The Future of Ageing in Europe (2019) tar han upp att den generellt sett ökade levnadslängden för människor skapar problem för både samhället och policyskapare. Han tar även upp pensionsfrågan som ett globalt problem till följd av att levnadsstandarden förbättras. När det däremot kommer till forskning om jämställda pensioner minskar litteraturen i ämnet samtidigt som vi kan se en utbredning inom discipliner som genusvetenskap och internationell utveckling. Stephen Kidd skriver i sin artikel Equal pensions, equal rights: achieving universal pension coverage for older women and men in developing countries (2009) att pensionsfrågan har större betydelse för kvinnor i utvecklingsländer och att deras pension påverkar samhällsutvecklingen mer positivt.
13
Samtidigt har vi i Sverige och Skandinavien nått en helt annan nivå när det kommer till kvinnliga pensioner.
De svenska nationalekonomerna Ann-Charlotte Ståhlberg och Agneta Kruse är två som forskat kring det svenska pensionssystemet och de har i tydlig omfattning studerat kvinnors situation ur ett jämställdhetsperspektiv. I Dialogos Express utgåva: Rätt och fel om våra pensioner lyfter Kruse och Ståhlberg (2015) kritiken gällande vårt nuvarande pensionssystem gentemot det gamla, samt om pensionssystemet missgynnar kvinnor eller inte. De menar att mycket forskning enbart inriktar sig på pensionsförmånernas storlek och menar att andra både viktiga och intressanta aspekter borde observeras och studeras. De menar att trots att kvinnor får lägre pension än män vore det felaktigt att dra slutsatsen att kvinnor missgynnas. Kvinnors subventionsgrad är i praktiken betydligt högre än mäns. Kvinnor får nämligen ut 60 procent av sin tidigare inkomst medan män får 50 procent på grund av att kvinnor generellt sett lever längre. De får därmed en högre sammanlagd pension, då de får pension i fler år. Trots detta går det inte att förneka att det är den faktiska månadsutbetalningen som är problemet när det kommer till ekonomisk jämställdhet och att en faktor som ens livslängd inte ska ses som ett skäl till ojämställda pensioner varken nu eller i framtiden.
Det finns som sagt möjligheter i det nuvarande pensionssystemet att utjämna pensionen mellan makar och partners, till exempel frivilliga överföringar av pensionsrätter inom premiepensionen eller ett tecknande av efterlevandeskydd. Detta kräver dock ett aktivt val men kan ha stor betydelse för den enskilda individen vid pensionering. Jenny Säve-
Söderbergh har i en ESO-rapport från 2017 forskat kring frågan om jämställda pensioner och om staten i någon mån kan göra mer för att hjälpa medborgare till att själva ta mer ansvar gällande pensionsrättigheter för att på så sätt erhålla en jämnare pensionsutdelning. Det är över tre miljoner som lever i gifta par och över en miljon lever i samboförhållanden eller partnerskap i Sverige. Yrkesval är en avgörande faktor för pensionen men för personer som saknar helt eller har låg arbetslivsinkomst kan en relation vara avgörande för ekonomin och således för pensionen. Makar kan genom överföring utjämna snedvridning av inkomster till följd av att den ena arbetat mindre eller varit hemma med barn. Det som utmärker överföring är att den är oåterkallelig och bestående, den finns därför kvar vid en eventuell skilsmässa eller vid någon av makarnas bortgång. Dock används överföring av pensionsrätter i väldigt liten utsträckning, endast 0,5 procent gifta kvinnor och 0,01 procent gifta män, men trots det låga utnyttjandet visar rapporten på att de få som gör det bidrar till att öka jämställdheten i pensionsutbetalningar. Säve-Söderbergh har bland annat tittat på vilka drivkrafter och vad
14
som utmärker delning av pensionsrätter och konstaterar att mycket av data tyder på att det är i par där mannen i 98 procent av fallen tillhör höginkomsttagare som en överföring görs. Det går dock bara att spekulera i skälen till resultatet. Ett skäl kan vara att man vill kompensera den partnern som arbetat deltid, varit hemma barn eller haft annat hushållsansvar. Det kan handla om jämställdhetsvärderingar om att kvinnor arbetar i mer låglöneyrken. Ett annat skäl kan vara att när den ena makan har höginkomst och den andra låginkomst beskattas de mycket mer än om båda skulle ha en medelinkomst. Det nuvarande pensionssystemet är könsneutralt sett från inkomstprincipen, men ett ojämställt arbetsliv och ojämn fördelning av ansvar för hushållsarbete och omvårdnad av barn ger ojämställda pensioner. Då kvinnor statistiskt sett lever längre än män är sannolikheten att bli änka stor, vilket gör att kvinnors pensioner drabbas svårt ekonomiskt vid en makas bortgång eller skilsmässa. I Säve-Söderbergh slutsatser av rapporten skriver hon följaktligen: ”Rapporten visar att valen att överföra pensionsrätter inom premiepensionen och att välja efterlevandeskydd har potential att bidra till mer jämställda pensioner.” Vidare skriver hon att det nuvarande systemet fungerar ineffektivt och att valarkitekturen behöver förändras för att åstadkomma mer jämställda pensioner.
Frågan om att förbättra levnadsvillkoren för nutida och kommande kvinnliga pensioner är högst relevant och som den tidigare nämnda rapporten visar samt andra statliga utredningar (Ds 2016:19) och statistik från SCB påvisar finns en okunskap hos majoriteten av
medborgarna, vilket gör det viktigt för riksdagspartierna i Sverige att driva en fråga som denna både för samhället och jämställdhetsutvecklingen.
15
3. Teoretisk utgångspunkt
Den teoretiska utgångspunkten jag valt att använda mig av för denna uppsats är Esping- Andersens teori om välfärdsregimer. Esping-Andersens välfärdsteorier är väletablerade koncept inom statsvetenskapen och ger oss en tydlig kategorisering av hur olika stater kan tillämpa en viss typ av välfärdsmodell. Teorin ger möjlighet att både jämföra olika
välfärdsregimer med varandra samt att förklara vilken typ av väldfärsstat en viss nation kan tänkas tillhöra. I denna uppsats kommer jag använda mig av teorin för att nyansera och kategorisera min analys om vilken ”typ av välfärdsregimer” de svenska politikerna förespråkar i frågan om jämställda pensioner. Eftersom Sverige enligt Esping-Andersen tillämpar en välfärdsregim i socialdemokratisk anda finns dock möjligheten att andra partier kan tänkas ha och påverkas av socialdemokratiska välfärdsvärderingar. Samtidigt är det också intressant att ta reda på om det kan tänkas vara så att Socialdemokraterna avviker från denna välfärdsfilosofi i frågan.
3.1 Esping-Andersens välfärdsregimer
Begreppet välfärdsregim är ofta förknippat med västerländska, föredetta industriländer som via olika institutioner omfördelar de statliga resurserna mellan medborgarna. Ordet välfärd kommer från början från det engelska ordet ’welfare’ vars betydelse står i motsats till
’warfare’, och innebär att en stats främsta uppgift är att värna om sina medborgare mer än att bygga upp ett militärt försvar och expandera landets gränser (Eduards, 1991). Med tiden har begreppet välfärdsregim kommit att definieras som en stat som verkar mot fattigdom,
utslagning och ohälsa snarare än fred. I den här uppsatsen kommer jag använda mig av Gøsta Esping-Andersens välfärdsteori, en teori som är väletablerad inom modern
statsvetenskapligforskning. Teorins syfte kommer inte att vara att jämföra olika
välfärdsregimer med varandra utan kommer i denna uppsats fungera som ett analysverktyg för att tydliggöra vilken form av välfärdsperspektiv de svenska riksdagspartierna har i debatten om åtgärder för ekonomisk jämställdhet i pensionsfrågan.
Esping-Andersen, professor i sociologi och forskare, har utvecklat en klassificering och teori kring välfärdsregimerna. Klassificeringen bygger först och främst på vilken kvalité och sociala rättigheter som finns inom de olika institutionerna; stat, marknad och familj. Teorin grundar sig därmed på förhållandet mellan individen och samhället och vilken av dessa institutioner en välfärdsregim ska formas ifrån. Esping-Andersen kallar huvudsakligen de tre
16
välfärdsregimerna för: den liberala, den konservativa och den socialdemokratiska (Esping- Andersen, 2002:11-16).
Den liberala välfärdsregimen kännetecknas av att omfördela resurser, sociala tjänster och försäkringar via marknaden, och uppmuntrar till marknadslösningar för sociala problem genom subventionerade privata system eller minimumbidrag till de allra mest utsatta. Syftet är att uppmuntra en norm till privat välfärdsbestämmande hos den enskilde individen. Individen i samhället är fri att själv täcka upp för de behov som kan tänkas uppkomma, och det finns inget offentligt ansvar för eventuella marknadsmisslyckanden. Inom den liberala
välfärdsregimen uppmuntras kvinnor lika mycket till att göra karriär som till att vara hemma med barn och äldre, det fria valet är det mest väsentliga (Esping-Andersen, 1990:48).
Den liberala välfärdsregimen kännetecknas av följande drag:
• En stark marknad
• Individen ordnar eget skyddsnät
• Individer kan göra klassresor via marknaden
• Staten bistår svaga och utsatta grupper i viss utsträckning
• Privat/marknadsdriven skola, omsorg och vård
Den konservativa välfärdsregimen bygger på att uppmuntra en familjebaserad välfärd, fri från staten och marknaden. Det är ett korporatistiskt system där olika samhällsklasser fyller olika funktioner för samhället och är typiskt influerad av kyrkan. Statliga resurser delas till förmån ut till den traditionella familjen och icke-arbetande kvinnor och moderskap uppmuntras.
Privat kapital och yrkesförmåner förespråkas och statusskillnader ses som nödvändiga. Bidrag från staten sätts endast in när familjen inte kan bistå sina medlemmar med hjälp (Esping- Andersen, 1990:49).
Den konservativa välfärdsregimen kännetecknas av följande drag:
• Familjen ska utgöra skyddsnät
• En stark familjesektor
• Klasskillnader är nödvändiga, rättigheterna är kopplade till klass
• Kyrkor och ideella organisationer bistår fattiga och utsatta
• Kvinnan sörjer för skola, omsorg och vård
17
Den socialdemokratiska välfärdsregimen kännetecknas av att staten bär det största ansvaret för omfördelning av resurser, både till marknaden och familjen. Statliga bidrag är generella och i motsats till den konservativa välfärdsregimen som endast ger bidrag när familjen inte längre själv kan få in ekonomiska medel, verkar den socialdemokratiska välfärdsregimen i förebyggande syfte. En individ ska heller inte behöva vara i beroende av sin familj samtidigt som individen helt själv inte behöver täcka upp för behov som kan tänkas uppkomma. Kort sagt är det en sammanslagning av liberalism och socialism. Kvinnor uppmuntras till att komma ut på arbetsmarknaden och staten ansvarar för omvårdnad av barn och äldre (Esping- Andersen, 1990:50f).
Den socialdemokratiska välfärdsregimen kännetecknas av följande drag:
• Ett högt utvecklat skyddsnät
• En stark offentlig sektor
• Inga klasskillnader
• Staten bistår med generella bidrag
• Vård, skola och omsorg för alla 3.2 Hypoteser
Esping-Andersens tre välfärdsregimer går förvisso att utvecklas mer uttömmande och i motsatt riktning konkretiseras. Till denna studie har jag dock valt att avgränsa mig till
ovanstående fem punkter inom respektive modell. Med hjälp av dessa tre välfärdsregimer vill jag försöka kartlägga den politiska debatten gällande frågan om ojämställda pensioner. Min intention är inte att utreda och ta ställning till vilken välfärdsmodell som lämpar sig bäst i frågan om att främja eller uppnå jämställda pensioner. Syftet är att studera om det urval av partier som valts bedriver en jämställdhetspolitik som går i linje med deras politiska
ideologier. Går det att i den politiska debatten hitta likheter hos de olika partierna trots skilda politiska ideologier? Är argumenten i debatten hållbara för den ideologi respektive parti representerar?
Med utgångspunkt från Esping-Andersens typologier av välfärdsregimer och de värden som de omfattas av och som parallellt skiljer dem åt kan man nära förknippa dem med specifika politiska partier och deras ideologier.
När det kommer till att avgöra till vilken ideologi ett visst politiskt parti kan se sig tillhöra har jag tagit avstamp i Reidar Larssons (2014) beskrivning gällande de svenska partiernas
18
politiska ideologitillhörighet. Larsson skildrar och beskriver de mest distinkta ideologierna vi har och har haft det senaste århundrandet samt hur de svenska politiska partierna har
förändrats historiskt sett fram till idag.
Uppkomsten för ordet ideologi skedde under 1700-talet i samband med den franska revolutionen och kom att beteckna den samling principer som står till grund för politiskt handlande. Under både amerikanska (1776) och franska revolutionen (1789) kom
riksomfattande organisationer att skapa de tre största och utmärkande politiska ideologierna vi idag har i Europa; liberalismen, konservatismen och socialismen (Larsson 2014:12f).
Liberalismen härstammar från upplysningstidens naturrättsdoktriner och deras syn på
mänskliga rättigheter och den utilitaristiska läran inom normativ etik. Liberalismen förkastade det som ansågs ouppnåeligt och antog istället verklighet- och värdeomdömen. I den
utilitaristiska moralläran kom nyttoargumentet att väga tungt för liberalismen och man ansåg att ett styrelseskick där individerna själva fick ansvara för sin egen nytta och lycka var idealisk. Liberalismens människosyn grundar sig även den i utilitarismen och människans förmåga att tänka rationellt. Filosofen Jeremy Bentham och ekonomen Adam Smith är två som kom att utveckla ledmotiven för liberalismen i slutet av 1700-talet. Från ekonomen Adam Smith kom frihandelsteorin att lägga grund för liberalismens ekonomiska doktrin mer känd som laissez-faire (”låt gå, låt göra”). Jeremy Benthams filosofi inriktade sig på ett styrelseskick som utgjordes av folksuveräniteten och den enskilde individens intresse. Detta kom att vidareutvecklas till grundtanken om allmän rösträtt inom liberalismen (Larsson 2014:29ff). Frihandelsteorin och naturrättslärans människosyn är idag fortfarande relevanta ledmotiv för liberalismen samtidigt som liberalismen har kommit att påverkas av både konservatismen och socialismen under århundrandena som gått. Trots det nämner Larsson att den primära grundtanken inom liberalismen är ”att frigöra individen från framför allt statligt förtryck” och att denna grundtanke idag fortfarande består. När vi studerar de svenska riksdagspartiernas partiprogram kan vi se att Centerpartiet och Liberalerna är de partier som ideologiskt sett står närmast Larssons definition av liberalismen.
Konservatismen uppstod även den under upplysningstiden men som en motpol till
liberalismens idéer. En av de som tidigast och mest vältaligt kritiserade revolutionen som metod för samhällsförändringar var Edmund Burke. Han menade att samhällsförändringar skulle ske steg för steg, grundat i historisk erfarenhet och politisk tradition. Detta kom att bli grundtanken till dåtidens konservatism. Under 1800-talet utvecklades konservatismen åt två
19
skilda håll, den brittiska och den europeiska. I Europa dominerade den auktoritära
konservatismen vars främste företrädare var den tyske filosofen Friedrich Hegel. Han menade att historiens förlopp styrdes av ”världssjälen” och/eller Gud, samt att nationerna och folket har en historisk mission.
Vår tids konservatism grundar sig nästan uteslutande från Bruke och den brittiska traditionen, som i huvudsak kritiserade frihandeln och laissez-faire på grund av de sociala
konsekvenserna. Denna typ av socialkonservatism kom att kallas ”torydemokrati”, där man krävde sociala reformer. Under 1900-talet kom konservatismen att urskilja sig i tre riktningar;
liberalkonservatism, socialkonservatism och värdekonservatism (Larsson, 2014:43ff). Larsson poängterar att värdekonservatismen eller kulturkonservatismen är den inriktning som
dominerar i Norden men som ofta kan förenas med de andra två inriktningarna. Denna inriktning hävdar att staten ska upprätthålla sociala värden och etiska normer, där familjen är den grundläggande enheten och när det kommet till etiska normer har staten som uppgift att bevara det religiösa kulturarvet samt nationens självständighet (ibid. 45–50). I linje med Larssons definition av konservatismen kan vi se att riksdagspartierna Kristdemokraterna och Moderaterna utefter deras respektive partiprogram ligger närmast denna ideologi.
Socialismen eller reformistisk socialism är en brytning från marxismen. Socialismen ville revidera marxismen och förespråkade en samhällsförändring av icke revolutionär art. De ville däremot behålla synen om att samhällsstrukturer skall bygga på forskning och att politik och lagar skall prövas empiriskt men att förändring skall ske gradvis (Larsson, 2014:57–58;85).
Under 1900-talet kom i praktiken alla socialistiska partier i Europa att ompröva sina
ståndpunkter. Eduard Bernstein var en av de revisionisterna som fick störst uppmärksamhet.
Bernstein ansåg att marxismens utvecklingslagar för samhället inte var hållbara. Han sökte då och förankrade sina socialistiska idéer hos 1700-talsfilosofen Immanuel Kant. Kants föreskrift var: ”Handla alltid så att du skulle vilja att den princip efter vilken du handlar kan upphöjas till universell lag.” (ibid. 86). Detta tillsammans med synen att behandla människor som mål istället för medel, kom att bli en viktig princip för socialister i argumentationen om revolution som samhällsföränderlig metod. På samma sätt som marxismen och kommunismen har socialismen som politisk rörelse vänt sig till arbetarklassen, däremot har man inom socialismen haft en reformistisk syn på marknaden. Under 1930-talet blev Ernst Wigforss pionjär för idén om planhushållning som ett medel för att styra konjunkturer och motverka ekonomiska kriser. Tanken var att staten skulle kunna styra marknaden utan att behöva
socialisera näringslivet, vilket är ett gott kännetecken för socialismen i Sverige idag (ibid. 91).
20
Socialismens syn på människan kan vara svår att avgränsa från liberalismens, men
jämlikhetstanken gör sig märkbar genom en stark strävan efter att utjämna olikheter med hjälp av fördelningspolitik och en tro på att förbättrade samhällsförhållanden även förbättrar
människorna. Socialister betraktar marknaden många gånger som irrationell och omoralisk (ibid. 86 & 91). Studerar vi de svenska riksdagspartiernas partiprogram kan vi se att
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet är partier som ideologiskt sett står närmast Larssons definition av dagens socialism.
Jag kommer i denna uppsats att pröva om de utvalda riksdagspartierna för en politik gällande jämställda pensioner som ligger i linje med den av Esping-Andersens välfärdsregimer som ideologiskt sett står partiet närmast. Min hypotes är att Centerpartiet och Liberalerna ska föra en politik enligt den liberala modellen, att Kristdemokraterna och Moderaterna ska föra en politik enligt den konservativa modellen och att Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ska föra en politik enligt den socialdemokratiska modellen. I följande tabell illustreras till vilken av Esping-Andersens välfärdsregimer de politiska partierna ideologiskt sett ligger närmast och vad som även kommer att bli mina huvudsakliga indikatorer i mitt analysarbete.
Den liberala inramningen (C, L)
• En stark marknad
• Individen ordnar eget skyddsnät
• Individer kan göra klassresor via marknaden
• Staten bistår svaga och utsatta grupper i viss utsträckning
• Privat/marknadsdriven skola, omsorg och vård
Den konservativa inramningen (KD, M)
• Familjen ska utgöra skyddsnät
• En stark familjesektor
• Klasskillnader är nödvändiga, rättigheterna är kopplade till klass
• Kyrkor och ideella
organisationer bistår fattiga och utsatta
• Kvinnan sörjer för skola, omsorg och vård
Den socialdemokratiska inramningen (S, V)
• Ett högt utvecklat skyddsnät
• En stark offentlig sektor
• Inga klasskillnader
• Staten bistår med generella bidrag
• Vård, skola och omsorg för alla
Med hänsyn till att Sverige enligt Esping-Andersens teori tillhör det socialdemokratiska välfärdsregimsklustret (Esping-Andersen, 1990:90f) kommer jag så nyanserat som möjligt försöka studera riksdagspartiernas anföranden, men även söka efter avvikelser. I Sverige har liberalismen till exempel influerats av en socialdemokratisk välfärdsregim och skiljer sig således från internationella liberala partier.
21
4. Metod
För denna uppsats har jag valt att använda mig av frameanalys som metod, även kallat ”frame analysis”. Beroende på vilket fokus en studie har eller vilka teoretiska ramverk som används kan frameanalys skilja sig mycket åt studier emellan. Vad som däremot är gemensamt för frameanalys är ett tydligt idéfokus där aktörens perspektiv studeras och tas i beaktning.
Genom att studera perspektiv kan man utmejsla underliggande argument och värderingar (Erikson, 2011).
Ursprungligen utvecklades frameanalys ur kognitivistiska rörelser på 60- och 70-talet, med den amerikanske sociologen Erving Goffmans teorier om ”primary frameworks” och deras undergrupper som grund (Goffman, 1974).
Fokus låg till en början på mentala- och kognitiva mönster i individers olika handlingar, men på senare år har frameanalys till stor del influerats av socialkonstruktivismen och skiftat fokus från den enskilda individens konstruktioner till sociala konstruktioner (Erikson, 2011).
Idag kan vi hitta frameanalys som metod inte bara inom sociologi utan även i forskningsfält såsom media och journalistik, internationell politik och statskunskap. Fördelarna med frameanalys är att den kan användas med många olika teoretiska utgångspunkter där konstruktivism ligger som grund. Frameanalys är en väldigt dynamisk metod som tillåter forskaren att själv anpassa metoden utifrån varje enskilt fall. Den kan antingen vara systematisk eller slumpartad (Erikson, 2011; Goffman, 1974). Sociologerna Snow och Benford (2000) använder sig till exempel av frameanalys för att förklara mobilisering av sociala grupper, medan Rein och Schön (1994) däremot använder sig av frameanalys för att undersöka policyproblem. På detta sätt går det att konstatera att det är upp till forskaren själv att på ett dynamiskt sätt använda sig av frameanalys som metod.
I Eriksons avhandling Strider om mening – en dynamisk frameanalys av den svenska sexköpslagen har hon utvecklat vad hon valt att kalla en dynamisk frameanalys för att på så sätt vidare utveckla policyforskningen. Erikson menar att det finns tre grundläggande
antaganden för att utforma en dynamisk frameanalys på ett systematiskt sätt så att både idéer och aktörer kan analyseras effektivt. Dessa antaganden är i korthet (1) att idéer studeras som sociala konstruktioner, (2) att aktörer ses som aktiva i skapandet av mening och (3) att idéer ses fungera både hindrande och möjliggörande för aktörer. Erikson menar att dessa
antaganden kan konkretiseras och användas för att tydliggöra policyskapande för att på så sätt rama in hur ett visst problem uppstått och vilka lösningar som föreslås.
Utifrån denna metod av policyforskning kommer min uppsats således att innehålla följande
22
frågor som indikatorer i analysen: Vad är problemet och varför? (problembeskrivning), vad är inte ett problem? (utelämnande) vad är orsaken till problemet? (orsaksbeskrivning) vad bör göras? (lösningsförslag). Genom att ställa dessa frågor kan vi analysera policyskapande som en dynamisk och interaktiv process där idéer och aktörer samverkar.
Till denna uppsats har jag valt att influeras av Erikson och ha med den grundläggande delen vad gäller problembeskrivning, orsaksbeskrivning och lösningsförslag. Däremot är Eriksons frameanalys i förstahand skapad för hennes specifika studie och är alltså inte möjlig att i fullo implementera i denna uppsats. Jag kommer därför utefter det teoretiska ramverket i denna studie att utveckla metoden för mitt specifika fall.
4.1 ”Frameing”
För att reda ut vad frameing är har jag avsatt ett kort avsnitt åt detta. Först och främst bör man göra klart för sig att frameanalys och frameing är två skilda begrepp. Frameing, även kallat inramning, är till skillnad från frameanalys den dynamiska delen i metoden och syftar på de inramningar man väljer att använda i analysen. Med hjälp av en varierande grad av
inramningar kan vi mäta och jämföra förhållandet i ett specifikt fall eller fenomen. Ofta kan frameing innehålla flera idéer om ett visst ämne och på så viss ses som ett idésystem (Erikson, 2011).
Rein och Schön, som tidigare nämnts, definierar frameing som de grundläggande byggstenarna för att förstå och tolka processrelationer i en komplex verklighet och har
fokuserat sin användning av frameing för att tydliggöra policyproblem som hamnat i dödläge.
De menar att problemformulering och lösningsförslag är centralt och måste studeras tillsammans när det kommer till politiska fenomen för att på så sätt hitta ”de underliggande strukturer av värderingar som en policyposition vilar på” (Erikson, 2011:34; Schön & Rein, 1994).
Ytterligare kan vi inom frameing tala om begrepp som ”master frames”. Masterframes handlar i huvudsak om kollektiva handlingsramar, de kan vara både flexibla eller rigida, inkluderande eller exkluderande och variera i grad beroende på studiens ämne. Kollektiva handlingsramar är arrangemang av idéer, symboler och intressen från vilka sociala rörelser låter konstruera och legitimera sina uttalande och ändamål. De identifierar tillstånd i
verkligheten som är orättvisa eller oacceptabla och skuldsätter dessa tillstånd för att på så sätt skapa en mening till att lyfta upp problem och behandla de (Benford & Snow, 2000;
Stanbridge, 2002).
23
4.2 Val av inramning
Det är inte först när vi har förståelse för policyskapandets uppbyggnad som vi kan börja studera dem. För att lättare se policyskapandets uppbyggnad har jag valt att ta del av Eriksons grundläggande antaganden vad beträffar frameanalys och med det valt att ställa mig följande frågor:
• Vilket problem presenteras?
• Vilka problem presenteras inte?
• Vilken orsak presenteras ligga till grund för problemet?
• Vilken lösning föreslås till problemet?
Vidare för analysen har jag valt att använda mig av Esping-Andersens teoretiska ramverk, som tidigare presenterats i kapitel tre, som mina ”master frames” för att därmed undersöka till vilken grad välfärdsteorierna speglas i politikernas problemformuleringar,
orsaksbeskrivningar och lösningsförslag.
4.3 Material och urval
Då syftet med uppsatsen är att studera riksdagspartierna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna, Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiets problemformulering och positionering gällande jämställda pensioner har jag valt att studera motioner och
interpellationer från dessa partier framlagda mellan 2014 och 2018. Materialet är hämtat från Sveriges riksdags hemsida och är ett resultat av sökning i arkivet refererat till ”jämställda pensioner”. Till en början använde jag mig av sökorden ”jämställdhet OCH pensioner” och fick då en sökträff på 5687 dokument. Jag valde vid det tillfället att begränsa mig till mandatperioden 2014 – 2018 vilket gav till resultat 471 träffar. Även denna träff gav en alldeles för stor volym av material att gå igenom för den utsatta tiden studien skulle
genomföras på. Vilket ledde till valet av sökordet ”jämställda pensioner”, där en träff på 97 dokument blev 33 när en filtrering på dokumenttyp och parti gjordes. Dokumenttyperna som valdes var; motioner, interpellationer och kammarprotokoll. Partierna som valdes var;
Liberalerna, Centerpartiet, Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Genom dessa val gavs jag ett mer avsmalnat och specifikt material där jag med fokus kunde studera riksdagspartiernas problematisering av just ”jämställda pensioner”.
Jag är medveten om att det finns andra orsaksfaktorer på problemet, till exempel arbetsmarknaden och föräldraförsäkringen, men för denna studies räkning gavs jag inte möjlighet till att inkludera fler sökord på grund av tidsfristen.
24
Totalt har trettio motioner, tre interpellationer och tre riksdagsprotokoll studerats. Ingen motion har presenterats från Miljöpartiet, Sverigedemokraterna eller Socialdemokraterna.
Dock medverkar Socialdemokraterna i interpellationsdebatten, vilket ger mig möjlighet att studera deras anföranden i frågan. Vänsterpartiet har endast presenterat en motion, och trots det knappa materialet har jag ändå valt att inkludera den i studien. På grund av att Miljöpartiet och Sverigedemokraterna inte presenterat någon motion i frågan har jag uteslutit att studera dessa partier. Jag är dock medveten om att jag på annat sätt kunnat tillgå material från dessa partier, i form av partiprogram eller likartat men då syftet med studien var att studera partiers specifika inställning till jämställda pensioner valde jag att exkludera Miljöpartiet och
Sverigedemokraterna. Det material som bidrar mest till studien är de fyra interpellationer från riksdagspartierna Kristdemokraterna, Liberalerna och Moderaterna, varav Liberalerna har presenterat två. Ledamöter från Liberalerna har varit de som framlagt flest motioner i frågan, sammanlagt tolv motioner. Näst mest aktiva har Centerpartiet varit som framlagt åtta
motioner. Ledamöter från Kristdemokraterna och Moderaterna har framlagt fem respektive fyra varav en flerpartimotion från tidigare Alliansen.
Anledningen till att jag valt att studera motioner från 2014 till 2018 beror på att det är under dessa år som det har funnits flest motioner att tillgå och dessutom fanns då möjligheten att inkludera flera partier än om jag hade valt att begränsa mig till en kortare tidsperiod. Däremot har Stefan Attefall från Kristdemokraterna redan i en interpellation från 2004 berört ämnet kopplat till ”jämställda pensioner” men längre tillbaka än till 2004 gav min sökning inget resultat vilket uteslöt en studie över en längre tidsperiod. Däremot ger en sökning på ”kvinnor OCH pension” ett resultat med dokument som sträcker sig ända till slutet av 1800-talet. Vilket kan vara intressant att studera vid ett annat tillfälle.
Till en början hade jag för avsikt att inkludera alla riksdagspartier och att studera motioner och interpellationsdebatter över en längre tid samt att fördelningen mellan äldre och nyare motioner skulle vara lika. Dessvärre gavs inte denna möjlighet men jag valde att gå vidare trots att materialet inte motsvarade mina förväntningar. Jag såg den alternativa potentialen att lyfta frågan med min studie; att denna fråga inte uppmärksammats först på senare år, vilket i sin tur kan ge grund för fortsatta studier. Att det inte fanns ett jämnt antal motioner bland samtliga partier kan både ses som en nackdel och en fördel genom att alla partier inte rättvist blir belysta samtidigt som möjligheten ges att studera ett visst partis inställning något djupare.
25
Utifrån det material jag valt att tillgå har jag i min analys sammanfattat och valt ut de mest typiska citat som använts i partiernas uttalande om jämställda pensioner.
26
5. Empirisk analys
Frågan om jämställda pensioner är möjligt att uppnå är en omstridd fråga och ofta fokuserar debatten på den kvinnliga fattigpensionären. Frågan slår fast vid att den kvinnliga
fattigpensionären är ett problem och att det krävs statliga restriktioner för att lösa detta problem. Hur frågan ställer sig ideologiskt i debatten talas det sällan om utan ofta övergår frågan att hamna i en pragmatisk jargong. Om vi däremot ser på de politiska förslag som föreslås och vilken typ av positionering partier har och resonerar utifrån kan vi synliggöra vilka ideologiska ramverk som ligger till grund för partiers olika ståndpunkter.
Nästföljande avsnitt avser att se på hur de utvalda riksdagspartierna valt att problematisera och rama in problemet med ojämställda pensioner.
Analysen kommer delas in i fyra avsnitt. Det första avsnittet kommer presentera en generell beskrivning av de olika inramningarna kopplat till det teoretiska ramverket. Det andra avsnittet kommer se över frågorna; vilket problem presenteras? vilka problem presenteras inte? vilken orsak presenteras ligga till grund för problemet? och vilken lösning föreslås till problemet? vilket blir uppsatsens huvudsakliga indikatorer för att mäta hur partierna
positionerar sig till de tre olika inramningar. Det tredje avsnittet kommer ge en summering parti för parti och vilka linjer man kan dra mellan indikatorerna och
inramningsdimensionerna. Det fjärde avsnittet kommer presentera aspekter som jag inte haft möjlighet till att undersöka men som kan vara intressanta för eventuell vidare forskning.
5.1 Vilket problem presenteras?
När det kommer till presentation av problemet kan vi se att partierna har olika omfattningar av problembeskrivningen och problemet uppenbara sig inte heller alla gånger självklart. I
gallringen av materialet har jag varit noga med att försöka knyta an till frågan samt problemet med just jämställda pensioner. I vissa motioner har det varit lätt att hitta
problembeskrivningen medan i andra är problemet inte lika väl definierat. Nedan följer citat hämtade från motioner och kammarprotokoll för respektive partis inramning av problemet.
Liberalerna
”Fortfarande är en kvinnas genomsnittliga livsarbetsinkomst mer än tre miljoner kronor lägre än en mans. Resultatet märks i plånboken livet ut. De allra flesta fattig-pensionärer är kvinnor. […]
Även om Sverige har kommit långt jämfört med andra länder finns det starka traditioner och
27
strukturer som begränsar individens frihet och möjlighet att delta fullt ut i samhället. Insikten att denna ofrihet särskilt drabbar kvinnor…” (Jan Björklund m.fl. (L) 2018/19:2593)1
Centerpartiet
”En stor del av de pensionärer som har lägst ekonomisk standard är äldre ensamstående kvinnor som genomgått en skilsmässa. Sverige har ojämställda pensioner och en genomsnittlig pension för en kvinna motsvarar ungefär 65 procent av en mans pension. Bland invandrarkvinnor är det ännu större skillnader.” (Solveig Zander m.fl. (C) 2015/16:2400)2
Kristdemokraterna
”Dagens kvinnliga ålderspensionärer har i regel lägre pension än manliga ålderspensionärer.”
(Aron Modig m.fl. (KD) 2016/17:3303)3
Moderaterna
”Det finns dock en grupp som har halkat efter och det är frånskilda kvinnliga pensionärer.” (Jan R Andersson (M) 2015/16:758)4
Socialdemokraterna
” […] män i större utsträckning än kvinnor återfinns på högre och mer välbetalda positioner. Detta får negativa konsekvenser för kvinnors inkomster och självständighet livet igenom. Genomslaget blir särskilt stort för äldre kvinnor och män och vid skilsmässa sent i livet.” (Åsa Regnér (S) 2014/15:29 § 6)5
Vänsterpartiet
”Enligt Pensionsmyndigheten har nästan 60 procent av alla kvinnor som är 65 år eller äldre och får ålderspension haft en så låg inkomst att pensionen helt eller delvis består av garantipension.”
(Wiwi-Anne Johansson m.fl. (V) 2015/16:19)
För att ge en kort kommentar på vilket problem som presenteras vill jag hävda att samtliga partier presenterar problemet på liknande sätt. Dock kan vi i Liberalernas problembeskrivning hitta uttalande som direkt pekar på en liberalistisk välfärdssyn och inramning av problemet, där man problematiserar ”individens frihet”. Resterande partier väljer inte att inrama
1Liknande uttalande finnes i motionerna: 2017/18:3574, 2015/16:3229
2Samma uttalande finnes i motionerna: 2017/18:3776, 2016/17:2971
3Samma uttalande finnes i motionerna: 2017/18:3842, 2018/19:2996
4Samma uttalande finnes i motionerna: 2014/15:2216, 2015/16:257
5Liknande uttalande finnes i protokoll: 2014/15:81, 2016/17:67
28
problemet särskilt ideologiskt och man kan säga att det finns en samsyn på problemet i min mening.
5.2 Vilka problem presenteras inte?
När det kommer till vilka problem som inte presenteras så är det svårt att utifrån det material jag har till förfogande redogöra exakt för vilka problem som inte belyses när det kommer till frågan om jämställda pensioner. Kort skulle man kunna säga att allt det som lämnats
oproblematiserat är allt det som inte tagits upp. Genom att jämföra partierna sinsemellan kan vi ändå ta reda på vad ett parti väljer att belysa tillskillnad från ett annat.
I det material jag har valt att utgå från kan vi läsa att Centerpartiet väljer att problematisera invandrarkvinnors låga pensioner som ett större problem än det som rör den generella
kvinnliga pensionären. Det som är intressant här är varför Centerpartiet valt att rama in det på det viset. Vill Centerpartiet spegla sin ståndpunkt som ett icke-främlingsfientligt parti eller är det av oro över invandringspolitiken? Det går att spekulera mycket i varför de valt att rama in problemet utifrån aspekten att invandrarkvinnor är det större problemet. Ännu mer intressant är det att undersöka varför övriga partier inte valt att ta upp det. Anses det vara en
självklarhet, att problemet inkluderar alla kvinnor oavsett etnisk bakgrund? Kanske anser Centerpartiet att invandrarkvinnor är den specifika grupp som är mest utsatt och därför är i ett större behov av statligt stöd och bidrag, medan övriga partier kanske ser på kvinnor generellt som den utsatta gruppen både i förhållande till familjestrukturer som strukturer på
arbetsmarknaden.
5.3 Vilken orsak presenteras ligga till grund för problemet?
Orsaksbeskrivningen av problemet presenterar även här partierna i olika omfattningar men tillskillnad från problembeskrivningen var orsaken mer uppenbart framträdande i materialet.
Här varierar sig orsaksbeskrivningen lite mer än problembeskrivningen mellan partierna vilket är högst intressant att studera. Vi kan se deras orsaksbeskrivningar i följande urval av citat.
Liberalerna
”Kvinnor har genom hela arbetslivet lägre inkomster än män. I kvinnligt dominerade yrken är lönerna lägre, kvinnor arbetar fler timmar hemma och färre avlönade timmar än män. […] Vi ser också att många kvinnor, som levt i äktenskap där löneskillnaderna inte upplevts som så allvarliga
29
så länge som makarna hållit ihop, drabbas av dubbel orättvisa den dag då makarna går skilda vägar.” (Emma Carlsson Löfdahl m.fl. (FP) motion 2015/16:3229)6
Centerpartiet
”Kvinnan har ofta utgjort en förutsättning för mannens karriär då hon varit hemma och tagit hand om hem och barn och därmed haft en låg eller ingen inkomst alls. En ojämställd arbetsmarknad bidrar också till de orättvisa pensionerna. Pensionerna delas inte vid skilsmässor som andra tillgångar och många kvinnor tvingas leva i fattigdom när de blir äldre.” (Solveig Zander m.fl. (C) 2015/16:2400)7
Kristdemokraterna
” […] största förklaringen till löneskillnaderna mellan män och kvinnor är att kvinnor och män finns i olika yrken. Därutöver har män i genomsnitt högre lön än kvinnor i de flesta yrken, även i många kvinnodominerade sådana. En annan faktor bakom skillnaderna i mäns och kvinnors pensioner är att kvinnor tar ut en större del av föräldraledigheten och att de oftare går ned i arbetstid när barnen är små.” (Aron Modig m.fl. (KD) 2016/17:3303)8
Moderaterna
”Vid en skilsmässa så är det endast i undantagsfall så att den intjänade privata
pensionsförsäkringen delas lika mellan makarna och när det gäller tjänstepension så delas den inte alls även om man varit gifta och haft gemensamekonomi under alla år som den intjänats. Den som frivilligt vill dela på intjänad premiepension drabbas dessutom av en schablonmässig
straffbeskattning.” (Jan R Andersson (M) 2015/16:758)9
Socialdemokraterna
”Pensionssystemet utgår från det betalda arbete som kvinnor och män utför på arbetsmarknaden.
Kvinnor och män arbetar ungefär lika mycket, men män arbetar i större utsträckning betalt och kvinnor utför mer av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Dessutom utförs det betalda arbetet på en arbetsmarknad som i stor utsträckning är könsuppdelad, där kvinnodominerade sektorer och yrken är lägre betalda […] ” (Åsa Regnér (S) 2014/15:29 § 6)10
Vänsterpartiet
6Samma uttalande finnes i samtliga motioner.
7Liknande uttalande finnes i samtliga motioner.
8Samma/liknande uttalande finnes i samtliga motioner.
9Samma uttalande finnes i motionerna: 2014/15:2216, 2015/16:257
10 Liknande uttalande finnes i protokoll: 2014/15:81, 2016/17:67
30
”En del av förklaringen är att kvinnor har lägre löner än män. Men en än viktigare anledning är att kvinnor oftast tar ut större delen av föräldraledigheten och sedan fortsätter att ta huvudansvaret för hem och barn när de börjar arbeta igen.” (Wiwi-Anne Johansson m.fl. (V) 2015/16:19)
För att kommentera vilka orsaker som presenteras till problemet vill jag hävda även här att samtliga partier inte skiljer sig särskilt mycket åt i sin presentation. Min åsikt är att
orsaksbeskrivningen bygger på väletablerade fakta och därför uppenbarar de sig på liknande sätt. Däremot skulle jag vilja hävda att Kristdemokraterna och Vänsterpartiets
orsaksbeskrivningar är som två motpoler till varandra. I Kristdemokraternas
orsaksbeskrivning kan vi läsa att en faktor bakom skillnaderna i pensionsutbetalningar är att kvinnan tar ut störst del av föräldraledigheten. Undertonen är vad jag vill hävda att problemet inte är att kvinnan tar ut föräldraledighet utan att hon får lägre pension på grund av det. I Vänsterpartiets beskrivning kan vi däremot läsa det motsatta. Här förutsätter man att både kvinnor och män ska arbeta och att familjen inte ska påverka arbetet för någon utav föräldrarna.
5.4 Vilken lösning föreslås till problemet?
Lösningsförslagen är den del som är mest intressant att studera då det är här vi kan uppfatta vilka målsättningar partierna har och med det även uppfatta deras värderingar. Att
problembeskrivningen med ojämställda pensioner många gånger tycks ses som underförstått och orsakerna till problemet ett faktum, gör lösningsförslagen mer dynamiska och
anmärkningsvärda. I följande avsnitt kommer jag titta närmare på de lösningsförslag de olika partierna presenterat och kort resonera kring de.
Liberalerna
”Bostadstillägget har en avgörande betydelse för att lyfta ekonomiskt svaga pensionärer över fattigdomsgränsen. Det är riktat specifikt till pensionärer med låga inkomster, som har små marginaler när hyran är betald. Eftersom kvinnor i genomsnitt har lägre pensioner än män är det också betydligt fler kvinnor än män som uppbär bostadstillägg. Liberalerna vill stärka ekonomin för denna grupp.
Ett höjt bostadstillägg ökar också äldres möjligheter att flytta till en trygg och tillgänglig bostad nära kommunikationer och service, till exempel en seniorlägenhet eller ett trygghetsboende. En mer lämplig bostad innebär framförallt ökad självständighet för den äldre.” (Jan Björklund m.fl.
(L) 2017/18:3752)11
11Samma uttalande finnes i motionerna: 2018/19:2988, 2016/17:3730, 2016/17:3419
