Sammanfattning av fråga 6

Ingen av de intervjuade använder sig av ordet grammatik tillsammans med barnen. Det är intressant att läraren som så medvetet undervisar i grammatik bara har skrivit ordet grammatik på tavlan en gång men aldrig förklarat för barnen vad som menas med grammatik eller

språkets form. En diskuterar även att man gott kunde kalla det för grammatik inför barnen, det är ju viktigt att ta in begrepp tidigt.

5 Diskussion 5.1 Metoddiskussion

Den litteratur som finns om grammatikundervisning är relativt gammal och jag kunde inte finna någon som handlar om grammatik i åk 1-3. Forskning och studier handlar om åk 7-9 eller gymnasiet och endast ett fåtal om åk 4-6. En av de första böckerna jag läste var Retoriken kring grammatiken (Brodow m.fl., 2000). Det var en mycket användbar bok och utifrån bokens innehåll och referenser kunde jag söka mig vidare i litteraturen. För att få någon uppfattning om hur grammatik- och språkläraundervisningen sett ut i Sverige för åk 1-3 valde jag att läsa våra gamla styrdokument. Det var mycket intressant och givande läsning om grammatiken historiskt sett.

Den här studien omfattar fem lärare från tre olika skolor och de intervjuade lärarna och jag känner till varandra mer eller mindre sedan förut. För att resultatet av en studie ska kunna anses som generaliserbar, ”gälla för fler än de som undersökts” (Johansson & Svedner, 2010, s. 97), behöver det vara en mer omfattande studie med fler lärare från fler skolor. Utifrån detta får resultatet av den här studien ses som dessa lärares egen undervisning och inte som något generellt för hela lärarkåren.

28 5.1.1 Reliabilitet och validitet

Enligt Patel och Davidson (2003) är reliabilitet när det gäller kvalitativa studier något som påverkas av den unika intervjusituationen. Med det menas bl.a. att den intervjuade kan ge olika svar på samma fråga vid olika tillfällen. De olika svaren kan betyda att den intervjuade har fått en annan insikt, ändrat uppfattning eller lärt sig något mer om sakfrågan kanske p.g.a.

den föregående intervjun. Reliabilitet och validitet är två begrepp som i kvantitativa studier skiljs åt medan begreppen är svåra att skilja åt i kvalitativa studier. Begreppen är

sammanflätade och forskare slår ofta ihop begreppen och benämner dem som validitet.

Johansson och Svedner (2010), å sin sida, skiljer på begreppen reliabilitet och validiteten även i de kvalitativa studierna. Reliabilitet beror av hur intervjuerna har genomförts och om allt material har samlats in på samma sätt. Validitet avser hur sanna resultaten är och hur väl de stämmer överens med det man avsåg att undersöka. Jag har valt att diskutera min studie med hjälp av Johansson och Svedners syn på reliabilitet och validitet.

Som intervjuare är jag aktiv och ställer följdfrågor och tänker på vilka följdfrågor som används. Det är viktigt att inte använda frågan ”Varför” utan istället fråga ”Hur kommer det sig” (Trost, 2005, s. 84). Jag försöker att tänka på att inte avbryta de intervjuades tankebanor utan låter dem svara så fullständigt som möjligt. Det går ganska tydligt att följa deras

resonemang i och med att de ofta tänker högt. Utifrån deras resonemang förstår jag att intervjufrågorna har väckt en del funderingar hos de intervjuade. Jag är medveten om att ett par av frågorna är snarlika varandra och att ett par frågor är ledande och kan besvaras med ett ja eller nej. Det var ändå viktigt för mig att ställa dessa frågor och kunna ställa följdfrågor till dem istället. Nu i efterhand vet jag att jag skulle ha kunnat formulera frågorna annorlunda. Jag som intervjuare var heller inte tillräckligt uppmärksam på min första intervjus första fråga som besvarades något torftigt. Där skulle jag ha behövt ställa en följdfråga för att få ett mer uttömmande svar.

Johansson och Svedner (2010) menar att en intervju kan gå fel på två olika sätt. Det ena sättet beror på den intervjuade, att denne inte lämnar ärliga svar och det andra sättet beror på

intervjuaren. Intervjuaren ska vara en van intervjuare och inte påtala sina åsikter i intervjun.

Även Patel och Davidson (2003) skriver om vikten av att vara en bra intervjuare och att det behövs mycket träning för att bli det. De intervjuade i den här studien lämnade ut sig själva i intervjusituationen och svaren verkar helt ärliga. Därmed är det inte sagt att de lämnar samma

29

svar om jag ställer samma fråga en gång till, vilket också en av lärarna påpekade ”Frågar du mig i morgon kanske jag svarar något helt annat när jag fått tänka lite till.” Som intervjuare kan man alltid göra ett bättre arbete, genom att ställa fler följdfrågor och då kunnat få mer uttömmande svar. Det är heller inte helt lätt att vara helt neutral och inte låta sina åsikter spegla intervjuerna. En mer van intervjuare hade säkert klarat detta bättre. Utifrån detta anser jag att studien håller hög reliabilitet när det gäller de intervjuade men att nivån intervjuaren kan ifrågasättas.

Utifrån Johanson och Svedners (2010) definition om validitet, om resultatet visar det man avsett att undersöka anser jag att validiteten är relativt hög för den här studien. Utifrån intervjuerna framgår det hur lärarna undervisar i grammatik och i vilken utsträckning de synliggör grammatiken för barnen.

5.2 Resultatdiskussion

Syfte med den här studien är att ta reda på hur några lärare i årskurs 1-3 tänker kring grammatik och grammatikundervisning och i vilken mån de synliggör grammatiken i

undervisningen för barnen. I en intervju, gjord av Bengt Brodow (Brodow m.fl., 2000), tror en lärare att den största anledningen till att grammatikundervisningen är så svår, är att den

kommer in så sent under barnens skolgång. Brodows informant anser att det skulle vara bättre om formläran kom in på ett tidigt stadium. De yngre barnen kan ju ”lära sig praktiskt taget vad som helst” (Brodow m.fl., 2000, s. 106). En annan lärare som intervjuades påpekar utifrån egen erfarenhet att ” de grammatiska begrepp som eleverna har lärt in under lekfulla former har varit bättre befästa än de som ha lärts in på ett mera traditionellt satt” (Brodow m.fl., 2000, s. 110).

Boström och Josefsson (2006) anser att lärarutbildningen borde innehålla mer grammatik. Det anser jag också men då även hur man kan undervisa i grammatik från åk 1. T.ex. som i kursen Svenska och matematik i samspel på Karlstads universitet där det till viss del tas upp hur man kan undervisa i grammatik redan i de yngre årskurserna. Meta Hylén föreläser om

språkutvecklande arbetssätt och belyser vikten av att ha förståelse för alla små ord och t.ex.

vad som händer när ett verb byter tempus mm. ”Det är viktigt att eleverna förstår att grammatik är ett system, inte ett dimmigt moln av spridda termer och regler” (Boström &

Josefsson, 2006, s. 47). Även Brodow (2000) menar att lärare ska ta in de rätta begreppen tidigt och under lekfulla förhållanden för barnen.

30

För att få bättre förståelse för vad de intervjuade lärarna menade behövde jag veta vad de menar med grammatik. Därför valde jag som inledning att fråga de intervjuade vad

grammatik är för dem. Alla fem svarade olika och med väldigt övergripande svar men kom på ett eller annat sätt fram till att grammatik är språkets uppbyggnad. Här skiljer sig lärarnas svar från Boström och Josefssons (2006) påstående, att om man går ut och frågar folk i allmänhet vad grammatik är får man ett svar i termer som substantiv, adjektiv och predikat och inte ett svar på vad grammatik egentligen är. Informanterna svarar mer enligt definitionen av grammatiken i den här studien,¹² hur språket är uppbyggt och till viss del stavning och

ljudlära. Det är bara två av de intervjuade lärarna som nämner ordklasser. Intressant här är att det är de två lärare som har erfarenhet från mellanstadiet som nämner det. Här kan man se en koppling mellan de lärare som undervisat på mellanstadiet och läroplanerna, både äldre och den senaste. Fram till och med Lgr 80 (Skolöverstyrelsen, 1980) fanns ordklasserna med på mellanstadiet. I Lpo 94 (Skolverket, 1994) fanns inte ordklasserna med alls men i den nya läroplanen, Lgr 11, finns ordklasserna åter igen med, i det centrala innehållet för åk 4-6 (Skolverket, 2011, s. 224). Kan det vara så att Lgr 80, med ordklasser på mellanstadiet har funnits kvar genom hela Lpo 94 och är det lärarna jobbat efter?

På frågan om lärarna undervisar medvetet i grammatik får jag intressanta svar. De två lärare som verkar ha minst positiv bakgrund till grammatiken är de två lärare som säger sig

undervisa mest medvetet i grammatik. De övriga tre lärarna anser att det är för tidigt att ta in grammatiken i 1-3:an, raka motsatsen till vad Brodows informanter menar¹³ (Brodow m.fl., 2000). En av dessa informanter ser ingen nytta alls med grammatik. Nu menar plötsligt de här tre lärarna att grammatik bara är ordklasser och satsdelar precis enligt Boström och Josefssons (2006) slutsatser. Här kan man, som Teleman (1991), se att grammatikens svaga ställning i skolan lyser igenom.

Att vänta med att ta in grammatiken i undervisningen kan mycket väl vara en bidragande orsak till att grammatikundervisningen blir svår och obegriplig för barnen precis som

Hultman (2000) skriver i sin artikel. Han menar att grammatikundervisningen bedrivs som en egen företeelse och inte som ett sammanhang i det svenska språket. Om lärarna istället tar in grammatiken tidigt med eleverna och låter grammatiken växa med elevernas inlärning blir den förhoppningsvis inte någon egen företeelse utan en grund i undervisningen. Finns

grammatiken med i undervisningen från början kan det bli något levande och ha koppling till

12 Definitionen finns på s. 3

13 Se första stycket i resultatdiskussionen ang. Brodows informanter

31

verkligheten, koppling mellan den yttre och inre grammatiken,¹⁴ och inte vara så svår och långt från verkligheten. Boström och Josefsson (2006) tar upp problemet med hur omfattande språkläran ska vara:

Författarna måste hela tiden balansera mellan översiktlighet, korrekthet och fullständighet. Och man kan fråga sig om det är det ofullständiga innehållet som har påverkat elevernas (o)intresse för grammatik eller om eventuellt intresse/ointresse kanske kan hänföras till presentationsform och metodik för

undervisningen?” (Boström & Josefsson, 2006, s. 44).

En fundering kring detta är hur lärarnas egen grammatiksyn och grammatikkunskaper har påverkat elevernas intresse eller ointresse för grammatik? En del elever har lätt för att ta till sig och lära sig grammatiken medan andra har väldigt svårt för det, en del är omotiverade medan andra misslyckas hur de än försöker. Hur mycket speglas av lärarnas inställning till grammatik och grammatikundervisning? Kan vi som lärare i de tidigaste årskurserna underlätta för dessa elever genom att föra in grammatiken och dess ganska problematiska begrepp på ett lekfullt och intresseveckande sätt redan från första klass?

På frågan hur de intervjuade lärarna tar in grammatiken i sin planering diskuterar de lärare som inte ansåg sig undervisa i grammatik sig fram till intressanta svar. De berättar hur de gör när de planerar och undervisar och kommer på så sätt fram till att grammatik är ganska mycket mer än bara ordklasser och satsdelar. Precis som det står i Svenska Akademiens ordbok (Svenska akademiens ordbok) att grammatik är vetenskapen om språkets utveckling, ljudlära och formlära och ibland även rättstavning. Att kunna tala och skriva, helt enkelt.

På frågan om de synliggör grammatiken för barnen visar det sig att ingen av dem använder sig av ordet grammatik inför barnen men de talar om vad de ska träna på. Tittar vi i läroplanen står det inget om grammatik utan där heter det ”Språkets struktur” (Skolverket, 2011, s. 223).

Det skulle vara enklare för alla lärare om det stod grammatik i läroplanen så att alla lärare använde sig av samma begrepp vilket de inte gör nu.

Slutligen, hur anser sig lärarna undervisa i grammatik? Det som kommer upp är att lärarna är mycket noggranna med att barnen ska skriva stor bokstav och punkt och att de inte ska blanda stora och små bokstäver när de skriver. Detta håller de på med ända upp till tredje klass. Det är också ett kunskapskrav i Lgr 11 (Skolverket, 2011) att i slutet av årskurs tre ska eleverna kunna använda sig av stor bokstav och punkt. I Lpo 94 (Skolverket, 1994) nämns inte stor bokstav och punkt förens mål att uppnå för årskurs 3 kommer 2009 (Skolverket, 2009) där det

14 Förklaring av yttre och inre grammatik, enl. Boström & Josefsson, finns på s. 2

32

står som ett mål att uppnå. Lärarna pratar om och tränar på olika stavningsregler så som dubbelteckning, sj-ljudet och ng-ljudet, om alfabetisk ordning, motsatsord, synonymer och skiljetecken. Språkets struktur är mycket viktigt. I Lgr 11 (Skolverket, 2011) står språkets struktur och stavningsregler med i det centrala innehållet men i kunskapskraven står bara att eleverna ska kunna stava ord som de själva ofta använder. Lärarna jobbar med

meningsbyggnad och tränar på att skriva olika texter och titta på texterna efteråt. De pratar med eleverna om att det är skillnad på talat och skriver språk, här kommer också dialekter upp, den yttre och inre grammatiken (”jfr Boström & Josefsson, 2006). De jämför också olika språk, engelska och svenska.

En viktig sak som jag funderar över är att en av de intervjuade lärarna säger i intervjun att grammatiken är till viss del onödig eftersom eleverna går i skolan för att klara verkligheten. I läroplanen står det i övergripande mål och riktlinjer att:

Skolan ska ansvara för att eleverna inhämtar och utvecklar sådana kunskaper som är nödvändiga

för varje individ och samhällsmedlem. Dessa ger också en grund för fortsatt utbildning (Lgr 11, 2011:13).

Skolan ska lära för vidare utbildning och inte bara för stunden. Om vi lärare kan förändra vår undervisning så att alla som undervisar elever är språklärare och arbetar språkutvecklande med barnen genom hela skolan och i alla ämnen kanske vi kan förändra och förenkla för barnens fortsatta utbildning. Detta borde vara möjligt nu med den nya reformen Lgr 11.

Många lärare måste vidareutbilda sig, i och med lärarlegitimationen, för att vara behöriga att fortsätta undervisa i vissa ämnen de undervisar i nu.

Hur kommer det sig att grammatiken anses vara så svår och varför undervisar man i grammatik som ett eget ämne? Det som framkom i intervjuerna är att lärare oftast anser att grammatik är ordklasser och satsdelar när det gäller skolan. De lärare som av egen erfarenhet fått lära sig just ordklasser och satsdelar relativt sent under sin egen skolgång, och ofta tyckt att det varit svårt att förstå, väntar med att lära ut det till sina elever just eftersom det var så svårt för dem att förstå. Här har de också stöd av läroplanen, Lgr 11 (Skolverket, 2011), eftersom den tar upp ordklasser först i åk 4-6. Enligt Nils-Erik Nilsson (Brodow m.fl., 2000) menar många språkforskare, att grammatikundervisning inte kan förbättra elevers

språkfärdigheter utan att grammatikundervisningen till största del ska vara till för

främmandespråksundervisningen. Men undervisningen ska inte ske isolerat eller endast bestå av ordklasser och satsdelar, utan grammatik är en del av språkvetenskapen och att den därför borde finnas integrerad i all undervisning. Han menar att grammatiken måste ingå för att göra

33

eleverna medvetna om språket. För att öka elevernas medvetenhet om språket behöver de få jämföra t.ex. talspråk och skriftspråk. Grammatik och språkundervisningen ska vara en orientering i språket.

5.3 Avslutande reflektion

Jag har gjort en del noteringar under intervjuerna som har väckt lite extra intresse hos mig. En intressant sak är att tre av de intervjuade lärarna till att börja med inte anser att de undervisar i grammatik men att de sedan kommer fram till att de faktiskt gör det. En av de intervjuade lärarna pratar i ”man”-form under stora delar av intervjun. Jag får en känsla av att hon gör det för att skydda sig själv. Den här läraren har också en formalistisk syn på grammatiken och menar att grammatiken inte har någon praktisk funktion. Hon är mycket välutbildad, framförallt inom specialpedagogik, men anser att eleverna har fullt upp med att lära sig att läsa och därför är grammatik onödigt och krångligt för dessa elever. Mina funderingar är ju också att även elever med svårigheter skulle ha nytta av att få arbeta medvetet med grammatik redan tidigt för att slippa de stora svårigheter som ofta kommer med den formella

grammatikundervisningen högre upp i årskurserna. En annan av lärarna kunde under sin skolgång den inre grammatiken (hjärnans grammatik som vi har i oss) men var osäker på den yttre (boken och skolans grammatik) och dess regelsystem¹⁵ (Boström & Josefsson, 2006).

Hon sa sig kunna även den yttre grammatiken bara ingen frågade. En tredje av lärarna menar att det är viktigast att de kan den inre grammatiken och att de får lära sig den yttre

grammatiken vid ett senare tillfälle, högre upp i årskurserna. Det är här jag tror att vi kan förändra och hjälpa eleverna med att ta in även den yttre grammatiken tidigt på ett lekfullt sätt men ändå så att de har hört talas om en del av dessa främmande och svåra ord. Dessa

noteringar har gett mig signaler för hur jag tolkat lärarnas intervjusvar och deras inställning speglar hur de undervisar sina egna elever.

Svårigheten med att få en bra jämförelse mellan dagens grammatikundervisning, den nya läroplanen och litteratur om grammatikundervisning är att all forskning är relativt gammal.

Man kan se att de äldre läroplanernas relativt negativa syn på grammatikundervisningen lyser igenom i forskningen. Fast här är det svårt att veta vilket som styrt vad, har läroplanerna styrt forskningen eller forskningen styrt läroplanerna? Teleman (1991), Hertzberg (1990), Nilsson (2000), Brodow (2000) och Hultman (2000) är alla ganska kritiska till

15 Se s. 2 ang. yttre och inre grammatik

34

grammatikundervisningen i skolan. Hertzberg påstår till och med att undervisa i grammatik är det sämsta man kan göra. Både Teleman och Hertzbergs studier är relativt gamla och är skrivna före Lpo 94. De övriga tre författarnas skrifter är 12 år gamla och gjorda före den nya läroplanen, Lgr 11. Lundin (2009) och Bergström (2007) skriver om lärarstudenters

otillräckliga kunskaper i grammatik när de kommer till högskolorna. Alltså borde man kunna dra den slutsatsen att grammatikundervisningen, oavsett om det sker mycket eller lite i skolorna, inte bedrivs på rätt sätt om den bedrivs över huvudtaget. I den forskning som finns är föreställningen om vad grammatik är och hur man ska jobba med det ganska vag. Det spretar i både forskningen, styrdokument, lärarnas syn och lärarnas grammatikundervisning.

Vilken grammatiksyn bör gälla? En annan viktig fråga är hur lärarutbildningen ställer sig till detta? Hur bidrar lärarutbildningen till en enad grammatiksyn och grammatikundervisning?

Det skulle vara mycket intressant att få se vad ny forskning, gärna på lägre åldrar, skulle visa avseende dessa frågor.

35

Referenslista

Ahlström, R., Bergius, B., Emanuelsson, G., Emanuelsson, L., Holmquist, M., Rystedt, E., &

Wallby, K. (1996). Matematik - ett kommunikationsämne. Göteborg: Kompendiet.

Bergström, A. (2007). Två olika ämnen? Svenska språket på gymnasiet och på högskolan.

(MISS 59). Göteborg: Institutionen för svenska språket, Göteborgs universitet Boström, L., & Josefsson, G. (2006). Vägar till grammatik. Lund: Studentlitteratur.

Brodow, B., Nilsson, N.-E., & Ullström, S.-O. (2000). Retoriken kring grammatiken.

Didaktiska perspektiv på skolgrammatik. Lund: Studentlitteratur.

Hertzberg, F. (1990). "-og denne Videnskab har man kaldet Grammatiken" Tre studier i skolegrammatikkens historie. Oslo: Institutt for nordistikk og

litteraturvitenskap/Senter for lærerutdanningen og skoletjenste. Universitetet.

Hultman, T.G. (2000). Att växa eller krympa med grammatik. I M. Björk (red.) Att växa med språk och litteratur, s. 27-41.

Johansson, B., & Svedner, P. (2010). Examensarbete i lärarutbildningen (Femte uppl.).

Uppsala: Kunskapsföretaget AB.

Kroksmark, T. (1993). Fem uppsatser om grammatik. Lund: Studentlitteratur.

Lundin, K. (2009). Tala om språk. Lund: Studentlitteratur.

Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor 1889. (den 29 03 2005). Hämtat från http://runeberg.org/skolplan/1889/0021.html. 02 2012

Patel, R., & Davidsson, B. (2003). Forskningsmetodikens grunder Att planera, genomföra och rapportera en undersökning (Tredje uppl.). Lund: Studentlitteratur.

Skolöverstyrelsen. (1962). Läroplan för grundskolan. Stockholm: Kungliga Skolöverstyrelsen.

Skolöverstyrelsen. (1969). Läroplan för grundskolan. Stockholm: Utbildningsförlaget.

Skolöverstyrelsen. (1980). Läroplan för grundskolan . Stockholm: Liber Utbildningsförlaget.

Skolverket. (1994). Kursplaner för grundskolan. Stockholm: Utbildningsdepartementet.

Skolverket. (2000). Grundskolan kursplaner och betygskriterier. Stockholm: Statens skolverk.

Skolverket. (2000). Kommentarer till kursplaner och betygskriterier 2000. Stockholm:

Statens skolverk.

36

Skolverket. (2009). Kursplan med kommentarertill mål som eleverna lägst ska ha uppnått i slutet av det tredje skolåret i ämnena matematik , svenska och svenska som

andraspråk. Stockholm: Skolverket.

Skolverket. (2011). Läroplan för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011.

Stockholm: Skolverket.

Svenska akademiens ordbok. (u.d.). Grammatik. Hämtat från http://g3.spraakdata.gu.se. den 04 03 2012

Svevar, K., & Lindskog, I. (2011). Grammatiken i praktiken. Stockholm: Natur och Kultur.

Teleman, U. (1991). Lära Svenska. Om språkbruk och modersmålsundervisning. Solna:

Almqvist & Wiksell.

Almqvist & Wiksell.