Av intervjuerna framgår det att lärarna i studien på något vis arbetar med partikelverb men att det skiljer sig åt när det kommer till på vilka sätt och hur mycket fokus som läggs på fenomenet. Dock arbetar alla med betoningen och hur detta påverkar språket och språkliga uttryck. Lärare
28 1 och 4 som båda arbetar på gymnasiet undervisar mycket med genomgångar och har för de elever som vill, fördjupningshäften, där partikelverb är en central del. Lärare 2 nämner att denne arbetar med uttalsträning som visar skillnader genom betoning. Uttalsträning i detta fall menar Lärare 2 som undervisar på högstadiet handlar om att betona rätt men även få in korrekt prosodi. Dessutom framkommer det att Lärare 2 även stannar upp i högläsningen för att visa på hur skillnader genom betonade partiklar och inte betonade partiklar kan förändra betydelse av satsen. Lärare 3 arbetar med partikelverb i undervisning på gymnasiet genom skriftlig feed- back men även när det kommer till att elever gör syftningsfel så förs partikelverb på tal och exemplifieras genom att eleverna då får se skillnad i betoningsmönster. Lärare 5 undervisar sina högstadieelever om partikelverb genom att belysa predikaten och lyfter då fram att predi- kat kan bestå av små ord som exempelvis partiklar. Lärare 6 uttrycker att det är kring läsningen partikelverb kommer in i undervisningen på högstadier och hur de olika betoningarna kan skapa olika förståelser.
Vad gäller läromedel är dessa inte en tillgång för undervisningen om partikelverb menar samtliga lärare. Alla lärare i studien väljer att skapa eget material för att kunna undervisa om partikelverb utifrån deras förutsättningar. Gällande frågan om hur medvetna lärarna är om par- tikelverbens relevans i studien visar alla lärare kunskaper och medvetenhet om partikelverb genom att på något sätt beröra det i undervisningen. Lärarna besitter alltså olika kunskaper om terminologi och i vilka former partikelverb kan kategoriseras. Sålunda besitter några lärare djupare kunskap och några en ytligare kunskap. Denna uppdelning går att se i vilken skolform lärarna är verksamma och undervisar i, det vill säga att de som undervisar på högstadiet har en något ytligare kunskap medan de som undervisar på gymnasiet har någon högre kunskap. Dess- utom kan det även ses i deras respektive utbildningskombinationer. Därtill anser Lärare 3 att undervisning av och om partikelverb inte bör få stor plats i undervisning när det kommer till hela klassen medan Lärare 1, 2, 4, 5 och 6 anser att partikelverb kan många gånger få en större del i undervisningen. Dock nämner Lärare 1 och 4 att partikelverb var något elever med svenska som förstaspråk bör ha automatiserat, vilket vållar en tvekan om var de står i frågan om parti- kelverb bör implementeras i större utsträckning i undervisningen eftersom eleverna redan ska kunna detta.
29
5 Diskussion
I detta kapitel ställs resultatet i förhållande till den tidigare forskningen som återfinns i kapitel 2. Därefter reflekteras jag över vad jag lärt mig om metodens fördelar och nackdelar.
5.1 Resultatdiskussion
Resultatet tyder på att lärarna i studien anser att deras utbildning inte möjliggjort till att under- visa om partikelverb eller ger kunskaper som kan tillämpas i yrket om man inte utökar sin behörighet med svenska som andraspråk där partikelverb får en mer naturlig del i utbildningen. Dessutom antyder resultatet att lärarna är överens om att deras kunskaper kring partikelverb har utvecklats mer under tiden som de arbetat som lärare än vad utbildningen gett dem. Malm- berg (2018) nämner att lärare behöver få verktyg i och under utbildningen för att kunna möta kraven för kursplanerna. Förslagsvis bör detta diskuteras i större utsträckning då det berör hela grammatikundervisningen och dess roll i skolan. Men jag tycker nog att detta är något som bör lyftas fram för att lärare generellt ska få möjligheten till att undervisa om partikelverb som förmodligen kan bidra till att elever får en grammatikundervisning som gör språkutveckling genomförbar men även möter kraven för kursplanerna. Sålunda skulle lärare som enbart läser ämnet svenska på universitet troligtvis behöva få kunskaper liknande lärare som utbildat sig inom ämnet svenska som andraspråk, vilket även Josefsson och Lundin (2018) belyser är vik- tigt för att undervisa om grammatik. Och då skulle eventuellt lärare få en något fördjupad kun- skap om partikelverb och hur dessa kan implementeras och appliceras i undervisningen för att inte behöva känna en rädsla över grammatikmomentet eller inte ha den kunskap som några lärare verkar sakna. På så vis blir det Molloy (2008) framhåller om att undervisningen ska bygga på lärarens beslut, kunskaper samt personlighet relativt viktigt, och inte enbart för lärare utan för elever eftersom lärare då kanske skulle kunna utveckla elevers kunskaper om och kring partikelverb och dess relevans i språkliga uttryck.
Dessutom pekar resultatet på att lärarna i studiens kunskaper om partikelverb skiljer sig åt beroende på utbildning och ämneskombination samt hur länge lärarna varit verksamma. Några av lärarna, främst på högstadiet visar på ytligare kunskaper om partikelverb. Dels kan detta bero på att två av tre lärare har svenska i kombination med annat ämne än svenska som andra- språk, dels kan det bero på yrkesverksamma år då lärarna på högstadiet hade mindre erfarenhet av att undervisa än lärare på gymnasiet (se tabell 1). Lärarna på gymnasiet hade betydligt dju- pare kunskaper om partikelverb, vilket kan bero på att en lärare hade svenska och svenska som andraspråk, en lärare tidigare arbetat på språkintroduktion samtidigt som denne delvis
30 undervisar i svenska som andraspråk under rådande pandemi och en lärare är alltså språkinrik- tad med ämnena svenska och engelska. Samtliga lärare på gymnasiet visade kunskaper kring kategorierna, vilket två av tre på högstadiet gjorde. Dock är alla medvetna om att betoning på partikel utgör en skillnad och att verb + adverb eller preposition bildar partikelverb. Vad gäller medvetenhet kring partikelverbens position i det svenska språket är majoriteten överens om att det är av vikt att även förstaspråkstalare ska undervisas om det. Detta för att medvetandegöra skillnader i språket för att undvika språkliga missöden som kan uppstå om elever inte får den kunskapen om fenomenet. För att sammanfatta kan det ses som så att lärarna i studien arbetar med partikelverb när det kommer till betoning, men att kunskaper kring fenomenet skiljer sig åt. Dessutom kan det tolkas att det sålunda är av vikt att undervisa om partikelverb även i ämnet svenska för att utbildningen ska bli så likvärdig som möjligt för alla elever. Därmed kan, som nämndes i inledningen, om partikelverbens funktion i det svenska språket och kunskaper om det ses som en demokratisk fråga eftersom det kanske till och med kan ses som en tyst kunskap som endast några elever får ta del av medan andra inte alls får den möjligheten.
Både LGR11 (2019:257ff) och LGY11 (2011:160ff) framhåller att undervisningen i svenskämnet ska möjliggöra för eleverna att få en tilltro till sin språkförmåga samtidigt som det ska ges språkliga redskap för att kunna göra sig förstådda i det vardagliga livet. Resultatet antyder att samtliga lärare möjliggör detta för eleverna genom att utveckla deras kunskaper kring att förstå hur betoning på partikel eller verb utgör en skillnad i språket. Detta kan sam- mankopplas med hur Enström (2013) betonar vikten av att utöka ordförrådet genom ordförstå- else och ordkunskap. Enström menar att elever lättare kan få hjälp med att förstå kontexten i en mening, och kan således hjälpa elever att förstå partikelverbens betydelse om fokus hamnar på ordkunskap och ordförståelse, vilket lärarna många gånger gör genom att belysa dessa skill- nader i betoningsmönster. På så vis följer de även det som Enström (2016) belyser kring hur undervisning kring partikelverb kan bedrivas genom att visa hur orden står i relation till varandra. Alltså går det om möjligt att se hur lärarna i studien arbetar med det som både LGR11 och LGY11 belyser genom att eleverna möjligtvis får språkliga redskap och kunskaper om partikelverb och dess betoning. Med ganska hög sannolikhet leder detta till att lärarna kan ge elever verktyg för att medvetandegöras om olika språkliga konstruktioner som är relevanta i olika språkliga sammanhang. Därutöver belyser lärarna i studien olika kunskaper om vad ett partikelverb är, där två av tre högstadielärare inte pratar om termen partikelverb medan samt- liga lärare på gymnasiet arbetar med termen, antingen i skrift eller i tal. Att lärare ser grammatik på olika sätt är inget som jag tror är nytt, vilket även Molloy (2008:128) förklarar. Men att just grammatikens plats i undervisningen skiljer sig åt beroende på lärare tror jag kan ha att göra
31 med hur kursplanen tolkas. Jag tror att kursplanerna därmed skulle vinna på att bli mer struk- turerade och inte så öppna för tolkning när det kommer till grammatik eftersom definitionen av grammatik kan vara så vitt skilt. Därutöver tror jag även att det, precis som resultatet tyder på, är viktigt att planera och reflektera utifrån vilket elevunderlag man har och se över vad klassen och gruppen först och främst behöver utveckla. Därtill kan det nog vara en bra idé att även se över vilka kunskaper i grammatik som eleverna besitter för att kunna undervisa om det språkliga fenomenet som partikelverb är. Resultatet indikerar alltså att lärares undervisnings- metoder skiljer sig åt om de arbetar med partikelverb på gymnasiet eller högstadiet. Lärare som arbetar på högstadiet använde oftast partikelverb som en del i betoningsundervisningen. En av de tre högstadielärarna använde termen i undervisningen medan två inte gjorde det. Lärarna på gymnasiet arbetade mer konkret med partikelverben genom att illustrera på tavlan eller an- vända PowerPoint som kunde upplevas som lekfullt. En gymnasielärare arbetade med partikel- verb mer i skrift och använde det som term för att tydliggöra hur elever behöver öva mer på deras kunskaper kring partikelverbens form eller funktion. Min uppfattning är sålunda att det finns olika metoder och strategier för att arbeta med partikelverb för att elever ska få kunskap om hur detta fenomen fungerar i det svenska språket. Antingen genom att betona partikel, inte betona partikel, visa på tavlan vad som bör betonas för att få en specifik betydelse eller vad som händer om betoningen placeras på verbet i stället för partikeln eller genom att arbeta med ordkunskap och ordförståelse, vilket Enström (2016:33) framhåller kan gynna elever lärande. Alltså verkar det som att samtliga lärare arbetar med partikelverb men på olika sätt.
Dessutom pekar resultatet på att det skiljer sig åt då det visar att lärarna på högstadiet tycker att partikelverb behöver få en större plats trots låg kunskap om partikelverb från sina respektive utbildningar medan lärarna på gymnasiet är mer tveksamma till det. Trots att resul- tatet antyder att det finns en tvekan kring i vilken utsträckning man som lärare ska undervisa om detta fenomen tror jag har att göra med att majoriteten av lärarna inte fått en gedigen ut- bildningen som berör partikelverb och därför kanske inte vet riktigt hur man ska implementera det i undervisningen. Trots det tror jag att det ändå bör få en naturlig plats i undervisningen eftersom det är ett vanligt förekommande användningsområde i talat språk och att man just undervisa om ordkunskap och ordförståelse skulle kunna ge många elever ett större ordförråd, vilket Enström (2013) menar är viktigt vid arbete och läsning av texter. Dessutom så tror jag att undervisningen skulle kunna gynnas av att elever får se hur dessa språkliga uttryckssätt många gånger kan bidra till ganska roliga felsägningar i språket för att göra undervisningen mer lustfylld, vilket Boström och Josefsson (2006:100ff) förklarar är något som bidrar till att elever många gånger ser grammatiken som något positivt. Vidare antyder en av lärarna i studien
32 att lärare ibland glömmer bort elever som har en språkstörning, vilket troligtvis kan göra att dessa elever inte får en likvärdig utbildning och mister kunskap om partikelverb och kanske till och med språket. Då är det än mer av vikt tror jag att försöka få elever att utveckla sitt språk och inte förlita sig på att elever har kunskaper om fenomenet. Om nu elever skulle ha behärskat partikelverb till fullo, vilket Westmans (2013:27) resultat visar att det inte gjorde i dennes re- ferensgrupp, skulle nog de flesta lärare även ha kunskaper om termen. Jag tror delvis att detta handlar om ordkunskap och ordförståelsen som Enström (2013) belyser, och delvis om att detta många gånger handlar om att lärare förlitar sig på att det handlar om den språkkänsla, vilket i sig handlar om en form av en erfarenhetsbank (Boström 2004, Josefsson & Lundin 2018, Bo- lander 2012, Enström 2013), som elever med svenska som förstaspråk förväntas automatisera många gånger. Därför tror jag att elever aldrig skulle missgynnas om grammatikundervis- ningen berörde partikelverb i någon form, antingen när det kommer till ordförståelse och/eller ordkunskap genom ordbildningsövningar (Enström 2016:33) eller mer att beröra det genom betoningsmönster, eftersom det möjligtvis skulle kunna vara bra att repetera sådant man fak- tiskt kan för att kunna sätta det i ett perspektiv, dels i språket, dels genom illustreringar eller exemplifieringar.
Vidare visar lärarna på goda kunskaper kring partikelverb där några kan redogöra för di- stinktionerna kring lexikaliserade och icke lexikaliserade verb och där några benämner dessa som bokstavliga och bildliga. Därtill åskådliggör alla lärare i studien att Bodegårds (1993:7) definition överensstämmer med deras kunskaper, det vill säga att verb och partikel bildar en betydelsemässig enhet tillsammans. Dessutom nämner några lärare i studien att idiomatiska uttryck och partikelverb har en liknelse precis som Enström (2016:107) framställer. Lärare 1, 3 och 4 har något fördjupade kunskaper där både Lärare 1 och 4 kan redogöra för partikelverb i perfekt particip och dess relevans medan Lärare 3 redogör för skillnader kring löst och fast sammansatta verb. Dock bör det tilläggas att vid ett tillfälle väljer Lärare 1 att exemplifiera med ett idiom (se avsnitt 4.2) där denne inte verkar vara medveten om att det är ett idiom och klassificerar det som ett partikelverb. Samtliga lärare nämner att deras undervisning om parti- kelverb handlar om betoning, vilket kan sammankopplas till Holmgren Ording (1998:5) som förklarar att partikelverbet består av två led som är verb + partikel där partikeln har ett kort betonat ord. Samtidigt visar samtliga lärare på kunskaper om att partikelverb består av verb + adverb eller preposition likt det Holmgren Ording (1998:5) illustrerar. Ingen i studien nämner dock SAGs (1, 1999a:207) partikeladverbial eller partikelförbindelse som något som kan sam- mankopplas med partikelverbet och därmed kanske en slutsats kan ses som om att lärarna i studien inte besitter den kunskapen som kan liknas vid SAGs definition. Varför ingen kan
33 redogöra för kopplingen till SAGs partikeladverbial eller partikelförbindelse är något som skulle vara intressant att ta reda på. Dock tror jag att detta kan beror på att många av lärarna i studien, som tidigare nämnts, inte fått en gedigen utbildning kring grammatik. Att man som lärare inte vet vad partikeladverbial eller partikelförbindelse är, är nog inte helt ovanligt utan det kanske till och med handlar om vilket intresse man har kring grammatik. Som det tidigare nämnts kan detta bero på hur man definierar grammatik. Men jag tror att definitionen av parti- kelverb och främst när det kommer till SAGs definition inte finns hos lärarna i studien eftersom de inte har det intresse för grammatik som många andra lärare har, inklusive mig själv.
En möjlig slutsats kan vara att partikelverb i ämnet svenska möjligtvis bör undervisas om eftersom det förekommer, med andra ord, relativt oreflekterat i många fall hos individer som talar svenska och har det som förstaspråk. Om möjligt kanske man kan tolka att läromedel i ämnet svenska många gånger inte klassifierar partikelverb som någon del av grammatik ef- tersom partikelverb varken finns i Svenska helt enkelt 2 (Nilsson & Winqvist 2016), Kontakt (Bergsten 2014) eller Svenska/Svenska som andraspråk 7–9 (Johansson, Greczanik, Brunosson & Bohlin 2013). Varför det är just så är dock svårt att redogöra för men min tolkning av det hela är att läromedlen kanske helt enkelt tycker att partikelverb är något som inte bör fördjupas kring eftersom det redan ska finnas i språkkänslan. Men jag har även en känsla av att partikel- verb kanske till och med inte finns med i ämnet svenska då partikelverb kanske mer förknippas till den lexikala delen av grammatik som då handlar om ordförståelse och ordkunskap. Alltså går det att se utifrån resultatet att lärarna i studien troligtvis väljer att producera eget material för att kunna arbeta med partikelverb i stället för att använda dessa läromedel eftersom det möjligen inte gör det genomförbart för lärarna att undervisa om partikelverb när det kommer till grammatikundervisning. Kanske handlar det också om att läromedel inte medvetandegör partikelverb för elever på något sätt och därför vill lärare ge elever en djupare kunskap och förståelse. Sålunda går det om möjligt att tolka att dessa läromedel, likt det Malmberg (2018:160) framhåller, inte möter kursplanerna för ämnet svenska och att lärarna i studien möj- ligtvis är medvetna om. Därför är det troligtvis på grund av detta som lärarna i studien väljer att producera eget material när det kommer till fenomenet.
Vad gäller hur undervisningen bedrivs kan lärarnas olika metoder ses som både lekfulla och roliga, vilket även Boström och Josefsson (2006:100ff) poängterar är något som bidrar till lustfylldhet för eleverna att vilja lära sig om grammatik. Dessutom tror jag att det kan vara bra att ha i åtanke att undervisa om grammatik efter behovet, vilket även resultatet indikerar att samtliga lärare gör. Gällande grammatikundervisning går det möjligtvis se hur den utifrån lä- rarnas svar knyter an till elevernas språkutveckling men också förslagsvis i skrift. Detta var
34 något som Lärare 3 nämnde att denne genomförde för att visa på problematik i elevernas texter och något även Holmberg och Karlsson (2006) framhåller genom att det ska hjälpa eleverna framåt med sitt språk. Sålunda tror jag att alla sätt att arbeta med partikelverb gynnar elever oavsett om det är i skrift, bildstöd eller genom att visa på betoningsmönster. Därutöver antyder resultatet att lärarna är mycket medvetna om partikelverbens betydelse för språket genom olika illustreringar där betoningsmönster kan komma att förändra den semantiska betydelsen. Såle- des vill jag nog hävda att lärarna är medvetna om att grammatikundervisning ska ge elever verktyg för att kunna uttrycka sig språkligt såsom Holmberg och Karlsson (2006) belyser. Dessutom kan man förslagsvis ha i beaktning det som Svenska språknämnden (2005) framhål- ler kring att partikelverb inte ska klagas på utan uppmuntras till eftersom partikelverb fyller en viktig funktion trots att det kan vara svårt för elever att förstå förändringen. Därtill nämner Strzelecka och Boström (2014) att lärare anpassar sin undervisning utifrån klassen och gruppen och tenderar att använda egenproducerat material. Som jag tidigare nämnt så går detta hand i hand med det lärarna i studien framhåller eftersom de om möjligt går att tolka som ett liknande synsätt. Detta dels då resultatet tyder på att läromedel inte förespråkar grammatikundervis- ningen i den mån de flesta av lärarna vill, dels genom att det är klassen som styr vad undervis- ningen ska beröra och vilka kunskaper som bör prioriteras och fördjupas. På så vis kan even- tuellt elevers grammatik utvecklas då elever inlärningspreferenser troligtvis möter lärarnas olika strategier (Boström & Josefsson 2016). På så vis tycker jag att man kan se hur resultatet samspelar med Strzelecka och Boströms (2014) genom att de skapar nya idéer kring undervis- ningen och hela tiden försöker anpassa den efter det elevunderlag som finns i klassen.
Slutligen går det möjligen att se i lärarnas svar att det finns en deskriptiv grammatikunder- visning som styr då det handlar om att betona och kunna urskilja ordklasser, satser och fraser på ett korrekt sätt. Samtidigt som den innefattas av normativa effekter som visar hur språket ska användas. Jag tycker mig ana att lärarna i studien håller med om det Bolander (2012) för- klarar kring att grammatikundervisningen kan ofta ses som tråkig och svår men trots det försö- ker lärarna i studien att anpassa för att få det till en mer lekfull undervisning där elever kan få en Aha-upplevelse som troligtvis gör att elever får en förståelse. Elever kanske till och med