Sammanfattning av kapitlet

I detta kapitel undersöker jag hur det civilrättsliga framställs i svenska inkomstskatterättsliga rättskällor. Resultatet av denna undersökning kan i korthet sammanfattas enligt följande.

Termen ”civilrätt” förekommer inte i IL. Inte heller förekom termen i KL eller SIL. Några utförliga resonemang om förhållandet till det civil-rättsliga gjordes inte heller i förarbetena till KL och SIL.779

HFD har explicit uttalat sig om förhållandet till det civilrättsliga i enskilda sakfrågor, men sällan mer generellt. Det är framförallt i den skatterättsliga litteraturen som förhållandet till det civilrättsliga närmare har behandlats.

I den skatterättsliga litteraturen framfördes ganska tidigt en uppfattning om att civilrättsliga termer som förekommer i skatte-lagstiftningen ska tolkas enligt sin civilrättsliga innebörd såvida inte annat anges. Sandström underbyggde denna föreställning med att avvikelser från civilrätten tydligt hade manifesterats i skattelagstiftningen, vilket enligt 779 Se avsnitt 2.2.

honom talade för en huvudregel om en koppling till det civilrättsliga.780

Motsvarande föreställning kom senare att uttryckas i förarbetena till IL.781 En svårighet som uppmärksammades av framförallt Hagstedt och Bergström vad gäller skatterättens anknytning till civilrättsliga begrepp var emellertid att civilrättsliga termer ofta förstås på ett kontextuellt sätt i civil-rätten. Det var därför inte så enkelt att bara utgå ifrån att civilrättsliga termer ska uppfattas på samma sätt i skatterätten som i civilrätten. Enligt Hagstedt och Bergström var det däremot möjligt att identifiera ett kärn-innehåll för de civilrättsliga begrepp som motsvaras av en och samma term. När civilrättsliga termer uppträder i inkomstskattelagstiftningen ska de därför förstås enligt sitt kärninnehåll. Inom ramen för detta kärn-innehåll kan preciseringar göras med hänsyn till vad som är ändamålsenligt för skatterätten.782

I tiden därefter har något olika uppfattningar framförts i den skatte-rättsliga litteraturen vad gäller synen på skatterättens förhållande till det civilrättsliga. En stark koppling till civilrättsliga begrepp förordas enligt Hultqvists teori om civilrättens prejudiciella ställning.783 Persson Österman784 och Påhlsson785 har däremot gett uttryck för att de syften och intressen som ligger bakom skattelagstiftningen kan motivera avsteg. Olika uppfattningar råder också kring i vilken utsträckning HFD:s praxis ansluter sig till eller avviker ifrån det civilrättsliga.786

Medan olika uppfattningar alltså har uttryckts kring skatterättens

förhållande till det civilrättsliga så har förståelsen av det civilrättsliga inte

närmare problematiserats. Inte i någon inkomstskatterättslig rättskälla som jag har undersökt lämnas en explicit förklaring av vad som menas med ”civilrätt”. Det civilrättsliga behandlas istället som något förgivettaget. Diskussionerna kring förhållandet till det civilrättsliga i den inkomstskatterättsliga litteraturen vilar enligt min uppfattning på antagandet att det civilrättsliga är en sammanhållen entitet som framträder på samma sätt för var och en. I annat fall framstår inte diskussionerna, där

780 Se avsnitt 2.4.2. 781 Se avsnitt 2.2.3. 782 Se avsnitt 2.4.3. 783 Se avsnitt 2.4.8. 784 Se avsnitt 2.4.9. 785 Se avsnitt 2.4.13.

olika forskare gått i polemik mot varandra, som särskilt meningsfulla. Vidare behandlas det civilrättsliga såsom något att förhålla sig till, det vill säga något yttre i förhållande till beskattningen. Det är alltså inte något som skapas i skatterätten. I konsekvens med detta talas det i den skatterättsliga litteraturen ofta om det civilrättsliga såsom ett rättsfaktum, vilket bedömare av skatterättsliga frågor har att förhålla sig till. Det civilrättsliga är inte något som bedömare skatterättsliga frågor råder över. Denna behandling av det civilrättsliga kan förklaras med hjälp av Hedenius distinktion mellan äkta och oäkta rättssatser. Äkta rättsatser är sådana satser som uttrycker rättens innehåll, till exempel en lagregel som anger att bilar ska framföras på höger sida om vägen. Äkta rättssatser kan enligt Hedenius inte vara sanna eller falska. Oäkta rättssatser är istället satser som uttalar sig om rättens innehåll, till exempel ett påpekande om att det i Sverige är förbjudet att köra bil på vänster sida av vägen.787 När det civilrättsliga adresseras i en skatterättslig kontext är det i form av oäkta rättssatser.

I de inkomstskatterättsliga rättskällorna har det civilrättsliga inte bara ramats in såsom ett innehåll i termer. Bland annat har det också talats om ”civilrättslig karaktär”, ”civilrättsliga rättshandlingar”, ”civilrättslig giltighet” och ”civilrättslig analys”. Olika inramningar används ofta om-vartannat utan att det uttryckligen övervägs huruvida de kan eller borde förstås på olika sätt. En skillnad skulle dock kunna förstås mellan att exempelvis förhålla sig till civilrättsliga begrepp och civilrättslig giltighet. Likaså skulle en skillnad kunna uppfattas mellan att förhålla sig till en civil-rättslig kvalificering och civilcivil-rättslig analys. Den senare termen ger intryck av en metod snarare än en särskild bestämning. Att olika inramningar används omvartannat utan att eventuella skillnader explicit adresseras sätter ifråga hur de olika inramningarna ska förstås.

En distinktion har i flera inkomstskatterättsliga rättskällor gjorts mellan en rättshandlings civilrättsliga och ekonomiska innebörd. Det ekonomiska är alltså något som på så sätt har kommit att avgränsas bort från det civil-rättsliga. Hur det ekonomiska, respektive det civilrättsliga, ska förstås har emellertid inte närmare utvecklats. Distinktionen har i stor utsträckning

bara tagits för given.788 I några fall har det ekonomiska dessutom inkluderats i det civilrättsliga.789

Vidare har det civilrättsliga ramats in såsom vad en allmän domstol skulle komma fram till. Huruvida det rör sig om de kvalificeringar som en allmän domstol gör av ett visst förfarande eller om det rör sig om de konkreta rättsföljder som en allmän domstol utdömer är inte helt klart. Sett till vilka källor som det har hänvisats till för att utveckla civilrättens innehåll framträder det civilrättsliga som ett positivrättsligt objekt bestående av det positiva innehållet i lagstiftning, dess förarbeten, HD:s praxis samt uttalanden i rättslitteraturen. Vilka källor det har hänvisats till och i vilken utsträckning det har hänvisats till olika källor varierar dock från sammanhang till sammanhang. I vissa fall har det endast hänvisats till civilrättslig litteratur och i några fall endast till annan skatterättslig litteratur. Det har i förhållandevis stor utsträckning inte hänvisats till några källor alls för att utveckla civilrättens innehåll. I synnerhet är så fallet då frågan om verklig innebörd har diskuterats i rättslitteraturen.790

Såvitt gäller vilka värden som har påståtts motivera att skatterätten för-håller sig på visst sätt till det civilrättsliga har förutsebarhet, rättssäkerhet och legalitetsprincipens föreskriftskrav konsekvent anförts till stöd för skatterättens anknytning till det civilrättsliga i de inkomstskatterättsliga rättskällorna. Skattelagstiftningens syfte och värnandet om det fiskala intresset har ansetts motivera avsteg från det civilrättsliga. Såvitt gäller HFD:s praxis är det värt att notera att frågan om vilka värden som motiverar att skatterätten förhåller sig på ett visst sätt till det civilrättsliga inte alls behandlas lika explicit som i andra typer av skatterättsliga rättskällor. HFD ger i sina domskäl snarare uttryck för att bara fastställa vad som gäller. Detta ligger i linje med en föreställning om att värdefrågan är något som förbehålls lagstiftaren.

788 Se framförallt avsnitt 2.4.10 och 2.4.11.

789 Se avsnitt 2.4.12.

3 En kritisk analys av den substantialistiska