Syftet med denna undersökning var att undersöka pedagogers uppfattning av lekens roll i undervisningen samt hur de använde sig av leken i undervisningen. Vi ville speciellt undersöka om det förekom några problem när det gällde att använda sig av leken i undervisningen. Undersökningen skedde på en skola där vi använde oss av observationer och intervjuer. Intervjuerna har varit med pedagoger i årskurs ett samt med rektorn på skolan. När det gäller valet av metod, det vill säga observationerna och intervjuerna som har genomförts, har vi upptäckt fördelarna med denna kombination. Anledningen till varför vi valde att göra en intervjuundersökning var att vi tyckte att detta verkade som den mest effektiva metoden att få reda på vad pedagogerna ansåg om leken. Observationsundersökningen valdes för att få en inblick i hur pedagogerna använder sig av leken i undervisningen. Tillsammans med intervjuundersökningen utgjorde dessa en bra grund för att vi skulle kunna få en djupare kunskap inom vårt forskningsområde samt insamlingen av empirin till vårt arbete.
Vi har utgått från Vygotskijs syn på leken samt hans tankar och sociokulturella teorier om barns utveckling. Anledningen till att vi valde att förankra vårt arbete i Vygotskijs teorier är att han lyfter fram lekens betydelse och dess många funktioner som den fyller för barnet. Vygotskij tar också upp att det är via leken som barnen får erfarenheter om världen runt omkring sig och leken anses därför som en betydelsefull modell för att barnet ska kunna utveckla sitt medvetande om omvärlden. En annan väsentlig teori som Vygotskij skriver om är det dialogiska samarbetet som sker mellan barnet och en annan människa. Det kan bestå av en kompetent vägledare som beskriver för barnet hur det ska gå tillväga med en viss handling. Detta dialogiska samarbete kallar Vygotskij för den proximala utvecklingszonen och kan sammanfattas som att barnet kan behärska en ny uppgift när den först har ägt rum i samarbete med andra människor runt omkring. När det gäller Vygotskijs teorier har vi använt oss av olika författare för att undersöka hans synpunkter om leken och hans sociokulturella teorier.
I sina intervjuer berättade pedagogerna att leken inte enbart är till för barnen och framhöll hur viktigt det var med vuxnas deltagande i barnens lek. Samtliga pedagoger berättade att de vuxna är förebilder för barn och de pratade om att den vuxne har en
uppgift att se till att få med alla barnen i leken. En del barn ser den vuxne som förebild och därför är det av stor betydelse att den vuxne engagerar sig i leken.
När det gäller leken i verksamheten så anser samtliga pedagoger att detta ser olika ut beroende på vilka årskurser man pratar om. Alla pedagoger är dock överens om att leken ska förekomma i alla åldrar både för de yngre och för de äldre eleverna.
Pedagogerna talar samtidigt om olika problem som kan uppstå och att alla i arbetslaget måste vara eniga om leken överhuvudtaget ska finnas med i undervisningen. De tar också upp att för de högre skolåldrarna förekommer det nationella prov och betyg vilket kan styra i vilken utsträckning leken får utrymme då pedagogerna i dessa årskurser tenderar att koncentrera sig mer på kunskapsmålen. Övrig problematik som kan förekomma i användandet av leken i undervisningen är att de vuxna själva kan vara ett hinder eftersom de har möjlighet att påverka samt planera undervisningen. Deras eventuella ointresse av lek riskerar att förminska lekens roll i pedagogiken.
Nu i efterhand har vi insett att det hade varit bra att använda sig av ytterligare en teoretiker för vår forskningsförankring, och att vi i så fall skulle kunna jämföra deras teorier. De skillnader som skulle framkomma kunde vi ha haft nytta av för att kunna få en ännu djupare kunskap om vårt undersökningsområde.
Vi har försökt belysa forskningsområdet genom en rad olika undersökningar. I vår egen undersökning diskuteras tidigare forskning rörande leken i skolan men som det har påpekats tidigare har vi inte påträffat mycket forskning inom detta område. Därför har vi tagit hjälp av tidigare forskning kring leken i förskolan. Vi har använts oss av följande författare: Oddbjörn Evenshaug och Dag Hallen, Roger Säljö, Gunilla Lindqvist, Christina Wehner Godée, Ole Fredrik Lillemyr, Eva Johansson, & Ingrid Pramling Samuelsson och Therese Welén.
Vi har lagt märke till att leken av många författare ses som någonting väldigt positivt och att det framhålls hur viktigt det är att använda sig av leken i undervisningen. Det är intressant att notera att det sällan eller aldrig förekommer någonting negativt om lekens användning i undervisningen. Vi tycker att det hade varit intressant att hitta tidigare
forskning som tog upp varför leken inte skulle ingå i undervisningen. Anledningen till detta är att det målas upp som om leken i undervisningen är en dans på rosor.
Nu i efterhand när undersökningen är avslutad har vi kommit fram till att pedagogernas uppfattning av lek i skolan är oerhörd positiv där de beskriver hur leken har en stor betydelse för barnen i skolan. Pedagogernas uppfattning är bland annat att leken har en stor inverkan på barnens utveckling och att den betyder mycket när barnen ska ta till sig nya kunskaper. De framhåller även de funktioner som leken fyller hos barnet, som att leken innebär en social träning för barnen, de tränar motoriken, de lär sig att ge och ta, identiteten utvecklas, de lär sig turtagning samt att samtala och kommunicera.
Vår undersökning berörde en skola vilket begränsar när det gäller insamlingen av empirin. Nu i efterhand funderade vi på om det hade varit bättre att ha undersökt två eller flera skolor eftersom detta kunde ha gett upphov till mer material att arbeta med. Undersökningen på flera skolor skulle även ha möjliggjort en jämförelse mellan olika skolor.
Avslutningsvis vill vi poängtera att detta arbete har varit ett givande undersökning och vi har fått större kunskap om lekens betydelse för barn och vad den kan betyda i den pedagogiska miljön.