Samer och Skandinaviens germanska befolkning delade samma geografiska områden i norr under en lång tid. Både arkeologiska fynd och skriftliga källor visar att samer och skandinaver hade kontakt med varandra och bedrev handel. Det är därför inte förvånande att samerna också beskrevs i skandinavernas litterära texter. I det föreliggande arbetet har tre olika sagatyper, fornaldarsagorna, islänningasagorna och kungasagorna, var och en med minst två sagor, redovisats för att kunna analysera och jämföra beskrivningarna av samiska personer i sagorna. Min hypotes är att sagor som skrevs med mindre avstånd till den tid som sagan berättar om är mer realistiska och mindre fantasifulla än sagor som skrevs med större avstånd till den tid då sagan utspelar sig.
Det första som emellertid upptäcktes i min studie, var att redan identifieringen av samiska personer i sagorna är komplicerad eftersom beteckningarna för samer inte är enhetliga och kan vara svårtolkade så att det inte alltid är säkert om det verkligen är samer som avses med beteckningarna. Det finns mycket forskning om begreppen som återfinns i sagorna som risi, troll, jotunn osv. men det finns ingen konsensus om vilka begrepp som är unika för samer. Det är emellertid inte bara beteckningarna som utgör ett problem utan även bedömningen av samer är kontroversiell och ibland ambivalent. Som tre exempel på positioner i en mycket större forskningsdiskussion har valts forskarna Else Mundal, Jeremy DeAngelo och Sirpa Aalto. Medan Else Mundal tycker att den nordiska attityden mot samerna i stort sett är positiv eftersom flera sagor berättar om giftermål mellan samer och norrmän som kunde vara
mytologiskt förknippade, anser Jeremy DeAngelo att attityden mot samerna måste ha varit negativ därför att i både den nordiska och den kristna föreställningen områdena i norr är negativt konnoterade. Sirpa Aalto däremot fokuserar på beskrivningen av samer som ”de andra” och konstaterar att det finns både negativa och positiva, eller åtminstone neutrala aspekter i den nordiska beskrivningen av samer och konstaterar att det finns tre områden där samer uppträder i sagorna: i magiska sammanhang, i ekonomiska och i samband med giftermål.
Med den tidigare forskningsdiskussionen som grund, undersöktes sagorna som tillhör till tre olika sagagenrer med olika avfattningstider.
30 Enligt min hypotes skulle sagorna som tillhör till de yngsta källorna, fornaldarsagorna, vara de som innehåller de flesta orealistiska episoder och sagorna som skrevs närmast till den tid de berättar om, kungasagorna, skulle vara de som innehåller mer realistiska beskrivningar. Detta kan inte verifieras. Sålunda innehåller både de undersökta kungasagorna och
fornaldarsagorna beskrivningar av samer som i hög grad är orealistiska och som tyder hellre på författarnas attityd mot samer än på reala händelser. Att den attityden inte alltid var positiv, visar kungasagorna; samerna får inflytande på den norska kungen genom användningen av magi som har till följd att kungen missköter sina regeringsgöromål. Samma attityd visar fornaldarsagorna där samerna beskrivs som hjältarnas magiska motståndare. De mest realistiska beskrivningar av samer finns emellertid i islänningasagorna, fram för allt i Egils saga Skallagrímssonar som detaljrikt berättar om skatteindrivningen i Finnmarken som det även finns arkeologiska och historiska belägg för. Att både Egils saga Skallagrímssonar och Heimskringla antas vara skrivna av samma författare visar, att realistiska beskrivningar av samer och interaktioner mellan samer och norrmän inte alltid var författarnas mål. Det får inte glömmas att sagorna inte enbart skulle berätta historien utan också skulle underhålla läsarna. Stereotypa beskrivningar av samer fungerar därigenom som både underhållning och som bekräftelse på författarnas och läsarnas världsåskådning. Världsåskådningen är säkerligen ambivalent; sålunda finns det både negativa och positiva beskrivningar av samer som delvis verifierar både Jeremy DeAngelos och Else Mundals forskningspositioner. Så är det tydligt att samer förknippades med magi, som ofta uppfattades som någonting negativt, som fram för allt Ketils saga hængs visar. Mundals mening att attityden mot samerna måste ha varit
förhållandevis positiv bekräftas i episoder om giftermål mellan samer och norrmän; att det fanns giftermål mellan norska kungar och samiska kvinnor som i Heimskringla och Ágrip måste betyda att det fanns en respekt för samerna. Det kan alltså sägas att det finns belägg för både DeAngelos och Mundals åsikter beträffande sagorna. Att beskrivningarna av samer i stort sett följer de intresseområden som Aalto konstaterat har kunnat verifieras i analysdelen. I stort sett kan alltså sägas att min hypotes inte verifieras genom analysen av sagorna.
Fornaldarsagorna som har mest avstånd till den tid de berättar om innehåller mer fantasifulla episoder om samer än de två andra sagagenrer, dock innehåller även kungasagorna som har mindre avstånd till sagornas handlingstid, fantastiska element och kan inte anses vara realistiska. Att de valda fornaldarsagorna innehåller de flesta beskrivningar av samer måste hänga ihop med det faktum att sagorna utspelar sig i Ramstaområdet som är närmare till Finnmarken än de områden där handlingarna av de andra sagagenrer utspelar sig.
31 Det har dock inte kunnat visas att det finns korrelationer mellan handlingens plats och realism och alltså inte heller mellan sagans avfattningstid och realism. För att kunna avgöra om det finns betydliga skillnader i beskrivningarna av samer mellan sagagenrerna är det dock nödvändigt att undersöka ännu fler sagor. Det kan nu bara konstateras att identifieringen av samiska personer i sagorna är problematisk på grund av svårtolkade beteckningar och att inte sagornas avfattningstid är avgörande för beskrivningarna av samer utan att författarnas åsikter och intentioner har haft betydligt mer inflytande.
32