Sammanfattning
Syftet med denna studie var att undersöka om graden av delaktighet påverkar hur ungdomar i samhällets vård upplever sin placering i allmänhet och fyra ungdomar som varit placerade i Hassela Skånes heldagsverksamhet i synnerhet. För att uppnå syftet med uppsatsen har jag studerat tidigare forskning som behandlat området men även genomfört fyra intervjuer med ungdomar som varit placerade i
Hassela Skånes heldagsverksamhet om deras syn på delaktighet i samband med detta. Intervjuerna gjordes med hjälp av en intervjuguide som utgick från de delfrågeställningar som skapats för att underlätta att syftet uppnås. Jag ska nu utifrån dem sammanfatta uppsatsen och dess innehåll.
Resultatet av den första och primära frågan, vad tidigare forskning säger om
vikten av delaktighet och hur delaktigheten påverkar den vård som ges är att det
verkar finnas en ganska enig bild av att delaktighet ses som en viktig förutsättning för att den vård som ges ska ses som meningsfull och begriplig för hjälptagaren. Dock poängterar man att hur mycket delaktighet som kan erbjudas klienten beror på vilken situation och problematik som finns i bakgrunden. Exempel på hur delaktigheten kan påverka vården positivt är att hjälptagarens empowerment stärks. Genom att socialarbetaren stöder klienten i att identifiera sina problem och se lösningar på dem blir han eller hon delaktig i den process som sker vilket i förlängningen kan stärka klientens förmåga att ta ansvar över den egna
situationen. I de fall klienten inte är redo att ta ansvar för den egna situationen kan delaktigheten dock påverka vården negativt genom att han eller hon upplever sig bli ansvarig för uppkomna situationer.
Nästa delfråga avsåg att undersöka vad ungdomarna själva ansåg om anledningen till och beslutet om placeringen, den vård som erbjöds samt hur placeringen har påverkat individens liv. Samtliga ungdomar förstår idag anledningen till varför han eller hon blev placerad. När beslutet om placering fattades var det initialt bara en av dem som upplevde det helt positivt. De övriga tre menar att de inte var lika övertygande om att de ville komma till heldagsverksamheten men menar att de relativt snabbt ändrade inställning och upplevde att de var frivilligt placerade. Ungdomarna är överlag väldigt nöjda med placeringen och menar att tiden i verksamheten enbart har påverkat dem positivt. På frågan om hur de tror livet skulle ha sett ut utan placeringen svarar de alla att de inte vet vad de hade gjort men att de är mer eller mindre övertygade om att det inte hade ”gått så bra som det faktiskt gjorde”. Det som framgår ha varit den viktigaste delen i vården och det som gjort mest intryck hos ungdomarna är de relationer som skapades till personalen.
Den tredje frågan, om ungdomen upplever att hon eller han hade möjlighet att vara delaktig i besluten som rörde placeringen och om de upplevde att det fanns utrymme för ungdomarna att påverka fick även den mestadels positiva svar. Ungdomarna menar att de överlag fick delta både i beslut som rörde dem själva och som gällde för gruppen i stort. Det framgår att ungdomarna upplevde att personalen hade en viss makt i vissa beslut men det verkar som att detta var något som sågs som en legitim och naturlig ”vuxenmakt”. En av de intervjuade
berättade dock hur han i början av placeringen inte kände sig särskilt delaktig men att detta förändrades i och med att han fick ett ökat förtroende hos personalen. Huruvida ungdomen upplevde att hon eller han hade en annan syn på placeringen under behandlingstiden mot vad hon eller han har idag var den sista delfrågan som uppsatsen sökte svar på. De intervjuade har en lite spridd bild av hur de ser på denna fråga. Tre av de fyra hade som ovan nämns en ganska negativ bild av att bli placerade initialt. Samtliga menar att de hade tankar om att de ungdomar de skulle möta i verksamheten var ”värre” än vad de egentligen var. När det gäller synen på personalen var den några av ungdomarna som störde sig på dem i början och upplevde att de bestämde för mycket och inkräktade på den personliga sfären.
Såväl synen på verksamheten i stort, personalen som de andra ungdomarna verkar dock ha förändrats efter en tid i placeringen till att bli övervägande positiv.
Avslutande diskussion
De två huvudtemana i denna uppsats är delaktighet och upplevelser för ungdomar i samhällets vård. Målet var dels att undersöka dessa två teman separat men även att försöka se hur delaktigheten kan påverka upplevelsen av placeringen i vården. Jag tycker mig under studiens gång ha fått en ganska god bild av vikten av
delaktighet i förändringsarbete med människor. Jag har studerat en hel del tidigare forskning som berör ämnet och funnit att de flesta verkar överens om att
delaktighet är en viktig faktor för att hjälptagaren ska finna meningsfullhet och förståelse för den vård han eller hon får. När det gäller delaktighet i förhållande till barn och unga är delaktigheten inte mindre viktig. Även denna grupp har ett behov av att förstå varför de ska få hjälp och vad det innebär. Jag tror att man inom det sociala arbetet likväl som andra områden ibland glömmer att barn och unga kan och är intresserade av andra saker än att leka kurragömma eller titta på den senaste dokusåpan. De har ett intresse av vad som händer runt omkring dem. Det är antagligen också så att de har mindre förkunskaper om till exempel vad det innebär att få ett beslut om en insats från socialtjänsten. Det kanske inte framgår för den unge att målet med insatsen är att hon eller han ska få hjälp, att personalen är intresserad av hans eller hennes åsikter. Detta blev ganska tydligt i en av
intervjuerna. Den intervjuade killen upplevde att han inte var delaktig i beslutet om placeringen, att han inte hade något val, och att han sedan störde sig på personalen som skulle bestämma. Efter ganska kort tid ändrades dock denna inställning, han berättar hur ett ömsesidigt förtroende växer fram, delaktigheten ökar och att han verkligen trivs. Jag vet inte vilken information denna killen fick innan placeringen eller hur han blev bemött, men kanske hade man kunnat slippa denna negativa start på placeringen genom att göra honom mer delaktig från början.
Intervjuerna med ungdomarna om deras upplevelser av placeringen i
heldagsverksamheten var den mest intressanta delen av uppsatsarbetet. De fyra ungdomar jag mötte var fyra helt olika individer med olika bakgrund och olika anledningar till placeringen. Trots skillnaderna gav de en någorlunda samlad bild av sina upplevelser. De var på det stora hela väldig glada över att de gavs
möjligheten att bli placerade i Hassela Skånes heldagsverksamhet. Även om några av dem berättade att de inte genomgående under placeringen varit lika nöjda menade de att livet antagligen inte hade sett ”lika bra ut” om inte placeringen hade skett. När jag frågade om de trodde att socialtjänsten var nöjd med den investering som de faktiskt gjort i ungdomens placering svarade alla ”Ja, hur skulle de inte kunna vara det?”.
En av studiens svagheter är dess generaliserbarhet. Som tidigare nämnts under rubriken ”avgränsningar” fokuserar studiens empiriska del på ungdomarnas egna upplevelser av placeringen i Hassela Skånes heldagsverksamhet. Detta gör att de slutsatser som dragits utifrån intervjuerna med de fyra ungdomarna varken kan eller ska ses som några generaliserbara objektiva sanningar utan snarare
subjektiva upplevelser. Hur kan man då tolka resultaten från de fyra intervjuerna? En av de intervjuade kom under intervjun på att hon i princip inte sagt något negativt om sina upplevelser. Vi resonerade kring det och hon kom fram till att det säkerligen fanns ett otal tillfällen när hon helst velat sticka från Tullgatan och
inte komma tillbaka och när hon stört ihjäl sig på såväl personal som övriga ungdomar. Men hon menade att på det stora hela, när hon ser tillbaka på tiden i heldagsverksamheten så blir dessa ”småsaker” obetydliga. Hon minns det som var bra och vad det har gjort för henne. Jag är tror att det säkerligen var på ett
liknande sätt för de fyra andra ungdomarna. Det fanns säkert tillfällen när de inte uppskattade sin placering lika mycket men att dessa minnen kommit i skuggan av de positiva upplevelser de haft. Detta resonemang stämmer överens med Levins tankar om ungdomars upplevelser som togs upp under begreppsdiskussionen av upplevelser. Levin (1998) menar att upplevelserna ständigt påverkas av de processer personen går igenom efter placeringen. Jag skulle vilja likna det med när jag varit på solsemester. Under resans gång stöter man på en hög med jobbiga saker, skoskav, solbränna och tjatiga försäljare. Trots detta är det så att när jag två veckor senare ska berätta om resan för mina vänner så är skoskavet borta,
solbrännan gyllenbrun och inköpen på marknaden rena rama fynd! Det jag vill få sagt med denna liknelse är att trots att den övergripande inställningen till Hassela Skånes heldagsverksamhet förmedlats av såväl ungdomarna som mig som positiv så är det klart att även deras verksamhet har sina fel, brister och delar som
behöver förändras och förbättras.
Ytterligare en svaghet i studien beror på de problem som uppstod i samband med urvalet av intervjupersoner. Målet var att kunna genomföra ett slumpmässigt obundet urval bland de som anmälde intresse för att ställa upp i studien. Med anledning av att det endast var fem personer som kontaktade mig gick detta inte att genomföra vilket kan ha påverkat urvalet negativt. Vad det berodde på att inte fler ville ställa upp går inte att veta. Kanske känner personerna att placeringen i heldagsverksamheten hör till ”det förflutna”, kanske fick de inte ens brevet eller så var kanske informationsbrevet för långt och svårförståeligt. Hade jag kunnat följa upp förfrågningarna hade det möjligtvis gått att få fler att ställa upp. Trots detta anser jag att studien fyller en funktion och kan ses som intressant läsning. Som jag sagt flera gånger menar jag att de subjektiva upplevelserna är en viktig del i det sociala arbetets ständiga utveckling. En viktig del i denna utveckling är att på olika sätt och med olika mätinstrument utvärdera och följa upp befintliga verksamheter. Denna studie kan sägas vara en liten del av en utvärdering av ungdomarna som varit placerade i Hassela Skånes heldagsverksamhet i Lunds upplevelser och tankar om delaktighet och verksamheten i stort. För att få en så sanningsenlig bild som möjligt av verksamheten och upplevelserna hade drömmen varit att göra intervjuer med alla ungdomar som varit placerade,
personal, socialsekreterare, föräldrar och skola. Kanske kunde man toppat med en registerstudie för att verkligen se effekterna av placeringen. Under de givna förutsättningarna var detta inte möjligt på långa vägar. Som jag skrev i inledningen av uppsatsen tror jag utvärderingar ibland tenderar att bli alltför vuxna. Utvärderingen görs av vuxna och med vuxna. Så ville inte jag att min studie skulle bli, därför valde jag att intervjua ungdomarna istället för exempelvis personalen.
Jag hör till de personer som sitter klistrade framför TV:n när det visas program med temat ”Vad hände sen?” där man följer upp hur det har gått för personerna som medverkat. Programmen kan liknas vid en utvärdering, reportern ställer frågor om vad personer gör idag, hur han upplevde den tid som varit, vad som var bra och vad som var dåligt och hur detta påverkat personens liv. Anledningen till att jag fascineras av denna typ av program kommer antagligen av min nyfikenhet på andra människor men även att jag anser att en viktig del i en utvärdering är att
lyssna till dem som varit del av den verksamhet eller upplevelse som man undersöker. Denna uppsats kan till viss del liknas vid dessa ”Vad hände sen” program. Jag har med hjälp av intervjuer försökt undersöka vad fyra av de
ungdomar som varit placerade i Hassela Skånes heldagverksamhet idag tycker om tiden de var placerade, vad de gör idag och hur detta har påverkats av placeringen. I inledningen skrev jag att jag ville undersöka vad det var som gjorde att
ungdomarna trivdes så bra i verksamheten, om det fanns någon hemlighet och vad denna i så fall var. Att säga att uppsatsen ger svar på några hemligheter är
antagligen att ta i men jag tror att man i den kan hitta delar av svaret på frågan om vad det är som gör att många av ungdomarna verkar trivas; relationer, förtroende och delaktighet. När jag gjorde min praktik i heldagsverksamheten slogs jag av hur mycket personalen gav av sig själva till ungdomarna. De balanserade noga på den fina linjen mellan att vara personlig och privat och lyckades hålla sig på en sådan nivå att ungdomarna verkade uppleva både att de kunde lita på de vuxna och att de vuxna litade på dem. De ungdomar som jag intervjuat är inte längre placerade i verksamheten, för några av dem är det flera år sedan. Trots detta ger de en liknande bild som den som jag har. Det som de förmedlar ha varit en av de mest grundläggande delarna i vad som gjorde att de trivdes är de relationer som fanns. Genom relationer skapas förtroende, med hjälp av förtroendet kan delaktighet skapas, genom delaktighet skapas motivation!
REFERENSER
Ahlgren, T (2005) Vilka ungdomar erbjuds vård i socialtjänstens
öppenvårdsprogram? – en aktstudie i Jönköpings kommun.
FoU-rapport 2005:2. Jönköping: Luppen Kunskapscentrum
Bell, J (2000) Introduktion till forskningsmetodik. Lund: Studentlitteratur Cuadra, S (2006) Muntlig föreläsning: Vetenskapsteori samt Forskningsetik. Malmö Högskola 2006-02-21
Claezon, I (2004) Tvångsomhändertaganden Stockholm: Mareld
Carlsson, B (2005) Hjälpprocesser i socialt arbete. Lund: Studentlitteratur Eneroth, B (1994) Hur mäter man ”vackert”?: grundbok i kvalitativ metod. Stockholm: Natur och kultur
Gilje, Nils & Grimen, Harald. (2003). Samhällsvetenskapernas förutsättningar. Göteborg: Daidalos
Hermodsson, A & Hansson, C (2005) ”Demokrati i det lilla?” -Ungdomars
delaktighet i sin behandling. Statens Institutionsstyrelse(Issn:1404-2576)
Stockholm: Edita
Holst, K (2000) ”Jag vill leva ett vanligt Svensson liv, ha fru och barn och ett
arbete” Lund: Lunds Universitet
Ingvad, B (2006) Muntlig föreläsning: Kvalitativ bearbetning och analys. Malmö Högskola 2006-02-23
Järvinen, M (2002) Hjälpens tyranni- ett maktperspektiv på mötet mellan klient och system. I: Meeuwisse, A & Swärd, H Perspektiv på sociala problem Stockholm: Natur och kultur
Levin, C (1998) Uppfostringsanstalten. Lund: Arkiv Förlag
Morén, S (2001) Förändringens gestalt. Stockholm: Elanders Gotab Morén, S (1996) Att utvärdera socialt arbete. Stockholm: Gotab Nationalencyklopedin, nätversionen (2006)
>http://www.ne.se.support.mah.se/jsp/search/article.jsp?i_art_id=O378395<
(2006-04-26)
Regeringskansliet (2006) Mänskliga rättigheter –Konventionen om barnets
rättigheter. (Artikelnr: UD 05.059)
Samuelsson, L (2002) Ungdomar i kontakt med socialtjänsten – deras upplevelse
och uppfattning av orsaker och bemötande. Lund: Lunds Universitet
Shier, H (2001) Pathways to participation: openings, opportunities and obligations. Children & society, 15, 107-117.
Socialstyrelsen (2005) Jämförelsetal för socialtjänsten. Statistik. (Artikelnr: 2005-125-9)
Socialstyrelsen (2005) Ungdomars behov av samhällets stöd – en lägesbeskrivning. Lägesbeskrivningar (Artikelnr: 2005-131-18)
Socialdepartementet (2005) Källan till en chans - Nationell handlingsplan för den
sociala barn- och ungdomsvården. Statens offentliga utredningar (2005:81)
Stockholm: Edita AB
Sundell, K & Nyman, M & Alvasdotter A (2000) Mellanvård för kriminella
ungdomar Stockholm: Forsknings- och utvecklingsenheten
Socialtjänstförvaltningen:
Sundell & Forster (2005) En grund för att växa. Forskning om att förebygga
beteendeproblem hos barn. Stockholm: Stockholms stadsledningskontor
Svensson, PG & Starrin, B (red). (1996). Kvalitativa studier i teori och praktik. Lund: Studentlitteratur
Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-
BILAGOR
Bilaga 1: Intervjuguide
Medbestämmande/delaktighet
Innan Tullgatan
• När presenterades alternativet Tullgatan för dig? Varför blev det just Tullgatan?
Upplevde du att du hade något val att tacka ja eller nej till
placeringen? Fick du några alternativa insatser föreslagna? I så fall vad? Upplevde du att du var delaktig i beslutet om placeringen? Upplever du att det var en frivillig placering?
• Upplevde du att skolan och socialtjänsten lyssnade på dina åsikter gällande placeringen?
Var din åsikt med i beslutet om Tullgatan? Hade du velat att din åsikt vägde tyngre? Eller lättare? Anser du att du utifrån rådande situation skulle ha någon möjlighet att påverka socialtjänstens val av insats?
• På en skala mellan 1-10 hur stor makt upplevde du att du hade i valet av din placering (på just) Tullgatan?
Vad gjorde att det inte blev en 1:a? Vad kunde gjort det till en 10:a? Under Tullgatan
• Anser du att du hade möjlighet att påverka besluten runt dig under placeringen? Var du delaktig i utformandet av din vårdplan?
På vilket sätt? Gällande vad? Frågade man dig vad du tyckte? Upplevde du att du och ”ditt liv” blev respekterade?
• Fanns det några rutiner för hur man tog in ungdomarnas åsikter?
Gällande den enskilde? Gällande ”verksamheten”?
• På en skala mellan 1-10 hur stor makt upplevde du att du hade i utformandet av ”din placering” på Tullgatan?
Vad gjorde att det inte blev en 1:a? Vad kunde gjort det till en 10:a? Efter Tullgatan
• Upplevde du att du hade möjlighet att påverka avslutet av placeringen?
Tidpunkten? Sättet placeringen avslutades på?
• Upplevde du några skillnader mellan de tjejer och killar som var
placerade? Hade några mer eller mindre ”makt”? Personalens bemötande av dem?
Verksamheten/placeringen
Innan Tullgatan
• Vad tänkte/visste du om Tullgatan innan du började där?
Andra ungdomarna? Personalen? Skolan? Hassela? Var du beredd att ge det en chans? Vad skulle hända med dig under/efter
placeringen?
• Förstod du varför du blev placerad?
Under Tullgatan
• När kom du till Tullgatan?
• Upplevde du att det ”hände” något med dig och din livssituation när du började på Tullgatan?
• Förändrades din relation till din socialsekreterare när du kom till Tullgatan?
På vilket sätt? Varför?
• Hade du samma bild av Tullgatan, de andra ungdomarna, personalen under hela din placering, Hassela?
Hur förändrades den? När? Efter Tullgatan
• Hur kändes det när vårdtiden var slut?
Hur länge var du placerad? Lagom? För kort tid? För lång tid?
• Upplever du att placeringen hos Hassela ledde till ”önskade resultat” och uppsatta mål?
Vad lyckades du/ni med? Vad skulle ha gjorts annorlunda? Varför?
Idag
• Vad gör du idag?
Hur har tiden på Tullgatan påverkat vad du gör idag?
• Tror du livet sett likadant ut om placeringen ej skett?
Varför? Varför inte? På vilket sätt hade det vart annorlunda?
• Upplever du att du blev placerad vid ”rätt tid” i livet?
• Deltog du i eftervård? Hade du velat det? Var eftervården nödvändig för dig?
Följdfrågor
• Hur menar du då?
• Vill du beskriva det med andra ord?
• Skulle du vilja beskriva det lite närmre?
• På vilket sätt? Varför är det så?
• Ponera att…
• När du säger…, hur eller vad menar du då?
Bilaga 2: Informationsbrev
Information angående och förfrågan om deltagande i projektet:
Livet före, under och efter Tullgatan. Före detta deltagare i Hassela Skånes mellanvårdsverksamhets upplevelser och tankar om vården.
Jag är en student på Malmö Högskolas socionomprogram som läser min sista termin. Jag är intresserad av att göra en undersökning av hur personer som deltagit i Hassela Skånes verksamhet Tullgatan upplevt sin tid där.
Jag har blivit tillfrågad av Hassela Skåne om att göra en uppföljning på de ungdomar som deltagit i verksamheten under åren som gått. Hassela Skåne kommer alltså att få del av den slutgiltiga information som lämnas i uppsatsen. Bortsett från det är det jag som student på Malmö Högskola som genomför studien och behandlar informationen. Hassela Skåne har alltså inget att göra med