Hur var det tänkt att arbetare skulle uppfatta sig själva och vilka dygder uppmuntrades utifrån utformningen av bostaden och dess omgivning? I källmaterialet framhålls ett flertal goda egenskaper som åtråvärda för arbetaren och som bostaden skulle uppmuntra till genom reformatorernas åtgärder. Framförallt var det idoghet, arbetsamhet, ordentlighet, gudsfruktan, nykterhet och sparsamhet som betonades. Dessa tolkar jag som omskrivningar för disciplin och 105
lydnad. De befäster arbetarens plats och funktion i samhället. Dygdens motsats, lasten, är egenskaper som riskerar att störa den rådande ordningen och både människan och samhällets framåtskridande. Skötsamhet och flitighet uppmuntrades för att undvika kaos och moraliskt såväl som ekonomiskt förfall. Arbetarklassens moraliska utveckling behövde därför kontrolleras och ske på utomståendes premisser.
Ett trivsamt hem präglat av familjens omsorg ansågs kunna ha stora effekter på arbetarens sedlighet, bostaden behövde vara trevlig för att möjliggöra dygden. Särskilt sågs det som en garant för nykterheten – om arbetaren trivdes i sitt hem skulle han inte söka sig till krogen. 106
Reformatorerna uttryckte en stark tilltro till bostadens fostrande funktion, men för att projektet skulle lyckas behövde arbetarens uppmärksamhet riktas mot hemmet.
Vilka egenskaper som ansågs åtråvärda framgår extra tydligt i de exempel som gavs på övervakade arbetarbostäder. Social kontroll och det patriarkala förhållandet mellan arbetare och
Ex. Ohlsson, En fråga med anledning af bostadsbristen i Stockholm, 24.
105
Hartelius, Om arbetarebostäder, 42–43
reformatorer tog sig uttryck i form av insyn, inspektion, villkor och förbud. I de fall som togs upp argumenterades det för insyn och kontroll med antagandet att arbetaren annars riskerade att hänfalla åt omoral. Reglerna och inspektionerna avsåg upprätthålla ordning, renlighet och stillhet. Det var 107
dessutom viktigt att se till att inte arbetarfamiljerna inhyste inneboende. Insynen innebar 108
kännedom om arbetarklassen, vilket ökade möjligheten att kontrollera och fostra dem.
Grunduppfattningen hos många var att att arbetare som grupp hade lätt att hänfalla åt omoraliskt beteende, och att de därför var i behov av tillsyn och ovanifrån styrda reformer.
Bostadens utformande i syfte att påverka arbetarens egenskaper har nära samband till
uppsatsen andra fråga, nämligen: vilken funktion hade kärnfamiljen som social instans i förhållande till arbetarbostaden? Hur skulle arbetaren se sig själv som en självständig individ och på samma gång som en del av en familj? Ett avskilt familjeliv var oerhört viktigt för reformatorerna och detta skulle garanteras genom att minimera gemensamma ytor. Kasernbyggnader avfärdades som
moraliskt och sanitärt förkastliga. Där blev arbetaren bara en i mängden medan han i det avskilda 109
familjehushållet kunde utvecklas till en dygdig individ. Hushållen skulle renodlas från de som inte tillhörde den närmsta familjen och familjerna skulle i sin tur skiljas från varandra genom skilda hus med få lägenheter i varje och där varje lägenhet hade egen ingång. Familjebostadens funktion yttrar sig genom att familjens status ansågs nödvändig för både individen och samhällets utveckling. Samtidigt innebar isoleringen av familjen också kontroll över arbetarens sociala relationer och känsla av tillhörighet. Relationer och möten arbetare emellan skulle undvikas och snarare än en klassbestämd identitet var det en familjeinriktad sådan som uppmuntrades.
Ägandet av egen bostad framstod i sammanhanget som oerhört viktigt. Familjens isolering kan sägas höra samman med konstruerandet av en privat sfär. De olika arkitektoniska metoderna för särskiljande mellan familjen fungerade också som ett sätt att skilja det privata från det offentliga. Eget ägande kom också med en rad fördelar, det beskrevs vara gynnsamt för både moral och ordning. Helst skulle de eget ägda bostäderna uppföras på landsbygden eftersom staden stod för trångboddhet, skadliga sociala relationer och onaturliga nöjesaktiviteter. Samtidigt uttrycktes det 110
tydliga politiska motiv med att göra arbetare till ägare av den egna bostaden. Reformen skulle minska missnöjet bland arbetarklassen och kuva det socialistiska engagemanget. Bostadens 111
placering, i staden eller utanför, hade också betydelse eftersom inflytande från andra arbetare skulle
”Arbetarkoloni vid Görz” Teknisk Tidskrift, vol.2, nr. 4, 1872, 180.
107
Sylvan, [Bifogat brev] Om arbetarebostäder, 52–56.
108
Dittmar, ”Om arbetarbostäder”, 80.
109
Ohlsson, En fråga med anledning af bostadsbristen i Stocholm, 26-27.
110
Hartelius, Om arbetarebostäder, 35.
minimeras. 112
Den sista frågan lyder: hur fungerade de reformistiska bostadsprojekten som ett borgerligt maktmedel? Den kan sägas besvaras genomgående i de olika kapitlen eftersom bostadsreformer som borgerligt maktmedel yttrade sig på flera sätt. De fostrande tendenserna, som märks väldigt tydligt i den övervakade eller villkorade bostaden, är exempel på hur makten trängde in i bostaden genom styrningen av arbetarnas vardagsliv. Ett mer diskret sätt var hur borgerliga värderingar och normer skulle implementeras i arbetarens liv, vilket isoleringen av familjen vittnar om.
Arkitektoniska metoder för att hålla arbetare isär och minska lokal samhörighet var på samma sätt en metod som inte krävde förbud eller regler men ändå ansågs verkningsfull. Förutom gemenskaper var också fritid och nöjen föremål för reformatorernas intressen att kontrollera. Som jag har visat var det en viss typ av beteenden och egenskaper som ansågs skadliga för den rådande ordningen och därför behövde förändras. Vardagslivet skulle utformas på borgerlighetens premisser, och oavsett om detta gjordes diskret eller inte visar sista kapitlet på hur explicit de politiska motiven kunde yttras. Det fanns stora förhoppningar om bostaden som ett betydelsefullt ideologiskt verktyg. Socialismen var ett av de främsta hoten mot samhällsordningen och behövde trängas undan. En del av mina slutsatser liknar både Thörns och Gromarks, särskilt beträffande familjens funktion. Gromark beskriver tillexempel hur sociala mötesplatser skulle undvikas för att motarbeta lokal sammanhållning inom arbetarklassen. Precis som Thörn menar har jag också visat hur 113
familjen ansågs vara en viktig instans för hela samhällets utveckling. Dock har min uppsats varit 114
inriktad på en annan tid och plats än de respektive studierna, vilket gör att mina resultat
kompletterar kunskapen om 1800-talets reformistiska bostadsprojekt. Till skillnad från Thörn och Gromark har jag också tagit reda på vilka egenskaper och dygder som ansågs åtråvärda och varför, samt hur de fostrande tendenserna kunde yttra sig i praktiken i form av regleringar och
systematiserad insyn, något de inte undersökt på samma sätt. Ideal och dygder är däremot något Ambjörnsson uppehållit sig vid i Den skötsamme arbetaren, där det beskrivs hur nykterhet, disciplin, sedlighet och skötsamhet av arbetsgivare ansågs vara eftersträvansvärda egenskaper för arbetare. Det jag har visat i min uppsats är hur bostaden var oerhört central i försöken att påverka 115
arbetarklassens dygd och moral, något Ambjörnsson inte uppehåller sig vid. Ambjörnsson beskriver också hur arbetarklassen införlivade de olika idealen. Jag har visat hur bostadsreformatorernas 116
Dittmar, ”Om arbetarbostäder”, 107.
112
Gromark, Fängslande arkitektur, 99.
113
Thörn, En bostad för hemmet, 58–60.
114
Ambjörnsson, Den skötsamme arbetaren, 83.
115
Ibid., 68.
definitioner kom att skilja sig från dem.
Genomgående har jag diskuterat hur dygderna kontrasterades mot laster och hur
skötsamheten, nykterheten och ordningen ansågs nödvändiga för att förhindra moralisk stagnation eller samhällelig kollaps. Därmed ansluter jag mig till Karlssons forskning i Arbetarfamiljen och det nya hemmet. Karlsson konstaterar att abnormitet ansågs frodas på samhällets botten, och att det ansågs utgöra ett hot mot ett idealiserat borgerligt samhället. Den rumsliga organisationen av samhället skulle få en avgörande betydelse för frågans lösning.117Jag har visat hur denna rumsliga organisation gick till och hur den ansågs kunna skydda samhället från de moraliska och politiska hoten.
Syftet med denna uppsats var inte att ta reda på huruvida reformerna åstadkom allt som eftersträvades, men det står i vilket fall klart att det rådde en stark övertygelse om bostädernas effekter. Detta grundade sig i uppfattningen om omgivningens stora potential att påverka arbetaren. Till följd av det resonemanget framstod staden och bostaden som effektiva verktyg i strävan efter att kontrollera arbetare. För det är just en sådan strävan som återfinns hos de borgerliga reformatorerna. Jag har visat hur en oro för arbetares moral och en självpåtagen skyldighet att göra något åt det fick stor betydelse för bostadsfrågan. Arbetarbostadens utformande skedde alltså inte bara på sanitära eller tekniska premisser. Inte ens i en tidskrift för teknologer och ingenjörer diskuterades
bostadsfrågan endast utifrån praktiska detaljer, utan det gjordes också med stort fokus på politiska och moraliska frågor. Borgerlighetens patriarkala tendens är inte svår att upptäcka. Arbetarklassen skulle fostras och disciplineras på särskilda sätt och detta yttrades väldigt konkret genom olika bostadsprojekt. En politisk hegemoni skulle försöka etableras och borgerliga normer och värderingar implementeras på arbetarklassen. Med kontroll över de rumsliga aspekterna av vardagslivet skulle arbetarens identitet, egenskaper och självbild försöka styras. Inflytande från andra arbetare skulle minimeras och samtidigt som det privata och slutna förespråkas förblev reformatorernas möjlighet till maktutövande och insyn intakt.
Karlsson, Arbetarfamiljen och det nya hemmet, 20.