Syftet med studien var att undersöka hur äldre, som kommer från före detta Jugoslavien och inte behärskar det svenska språket, upplever omsorgen. Syftet var också att se om de äldres bakgrund och tidigare livserfarenheter har haft påverkan på inlärning av det nya språket.
Resultat av studien visar att samtliga respondenter kom till Sverige på grund av kriget i hemlandet. Innan kriget levde de ett meningsfullt liv, de hade ett arbete och utvecklat aktivt social liv. I sitt hemland kände de gemenskap. På grund av kriget var de tvungna att fly till ett annat land och lämna det livet bakom sig. Samtliga respondenter bär med sig mer eller mindre tragiska upplevelser. De tragiska upplevelserna inbegriper såväl att lämna sin egendom som att skiljas från sina nära och kära. Kriget förde dem till Sverige, ett nytt land där de var tvungna att börja från början.
Att bosätta sig i ett annat land kan medföra en del problem. Ett främmande språk är möjligen det främsta problemet, inte minst när det gäller att skapa relationer. För de tillfrågade respondenterna är språket det största hindret. Det i kombination med deras relativt höga ålder. Ingen av våra respondenter förstår eller talar svenska. Vissa av dem är högutbildade och andra har arbetat i fabriker eller varit hemmafruar. Studiens resultat visar att de äldres bakgrund så som utbildning och social status inte har påverkat deras förutsättningar att lära sig språket. Det som enligt studiens resultat har haft påverkan på de äldres språkinlärning var främst de negativa upplevelserna under kriget, försämrad hälsotillstånd samt att de kom till Sverige relativt sent i livet. Avsaknad av möjlighet till svenskundervisning i ett tidigare skede dvs. vid ankomsten till Sverige bör också ses som bidragande faktor.
Respondenterna upplever språkbegränsningen som någonting negativt. Det är denna begränsning som håller dem ifrån ett aktivt socialt liv. Kristina Heikkilä skriver i boken Invandrarskap, äldrevård och omsorg att det bristande kunskap i det svenska språket utgör ett viktigt hinder för kommunikation med både infödda
svenskar och andra invandrargrupper än de egna (Heikkilä i Torres, Magnússon 2010).
Efter att de blivit sjuka och beroende av hemtjänsthjälp blev de ännu mer medvetna om sina begränsningar som beror på språksvårigheter. Ett sätt som de kan kommunicera på med hemtjänstpersonal är med kroppsspråk. Enligt Lill när orden inte finns blir kroppsspråket oerhört centralt och personalens sätt att tolka kroppar gör att omsorgssituationerna fungerar trots allt (Lill, 2005). Ett annat viktigt sätt är kommunikation genom anhöriga. Studien visar att samtliga respondenterna är beroende av sina anhöriga när det gäller att förmedla sig verbalt.
Respondenterna anger att de ångrar att de inte har lärt sig svenska. Enligt dem skulle det underlätta mycket i kommunikationen med hemtjänstpersonalen. För de äldres välbefinnande är det enligt Roos viktigt att de kan prata med någon, dela sina tankar med samt berätta hur de vill ha det. Genom att de äldre och
omsorgspersonal kommunicerar med varandra när de möts dagligen skapas närhet och gemenskap (Roos, 2010).
När det handlar om själva omsorgen och bemötande från hemtjänstpersonalens sida är våra respondenter i stort sett nöjda. De känner att hemtjänstpersonalen tillgoddoser deras fysiska behov, som t.ex. personlig hygien. Det är dock svårt att avgöra huruvida tillfredställelsen har med förutsägbarheten i omsorgsarbetet att göra. Förutsägbarheten bidrar till att respondenterna vet vad som förväntas av dem. Hjälpen som erhålls är schemalagd dvs. det är likadana åtgärder som genomförs dagligen.
Däremot upplever respondenterna att kommunikationsproblem leder till att de inte kan bygga upp en mer tillfredställande relation med hemtjänstpersonal.
Respondenterna upplever känsla av utanförskap. De känner sig fjärmade från personer som tillgodoser deras grundläggande behov. Upplevelsen av frustration förstärks eftersom respondenterna upplever vanmakt över ett ojämlikt förhållande. Handlingskraften ligger hos personalen och respondenterna klarar inte av att själva ta initiativ som t ex bjuda på kaffe och föra en konversation. Därmed växer även respondenternas isolering. Heikkilä menar att ensamhetskänsla som de äldre upplever kan försämra deras hälsotillstånd ännu mer (Heikkilä i Torres och Magnússon, 2010).
För frustrationen, isoleringen och det ojämlika förhållandet ska inte personalen lastas enligt respondenterna utan ansvaret ligger hos dem själva. Det faktum att de inte har lärt sig språket upplever respondenterna som ett misstag och en anledning varför de är utanför. Respondenterna upplever större tillfredställelse i omsorgen i de fall när personal som talar samma språk kommer. Dock har respondenterna inga förväntningar att personalen eller någon annan myndighet ska förändra och förbättra deras sociala situation. Skäl till bristen av förväntningar kan delvis ha att göra med en outvecklad äldreomsorg i respondenternas hemland.
Som det nämndes ovan upplever respondenterna större tillfredställelse när personal som de kan kommunicera med kommer. Möjligheten att bland annat gå ut på ledsagning uppstår. Utifrån respondenternas svar kan vi dra slutsats att deras livskvalitet skulle förbättras om de hade tillgång till personal som talar samma språk. Det som respondenterna saknar mest är det sociala utbytet med personalen. När det handlar om utförande av olika insatser finner respondenterna ingen
skillnad mellan svensktalande personal och personal som härstammar från samma land som dem.
Litteraturen och forskningen ofta diskuterar och betonar vikten av anpassning av äldreomsorg i Sverige. Parallellt med den diskussionen har det argumenterats om hurrvida de anpassningar eller så kallade särskilda lösningar bidrar till
segregationen av de äldre.
I boken Vem ska ta hand om de gamla invandrarna diskuterar Ronström om både positiva och negativa sidor av särskilda lösningar för de äldre invandrare.
I boken tar Ronström upp bland andra två grupper äldre invandrare, äldre som kommer från Finland och äldre judar. De äldre som Ronström tar upp bor i speciellt anpassade äldreboenden, dvs. alla som bor där härstammar från samma land och delvis behärskar det svenska språket. När det gäller äldre judar tillhör alla samma religion. Personal som arbetar på boenden talar samma språk som vårdtagarna. Det negativa med särskilda lösningar som Ronström tar upp är att en del av de äldre upplever känslan av segregation (Ronström, 1996).
När det gäller respondenterna i denna studie bor dessa i det egna hemmet, har hjälp från hemtjänsten och varken talar eller förstår svenska. Vidare bekräftas deras önskemål om att kunna förstå personalen av de genomförda intervjuerna. Sammantaget betyder det att de eventuellt negativa aspekterna som kan finnas med att personal pratar samma språk som vårdtagare överskuggas av de positiva aspekterna.
Referenser
Allwood, M. och Franzen, E (2000) Tvärkulturella möten: grundbok för
psykologer och socialarbetare. Stockholm. Natur och kultur.
Andersson, L (2008) Ålderism. Lund. Studentlitteratur.
Blomquist J, Teleman U (2000) Språk i världen, broar och barriärer. Lund: Studentlitteratur.
Bryman, A (2002) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö. Liber ekonomi. Croona, G (2003) Etik och utmaning: om lärande av bemötande i
professionsutbildning. Växjö: Växjö Univ. Press.
Dahl, L (1987) Äldre jugoslaviska invandrare. Jönköping, Hälsohögskolan. Denscombe, M (2004) Forskningens grundregler: samhällsforskarens handbok i
tio punkter; Lund; Studentlitteratur.
Denscombe, M (2009) Forskningshandboken: för småskaliga forskningsprojekt
inom samhällsvetenskaperna; Lund; Studentlitteratur.
Eide T och Eide H (2006) Kommunikation i praktiken. Malmö. Liber.
Ekblad S, Janson S, Svensson P-G (1996) Möten i vården. Stockholm: Liber. Eliasson, R (1995) Forskningsetik och perspektivval. Lund. Studentlitteratur. Eliasson-Lappalainen, R och Szebehely M (1998) Vad förgår och vad består? Lund. Arkiv förlag.
Eriksson, B., Ahlman, H., Gustavsson, S-W., Herrman, M., och Söderhamn, O (1995) Äldres liv och villkor: en kunskapsöversikt om vardagsliv, vård och
omsorg. Vänersborg. Vårdhögskolan.
Fossum, B (2007) Kommunikation: samtal och bemötande i vården; Lund; Studentlitteratur.
Hanssen I (2005) Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Hanssen I (2007) Omvårdnad i ett mångkulturellt samhälle. Lund: Studentlitteratur.
Heikkilä, K (2010) Kulturanspassad äldrevård i (red) Torres, S., Magnússon, F.
Invandraskap, äldrevård och omsorg. Malmö: Gleerups
IBHI-BiH (2004)
(http://www.ibhibih.org/BHS/pdf/MCinstitutionalniOkvirSoc.pdf). Hämtat 2010. 12. 20.
Ingvad, B (2003) Omsorg och relationer. Lunds universitet, Socialhögskolan(Akademisk avhandling)
Johansson, S (2010) Omsorg och mångfald. Gleerups. Utbildning AB. Kum Yeo, S (2003) Tvärkulturella möten i äldreomsorgen. Stockholm. Kompetenscentrum inom äldreomsorg och äldrevård.
Kvale, S (1997) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund. Studentlitteratur. Kvale, S (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund. Studentlitteratur. Lill, L (2002) Hemvårdsinspektör möter äldre invandrare i (red) Magnússon, F
Etniska relationer i vård och omsorg. Lund: Studentlitteratur.
Lill, L (2005) Så görs etnicitet- äldreomsorgspersonal resonerar om etniska
relationer. IMER, Malmö högskola (Avhandling)
Lill, L (2007) Att göra etnicitet inom äldreomsorgen. Odontologiska fakulteten, Malmö högskola (Avhandling)
Lill, L (2010) Föreställningar om invandraskap bland äldreomsorgspersonal i (red) Torres, S., Magnússon, F. Invandraskap, äldrevård och omsorg. Malmö: Gleerups
Magnússon, F(2002) Etniska relationer i vård och omsorg. Lund. Studentlitteratur.
Nordström, M (2000) Hemtjänsten: organisering, myndighetsutövning, möten och
arbete. Lund. Studentlitteratur.
Roos, C (2010) Äldreassistent: om människosyn, värdegrund och bemötande. Lund. Vårdförlaget
Ronström, O red (1996) Vem ska ta hand om de gamla invandrarna? Stockholm: Socialtjänsts FoU - byrån.
SOU 1997:51, Brister i omsorg: en fråga om bemötande av äldre. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 1997:76, Invandrare i vård och omsorg: en fråga om bemötande av äldre. Stockholm: Socialstyrelsen.
SOU 2003:91, Vård och omsorg: 100 steg till trygghet och utveckling med en
åldrande befolkning. Stockholm, Socialstyrelsen.
Szebehely, M (1995) Vardagens organisering om vårdbiträden och gamla i
Torres, S och Magnússon, F red (2010) Invandrarskap, äldrevård och omsorg. Malmö. Gleerups.
Vetenskapsrådet (www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf) Hämtat 2010. 12. 20. Waldemarsson A-K och Nilsson B (2007) Kommunikation, samspel mellan
människor. Studentlitteratur AB.
Wreder, M (2005) I omsorgens namn: tre diskurser om äldreomsorg. Karlstad: Institutionen för samhällsvetenskap.
Bilaga
Intervjuguide
Frågor till intervju med äldre invandrare:
Ålder Bakgrund
Tema 1: Tidigare livserfarenheter(bakgrund)
Berätta om livet innan du kom till Sverige? Är du gift och har du barn?
Vilken utbildning har du och vad har du arbetat med?
När kom du till Sverige och hur såg förhållandena ut när du kom?
Tema 2: Omsorg
När och hur kom du första gången i kontakt med hemtjänsten? Hur upplever du vård som du får?
Hur upplever du din relation med hemtjänstpersonalen? Hur ser den hjälpen som du får ut?
Tema 3: Bemötande
Hur ser kommunikationen ut med hemtjänst personal? Vilken sorts av kontakt har ni, får ni t.ex. en kram? Hur ser påverkans möjligheter för den vård du får? I vilka situationer upplever du känsla av trygghet?
Tema 4: Språksvårigheter
När fick du första möjlighet att lära dig svenska? Vilken orsak finns att du inte behärskar svenska?
På vilket sätt kommunicerar du med hemtjänstpersonalen? På vilket sätt löser du misförstånd?