Sammanfattning och resultatdiskussion

Inledningsvis angav jag att syftet med denna undersökning var att se hur barns inflytande och delaktighet kommer till uttryck i förskolans verksamhet. Sammanfattar man resultatet av min undersökning framträder följande drag:

Definitioner av begreppen inflytande och delaktighet var olika och mångfacetterade både

hos informanter och i litteratur och forskning. Informanterna såg begreppen synonymt och såg ingen tydlig skillnad på dessa. Under intervjuernas gång kunde de använda båda begreppen i samma mening. Innan jag påbörjade denna undersökning tyckte jag likaså att begreppen var synonyma och kunde inte skilja innebörden av dessa. Efter all litteraturläsning fick jag uppfattningen att begreppet inflytande används i sammanhang där barn påverkar större beslut och begreppet delaktighet uppfattades komma till uttryck i sammanhang där barns deltagande sker i något som redan bestämts av vuxna. Vissa av pedagogerna som deltog i denna undersökning yttrade att barnens intressen och idéer var något man borde utgå ifrån när man arbetar med inflytande och delaktighet. Det vill säga att barns intressen och idéer ska ligga till grund i planeringen av innehåll och aktiviteter i verksamheten. Jag tänker att med en större kunskap kring inflytande och delaktighet skulle barns möjligheter till att delta och påverka sin vardag utvidgas. Att ha och erfara kunskap kring något skulle då leda till ett nytt synsätt och därmed förvandlas den teoretiska kunskapen till praktisk kunskap. Det är även viktigt att i arbetslaget diskutera frågor som rör demokrati, inflytande och delaktighet för att förstå hur man ska arbeta praktiskt med dessa. Även Åberg & Lenz Taguchi (2011:64) påpekar att det är viktigt att diskutera och reflektera tillsammans för att det ska bli möjligt att konkretisera innebörden av begreppen i förskolans vardag.

Inflytande och delaktighet i verksamheten var något som ansågs vara en självklarhet. På en

av avdelningarna ”Månen” utgick man från barnen intressen och initiativ när man planerade temaarbeten. Det kan jag sammankoppla till att barnen fick möjligheten till inflytande. De fick vara med och påverka ett större beslut, i detta fall ett temainriktat arbete över en längre tid. Barnens delaktighet här kom till uttryck i mindre aktiviteter så som exempelvis samlingar, fri lek, gympa och då det handlade om egna val, sagor, böcker, musik etc. På den andra avdelningen ”Solen”, där handlade inflytande och delaktighet mer om att barnen fick delta och engagera sig i aktiviteter så som på samlingar, lekar och andra aktiviteter. Det handlade

36

om att ha ett demokratiskt förhållningssätt som vuxen och lyssna på vad barnen har att säga. Delaktighet förekom mer en inflytande. Jag håller med Sheridan & Pramling Samuelsson (2003:77) att barns deltagande snarare sker på detaljnivå än på övergripande nivå. Barn är delaktiga men oftast i mindre aktiviteter så som i den fria leken och på samlingar vilket betyder att de är delaktiga på detaljnivå. För att de ska vara delaktiga på övergripande nivå måste de påverka i beslutsprocesser, exempelvis i val av teman och pedagogisk planering (2003:78).

Demokratisk värdegrund var något som borde genomsyra hela verksamheten, det var man

rätt så övertygad om på båda avdelningarna. På avdelningen ”Månen” uttryckte man att inflytande är demokrati och att barnen måste lära sig demokrati. Ett sätt att få kännedom om vad demokrati innebär, är att ge barnen möjlighet till inflytande och delaktighet. Demokrati för dem var inte bara att man fick vara med att bestämma utan att allas röster får komma fram och att alla får uttrycka sin åsikt. Jag tycker inte att det räcker att bara låta barnens röster komma fram för att kunna kalla det demokrati och inflytande, utan det behövs ett moment till utöver att bara lyssna på dem. Det vill säga att när man har lyssnat på dem måste man också ha ett reellt inflytande i praktiken. Johansson och Pramling Samuelsson (2003:69) samt Åberg och Taguchi (2011:65) som skriver att det är viktigt att låta barnen uttrycka sina tankar så att de känner sig delaktiga glömmer beskriva momentet som kommer därefter. Att bara lyssna på dem kan aldrig innebära att de blir delaktiga.

På den andra avdelningen ”Solen” gav den ena pedagogen formuleringen att demokrati var inget som kunde undervisas utan det var något som man arbetade med en längre tid. Det var något man alltid såg tecken av i förskolans vardag. Något som var viktigt enligt pedagogerna var att man var lyhörd och lyssnar på alla barn och visar respekt för deras tankar. För att utforma verksamheten utifrån den grundläggande demokratiska värdegrunden gäller det att realisera detta i verkligheten genom att använda sig av ett demokratiskt förhållningssätt (Åberg & Lenz Taguchi, 2011:64). Hur man använder det demokratiska förhållningssättet beror på vilken barnsyn man har. Vuxna talar om barns kompetens och vilken barnsyn de har, men det syns inte alltid i vardagen. När man lyssnar, tror på deras förmågor och låter dem delta då bli barnsynen också synlig (Åberg & Lenz Taguchi, 2011:59). Alla har en medveten eller en omedveten barnsyn, viken påverkar hur man förhåller sig till barnen.

Begränsningar – Delaktighet och inflytande. Det var vanligt med begränsningar i de

förskolemiljöer jag studerat. Rutiner och regler var något som begränsar barns delaktighet och inflytande i förskolan. Detta uttryckte man på båda avdelningarna. Förskolans vardag består

37

av många rutiner som sker löpande och med många övergångar och det ses som ett störmoment i den pedagogiska verksamheten. Förskolan måste inte vara så starkt inrutad av rutiner och regler som den är idag. Åberg och Lenz Taguchi (2011:67) skriver att det är pedagoger som organiserar dagarna i förskolan, det vill säga att de har makten att möjliggöra så att barn kan vara delaktiga eller inte i utformningen av och innehållet i verksamheten. Rutiner och regler kan reducera barns möjlighet till inflytande och delaktighet. Därför är det viktigt att diskutera och reflektera över det man gör i förskolan. Det kan exempelvis vara att man diskuterar syftet med en fruktsamling. Ibland kan det vara så att man utför saker av ren vana och tradition. Barn kanske behöver rutiner i förskolan för att hitta tryggheten när det inte finns bra relationer mellan barn och vuxna. Det kanske är så att vuxna behöver rutiner? Det kanske underlättar för dem i förskolans vardag som kan tyckas vara jäktig och kravfull. Något som de också förtydligade var hur man skulle lyssna på alla barn för att det skulle bli rättvist. Det var något som var omöjligt eftersom alla har olika viljor enligt en pedagog. Det handlar kanske inte om att göra allt det som alla barn visar intresse för utan det handlar om att alla får utrymme för att tänka fritt samt att man respekterar allas tankar och åsikter.

Brist på tid och personal var också ett hinder i arbetet med inflytande och delaktighet. Det var stora barngrupper och det var ofta man inte var full styrka eftersom en ska på rast eller en måste sitta med annat. Det var mycket man skulle hinna med under dagen och det kunde innebära att man avbröt något där barn verkligen var engagerade. Brister i miljön och materialet var också ett hinder. Jag förstår att det ibland finns begränsningar och vissa kan man förbättra och andra går det inte att göra något åt. Alla brister som finns i miljön går att göra något åt, om det exempelvis finns material som inte är påtagligt på barnens nivå så kan man åtgärda detta. När material befinner på en nivå så att barn inte kan nå det, är det starkt avgränsande (Nordin-Hultman, 2010:96). Regleringar i miljö och material visar maktförhållanden mellan vuxna och barn. Om vuxna utformar miljön utan att barnen får påverka har de vuxna makten i detta sammanhanget. Väljer de dessutom att ha material otillgängligt för barn så är det också ett bevis på att vuxna har större makt (Nordin-Hultman, 2010:107).

Barns uppfattningar på om de fick vara med och bestämma var till stor del instämmande,

men de gav även uttryck för att det var vuxna som bestämde mest. De tyckte dock att det var vuxna som skulle bestämma, och när jag frågade varför så svarade de att de var barn och de var vuxna, med ett tonfall som menade att det är väl självklart. Jag tror att det är maktförhållandet mellan vuxna och barn som signalerar att det är vuxna som bestämmer. Den

38

makt som vuxna har över barn bygger i sin tur upp förställningar om att vuxna ska bestämma. Det är på något sätt i de flestas ögon normativt och där kan man gå tillbaka i tiden för att tala om hur det var då. Då var det faktiskt vuxna som bestämde och barn skulle lyda. Barn sågs som tomma blad som skulle fyllas med kunskap för att det inte hade den kompetens som vuxna hade. Vuxna var de som var förebilder och skulle uppfostra barn till det vuxna var. Barn hade inte stort utrymme att uttrycka sina tankar och åsikter. Jag tror att detta lever kvar ännu idag fast på en lägre nivå. Det är omedvetna förställningar som man inte reflekterar över. Idag talas det om ”det kompetenta barnet”, vilket innebär barn som aktörer som har rätt till att uttrycka sina åsikter och tankar. Barn föds utifrån denna barnsyn som kompetenta och sociala och dessa egenskaper utvecklas i samspelet med andra. Det gäller både för barnens del som för de vuxnas del. Vi lär av varandra och därför måste vi låta barnens röster komma fram så vi vet hur de tänker och därefter kan vi förändra och förbättra mycket.