Vårt syfte var att ta reda på hur koncentrationssvårigheter visar sig hos elever i skolan och hur pedagoger bemöter och arbetar med barn som de anser har koncentrationssvårigheter men som inte har en fastställd diagnos. Resultatet visar att det finns två grupper av barn med koncentrationssvårigheter, barn med inagerande och utagerande beteende. Barn som har koncentrationssvårigheter, oavsett om de är inagerande eller utagerande, har överlag dålig självkänsla. Dessa barn är i stort behov av uppmuntran och beröm. Det är viktigt att anpassa kraven till dessa elever så att barnen har en ärlig chans att uppnå dem och kan få uppleva att
31
de lyckas. Pedagogen bör höja dessa elever i deras egna ögon, i sina ögon och i andras ögon. De får inte bara se till barnets brister, dessa barn har även starka sidor som är viktiga att lyfta fram. Att arbeta efter Vygotskijs proximala utvecklingszon innebär för elever med koncentrationssvårigheter att de ska få stöd och hjälp från andra för att de ska utveckla verktyg och så småningom klara sig själva och känna att de lyckas.
Barn med koncentrationssvårigheter behöver tydliga gränser för att fungera. Det är en trygghet för dessa barn att ha gränser. De behöver hela tiden påminnas om vad de får och inte får göra. Det är viktigt att pedagogen är konsekvent och inte viker sig för barnets utbrott, annars kommer situationen att förvärras. Det är även viktigt att skilja på person och handling vid tillsägelser. Dessa barn behöver känna sig älskade och det tror de inte att de är när de får en tillsägelse. Pedagogen måste säga ifrån, men kan göra det på ett positivt sätt. Hot och bestraffningar fungerar sällan på barn med koncentrationssvårigheter, medan beröm och uppmuntran är mer effektiva medel för att få barnet att nå det önskvärda beteendet.
Struktur och tydlighet är två begrepp som är ständigt återkommande. Barn med koncentrationssvårigheter har mycket svårt för förändringar, det är därför viktigt att pedagogen har en struktur på allt den gör. Struktur på dagen till exempel genom personliga scheman, kanske med bilder. Struktur och ordning i bänken, lådorna och i kapprummet. Struktur på dagsplaneringen, även raster och andra delar av dagen som inte är vuxenledda måste planeras för dessa barn och så vidare. Tydligheten är A och O för dessa barn. Pedagogen måste vara tydlig i sin röst, i sitt kroppsspråk, i sina instruktioner, i sina uppgifter, i schemat och så vidare, annars kommer barnet med koncentrationssvårigheter inte att klara av en vanlig skoldag.
Pedagoger är ibland för snabba på att döma barnet till att lida av koncentrationssvårigheter, utan att se till sig själv som pedagog eller inlärningsmiljön. Inlärningsmiljön är därför viktig att se över när det finns barn med koncentrationssvårigheter. Ibland kan enkla förändringar i miljön göra att koncentrationssvårigheterna försvinner helt. För det mesta försvinner de inte, men de kan minskas om barnet får en bra genomtänkt placering och om störmoment kan minskas. Andra saker pedagogen kan göra är till exempel att införskaffa hörselskydd, avskärmande skärmar eller läshörna. Inlärningsstilar spelar naturligtvis också roll för barn med koncentrationssvårigheter. Ju starkare barnets personliga inlärningsstil är ju viktigare är det att ha den i åtanke och anpassa all sin undervisning.
Resultatet av vår undersökning visar att koncentrationssvårigheterna kanske inte alltid ligger på barnet själv, utan att det är pedagogens roll eller miljön som brister. Barnet känner sig inte tryggt, undervisningen ligger på en för svår nivå, pedagogen är inte tillräckligt tydlig,
32
möbleringen och placeringen i klassrummet kanske är rörig eller att barnet har en dålig självkänsla. Genom att se till sig själv som pedagog och se över miljön och göra förändringar så kan barnets okoncentration minska eller kanske till och med försvinna.
5. Diskussion
Det finns mycket litteratur om barn med koncentrationssvårigheter som har tagit relativt lång tid att ta sig igenom. För att få med så mycket som möjligt har vi därför delat upp böckerna mellan oss för läsning, för att sedan sammanfatta och gemensamt diskutera. De flesta böcker handlar dock om barn som har koncentrationssvårigheter med fastställd diagnos. De metoder och verktyg som fungerar för de barnen fungerar i regel lika bra till barn som pedagoger anser har koncentrationssvårigheter utan någon fastställd diagnos. Vår undersökning visar nämligen att det som går att använda till genomsnittseleven fungerar inte till barn med koncentrationssvårigheter oavsett diagnos eller inte, medan det som går att använda till barn med koncentrationssvårigheter också går att använda till genomsnittseleven utan att de blir understimulerade.
Vi använde oss av enkätintervjuer, informella intervjuer och observationer i vår undersökning för att dessa metoder passade frågeställningen och pedagogerna bäst. Skulle vi göra om undersökningen så skulle vi fortfarande använda dessa tre metoder då de har fungerat bra för oss. Vi kan dock känna att intervjuer med barn som enligt de berörda pedagogerna har koncentrationssvårigheter skulle kunna ta vårt arbete till en annan nivå och vi skulle då kunnat presentera en helt annan bild av dessa barn. Våra observationer har gett oss mycket då vi valde klasser där pedagogerna uttryckt att det fanns barn med koncentrationssvårigheter. Vi har därför bevittnat många olika situationer, även mycket som vi inte ens tänkt på förrän långt i efterhand.
Vi har hela tiden haft realistiska förväntningar på vårt genomförande och det har fungerat så som vi tänkt oss.
Detta arbete har gett oss mycket insikt om barn med koncentrationssvårigheter och om barn som berörda pedagoger anser har koncentrationssvårigheter och hur pedagoger kan bemöta och arbeta med dem. Dessa barn väljer inte att bli definierade som barn med koncentrationsvårigheter, lika lite som till exempel barn med dyslexi väljer att ha dyslexi. Det är viktigt att tänka på detta när det finns elever med koncentrationssvårigheter i en klass. De har det svårt och menar inte att vara jobbiga och besvärliga, vilket som för övrigt är en definitionsfråga, enligt Steinberg. Vad som är ett besvärligt barn för en pedagog behöver inte
33
upplevas som besvärligt för en annan. Pedagogen måste bemöta dessa barn med förståelse och tolerans. De måste också ha metoder som de kan använda sig av i arbetet med dessa barn. Det finns dock inte några färdiga ”recept” på hur barn som pedagoger anser har koncentrationssvårigheter är, hur de behöver bli bemötta eller vilka pedagogiska insatser som kommer krävas. Det vi har presenterat i denna undersökning är vårt resultat utifrån det vi fått fram genom enkätintervjuer, informella intervjuer, observationer och litteratur om barn med koncentrationssvårigheter. När människor möter människor är det så många faktorer som ska stämma överens. Det kan handla om personligheter, humör, intresse och så vidare. Vi vill därför avsluta med att säga att det som fungerar utmärkt i en klass inte behöver fungera lika bra eller överhuvudtaget i en annan klass (Lund, 2006:101).
34
6. Referenslista
Denscombe, Martyn (2009). Forskningshandboken – för småskaliga forskningsprojekt inom
samhällsvetenskaperna. Lund: Studentlitteratur.
Duvner, Tore (1998). ADHD. Impulsivitet, överaktivitet & koncentrationssvårigheter. Stockholm: Liber AB
Eresund, Pia & Wrangsjö, Björn (2008). Att förstå, bemöta och behandla bråkiga barn.
Malmö: Studentlitteratur.
Imsen, Gunn (2006). Elevens värld. Introduktion till pedagogisk psykologi. Fjärde upplagan. Lund: Studentlitteratur.
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildning.
Undersökningsmetoder och språklig utformning. Uppsala: Kunskapsföretaget.
Juul, Kirsten (2005). Barn med uppmärksamhetsstörningar. Lund: Studentlitteratur. Kadesjö, Björn (2001). Barn med koncentrationssvårigheter. Andra upplagan. Stockholm: Liber AB.
Lund, Ingrid (2006). Hon sitter ju bara där! Inagerande beteende hos barn och unga.
Lund: Studentlitteratur.
Lärarförbundet (2006). Lärarens handbok. Sjätte upplagan. Stockholm: Lärarförbundet. NE, 260510. http://www.ne.se.support.mah.se/lang/koncentration/228549
Olsson, Britt-Inger & Olsson, Kurt (2007). Att se möjligheter i svårigheter. Barn och
ungdomar med koncentrationssvårigheter. Lund: Studentlitteratur.
Steinberg, John M (1993). Hur man handskas med besvärliga klasser. Andra upplagan. Solna: John M Steinberg och Ekelunds Förlag AB.
Steinberg, John (2004). Världens bästa fröken. När modern pedagogik fungerar. Stockholm: Ekelunds förlag.
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur.
Thimon, Ann-Christin (1998). Bråkiga ungar och snälla barn. Stockholm: Johansson & Skyttmo Förlag.
Trost, Jan (2007). Enkätboken. Tredje upplagan. Lund: Studentlitteratur. Wiking, Barbro (1991). Bråkiga barn. Arlöv: Almqvist & Wiksell Förlag AB.
Wrangsjö, Björn (red.) (1998). Barn som märks. Utvecklingspsykologiska möjligheter och
35