Att försöka se mönster i respondenternas svar beroende på om de var barnskötare eller förskollärare var svårt. Som kan läsa nedan så var inte barnskötarna alltid enstämmiga och detta gällde även förskollärarna. Ibland kunde en barnskötare och en förskollärare vara överens. Att respondenterna med likadan utbildning inte var överens beror antagligen på att de är människor med olika erfarenheter och kunskaper.
Efter varje avsnitt kommer jag att jämföra respondenternas svar med 1 Inledning där fyra olika sidor från Internet diskuterade kring krigslekar och leksaksvapen.
Syftet men studien är att belysa krigslekens komplexitet för att ge redskap vid bedömning av lekens tillåtande respektive inte tillåtande.
4.6.1 Vad definierar pedagogerna som krigslekar?
Barnskötarna Sofia och Ella är eniga om att leksaksvapen har en betydande roll i krigsleken. Barnskötaren Ella, förskolläraren Annie och förskolläraren Jonna är eniga om att krigslekar handlar om att döda varandra eller att död är en del utav krigsleken. Förskolläraren Annie och barnskötaren Ella anser att media har ett inflytande på hur krigsleken gestaltats och att krigsleken förändrats beroende på vad som är aktuellt i media. Förskolläraren Jonna upplever att barnen känner hat när de leker krigslek och anser att barnen leker krigslek när de är rastlösa. Slutsatsen som jag drar är att alla pedagogerna definierar krigsleken som innebörd av död.
Observationerna som jag gjorde när barnen lekte krigslekar visade att barnen hade väldigt roligt och att de kunde samarbeta med varandra, detta kunde jag särskilt se i krigslekar som utspelade sig bland de större barnen. Bland de mindre barnen kunde jag observera att de oftast sprang runt med en plast frukt eller en kloss och säga: ”pang, pang”. När de mindre barnen utövade krigslek så kunde det i första överblicken se ut som om barnen var rastlösa samt att de hade brist på annan sysselsättning. Detta var något som förskolläraren Jonna påpekade och Hangaard Rasmussen hävdar att krigsleken
krigsleken så kunde jag se glädje i barnen och gemenskap. Enligt mina observationer så lekte barnen krigslek när barnen hade fri lek och där barnen dessförinnan hade befunnit sig på förskolan. Jag observerade att barnen inte lekte krigslek när barnen kom tillbaka från en utflykt eller när de hade haft en aktivitet tillsammans med någon pedagog där barnen blev engagerade.
Precis som barnskötarna Ella och Lena samt förskolläraren Anni, så påstår det första blocket i 1 Inledning att krigsleken har förändrats och att mycket av förändringen beror på medias påverkan.
4.6.2 Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna finns med
krigsleken?
Barnskötarna Lena och Mia samt förskolläraren Jonna anser inte att det finns något positivt med krigsleken. Förskolläraren Jonna påpekar att det finns andra lekar som hon tycker är bättre för barn. Barnskötarna Sofia och Ella anser att en positiv egenskap med krigsleken är att barnen får tillfälle att bearbeta i krigsleken. Förskolläraren Annie nämner samarbete och turtagning som positivt som barnen lär sig. Hon påpekar att vuxna har för lätt att se det negativa med krigsleken.
Som negativ egenskap med krigsleken anser barnskötarna Ella, Mia och Sofia är att barnen lätt kan komma i konflikter med varandra. Förskolläraren Annie hävdar att krigslekar lätt kan spåra ur till slagsmål och osämja. Barnskötaren Mia och förskolläraren Jonna benämner det verbala språket som en negativ egenskapen med krigslekar. De tycker att barnen inte använder tillräckligt med ord i krigsleken och de enstaka ord som barnen använder är otrevliga enligt pedagogerna. Förskolläraren Jonna nämner även medias inflytande som hon tillsammans med barnskötaren Lena anser påverka barnens lekar till krigslekar som de inte anser är en bra lek.
Slutsatsen som jag drar är att respondenterna inte är helt överrens med krigslekens positiva samt negativa egenskaper. Det var som kan läsas ovan så är det tre pedagoger som inte ser något positivt med just krigsleken medans tre andra pedagoger nämner bearbetning, samarbetning och turtagning. Bearbetning som en positiv egenskap kunde även läsas i 1 Inledning där det sista blocket underströk just bearbetning. Som en negativ egenskap drar jag slutsatsen att krigslek lätt kan spåra ut till slagsmål eller annan konflikt
vilket fyra pedagoger hävdade. Det var även två som påpekade att barnen använder för verbalt språk. Jag anser att barnen självklart behöver träna på det verbala språket men att kroppsspråket står för så stor del i kommunikationen att det är viktigt för barnen att även kunna avläsa och förstå kroppsspråket.
4.6.3 Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen?
Både förskollärarna och barnskötarna är överrens om att leksaksvapen kan vara köpta, egengjorda eller transformerade. Förskolläraren Annie anser att leksaksvapen är leksaker som används i krigsleken för att döda med. Förskolläraren Jonna hävdar att barnens förståelse och användning av leksaken avgör om det är ett leksaksvapen eller en annan leksak. För barnskötaren Ella är ett leksaksvapen alla leksaker som kan kopplas till någon form av våld. Hon tillägger även att leksaker härstammar ifrån media. Barnskötaren Ella anser att leksaksvapen som finns att köpa är för verklighetstrogna. Barnskötaren nämner utbyteskläder som leksaksvapen. Slutsatsen som jag drar är att pedagogerna definierar leksaksvapen som en leksak där barnen ser att de kan ”döda” med.
Jag har sett barn som springer runt med plastfrukter som de skjuter med. Jag har även observerat att barnen ser pistoler i knäckebröd och smörgåsar, som de skjuter med vid matbordet. När barnen bygger pistoler av lego är de djupt koncentrerade och mycket stolta vid resultatet enligt mina observationer. Detta påstående kan stödjas av följande citat. ”Inget annat existerar än de inre föreställningarna och transformationerna inom lekens ram. Lekens medvetandetillstånd utmärks av hundraprocentig koncentration och hängivelse” (Knutsdotter Olofsson, 2006:16).
Jämförelsevis med 1 Inledning så berättar det andra blocket att det måste finnas gränser för vilka leksaksvapen som barnen får använda. Det andra blocket anser att pinnar och egengjorda leksaksvapen ska tillåtas, vilket även förskolläraren Jonna tycker. Hon påpekar att det är mycket roligare och bättre om barnen använder sin fantasi och gör sina egna leksaksvapen. Det första blocket i 1 Inledning påstår att de realistiska leksaksvapen som finns borde förbjudas, detta kan jämföras med barnskötaren Ellas tankar som anser att barnen kan ha svårt att se skillnad på ett leksaksvapen och ett riktigt vapen.
4.6.4 Vad anser pedagogerna om vuxnas närvaro i krigsleken?
Barnskötarna Lena och Mia anser att vuxna inte ska vara med i krigsleken och de berättar att de heller inte är det själva. Barnskötarna Sofia och Ella samt förskollärarna Annie och Jonna anser att vuxna ska vara med i krigsleken dels för att kunna styra den, sätta sig in i barnens värld och för att förklara för barnen vad riktigt krig innebär. Barnskötaren Sofia berättade att hon är med i krigsleken ibland. Barnskötaren Ella och förskolläraren Annie medgav att de är med i krigsleken ibland men att de känner att de borde ta sig tid att delta oftare i krigsleken. Barnskötaren Ella angav att på avdelningen har det många barn med olika behov vilket hon menar avgör att hon inte alltid kan vara med i krigsleken. Knutsdotter Olofsson hävdade dock att studier har gjorts och menar att den lilla tid som en vuxen är med i leken är oerhört värdefull (2003:114). Förskolläraren Jonna ingriper bara om det behövs. Hon berättar att hon hellre gör något annat tillsammans med barnen.
Slutsatsen som jag utläser ur pedagogernas svar är att de flesta anser att vuxna behöver delta i krigsleken för att den inte skall urarta i exempelvis slagsmål men även för att vidareutveckla krigsleken. Dock är det väldigt jämnt mellan pedagogerna som anser att vuxna ej ska delta med dem som anser att vuxna ska vara delaktiga. Föregående kan jämföras med det andra blocket i 1 Inledning där de anser att vuxna ska finnas i närheten för att lätt kunna avbryta om det blir för våldsamt.
5 Diskussion och kritisk reflektion
Att observera har varit nyttigt för mig då jag var tvungen att verkligen se krigsleken och senare att analysera vad som hände. Att komplettera med observationer till enkäterna har varit en stor hjälp då jag skulle analysera vad som sades.
Att använda muntlig intervju som metod kändes angeläget för min undersökning för där hade jag kunnat ställa följdfrågor till respondenterna och fått en djupare inblick i hur de resonerar. Jag är därför missnöjd att det blev enkäter istället. Enkäterna har dock gjort att det är enklare att sammanställa svaren. Om jag skulle göra om min undersökning så hade jag gjort lite annorlunda som t.ex. så hade jag köpt en diktafon som jag hade kunnat ha på förskolan under tiden som jag var där. Diktafonen hade jag haft i beredskap när eller om de ville prata medan jag skrev deras svar på enkäterna eller använda då de pratade om krigslekar och leksaksvapen med varandra. Självklart så finns det negativa aspekter med att använda en diktafon som t.ex. att personalen skulle sluta upp att prata om krigslekar eller känna att de blev störda när jag tar fram den. Jag tror dock att det positiva hade övervägt. Jag hade även valt att göra en pilotenkät där jag kunde se hur människor uppfattar mina frågor. Förhoppningsvis så hade jag upptäckt att vissa frågor var svåra att förstå och även omformulerat vissa frågor för att minimera ja och nej svar. Vilket hade påverkat hur pedagogerna hade svarat. Jag skulle ha gjort min studie på en förskola som jag inte hade någon anknytning till för att lättare kunna boka in tider för intervjuer. Det kändes som om pedagogerna först tänkte ”hon är kvar här ett par veckor till så en annan gång passar bättre”, men en annan gång kom aldrig. Om jag hade kommit anonym till en förskola med en inbokad tid antar jag att pedagogerna inte sagt ”en annan dag passar bättre”. Eventuellt så hade intervjuerna blivit lite väl formella där respondenterna inte öppnar upp sig som personer gör när de känner varandra.
Respondenterna som svarade på enkäterna var alla kvinnor. Jag undrar om resultatet hade sett annorlunda ut om även respondenterna hade varit män på en förskola, eller om enbart män hade svarat på enkäterna. Det är tyvärr svårt att få tag på män som arbetar i
tillsammans med en annan person för att lättare kunna bolla tankar och kunna se undersökningen och dess frågor och svar med andra ögon. Eventuellt så hade analysen fått en bredare kunskapssyn och observationerna blivit synliga på ett annat sätt.