Pang, du är död!

Examensarbete

Pang, du är död!

– En studie om lek med inriktning på krigsleken

Bang, you are dead!

- A study on play with focus on war games

Emilia Franksson

Lärarexamen 210hp

Barndoms- och ungdomsvetenskap slutseminarium 2010-11-01

Examinator: Björg Kjaer Handledare: Fredrik Nilsson Lärarutbildningen

Abstract

Titel: Pang, du är död! Författare: Emilia Franksson

Undersökningen belyser olika aspekter gällande krigsleken och leksaksvapen i förskolan där pedagogernas resonemang tydliggörs. Syftet med studien är att belysa krigslekens komplexitet för att ge redskap vid bedömning av lekens tillåtande respektive inte tillåtande. Huvudfrågan i studien är vad pedagogerna anser om krigslekar och leksaksvapen. Huvudfrågan är formulerad i fyra mindre frågor som är följande: Vad definierar pedagogerna som krigslekar? Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna finns med krigsleken? Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen? Vad anser pedagogerna om vuxnas närvaro i krigsleken? För att finna svar på frågorna fick sex verksamma pedagoger på en förskola besvara enkäter samt observerades 37 barn när de leker krigslekar.

Tidigare forskning tar upp lekens betydelse angående utveckling och lärande. Forskningen diskuterar leksaksvapen och den onda leken som förbjuds. Det beskrivs även hur vuxna kan påverka barnens lekar.

Resultatet i studien visar att respondenterna definierar krigslek med innebörd av död. Resultatet visar att respondenterna har delade meningar om ifall krigsleken har positiva effekter. Tre respondenter kan inte se något positivt med krigsleken. De tre andra respondenterna understryker bearbetningen som en positiv effekt. De negativa egenskaperna med krigslek anser respondenterna vara att barnen lätt hamnar i konflikter med varandra. Två respondenter nämner att barnen använder det verbala språket i mindre skala i krigsleken. Två andra respondenter nämner att media påverkar barnens krigslekar negativt. Respondenterna är överens om att leksaksvapen kan vara köpta, egengjorda eller transformerade. En respondent hävdar att leksaker som används för att döda med är krigsleksaker. En annan anser att leksaker som associeras med våld är krigsleksaker. En respondent tycker att skillnaden på hur barnen använder leksaken avgör om det är en leksak eller en krigsleksak. Det är även en respondent som bedömer att leksaksvapen kommer ifrån media. Fyra respondenter hävdar att vuxna borde vara närvarande på ett eller annat sätt i krigsleken medan två respondenter inte instämmer.

Innehållsförteckning

1 Inledning... 7

1.1 Syfte och frågeställningar... 10

2 Tidigare forskning... 11

2.1 Utveckling och lärande genom leken ... 11

2.2 Leksaker och den förbjudna leken ... 13

2.3 Vuxnas närvaro i leken... 15

3 Metod ... 17 3.1 Metodval... 17 3.1.1 Enkät... 17 3.1.2 Observation... 18 3.2 Forskningsetiska överväganden ... 19 3.4 Genomförande ... 20 3.4.1 Urvalsgrupp ... 20 3.4.2 Enkät... 21 3.4.3 Observation... 22 3.5 Analysbeskrivning... 23 4 Analys... 24

4.1 Vad definierar pedagogerna som krigslekar?... 24

4.2 Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna med krigsleken? ... 26

4.3 Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen? ... 29

4.4 Vad anser pedagogerna om vuxnas närvaro i krigsleken? ... 31

4.6 Sammanfattning och slutsatser... 33

4.6.1 Vad definierar pedagogerna som krigslekar? ... 33

4.6.2 Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna finns med krigsleken? ... 34

4.6.3 Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen? ... 35

4.6.4 Vad anser pedagogerna om vuxnas närvaro i krigsleken? ... 36

5 Diskussion och kritisk reflektion ... 37

5.1 Förslag till nya undersökningar och frågor ... 38

Referenser ... 39

1 Inledning

I läroplanen för förskolan (Lpfö 98) benämns det att förskolan ska vara en trygg plats för barnen att vistas på. Det ska finnas en miljö som lockar till härliga stunder med lustfyllda lekar samt utrymme ska ges för barnens egna fantasier och lekar. I läroplanen beskrivs leken som väldigt viktig för barnens utveckling och lärande. I leken lär barnen sig fantasi, inlevelse och kommunikation. De blir även lösningsbenägna och får utlopp för sitt symboliska tänkande. I läroplanen benämns vikten av att ge barnen möjlighet att genom lekens former kunna bearbeta känslor och upplevelser och uttrycka dessa i leken (2006:27-29).

Enligt läroplanen är leken i alla dess former lärande och utvecklande för barnen, men vad säger pedagogerna om att barnen springer runt med leksakspistoler och skriker ”du är död” på förskolan, godkänner de den sortens lek? Min undersökning kommer att beröra pedagoger i förskolan och dess syn på krigslekar. Krigslekar har varit och är omdiskuterade bland föräldrar till barnen på förskolorna vilket jag kunde observera med följande:

En förälder kom till mig en dag och frågade om hans son (1,5-2 år) leker mycket med de större barnen på avdelningen. Jag svarade att han kanske inte är med dem i deras lek men att han springer gärna efter och härmar. Pappan sa då lite bekymrat att han har märkt det för att hemma så tar han saker och säger pang, pang. Sonen har inte mycket verbalt språk men kan säga pang, pang och detta oroade pappan. (Observation, 2010-03-10)

Krigslekar är även omdiskuterade på många olika familjesidor och bloggar på Internet. I följande presenteras tre block som har olika syn på krigsleken. Varje avsnitt avslutas med en sammanfattning av huvudpoängerna.

”Eftersom krig inte är någon lek så tycker inte jag min son ska leka krig heller” (Lady Dahmer, 2009-03-18). De flesta som skriver på Lady Dahmers blogg vill ha nolltolerans till våldet i förskolan. De anser att vuxna inte ska köpa leksaksvapen till

barnen, utan vuxna måste sätta gränser samt att de realistiska vapen som finns i leksaksaffärer borde förbjudas för dess verklighetstrogna utseende. De hävdar att föräldrarnas ansvar är att lära barnen skilja på fantasi och verklighet. Det är därför opassande att vissa vuxna köper verklighetstrogna vapen till barnen (2009-03-18). Även en del som skriver på Familjeliv.se har liknande tankar som ovan och menar att det känns fel när de ser små barn springa omkring med pinnar, spadar och skjuta (2009-09-07). Följande citat styrker detta:

Jag vet att många tycker det är helt okej o normalt för barn att de behöver leka såhär, men det känns så totalt fel i mitt hjärta o har aldrig själv haft det behovet o vill inte mina barn ska ha det heller. (Familjeliv.se, 2009-09-07)

De anser det vara fel av pedagogerna att laga leksaksvapen som gått sönder i förskolan (2009-09-07). De som skriver på Lady Dahmers sida uttrycker liknande tankar och tillägger att de inte vill att barnen ska leka krigslekar på förskolan. De håller till viss del med dem som säger att krigslekar alltid har funnits, men de anser att förr lekte barnen mer ”tafatt” än att någon ska dö. De är även kritiska till dagens barnprogram som enligt dem innehåller mer våld än vad barnprogrammen gjorde när de själva var små. De anser att filmer med våld inspirerar barnen till krigslekar och därför kontrollerar de dvd-filmer innan barnen får titta. De framhåller att det är svårt att skydda barnen från våldsscener när de är hos kompisar samt att ge sunda värderingar när TV, kompisar, Internet och spel signalerar något annat (2009-03-18).

Sammanfattning av det första blocket är att de är helt emot allt som har med våld att göra. De förskräcks av de realistiska vapen som finns i leksaksaffärer och hävdar att de borde förbjudas. De påpekar att krigslekarna har blivit mer aggressiva än när de själva var barn samt även barnprogrammen. De vill förbjuda krigslekar och leksaksvapen i förskolan där deras barn befinner sig.

”Något färre men fortfarande flertalet kan acceptera knallpulverpistoler som ser ut som Western - revolvrar, låta barnen ha en Emil-bysse, kanske till och med ett `salongsgevär´, eftersom den sortens lek associeras med en romantiserad bild av ett förflutet” (Allt för föräldrar, 2003-08-28). De som skriver på Allt för föräldrar är överrens om att ifall de vuxna tillåter krigslekar är det viktigt att de vuxna pratar med barnen och förklarar vad krig faktiskt innebär (2003-08-28). Liknande tankar uttrycker de som skriver på Familjeliv.se där de anser att vuxna ska parallellt med krigsleken prata om innebörden av att skjuta någon på riktigt (2009-09-07). På Lady Dahmers blogg tillägger

de att vuxna måste förklara för barnen att det är lek och inte något man får göra med riktiga vapen (2009-03-18). De som skriver på Allt för föräldrar samt Familjeliv.se menar att det måste finnas gränser på vad som tillåts i leken, som att pinnar och egengjorda pistoler är tillåtet men inte verklighetstrogna kulsprutor eller AK4. De anser att om det inte finns tillgång till leksaksvapen så nöjer barnen sig med att springa omkring med pinnar (2003-08-28, 2009-09-07). Vissa som skriver på Lady Dahmers sida betonar att det är viktigt att det finns vuxna i närheten som kan avbryta om leken blir för våldsam (2009-03-18), detta håller en del med om som skriver på Familjeliv.se och ger tips på att de vuxna kan vara läkare som tar hand om de sårade (2009-09-07).

Sammanfattningsvis så tillåter föregående block krigslekar till viss del. De menar att krigsleken ska vara tillåten så länge barnen använder sin fantasi och att det finns vuxna i närheten som kan förklara vad krig i verkligheten innebär. De anser även att det ska finnas tydliga gränser i leken som barnen vet om och att de inte får leka krigslek om inte någon vuxen är i närheten. Efterföljande block har en annan syn på krigsleken vilket kan utläsas i nedanstående citat.

”Barn behöver utmana, få spänning, ramla, slå sig, testa, jaga, jagas och bara ha ball och garva. Låt dem göra det” (Bronett, 2007-04-17). De som skriver på Bronetts blogg anser att vi vuxna ska låta barnen leka krig och att detta är helt normalt, särskilt för pojkarna (2007-04-17). Liknande tankar finns hos dem som skriver på Allt för föräldrar och på Familjeliv.se där de tillägger att det är ett skeende som barnen går igenom och måste få göra utan att för den skull blir mördare (2003-08-28, 2009-09-07). De som kommenterar på Bronetts sida och vissa på Familjeliv.se betonar att barnen ser ”pang” och inte död och hävdar att det är vuxnas värderingar som läggs i leken och därför tycker vuxna att det är farligt. En del som kommenterar på Familjeliv.se och Allt för föräldrar påpekar att barnen bearbetar det de ser och hör genom leken (2009-09-07, 2003-08-28). På Bronetts sida skrivs det att genom krigsleken lär barnen sig att förstå döden och genom leken lär de sig att förstå sin omvärld och hantera konflikter (2007-04-17).

Sammanfattning av ovanstående är att de anser att barnen ska få leka krig för att det är en normalt skeende i deras liv som de måste få gå igenom. De menar att barnen behöver få den utmaning och spänning men även tillfällen att bearbeta som krigsleken ger.

Jag har valt att undersöka vad pedagogerna anser om krigslekar. Är de oense precis som de olika blocken? Undersökningen berör inte vad föräldrar anser om krigslek men

(Lpfö 98) betonar vikten av en god föräldrakontakt där de görs delaktiga och ges inflytande i verksamheten (2006:30,33). Utifrån Internetsidorna framgår det att föräldrarna har starka åsikter gällande krigslekt. Därmed är det vikigt och relevant som verksam pedagog i förskolan att ha kunskap om krigslekar och dess betydelse. I läroplanen betonas vikten av att tillgodose barnens behov och tillmötesgå föräldrarnas synpunkter. Pedagoger bör därför göra medvetna val och inte grunda dessa på personliga värderingar och/eller egna erfarenheter (2006:26).

1.1 Syfte och frågeställningar

Undersökningen redogör för pedagogers syn på krigslek. Syftet med studien är att belysa krigslekens komplexitet för att ge redskap vid bedömning av lekens tillåtande respektive inte tillåtande. Huvudfrågan i uppsatsen är vad pedagogerna anser om krigslekar och leksaksvapen på förskolan. Denna fråga är formulerad i fyra mindre frågor som är följande:

– Vad definierar pedagogerna som krigslekar?

– Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna finns med krigsleken? – Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen?

2 Tidigare forskning

I det första avsnittet presenteras 2.1 utveckling och lärande genom leken. För att ge läsaren en större inblick och förståelse för hur barn utvecklas och lär samt bearbetar i krigsleken har jag därmed först valt att beskriva leken i sin helhet. Att krigsleken är en form av lek kan jag styrka mig på hos Birgitta Knutsdotter Olofsson som är professor i psykologi och pedagogik. Hon anses vara landets främsta lekforskare och hävdar att barnen leker krig (2003:93). I det efterföljande avsnittet 2.2 Leksaker och den förbjudna

leken fokuserar jag på vad forskningen beskriver om leksaker, främst leksaksvapen och hur de kan påverka barnen. I samma avsnitt belys även den förbjudna leken. I det tredje avsnittet 2.3 Vuxnas närvaro i leken redogörs forskning gällande vuxna i leken och hur barnen påverkas av detta på ett positivt och negativt vis. Här nämns leken i sin helhet men innefattar krigsleken. Varje avsnitt avslutas med en sammanfattning av huvudpunkterna samt med tankar eller frågor som följs upp i analysdelen.

2.1 Utveckling och lärande genom leken

Annica Löfdahl som är fil. dr i pedagogik och forskare med inriktning mot förskola, förklarar följande:

Från 1930-talet och framåt, när de utvecklingspsykologiska teorierna kom att dominera förskolans teoretiska grund, har leken haft dubbla funktioner. Dels som ett medel varigenom barn kan utvecklas både kognitivt och socialt, dels som ett redskap varigenom pedagoger kan observera och bedöma barns utveckling. (Löfdahl, 2004:38-39)

Löfdahl menar att leken har en betydande ställning i förskolan (2004:38).Löfdahl hävdar att barnen genom lek och fantasi kan skapa en meningsfullhet, därför anser hon att leken är viktig för barnets liv (2004:36). Hon anser dessutom att barnen ska få lära sig så mycket som möjligt i förskolan så länge som det sker med hjälp av leken (2004:40). Torben Hangaard Rasmussen som är pedagog betonar också lekens betydande roll i barnens liv och hävdar att detta är samstämmigt hos majoriteten av barnforskare. Han beskriver alla goda egenskaper med lek som barnen tränar och lär sig som t.ex. uppfinningsrikedom, rörelseförmåga, inbillningsförmåga, jag- uppfattning, intelligens, språkbruk och sociala erfarenheter (1993:13). Gunilla Lindqvist som är forskare i pedagogik menar liksom övriga forskare att barnen lär sig olika färdigheter i leken så som kroppskontroll, de lär sig att förstå vad som är rätt och fel och de utvecklas på det själsliga planet (1996:51). Lindqvist förklarar att barnen kan uppnå spänning i leken genom att testa att leka ”onda mot goda” där barnen kan känna av segerglädjen då de goda vinner (1996:54). Knutsdotter Olofsson anser att det är när barnen har lekt en rolig lek, även krigslek, som barnen känner att livet är gott att leva. Hon menar att även om leken är våldsam så är det en lek där det råder harmoni mellan barnen (2003:137). Hon påpekar att barnen leker krig och betonar att det fina i leken är att det är på låtsas (2003:93). Knutsdotter Olofsson hävdar att genom leken lär sig barnen förstå sin omvärld och lär sig att klara sig i livet (2003:137). Hon påpekar att leken kan leda till en fin vänskap och att i leken övar barnen upp sin nyfikenhet, påhittighet, kreativitet och att leken leder till utveckling i många olika områden i barnens liv (2003:132,137).

Magne Raundalen som är barnpsykolog, forskare, professor och verksam inom Unicef påpekar att barnen kan bli givmilda och visa glädje precis efter en våldsam lek, men hävdar att detta endast beror på att leken var kul och inte för att barnen har fått utlopp för eller lekt av sig aggressionerna (1997:138). Jari Sinkkonen som är barnpsykolog anser däremot att om de vuxna låter barnen leka alla sorters lekar men med regler, så gör det att barnen genom krigslekarna och leksaksvapen kan lära sig att kontrollera sig själva och sina aggressioner (1999:109). Lindqvist betonar att det naturliga sättet för barnen att bearbeta sina känslor, rädslor och konflikter är genom leken (1996:54). Knutsdotter Olofsson har liknade tankesätt gällande lekens möjligheter till bearbetning. Hon menar att barnet i leken kan vrida och vända på sina minnesintryck tills de får en klar bild av händelsen. Anders Nelson är lektor i pedagogik och har forskat om leksaker under flera år vid NCFL och SITREC. Krister Svensson är universitetsadjunkt i

pedagogik samt initiativtagare och föreståndare för leksaksforskning vid NCFL och SITREC. De hävdar följande:

En vanlig uppfattning är att barn som leker krig lär sig att gemensamt sätta upp spelregler, respektera dem samt att acceptera egna förluster och andras vinster. Barn upprepar ofta i leken svåra saker som de upplevt, något man ser inte minst i krigsdrabbade länder. (Nelson & Svensson, 2005:124)

Knutsdotter Olofsson påpekar att barnen ofta använder symboler och andra metaforer för att bearbeta (2003:39). Lindqvist betonar att om barnen ska kunna bearbeta händelser genom leken, är det viktigt att barnen har tillgång till ett stort utbud av lekmaterial på förskolan (1996:54). Knutsdotter Olofsson tillägger att trots att leken kan vara en bra flykt från verkligheten är det viktigt att barnen kan förstå skillnaden mellan lek och verklighet, fantasi och verklighet (2003:66).

Sammanfattningsvis hävdar forskarna att leken är viktig för barnens utveckling och välbefinnande. De beskriver flera egenskaper som barnen stärker i leken. Leken är även bra enligt forskning när barnen behöver bearbeta någonting som de har sett eller hört. Raundalen anser att barn visar glädje efter en krigslek endast för att det var roligt, och inte för att barnen har fått utlopp för sina känslor. I uppsatsen undersöks det vilka negativa och positiva egenskaper som pedagogerna ser med krigsleken vilket redovisas i analysdelen.

2.2 Leksaker och den förbjudna leken

Leksaker är en slags leksignal som kommunicerar att lek pågår eller att leksaken vill bli lekt med. Leksaker med verklighetsnära anknytning (t.ex. en kopia av en AK-5) utgör inte en leksignal i samma utsträckning som leksaker som anknyter till fiktiva betydelsevärldar (t.ex. en turkos vattenpistol). Det är förmodligen därför som vuxna, som ofta inte är lika kompetenta lekare, är mer kritiska till de realistiska våldsleksakerna än till de fiktiva. (Nelson & Svensson, 2005:128)

Som framgår ur citatet ovan hävdar Nelson och Svensson att vuxna har svårare att tolka leksignalerna när det handlar om leksaksvapen. Vidare påpekar Nelson och Svensson att

vuxna som har gjort studier om våldslekar därmed inte uppfattat barnens leksignaler och tolkar därför lekarna som aggressiva (2005:128).

Knutsdotter Olofsson förklarar att det var först mellan 1930- och 1940- talet som köpta leksaker blev vanliga i samhället, men att barnen alltid har gjort egna leksaker genom sin fantasi och transformerat t.ex. pinnar till svärd och vedträ till dockor (2003:123). Hon anser att pojkarna på förskolan gör vapen av lego i nästan alla barngrupper. Hon bedömer att det inte finns leksaksvapen i förskolan om inte något barn har tagit med sig hemifrån eller själva tillverkat vapen (2003:109). Detta kan förstås utifrån Nelson och Svenssons resonemang att man på 1970-talet valde att ta bort allt som var knutet till krig och våld i förskolan. Detta på grund av kriget i Vietnamn och de känsliga debatterna som fördes då kring detta under den tiden (2005:128-129). Sinkkonen anser att förskolan förbjuder krigsleksaker och försöker istället få fram fredsleksaker (1999:16). ”[…] och hos oss är det ju tanter som sköter världens starkaste män, och som ständigt försöker beröva dem det förtrollande svärdet” (Sinkkonen, 1999:74). Knutsdotter Olofsson undrar i sin bok varför vi godtar Emil i Lönneberga och hans ”bysse” men förbjuder barnens egna vapen (2003:109). Föregående kan bejakas ur Raundalens synsätt där han påstår att barn som leker med leksakspistoler och leksaksgevär blir mer aggressiva av lekarna. Han påpekar att studier har bedrivits där man observerat barn som använde leksaksvapen. Det framgick att barnen blev mer aggressiva efteråt samt mer asociala och aggressiva i sitt beteende än barn med leksaker som inte står för aggressivitet (1997:136,140).

Hangaard Rasmussen hävdar att krigslekar som barnen leker på förskolorna inte är omtyckta av majoriteten av de verksamma pedagogerna som arbetar på en förskola eller hos forskare (1993:25-26). Han påstår att vi vuxna väljer att ingripa och förbjuda en del lekar för vi inte klarar av att se eller acceptera att leken även kan ha vilda, farliga och våldsamma sidor (1993:13-14). Han menar att vi har en tendens till att dela upp leken i ”bra” och ”dålig” lek (1993:9). Sinkkonen tycker att förskollärarna istället för att bedöma leken ska fundera på vilka fantasibilder som ligger bakom krigslekarna, för han tror inte att barnen föreställer sig att de vadar i blod och kroppsdelar (1999:16). Knutsdotter Olofsson tycker att vuxna tar krigs- och vapenlekar på för stort allvar, och menar att vi inte blir lika upprörda när barnen leker farliga lejon som morrar otäckt (2003:103).

Sammanfattningsvis beskriver forskningen ovan att barn har i alla tider transformerat olika saker till vapen. De hävdar att det inte finns leksaksvapen i förskolan om inte något barn har tagit med sig hemifrån eller själv tillverkat av t.ex. lego. En forskare betonar att

det finns forskning om att barn blir mer aggressiva av leksaksvapen, en annan anser att vi tar krigs- och vapenlekar på för stort allvar. Forskningen påstår att krigsleken inte är uppskattad av pedagoger och forskare. I uppsatsen kommer jag synliggöra om ett liknande mönster kan återfinnas bland de intervjuade pedagogerna. Detta för att erhålla svar på mina frågeställningar gällande pedagogernas definition av leksaksvapen och krigslekar.

2.3 Vuxnas närvaro i leken

”Men det är den vuxnes ansvar om barn leker, hur barn leker och vad barn leker” (Knutsdotter Olofsson, 2003:111). Knutsdotter Olofsson betonar att barnen uppskattar de vuxnas närvaro i leken. Barnen och pedagogerna kan vidareutveckla leken tillsammans, samtidigt som barnen och pedagogerna lär av varandra i leken (2003:113). Hon påkar att tillsammans med en vuxne blir barnen synliga och den vuxne kan lättare se hur barnen växer och utvecklas i leken samt att barnen blir lojala mot de barn och vuxna som är med i leken (2003:114). Liknande tankar har Löfdahl och tillägger att pedagogerna kan framkalla möjligheter till lek tillsammans med barnen (2004:44). Knutsdotter Olofsson tror att det är bra att vuxna är med i leken för att barnen ska kunna kompromissa sig fram till lösningar som alla inblandade går med på (2003:107). Hon menar att om alla barn fick hjälp att utveckla sin lek tillsammans så skulle barnen lära sig att lösa konflikter utan att ta till våld (2003:137). Hangaard Rasmussen anser att vuxna ibland behöver vara med i leken så att alla följer lekens regler och eventuellt förbjuda eller avbryta vissa lekar som i den vuxnes ögon blir för farlig (1993:25). Sinkkonen hävdar att vuxna har lätt att bara se ytan av krigsleken och menar att vuxna behöver vara delaktiga i leken för att förstå den (1999:108). ”Studier av interaktioner mellan vuxna och barn på förskolor visar att detta helhjärtade intresse och denna intensiva närvaro, där barn blir sedda, upptar en mycket liten del av dagen” (Knutsdotter Olofsson, 2003:114).

Sammanfattning av ovan är att forskarna hävdar att pedagogerna behövs i leken och att det uppskattas av barnen. Den vuxnes roll är bl.a. att vidareutveckla leken och sätta

gränser i den. I uppsatsen undersöks det vad respondenterna tycker om vuxnas deltagande i krigsleken.

3 Metod

I följande avsnitt redogörs metodval med hjälp av litteratur inom området. Därefter belys forskningsetiska överväganden. Avslutningsvis beskrivs genomförande, där urvalsgrupp och tillvägagångssätt genom enkäter och observationer redogörs. För att få svar på frågeställningarna i undersökningen använde jag enkäter som pedagogerna på en förskola besvarade samt observerades barnen i krigslekarna.

3.1 Metodval

3.1.1 Enkät

Enkät är enligt Patel och Davidsson en teknik som bygger på frågor för att samla information (2003:69). Inför en enkätundersökning anser Patel och Davidsson att det är viktigt att klargöra syftet med enkäten för deltagarna och berätta för dem att deras bidrag är viktigt för studien. Detta för att deltagarna kan ha svårt att se nyttan med att besvara frågorna och det är därför viktigt att motivera dessa (2003:70). Ejlertsson förklarar att vid enkätundersökningar som rör forskningsändamål måste respondenterna upplysas om att det är frivilligt att delta. Genom att påpeka den enskilda individens roll och betydelse för undersökningen kan man förhoppningsvis få respondenter som är tveksamma att delta (2005:36). Externt bortfall är när en person i det avsedda urvalet inte har möjlighet eller vägrar att delta. Ett internt bortfall är när en person i urvalet inte har svarat på enstaka frågor (2005:22). För att minimera bortfall kan man skicka påminnelser till respondenten (2005:23). För att kunna skicka påminnelser till enskilda personer krävs det att enkäten är

konfidentiell enligt Patel och Davidsson vilket betyder att forskaren vet vem som har svarat men att det endast är forskaren som har tillgång till de uppgifterna (2003:70). Det skall även enligt Ejlertsson finnas en person som respondenterna kan vända sig till för att ställa frågor (2005:38).

Patel och Davidsson påpekar att i enkäter används det helt standardiserade frågor, alltså exakt likadana frågor i exakt samma ordning (2003:72). En tumregel enligt Ejlertsson är att frågorna ska högst ta en halvtimma att besvara (2005:12). Enligt Patel och Davidsson är det vanligast att börja med neutrala frågor som bakgrundsvariabler (2003:73). Exempel på bakgrundsfrågor enligt Ejlertsson kan vara att be om respondenternas ålder och yrkestitel (2005:74). Kommentarer som vanligtvis avslutar enkäterna kan vara enligt Patel och Davidsson sådant som respondenterna upplever betydelsefullt att tillägga (2003:73).

Det positiva med enkäter enligt Ejlertsson är att respondenterna kan i lugn och ro besvara frågorna när det själva passar dem bäst, dock inom tidsramen. Det är även lätt att tolka svaren då likadana frågor ställs till alla i urvalet (2005:11). Det negativa med enkäter enligt Ejlertsson är att forskaren inte kan ställa följdfrågor. Nackdelen med enkäter är även för dem som har svårigheter att uttrycka sig skriftligt samt för dem som inte behärskar det svenska språket (2005:12).

3.1.2 Observation

Enligt Patel och Davidsson observerar människor för att skaffa sig information om omvärlden utefter sina behov, erfarenheter och förväntningar. De påpekar att observation även är en vetenskaplig teknik för att söka information (2003:87). Liknande tankar har Thomsson som hävdar att forskaren medvetet söker sig till platser där hon/han kan få kunskap ”på köpet” till inspiration och tolkningar (2002:65). Patel och Davidsson hävdar att en användbar teknik för att samla in information angående beteenden är därför observation (2003:87). De betonar att observation är en vetenskaplig teknik som ofta används för att komplettera med information inför t.ex. en uppsats men då måste den kunna stå upp mot de krav som ställs för en vetenskaplig teknik, alltså systematisk planerad där informationen noteras regelmässigt (2003:87).

Patel och Davidsson anser att observatören kan göra antingen en strukturerad observation eller en ostrukturerad observation (2003:89). Vid en strukturerad observation ska ett problem vara så pass detaljerat att man kan bestämma vilka situationer och vilka beteenden som ska ingå i observationen. De menar att observatören kan använda ett observationsschema där han/hon har bestämt vilka beteenden och skeenden som ska observeras och därefter pricka av varje beteende när de har inträffat (2003:90). Vid en ostrukturerad observation registrerar observatören händelser med hjälp av nyckelord, när observationen är slut behöver observatören skriva ner hela händelseförloppet utifrån nyckelorden. Patel och Davidsson menar att en ostrukturerad observation är bra ifall observatören har ett undersökande syfte och vill ha så mycket kunskap som möjligt. De förklarar att man skiljer på en deltagande och en icke deltagande observatör och på om observatören är känd eller okänd för dem som observeras. En deltagande observatör är med i händelsen som observeras och en icke deltagande står utanför det som observeras för att inte störa händelseförloppet. En känd observatör är igenkännande för dem som observeras medan en okänd observatör är en utomstående observatör som de som observeras inte känner (2003:95).

3.2 Forskningsetiska överväganden

Enligt Vetenskapsrådet så finns det fyra etiska riktlinjer som forskaren ska följa vilka är informationskravet, samtyckekravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (2010:06). Jag har uppfyllt informationskravet och samtyckeskravet genom att jag meddelade undersökningens syfte inför enkätundersökningen. Jag berättade för respondenterna att det ska vara frivilligt att delta och att de kan välja att avbryta eller låta bli att svara på en fråga (2010:7-10). För att uppfylla konfidentialitetskravet ska forskaren värna om pedagogernas integritet vilket jag gjorde genom att jag bytte ut pedagogernas riktiga namn mot fingerade namn (2010:12). Jag berättade för respondenterna att deras egna namn samt förskolans namn aldrig kommer att förekomma i studien. Jag framförde att min insamlade empiri inte kommer att användas till något annat syfte än till just min

uppsats helt enligt nyttjandekravet (2010:14). Patel och Davidsson skriver att forskaren ska informera om var uppsatsen kommer att publiceras (2003:61), vilket jag gjorde.

3.4 Genomförande

Från början hade jag valt att intervjua pedagogerna muntligt. Jag hade en del svårigheter med intervjutillfällena eftersom pedagogerna av olika anledningar avbokade. I samråd med pedagogerna kom vi fram till att enkäterna fungerade bättre för dem. Detta för att pedagogerna på så vis kunde svara när de hade tid.

Jag observerade och hade tillfälle att få svar på enkäterna i sammanlagt åtta veckor i två olika perioder då jag hade min verksamhetsförlagda tid på förskolan. Jag valde dock att observera först i fyra veckor för att se om barnen lekte krigslekar samt för att förstå vilka frågor som i så fall var aktuella att ställa till pedagogerna. Sedan med mer kännedom använde jag mig av enkäter i följande fyraveckorsperiod parallellt med observationerna. Personalen fick besvara enkäter för att synliggöra hur de resonerar kring krigslekar. För att komplettera med information till studien använde jag mig av observationer. Detta för att synliggöra hur barnen och pedagogerna beter sig samt om det överensstämmer med vad som framkom i intervjuerna med pedagogerna.

3.4.1 Urvalsgrupp

Undersökningen ägde rum på en förskola där sex pedagoger från två avdelningar (1-3 åringar och 3-5 åringar) besvarade enkäter och 37 barn observerades. Pedagogerna har olika utbildningar och är i olika åldrar samt med skilda erfarenheter. Jag har valt just denna förskola för att jag har varit i kontakt med denna under min verksamhetsförlagda tid och vet att flera av barnen leker krigslekar vilket underlättar undersökningen. Ur utgångspunkt att krigslekar existerar på förskolan kanske synpunkter kring krigslekar finns hos pedagogerna. Med bakgrund av det ovan nämnda har jag valt just detta urval.

Sofia är 33 år och barnskötare. Sofia arbetar på avdelningen med de små barnen som är ett till tre år gamla.

Lena är 44 år och är barnskötare. Lena är just nu vikarie på småbarnsavdelningen. Ella är 40 år och är barnskötare. Just nu utbildar hon sig till förskollärare. Ella arbetar på avdelningen med de äldre barnen som är tre till fem år gamla.

Annie är 34 år. Hon läste till barnskötare och vidareutbildade sig till förskolelärare. Annie arbetar på avdelningen med de äldre barnen.

Mia är 26 år och är barnskötare. Mia arbetar på avdelningen med de äldre barnen. Jonna är 48 år och är förskollärare. Jonna arbetar på avdelningen med de äldre barnen.

3.4.2 Enkät

När jag frågade ifall pedagogerna ville vara med i min undersökning berättade jag att deras bidrag var viktigt och att deras svar skulle innebära viktig empiri för min uppsats. Jag betonade för respondenterna att de kunde vända sig till mig om de hade frågor. Inför enkäterna delade jag ut mitt syfte samt frågeställningar för att förbereda dem på vad studien skulle innefatta. Jag delgav dem syfte och frågeställningar när jag hade fyra veckor kvar av min verksamhetsförlagda tid. Jag berättade att respondenterna skulle svara utifrån vad de själva tyckte och att det inte fanns något rätt eller fel svar på frågorna. Enkäten utformades med helt standardiserade frågor, alltså exakt samma frågor i exakt samma följd till personerna.

De som valde att svara på enkätfrågorna skiljde sig åt. Vissa valde att svara på frågorna i lugn och ro under längre tid och kunde på så sätt tänka lite extra, deras svar var genomtänkta och utförliga. Andra svarade på enkäterna sista dagen trots muntliga påminnelser. Respondenterna som svarade sent på enkäterna gav korta svar och inte lika detaljerade. En förklaring på detta kan bero på tidsbrist samt brist på vikarie. Sista dagen frågade en pedagog mig om jag kunde skriva åt henne när hon svarade, hon hann inte skriva själv för hon var tvungen att se till barnen när de lekte. Hennes svar blev därför osammanhängande eftersom vi fick sitta i ett rum med barn som lekte och som avbröt med frågor om olika saker. Jag läste därför upp hennes svar så att hon kunde tillägga eller

början ville svara på frågorna hann gå hem innan mig på sista inlämningsdagen. När hon fick muntliga påminnelser lovade hon att jag skulle få svaren sista dagen på min praktik, men svaren uteblev. Jag valde att samla in de sex enkätsvaren sista dagen på praktiken för att inte stressa pedagogerna samt för att de skulle kunna tillägga något som de tidigare glömt att skriva in.

När jag läste igenom enkätsvaren väcktes två nya frågor hos mig därför valde jag att återvända. Jag ringde förskolan och vi bokade in en träff. Personalen som jag pratade med lovade att påannonsera mitt besök för all personal. De flesta blev ändå överraskade när jag kom för de hade missat att jag skulle komma, men det gick bra ändå. Jag blev upplyst om att en pedagog som hade svarat på tidigare enkät hade slutat på förskolan, därför blev det ett internt bortfall i och med att hon inte kunde svara på den sista enkäten. Jag delade ut enkäter med två frågor till de fem pedagogerna. Jag hjälpte till i barngruppen för att ge respondenterna egen tid att svara på enkäten. Även denna gång så fick jag hjälpa en person att svara skriftligt för hon ansåg att hon hade tidsbrist. Jag läste upp frågorna och hon svarade medan jag skrev ner svaren åt henne. Även denna gång blev svaren osammanhängande då hon samtidigt städade i ordning på ett bord tillsammans med några barn. Trots att svaren blev osammanhängande så kunde jag använda mig av dem i min analys. Även denna gång fick jag läsa upp svaren högt för henne, för att hon skulle kunde omkonstruera dem om hon ansåg att det hon ville ha sagt ej framkom. En pedagog ville svara på mail istället. Hon fick min mailadress dit hon kunde skriva svaren på enkätfrågorna som hon hade fått samtidigt som de andra fyra. Jag fick påminna henne per telefon en gång då jag även påminde henne om sista inlämningsdag, trots detta så uteblev svaren.

3.4.3 Observation

När jag bestämde att undersöka förskolan med hjälp av observationer så berättade jag för pedagogerna att jag behövde deras hjälp då barnen leker krigslekar. Detta för att vid en krigslek ville jag kunna enbart koncentrera mig på att observera barnens krigslek och ingenting annat. Detta krävde att någon av pedagogerna avlöste mig.

Observationerna varade i 1-20 minuter och ägde rum både inne på förskolan och på gården som tillhör förskolan. Att krigslekar förekommer på förskolan gjorde det lättare för mig att observera barnen och pedagogerna.

Eftersom jag har haft min verksamhetsförlagda tid på förskolan visste barnen vem jag var. På grund av att barnen hade en tidigare kännedom om mig kan det ha medfört att de kände sig bekväma och vana vid min närvaro. Det kan även ha bidragit till att barnen inte blivit hämmade i deras lek och samspel, utan snarare att barnen lekte och betedde sig naturligt. Föregående antaganden kan jag styrka mig på i följande citat: ” I och med att individerna vänjer sig vid att observatören finns där, kommer deras beteende att återgå till det vanliga och observationen kan börja” (Patel & Davidsson, 2003:97). Min tidigare kännedom om barnen kan ha omedvetet ha styrt min observation på så sätt att jag observerade några barn närmare. Detta eftersom jag så småningom förstod vilka som oftast lekte krig.

Jag valde att göra en ostrukturerad observation där jag iakttog barnen så fort de lekte en krigslek, för att sedan skriva ner händelsen. Att jag skrev ner händelser efteråt innebar att jag antagligen glömde vissa iakttagelser och ord som sades. Tillfällena då jag skrev ner vad som hände satt jag i ett annat rum men hade ändå full insyn i leken. Detta var för att jag inte ville att leken skulle påverkas utav att de såg att jag satt ner och skrev. I och med att barnen visste vem jag var och att jag inte var med i deras lekar gjorde mig till en känd icke deltagande observatör.

3.5 Analysbeskrivning

När jag bearbetat enkäterna har jag sammanställt allas svar under respektive fråga. Observationsanteckningarna klippte jag in under frågeställningarna som passade. Jag läste igenom litteraturen och satt in citat under frågeställningarna som jag sedan skrev om i texten. De citat som jag använder mig av i analysen är lätt språkligt redigerade men innehållet är oförändrat. För att sammanfatta analysen markerade jag nyckelord i analystexten med färg som jag sedan skrev text ifrån. Jag har valt att analysera genom att jämföra undersökningen med tidigare forskning.

4 Analys

Nedan kommer jag att presentera resultatet av det insamlade empiriska materialet. Jag har försökt se mönster i respondenternas svar vidare om de var barnskötare eller förskollärare. Jag är medveten om att det inte är en representativ fördelning då det var fyra barnskötare och endast två förskollärare. Jag fick förvisso internt bortfall av två barnskötare vid mitt återbesök. Detta medförde att allas namn inte är med i analysens delar, dock kunde jag ibland utläsa svar på frågorna från dessa två barnskötare igenom andra frågor som fanns på enkäten.

4.1 Vad definierar pedagogerna som krigslekar?

På enkäterna hade jag en fråga där jag ville veta vad pedagogerna definierade som krigslekar. Barnskötarna Sofia och Ella ansåg att i krigsleken använder barnen leksaksvapen (2010-09-15). Barnskötaren Sofia uttryckte sig följande: ”Jag definierar krigslekar när barn leker att de har skjutvapen och skjuter på varandra” (Sofia, 2010-09-15). Barnskötaren Ella beskrev följande: ”Krigslekar är lekar där det förekommer vapen av alla slag. Knivar, pistoler, gevär m.m.” (Ella, 2010-09-15). Att både barnskötarna Sofia och Ella påpekade vapen som en stor del av krigsleken tyder på att de anser att vapen är ett betydelsefullt inslag vid krigsleken. Barnskötaren Sofia förklarar även att en krigslek kan utspela sig mellan flera barn, men att barnen även kan utöva krigslek själva genom legofigurer eller actionfigurer som skjuter på varandra (2010-09-15). När krigslek utspelar sig mellan flera barn så innefattar väl ändå det att barnen i krigsleken skjuter på varandra. Barnskötaren Sofia nämner även att barnen kan utöva krigslek själva med legofigurer, men då blir ju måltavlan en annan eftersom krigsleken utspelas mellan två

leksaker. Barnskötaren Ella berättar att barnen ofta utvecklar egna lekar från TV till att bli krigslekar (2010-09-15). Hon diskuterar om att leken ”tjuv och polis” är mer acceptabel, för att barnen vet att polisen jagar bovarna och inte dödar dem (2010-09-15). Hon förklarar att den leken förekommer till viss mån på förskolan men att pedagogerna är noga med att förklara polisens uppgift (2010-09-15). Men frågan är; är tjuv och polis en krigslek? Inga vapen behöver ju vara inblandade vilket barnskötarna Sofia och Ella anser sig att det bör. Tjuv och polis kan ses som en vanlig lek där barn jagar varandra. Barnskötaren Ella hävdar att krigslekar är en lek där död är en del av den (2010-09-15). Detta hävdar även förskolläraren Annie som svarar på frågan på följande vis: ”Lekar som handlar om att döda, onda mot goda” (Annie, 2010-09-15).

Även Förskolläraren Annie anser att krigslek går ut på att döda, vilket då borde innebära att skjutvapen används. Hon anser dock att det är lek onda mot goda. Kan det då vara ”Tjuv och polis” som ses som ond mot god? Förskolläraren Annie anser att lekarna är annorlunda nu jämfört med hur det var förr när hon själv var barn (2010-09-15). Hon skriver följande: ”Känns som cowboy och indianer förr/ Star wars idag” (Annie, 2010-09-15). Frågan är på vilket sätt anses lekarna vara annorlunda mot förr. Anser förskolläraren Annie att lek med Star wars ses som krigslek medan cowboy och indianer inte gör det? Frågan vi också kan ställa oss är vad som påverkat lekens förändring. Är det media som påverkar lekens förändring? Knutsdotter Olofsson hävdar att barnen leker det som är aktuellt i massmedia (2003:106). Förskolläraren Jonna svarade följande på frågan om vad hon definierar som en krigslek: ”När de verkligen känner hat och ska döda varandra. Klippa dig i bitar kan de säga” (Jonna, 2010-09-15). Att verkligen känna hat vid krigslek låter som en ej önskvärd känsla eller beteende. Barnen kanske leker att de ska döda varandra men krigslek kopplat till hat känns som verkligt krig. Förskolläraren Jonna beskriver att det är känslan och förståelsen som är skillnaden mellan om det är en vanlig lek eller krigslek (2010-09-15). ”När barnen och jag leker pirater med kartongsvärd är det en lek inte en krigslek, därför att jag kan styra den samtidigt som barnen har roligt och vi får lära oss något nytt tillsammans om pirater” (Jonna, 2010-09-15). Hon anser att barnen leker krigslekar oftast när de inte har något annat att göra (2010-09-15). Förskolläraren Jonna förklarar att hon försöker jobba förebyggande genom att vara ute mycket och så att barnen blir av med sin överskottsenergi (2010-09-15). Enligt Hangaard Rasmussen så härstammar krigsleken ifrån överskott på energi (1993:18). Frågan är vad som händer med demokratin i förskolan om bara vuxna

bestämmer över vad som barnen ska leka och göra. Enligt Lpfö98 ska förskolan vila på en demokratisk grund (2006:25-33).

4.2 Vilka positiva samt negativa egenskaper anser

pedagogerna med krigsleken?

En kille kom in i lekrummet som stolt visade upp sin pistol som han hade byggt i lego. Han berättade att han och några andra hade suttit föregående dag på förskolan och börjat bygga dem, han ville visa mig vart. Killarna börjar skjuta på varandra och skratta. Pistolerna går sönder när de viftar med dem, så de går tillbaka till lådan med lego där de lagar dem. Ifrån lekrummet kommer det ärtpåsar flygandes som en praktikant kastar. Killen som visade mig pistolen skriker: - Skjut honom! DRRR DRRR BRRR låter det om killarna som skjuter. När praktikanten kastar påsarna så gömmer killarna sig för att sedan skjuta när praktikanten plockar upp ärtpåsarna som pojkarna hjälps åt att kasta tillbaka. (Observation, 2010-05-12)

Killarna var stolta över vad de hade byggt och visade glatt upp sina pistoler. Trots att det var en allvarlig lek där barnen skrek att de skulle skjuta och döda praktikanten så varvades allvaret med mycket glädje. Detta synliggjordes de genom kroppsspråk samt att de skrattade när någon blev träffad, glädjen kunde även höras på deras tonfall. Killarna visade på samarbete när de turades om att kasta tillbaka ärtpåsarna så att leken kunde fortsätta. Ibland var situationerna skrämmande lika scener ur actionfilmer där pistolmännen står redo bakom en vägg med pistolen nära kroppen för att försiktigt men snabbt kika fram för att lokalisera måltavlan och slutligen hoppa fram för att skjuta. Följande citat beskriver flera likheter med krigsleken som observerades. ”Kaoset i leken utlöser en lustfylld förvirring, glädje, tanklöshet, dumdristighet, snabba kroppsrörelser, tumult, maktutövning och våldsamheter” (Hangaard Rasmussen, 1993:5). Med hjälp av föregående observation kan det utläsas att krigsleken förekommer i pedagogernas och barnens vardag. Vilka positiva och negativa egenskaper har krigsleken enligt pedagogerna?

Jag frågade pedagogerna vad det positiva med krigslekarna är. Barnskötaren Lena skrev ett frågetecken på raden där hon kunde skriva sitt svar (2010-05-21). Detta tolkar jag som att hon inte anser att det finns något positivt med krigsleken. Barnskötaren Mia

svarade på följande sätt: ”Jag tycker inte att det finns något positivt med krigslekarna. Utan jag pratar med dem varför man ska vara försiktig med vapen och svärd” (Mia, 2010-05-21). Barnskötaren Mia anser inte att det för med sig något gott att barnen leker krigslek, men kan inte krigslek ses som lek där barnen får ”leka” av sig med låtsasvapen och därmed stilla en eventuell nyfikenhet senare i livet? Barnskötarna Sofia och Ella nämner båda två att barnen kan bearbeta sina känslor i krigsleken (2010-05-21). Barnskötaren Ella skriver följande:

Positivt kan vara att barn har möjlighet att leka av sig en upplevelse, händelse, eller något de sett på TV. Med en vuxen kan detta ge harmoniska barn och barn som vet att detta är på lek och att man inte kan göra detta mot en kompis på riktigt. (Ella, 2010-05-21)

Liknande tankar har Knutsdotter Olofsson som upplyser om att barnen lär sig att hantera sina känslor i krigsleken (2006:104). Frågan är ifall alla barn kan bearbeta i krigsleken. Vad menar barnskötaren med ”med en vuxen”, menar hon att pedagogen ska vara i närheten, delta eller bevaka? Frågan kan även vara ifall krigsleken blir positiv bara för att en vuxen är närvarande. Mer om vuxna i krigsleken i avsnitt 4.4 Vuxnas närvaro i krigsleken.

Annie som är förskollärare anser att det positiva med krigslekarna är att barnen lär sig turtagning, samarbete och de lär sig att lyssna på varandra (2010-05-21). Hon skriver dessutom: ”Men jag tror att vi vuxna ibland bara ser våldet!” (Annie, 2010-05-21). Sinkkonen hävdar att pedagoger ska sätta sig in i vad barnen ser i krigsleken. Han menar att barn och vuxna inte har samma perspektiv på vad som sker i en krigslek (1999:16). För barnen kan krigsleken upplevas som positiv och rolig för att de inte kopplar krigsleken till krig i den bemärkelsen som vi vuxna ser på krig. Förskolläraren Jonna anser att det inte är mycket positivt med krigslekar. Hon skriver följande: ”Det pratas mycket om att barn bearbetar sina problem genom krigsleken. Men det finns andra lekar som är bättre” (Jonna, 2010-05-10) Antagligen finns det olika lekar som kan erbjuda barnen att bearbeta många olika händelser. Knutsdotter Olofsson skriver: ”Den aggressiva leken är som en säkerhetsventil” (Knutsdotter Olofsson, 2003:104).

Jag frågade pedagogerna om vad som är det negativa med krigslekarna. Barnskötaren Lena påstod att barnen ser på så mycket krig idag genom media. Detta ansåg hon var synd då det finns ”risk att de härmar, imiterar” (Lena, 2010-05-21). Knutsdotter Olofsson påpekar att krigslek är på låtsas (2003:93). Med hänvisning till föregående kan det frågas

ser via media och på så vis inte får tillfällena att bearbeta händelsen i en lek som är på låtsas? Barnskötaren Sofia anser att barnen kan komma i konflikter (2010-05-21). Barnskötaren Ella är på samma linje som Sofia. Hon anser att det negativa med krigsleken kan vara att barnen inte uppfattar leksignalerna och att det kan sluta med att barnen börjar slåss (2010-05-21). Knutsdotter Olofsson anser däremot att det är viktigt för barnen att lära sig att bemästra sina känslor vilket hon anser att barnen gör i krigsleken (2003:104). Detta visar på att barnen behöver leka krigslekar så att de lär sig leksignalerna. Knutsdotter Olofsson påpekar dessutom att leken tar slut så fort leken blir aggressiv (2003:104,103). Detta visar att det inte är krigsleken som barnskötarna föregående beskrev utan vad som händer om krigsleken avslutas. Barnskötaren Mia säger att hon tycker att det mesta är negativt med krigslekarna, eftersom de oftast slutar med att någon blir ledsen. Hon anser även följande: ”När de leker krigslekar använder de inte mycket ord och de ord som de använder är väldigt fula eller vulgära” (Mia, 2010-05-21). Även förskolläraren Jonna är inne på samma spår som barnskötaren Mia angående språket som barnen använder. Hon anser att de inte använder ord i krigsleken. Hon påstår följande: ”Det är skillnad på om barnen leker t.ex. affär. Barnen måste lära sig att använda ord. I krigslekar slipper de använda ord” (Jonna, 2010-05-21). Knutsdotter Olofsson påpekar att barnen signalerar att det är lek med ett skiftande ansiktsuttryck, kroppsspråk, ögonkontakt och tonläge (2003:8). Utifrån detta är det inte viktigt för barnen att just använda det verbala språket utan de lär sig att tala genom andra metoder som är minst lika viktiga att förstå och behärska. Barnskötaren Mia och förskolläraren Jonna anser att det negativa med krigslekarna är att det ger dålig språklig träning barnen emellan, men enligt Knutsdotter Olofsson kan det ses som viktig träning att lära sig tala genom andra metoder. Det viktiga är väl ändå att barnen tränar sitt språk inom alla områden inte minst genom att leka affär vilket förskolläraren Jonna påpekar. Förskolläraren Jonna är även inne på samma linje som barnskötaren Lena och menar att barnen får se så mycket krig på TV och påpekar att även flera spel på Internet innehåller krigsscener (2010-05-21). Hon säger följande: ”[…] de ska få något annat på förskolan” (Jonna, 2010-05-21). Enligt Raundalen så finns det ingen mediaforskare som anser att TV är den enda orsaken till våldet i vardagen, men han tycker att barn i alla åldrar ska se på så lite våld som möjligt (1997:123-124). Enligt Lpfö98 ska förskolan ta tillvara på vad barnen har som intressen och behov (2006:32). Ifall barnen ger uttryck för att de vill leka krigslekar har antagligen barnet ett behov att leka dessa lekar. Förskolläraren Annie är av

samma åsikt som flera av hennes andra kollegor som anser att leken lätt kan urarta till något annat än lek där barnen börjar bli fysiska på ett negativt vis (2010-05-21).

4.3 Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen?

Jag och några barn från småbarnsavdelningen satt i sandlådan och grävde. Ett barn hade samlat tre platta spadar i en större rundare spade. Han berättade att det var en stor pistol. När de andra barnen blev intresserade och sträckte sig efter spadarna så visade han för de andra barnen att man kunde dela upp pistolen så att det blev tre stycken, så varje platt spade blev en pistol. På så vis fick även de andra barnen var sin pistol. (Observation, 2010-05-06)

Pojken visar på rik fantasi när han kan transformera färgglada plastspadar till pistoler. Han fann lösningen på en konflikt innan den uppstod då han kom på att han kunde omforma pistolen så att det blev flera pistoler, som han kunde dela med sig av.

I svaren från respondenterna på frågan om vad de definierar som ett leksaksvapen fick jag dels en massa förslag på leksaksvapen. Dessa var bl.a. pistoler, svärd, pinnar, knivar, vattenpistoler, knäckebröd och köpta leksaksvapen. Annie som är förskollärare förklarar det närmare då hon påpekar följande:

Leksaker vars mening är att döda i leken. Kan ju även vara om barnet själv byggt det ex. svärd och pistoler. Eller en fatasileksak som barnet själv byggt, kan ju se ut hur som helst men användas i lekar för att döda med. (Annie, 2010-09-15)

Förskolläraren Annie anser att leksaksvapen är leksaker som barnen leker att de dödar med och i avsnittet 4.1 Vad definieras som krigslekar, beskrev hon krigsleken som lekar som handlar om död. Kan det vara så att vissa vuxna har liknande syn på krigsleksaker och krigslekar och att det är därför som förskolorna förbjuder krigsleksaker och försöker introducera fredsleksaker istället vilket Sinkkonen hävdar (1999:16)? Förskolläraren Jonna förklarar följande: ”Skillnaden är hur de använder och förstår, vissa kan leka med dem medans andra slåss med dem” (Jonna, 2010-09-15). Hon anser att det är mycket roligare om barnen själva gör sina leksaksvapen ex. ett svärd av kartong (2010-09-15).

talet (2005:128). Förskolläraren Jonna växte upp under denna tid och fick antagligen höra flera nackdelar med krigslekar och krigsleksaker eftersom debatten var så stor att förskolorna förbjud dessa leksaker på sina verksamheter. Detta kan eventuellt ha påverkat förskolläraren Jonnas tankar om att krigsleken med dess tillbehör är av ondo. Angående leksaksvapen hävdar förskolläraren Jonna följande: ”Det är normalt att barn vill leka med t.ex. pistoler men här på förskolan vill jag inte att de gör det. Vill de leka indian eller krig så ska de använda sin fantasi, inte ha en köpt och färdig pistol” (Jonna, 2010-05-21). Enligt förskolläraren Jonna så är det normalt att leka med pistoler, men hon vill inte att barnen gör det på förskolan. Om barnen vill leka krig så ska de använda sin fantasi anser hon. Är det då ok att leka krig om barnen tar fram en egengjord pistol eller vad menar hon? Menar förskolläraren Jonna att förskolan är en onormal plats för barnen? Knutsdotter Olofsson att barnen gör själva leksaksvapen för att det sällan finns färdiga på förskolan (2003:109).

Barnskötaren Ella förklarar att leksaksvapen är allt som har en anknytning till någon form av våld (2010-09-15). Hon hävdar följande:

Alla dessa ´vapen´ liknar verkliga vapen idag vilket medför att barnen idag inte ser skillnad mellan ett riktigt vapen och en leksak. Vilket är farligt då fler och fler har vapen hemma. Det kan ju också vara så i dagens läge att barn mycket möjligt skulle hitta en pistol ute och då vill man att barn ska undvika dessa och ha respekt, annars kanske barnen tar den och leker med den och någon skadas. (Ella, 2010-09-15)

Nelson och Svensson påpekar att leksakerna gestaltar mer en fiktion är representerar verkligheten vilket leksakerna har gjort de tre sista decennierna (2005:46). Ifall det är som lekforskarna säger så är det högst omöjligt att barnen skulle misstolka leksaksvapen för riktiga vapen som barnen börjar skjuta med. Sen att barnen skulle hitta riktiga vapen ute på gatan känns högst otänkbart. Barnskötaren Ella säger angående leksaksvapen följande: ”Dessa förekommer i många lekar som härstammar från serier, tecknat, spel och från Internet” (Ella, 2010-09-15). Enligt Knutsdotter Olofsson så styrs leken av idéer som barnen vid 4-5 årsålder har fått bl.a. av vad barnen har sett på TV (2003:127). Ur föregående kan det diskuteras om ifall idéerna som Knutsdotter Olofsson anser styr krigsleken även ger inspiration till krigsleksaker som barnskötaren Ella anser. Barnskötaren Sofia svarar på frågan för vad hon definierar som leksaksvapen på följande vis: ”pistoler, svärd, pinnar, utbyterskläder ex. soldat- och actionkläder” (Sofia, 2010-09-15). Nelson och Svensson förklarar att leksaker som är avbilder av soldater eller krigare

har funnits lika länge som förebilderna har existerat (2005:120). Eventuellt så menar barnskötaren Sofia att dessa figurer har kläder som hör ihop med krigsleksakerna.

4.4 Vad anser pedagogerna om vuxnas närvaro i

krigsleken?

Respondenterna ombads att svara på två frågor; ifall de anser att vuxna ska vara med i krigsleken samt ifall de själva är det, och i så fall på vilket sätt.

Barnskötarna Lena och Mia svarade på liknande sätt. De ansåg att vuxna inte ska vara med i krigsleken och att de själva inte deltar (2010-05-21). De andra barnskötarna Sofia och Ella nämner båda att vuxna ska vara med i leken för att kunna styra krigsleken (2010-05-21). Barnskötarna Sofia och Ella vill delta i krigsleken för att kunna styra leken, men varför vill inte Lena och Mia vara med i krigsleken, vad har de för argument för att inte delta? Barnskötarna Sofia och Ella skriver båda två att de är med i krigsleken ibland (2010-05-21). Barnskötaren Ella anser att det är en fördel om vuxna är med i krigsleken men hon påpekar följande: ”Ibland är jag med. Men långt ifrån vad vi vuxna kanske borde. Men vi har 21 barn med olika behov. Man kan inte vara överallt” (Ella, 2010-05-21). Barnskötaren Ella känner att hon borde delta mer i leken men antagligen är det utifrån resursbrist som hon gör olika prioriteringar där hon ibland prioriterar något annat framför att delta i krigsleken. Barnskötaren Ella anser att med handledning från någon vuxen kan innebära att barnen förstår vad som är verklighet och fantasi (2010-05-21). Hon skriver även följande: ”[…] ju mer information barnen får på ett lekfullt sätt ju mer lär sig barn vad som är ok och vad som inte är ok” (Ella, 2010-05-21). Barnskötaren Ella säger själv att hon inte alltid deltar i krigsleken, men samtidigt så anser hon att vuxna ska vara delaktiga i leken. Detta för att barnen ska lära sig att skilja på fantasi och verklighet samt att finna kunskap genom leken. Barnen ges därmed inte möjlighet till att få handledning och reflektion om detta då hon inte deltar.

Förskollärarna Jonna och Annie tycker båda att vuxna ska vara med i krigsleken (2010-05-21). Annie skriver följande:

Jag tycker att det är viktigt att sätta sig in i barnens värld, utan att döma dem. Även Star Wars är en rollek som behöver utvecklas och genom att vara med i barns lekar får du en inblick i deras liv och erfarenheter. Samtidigt som du själv kan vara med och påverka, t.ex. genus, flickor kan också vara modiga och hjältar. (Annie, 2010-05-21)

Förskolläraren Annie visar en medvetenhet i barnens intresse för populärkulturen något Knutsdotter Olofsson menar är vikigt för att kunna stödja och utvidga barnens lek. Pedagogerna kan på så sätt även hjälpa barnen att bearbeta intryck från media (2003:105). Förskolläraren Annie har liknande åsikt som barnskötare Ella, där hon menar att hon borde vara med i leken mer än vad hon är idag (2010-05-21). Hon anser att det är viktigt att det finns vuxna i krigsleken som kan förklara vad krig är (2010-05-21). Hon hävdar följande: ”Genom krigslekar kan man ju även få igång frågor som rör krig” (Annie, 2010-05-21). Knutsdotter Olofsson hävdar att vuxna ska berätta sin avsky mot verkligt krig men att moraliserande samtal har svårt att förstås utifrån barnen (2003:107). Utifrån föregående kan utläsas att det är viktigt att prata krig med barnen men att prata krig på rätt nivå så att barnen förstår. Även förskolläraren Jonna nämner att det är viktigt att vuxna pratar om vad krig är (2010-05-21). På frågan om hon är med i krigsleken svarar hon följande: ”Nej, jag ingriper bara om det behövs. Jag pratar hellre med barnen, och gör hellre något annat. Detta är något som jag tror på” (Jonna, 2010-05-21). Hon beskriver att hon hellre erbjuder något annat som barnen kan bli intresserade utav som t.ex. musik, skapande, dans, idrottsaktiviteter o.s.v. (2010-05-21). Hon påstår följande: ”Krigslekar tar mycket av barnens tid” (Jonna, 2010-05-21). Knutsdotter Olofsson beskriver att barn och vuxna lär sig mycket utav varandra i leken (2003:113). Lärdomarna som barnen kan ge förskolläraren Jonna i krigsleken, går förskolläraren Jonna på så vis lätt miste om. Knutsdotter Olofsson hävdar dessutom att om en intresserad pedagog är med i krigslekarna blir lekarna utarbetade samt spännande och inte uppfattas som imitationer innehållande en massa meningslösa springande och skjutande (2003:108). Ifall förskolläraren Jonna hade varit delaktig i krigslekarna hade hon eventuellt fått en annan syn på krigslekarna och inte sett krigslekarna som ett tidsfördriv.

4.6 Sammanfattning och slutsatser

Att försöka se mönster i respondenternas svar beroende på om de var barnskötare eller förskollärare var svårt. Som kan läsa nedan så var inte barnskötarna alltid enstämmiga och detta gällde även förskollärarna. Ibland kunde en barnskötare och en förskollärare vara överens. Att respondenterna med likadan utbildning inte var överens beror antagligen på att de är människor med olika erfarenheter och kunskaper.

Efter varje avsnitt kommer jag att jämföra respondenternas svar med 1 Inledning där fyra olika sidor från Internet diskuterade kring krigslekar och leksaksvapen.

Syftet men studien är att belysa krigslekens komplexitet för att ge redskap vid bedömning av lekens tillåtande respektive inte tillåtande.

4.6.1 Vad definierar pedagogerna som krigslekar?

Barnskötarna Sofia och Ella är eniga om att leksaksvapen har en betydande roll i krigsleken. Barnskötaren Ella, förskolläraren Annie och förskolläraren Jonna är eniga om att krigslekar handlar om att döda varandra eller att död är en del utav krigsleken. Förskolläraren Annie och barnskötaren Ella anser att media har ett inflytande på hur krigsleken gestaltats och att krigsleken förändrats beroende på vad som är aktuellt i media. Förskolläraren Jonna upplever att barnen känner hat när de leker krigslek och anser att barnen leker krigslek när de är rastlösa. Slutsatsen som jag drar är att alla pedagogerna definierar krigsleken som innebörd av död.

Observationerna som jag gjorde när barnen lekte krigslekar visade att barnen hade väldigt roligt och att de kunde samarbeta med varandra, detta kunde jag särskilt se i krigslekar som utspelade sig bland de större barnen. Bland de mindre barnen kunde jag observera att de oftast sprang runt med en plast frukt eller en kloss och säga: ”pang, pang”. När de mindre barnen utövade krigslek så kunde det i första överblicken se ut som om barnen var rastlösa samt att de hade brist på annan sysselsättning. Detta var något som förskolläraren Jonna påpekade och Hangaard Rasmussen hävdar att krigsleken

krigsleken så kunde jag se glädje i barnen och gemenskap. Enligt mina observationer så lekte barnen krigslek när barnen hade fri lek och där barnen dessförinnan hade befunnit sig på förskolan. Jag observerade att barnen inte lekte krigslek när barnen kom tillbaka från en utflykt eller när de hade haft en aktivitet tillsammans med någon pedagog där barnen blev engagerade.

Precis som barnskötarna Ella och Lena samt förskolläraren Anni, så påstår det första blocket i 1 Inledning att krigsleken har förändrats och att mycket av förändringen beror på medias påverkan.

4.6.2 Vilka positiva samt negativa egenskaper anser pedagogerna finns med

krigsleken?

Barnskötarna Lena och Mia samt förskolläraren Jonna anser inte att det finns något positivt med krigsleken. Förskolläraren Jonna påpekar att det finns andra lekar som hon tycker är bättre för barn. Barnskötarna Sofia och Ella anser att en positiv egenskap med krigsleken är att barnen får tillfälle att bearbeta i krigsleken. Förskolläraren Annie nämner samarbete och turtagning som positivt som barnen lär sig. Hon påpekar att vuxna har för lätt att se det negativa med krigsleken.

Som negativ egenskap med krigsleken anser barnskötarna Ella, Mia och Sofia är att barnen lätt kan komma i konflikter med varandra. Förskolläraren Annie hävdar att krigslekar lätt kan spåra ur till slagsmål och osämja. Barnskötaren Mia och förskolläraren Jonna benämner det verbala språket som en negativ egenskapen med krigslekar. De tycker att barnen inte använder tillräckligt med ord i krigsleken och de enstaka ord som barnen använder är otrevliga enligt pedagogerna. Förskolläraren Jonna nämner även medias inflytande som hon tillsammans med barnskötaren Lena anser påverka barnens lekar till krigslekar som de inte anser är en bra lek.

Slutsatsen som jag drar är att respondenterna inte är helt överrens med krigslekens positiva samt negativa egenskaper. Det var som kan läsas ovan så är det tre pedagoger som inte ser något positivt med just krigsleken medans tre andra pedagoger nämner bearbetning, samarbetning och turtagning. Bearbetning som en positiv egenskap kunde även läsas i 1 Inledning där det sista blocket underströk just bearbetning. Som en negativ egenskap drar jag slutsatsen att krigslek lätt kan spåra ut till slagsmål eller annan konflikt

vilket fyra pedagoger hävdade. Det var även två som påpekade att barnen använder för verbalt språk. Jag anser att barnen självklart behöver träna på det verbala språket men att kroppsspråket står för så stor del i kommunikationen att det är viktigt för barnen att även kunna avläsa och förstå kroppsspråket.

4.6.3 Vad definierar pedagogerna som ett leksaksvapen?

Både förskollärarna och barnskötarna är överrens om att leksaksvapen kan vara köpta, egengjorda eller transformerade. Förskolläraren Annie anser att leksaksvapen är leksaker som används i krigsleken för att döda med. Förskolläraren Jonna hävdar att barnens förståelse och användning av leksaken avgör om det är ett leksaksvapen eller en annan leksak. För barnskötaren Ella är ett leksaksvapen alla leksaker som kan kopplas till någon form av våld. Hon tillägger även att leksaker härstammar ifrån media. Barnskötaren Ella anser att leksaksvapen som finns att köpa är för verklighetstrogna. Barnskötaren nämner utbyteskläder som leksaksvapen. Slutsatsen som jag drar är att pedagogerna definierar leksaksvapen som en leksak där barnen ser att de kan ”döda” med.

Jag har sett barn som springer runt med plastfrukter som de skjuter med. Jag har även observerat att barnen ser pistoler i knäckebröd och smörgåsar, som de skjuter med vid matbordet. När barnen bygger pistoler av lego är de djupt koncentrerade och mycket stolta vid resultatet enligt mina observationer. Detta påstående kan stödjas av följande citat. ”Inget annat existerar än de inre föreställningarna och transformationerna inom lekens ram. Lekens medvetandetillstånd utmärks av hundraprocentig koncentration och hängivelse” (Knutsdotter Olofsson, 2006:16).

Jämförelsevis med 1 Inledning så berättar det andra blocket att det måste finnas gränser för vilka leksaksvapen som barnen får använda. Det andra blocket anser att pinnar och egengjorda leksaksvapen ska tillåtas, vilket även förskolläraren Jonna tycker. Hon påpekar att det är mycket roligare och bättre om barnen använder sin fantasi och gör sina egna leksaksvapen. Det första blocket i 1 Inledning påstår att de realistiska leksaksvapen som finns borde förbjudas, detta kan jämföras med barnskötaren Ellas tankar som anser att barnen kan ha svårt att se skillnad på ett leksaksvapen och ett riktigt vapen.