Sammanfattning och slutsatser

Syftet med studien var att undersöka hur studie- och yrkesvägledare och liknande professioner, vägleder och samverkar samt ser möjligheter och hinder för ungdomar med NPF i deras eftergymnasiala etablering. Detta anser vi som besvarat genom svaret på våra frågeställningar som framkom av undersökningens empiriska material.

Vi ser att vår första frågeställning om hur de professionella vägleder individer med NPF inför arbete/sysselsättning eller vidare studier har besvarats. Svaret kan vi utläsa genom det som framkom i undersökningen, att intervjupersonerna utgår från lagar och förordningar samt ser relationen som betydelsefull då de vägleder individer med NPF. Deras mål är att motivera individerna att ta sig vidare till studier eller sysselsättning i övergången. Intervjupersonerna använder också olika material och modeller, samt skapar tydlighet genom struktur i vägledningen av individerna.

Detta förstår vi som att spelare med resurser på sysselsättningsfältet vägleder och motiverar individerna utifrån officiella regler för att de ska ta ett karriärbeslut. Spelarna på fältet behöver ha interaktioner, för att uppnå balans i maktfördelningen vid vägledningen.

Spelare med resurser använder sitt kulturella kapital för att vidga individens habitus i brytpunkten (Hodkinson & Sparkes 1997, 29–41; Broady 1991, 169–175, 266–271)). Vi anser även att vi fått svar på vår frågeställning om hur de olika professionerna ser på samverkan i vägledningen av individer med NPF, inför och i övergången till vidare studier eller arbete/sysselsättning. Frågeställningen besvaras genom vad som framkommer i undersökningen om att det finns samverkan mellan olika organisationer. Samverkan är betydelsefull och utvecklingsbar för att individerna ska få en bra övergång, samt om samverkan inte fungerar begränsas individerna i övergången.

35

Detta tolkar vi som att olika organisationer samverkar i individernas övergång och samverkan är viktig samt har ett utvecklingsbehov. Utifrån Hodkinson och Sparkes (1997, 33–41) samt Broady (1991, 225–233, 266–271) kan vi se att det finns interaktioner mellan spelare på sysselsättningsfältet. Dessa kan förbättras och bidra till att vidga individens habitus i brytpunkten.

Undersökningens tredje frågeställning handlade om vilka möjligheter och/eller hinder de professionella identifierar för den här gruppens övergång till vidare studier eller arbete. Denna frågeställning ser vi också som besvarad, då det framkommer att individer med NPF har möjligheter till studier från gymnasie- och upp till universitetsnivå. Individerna kan dock hindras av sina nedsättningar, erfarenheter från skolan som kan brista i anpassningarna, samt av lärares okunskap eller fördomar.

Vi förstår det som att individerna kan stärka sitt kulturella kapital i den strukturella brytpunkten. Individernas habitus och interaktion med andra spelare blir hinder för utveckling av det kulturella kapitalet (Hodkinson & Sparkes 1997; 32–36; Broady 1991, 169– 175, 225–233, 266–271).

Det framkommer även att praktik skapar bra möjlighet till kontakt med arbetslivet för individer med NPF, samt att daglig verksamhet kan vara en bra start i övergången och leda till arbete med lönebidrag vid behov. Individerna har stora möjligheter till arbete, men kan behöva stödinsatser exempelvis vid ofullständigt betyg. Lön kan även vara en drivkraft för att de ska komma in på arbetsmarknaden. Hinder till arbete framkommer som individers sämre självförtroende, svårigheter i nedsättning, arbetsförmågebedömningar och arbetsgivare och handledares fördomar, rädsla samt oförståelse för individernas diagnoser. Individerna kan även ha behov av individanpassad arbetsmiljö, samt ha svårt att begränsa sig eller orka med vilket kan bli hinder för heltidsarbete.

Vi förstår det som att individers kulturella kapital utvecklas genom praktik och daglig verksamhet på sysselsättningsfältet. Individer med outvecklat kulturellt kapital, kan komma in på sysselsättningsfältet om de får resurser från olika spelare. Detta kan bidra till ett ökat symboliskt kapital, som medför att individernas habitus förändras. Individerna kan även ha hinder på sysselsättningsfältet genom begränsningar i habitus samt normer och värderingar från spelare med makt. Officiella regler från spelare med makt begränsar individernas habitus, vilket kan bli hinder för heltidsarbete på sysselsättningsfältet (Hodkinson & Sparkes

36

37

6. Diskussion

I detta kapitel diskuterar vi resultaten av analysen samt metod och teori. Vi inleder med en resultatdiskussion om vad som kom fram vid intervjuerna och hur vi analyserade det samt relaterar till bakgrund och tidigare forskning. Därefter diskuterar vi vårt val av metod och slutligen vårt val av teori. Kapitlet avslutas med en kortfattad diskussion om hur det som framkommit undersökningen kan vara användbart i vårt framtida yrke som studie- och yrkesvägledare samt lite utvecklingsförslag till forskningsområdet.

6.1. Resultatdiskussion

Nedan diskuterar vi undersökningens resultat av analysen om vägledning, samverkan, samt möjligheter och hinder i brytpunkten.

Resultatet visar att intervjupersonerna vägleder och motiverar individerna med NPF. De använder också olika material samt modeller för att skapa struktur och tydlighet i vägledningen för att individerna ska komma vidare till studier eller sysselsättning. Vi anser att intervjupersonerna vägleder och motiverar individerna för att de ska få

“karriärberedskap”. Detta kan enligt Strauser, Zanskas och Lustig (2011, 176) leda till att utveckla yrkesidentiteten hos individen, genom att den får ökad insikt för sin personlighet, intressen, förmågor och mål för karriären. Vi tolkar det som att individerna genom vägledningen får förutsättningar till karriärberedskap som kan leda till att de når sina mål. Vi förstår detta som att individerna få utvecklat habitus genom vägledningen och kan då ta ett karriärbeslut (Hodkinson & Sparkes 1997, 29–41).

38

Relationen med individerna upplevs som viktig eftersom alla är unika och behöver olika vägledning. I studien ser vi på vägledarnas upplevelser av vägledning för individer med NPF. Söderberg (2014, 194) beskriver upplevelser av vägledning utifrån perspektivet från individer med funktionsnedsättningar. Informanterna uttryckte sig positivt om mötet med studie- och yrkesvägledarna, men var inte lika nöjda med bemötandet av arbetsförmedlarna. Vår studie utgick från de professionellas upplevelser av vägledning och att de ser det som viktigt att skapa relation. När vi jämför vägledarnas och individernas upplevelser av relationen, kan vi tolka det som att de på arbetsförmedlingen kan behöva förbättra bemötandet av individer med funktionsnedsättningar.

Samverkan mellan olika organisationer är betydelsefull och vårt resultat visar på ett utvecklingsbehov, så individen inte ska begränsas i övergången. Enligt Kosine (2007, 93, 102–103) bör övergångsplanering innehålla faktorer som långsiktig och omfattande samverkan mellan olika verksamheter för att möta individernas behov samt att de ska få bra resultat av övergången. Även Flyckt (2019, 57) ser samverkan som viktig för att öka individers övergångar från dagligverksamhet till arbete eller studier. Vi förstår det som att i dessa studier och vår undersökning framkommer samverkan som viktig för att individer med funktionsnedsättningar ska få en lyckad övergång till studier eller arbete. Vi ser samverkan som en viktig interaktion i brytpunkten och den är betydelsefull för att individen ska få ett förändrat habitus i brytpunkten (Hodkinson & Sparkes 1997, 33–41; Broady 1991, 266–271). Resultatet av vår undersökning visar att individer med NPF har möjligheter för vidare studier. Skolsektionen beskriver att folkhögskolor tar emot flest antal individer med funktionshinder och har även stora anpassnings- och stödmöjligheter för deras behov. Flera individer med funktionshinder har även börjat studera på högskolor eller universitet, efter att en likabehandlingslag (SFS 2001:1286) börjat gälla. Lagen ska öka förutsättningarna för studier, samt verka för alla studenters jämställda rättigheter och hindra diskriminering (Kämpe 2004, 1–2). Enlig vår undersökning har individer med NPF möjlighet att läsa klart grund- eller gymnasienivå på vuxenutbildningen eller folkhögskola som har möjligheter till stöd och anpassningar, vilket även framkom i ovanstående studie. Dock är det endast en av de intervjuade som nämner utbildning på universitet som också anses ha bra anpassningsmöjligheter. Men individerna måste först klara av grund- och gymnasiestudier, vilket kan bli hinder om de har svårigheter och ej får stödbehovet tillgodosett av skolorna.

39

Vi förstår det som att individerna med NPF har möjlighet att utöka sitt kulturella kapital på fältet (Hodkinson & Sparkes 1997, 36–40; Broady (1991, 169–175).

Hinder för studier visade sig i vår undersökning vara individernas kognitiva förmågor, negativa skolerfarenheter, oförståelse och fördomar från andra samt brister i skolanpassningen. Dessa hinder ser vi som jämförbara med funktionshinders relaterade faktorer som enligt Fleming och Fairweather (2012, 77–81) har störst betydelse för om individer med funktionshinder fortsätter att studera efter gymnasiet. Studien visade även att de påverkas av traditionella faktorer, som exempelvis föräldrars utbildning, vilket inte framkom i vår undersökning. Det var visserligen inget vi frågade intervjupersonerna om, men det kunde varit en intressant fråga att ställa för att se om vi fått liknande resultat.

Enligt Arvidsson (2018, 96) har individer med intellektuell funktionsnedsättning mindre möjlighet till arbete om de ej har fullständigt betyg. Författarens avhandling handlar om individer från gymnasiesärskolan och vår undersökning individer med NPF som vanligtvis går på IM. Vi ser dessa som jämförbara eftersom båda innefattar individer med någon form av funktionsnedsättning. Individer med NPF utan fullständigt betyg från grund- eller gymnasieskolan anses i vår studie ha möjlighet att få arbete, men kan behöva stödinsatser för att lyckas. Undersökningarna tyder på att individer med ofullständigt betyg kan få arbete om de får rätt hjälp. Arvidsson (2018, 125) ser arbete som betydelsefullt för individer med funktionsnedsättningar, eftersom de får bättre självförtroende, de kan försörja sig själv, få social samvaro och nya kontakter i samhället. Dessa möjligheter till kontakt med samhället framkom även i vår studie, som visade att individer med NPF genom praktik och daglig verksamhet får möjligheter till kontakt med arbetslivet samt arbetserfarenheter som kan leda till anställning.

Det framkommer olika hinder för arbete hos individer med NPF, exempelvis kognitiva nedsättningar, dålig självkänsla, svårigheter att strukturera sitt arbete och sätta gränser när de har behov av återhämtning. Detta begränsar individen och enligt Socialstyrelsen (2011, 1–3) har individer med funktionsnedsättningar sämre liv, låg utbildning och sämre ekonomiska förutsättningar som beror på att de ofta har stödåtgärder från offentliga verksamheter. I jämförelse med ovanstående studie tolkar vi att det hinder för arbete som framkom i vår undersökning kan leda till att individer med NPF kan få sämre liv och begränsad ekonomi. Vi anser det också som att individerna behöver får bättre förutsättningar till att klara sina

40

studier och kunna komma vidare till högre utbildning, samt genom det ha större möjligheter till arbete. Vår undersökning visade även att hinder för arbete kan vara arbetsförmågebedömning, fåtal stödinsatser och ej anpassad arbetsmiljö, samt arbetsgivares och handledares okunskap, oförståelse och rädslor för individens funktionsnedsättningar. Rädslor hos arbetsgivare är också något som Flyckt (2019, 57) uttrycker att de är rädda för att ge individer med psykisk funktionsnedsättning anställning. Vid jämförelse av vår undersökning och ovanstående studie förstår vi det som att arbetsgivares rädslor för individernas funktionsnedsättning kan bli hinder för anställning.

6.2. Metoddiskussion

I studien använde vi en kvalitativ metod och utförde intervjuer med olika vägledningsprofessioner. Vi ansåg att metoden passade då vi utgick från problemformuleringen. Om vi istället haft en annan utgångspunkt av vårt problem, exempelvis om vi frågat hur många individer med NPF som går vidare till studier eller arbete/sysselsättning, hade vi kunnat använda en kvantitativ metod. Då hade vi kunnat skicka ut enkäter till fler professioner och sparat tid som det tar med intervjuer. Undersökningen kunde blivit bredare med fler svar på frågorna, men blivit begränsad i informationen, då vi inte fått någon möjlighet att ställa följdfrågor.

I början av problemformuleringen var vi intresserade av att undersöka vilka möjligheter och hinder individer med funktionsnedsättningar har i övergången. Vi funderade på om vi skulle intervjua individerna eller de professioner som kommer i kontakt med dem i övergången. Vi bestämde oss för att intervjua de professionella och intresserade oss för deras upplevelser av vägledning och samverkan, samt möjligheter och hinder i övergången för individerna. Vi såg också ett behov av att begränsa oss så inte alla individer med funktionsnedsättningar innefattas av undersökningen. Vi valde därför att enbart rikta våra undersökningsfrågor till att handla om individer med NPF. I undersökningen utförde vi fyra intervjuer var, vilket kan påverka validiteten av eftersom enbart en av oss tolkade det som uttrycktes under varje

41

intervju. Reliabiliteten kan också ha påverkats av intervjueffekten (Larsen 2014, 27, 81), om intervjupersonerna influerades av oss som utförde intervjuerna eller av kontexten.

6.3. Teoridiskussion

I användningen av teorin Careership med begrepp (Hodkinson & Spark 1997; Broady 1991) kan vi se att den tillförde olika aspekter av hur de professionella upplever vägledningen och samverkan samt identifierade möjligheter och hinder för individer med NPF. Teorin utgår från ett individperspektiv och vår undersökning utgår från vägledarnas upplevelser av individens möjligheter och hinder i vägledning och samverkan.

Begreppet habitus syftar på hela individen och vi har använt det för att förstå individen ur intervjupersonernas perspektiv. I undersökningen får vi inte veta hur individen upplever sitt habitus, vilket ger oss en begränsning i analysen. Vi kunde även ha använt begreppet för att diskutera intervjupersonernas habitus och kunde då fått en annan synvinkel i analysen. När vi använde begreppet fält och tillhörande spelare med makt eller resurser, framkommer att det kan finnas obalans i relationen, samt att intervjupersonerna såg det som viktigt att skapa relation. Begreppet brytpunkt som vi använde istället för övergång gav oss ett bredare angreppssätt, då det blev tydligare att flera faktorer kan påverka i brytpunkten. Vi ser att begreppet fält kunde ha vidareutvecklas till utbildningsfält och arbetsfält samt eventuellt vägledningsfält. Vi kunde även ha valt en teori som utgår från vägledarens perspektiv, som kunde gett oss ett annorlunda angreppssätt.