Syftet med den här studien var att undersöka hur pedagogerna kan arbeta och bemöta barn med utagerande beteende. Min första frågeställning som jag har valt att utgå från är att ta reda på vilken syn pedagogerna har på utagerande barn. Pedagogerna anser att barn med utagerade beteende är de barn som slåss, bits, kastar saker och säger emot vuxna och barn. Bakomliggande orsaker till utagerande kan vara enligt informanterna t.ex. hemförhållandet, förskolans lokaler, koncentrationssvårigheter, även barn med liknande utagerande beteende kan påverka.
När det gäller bemötandet i det pedagogiska arbetet med utagerande barn som min andra frågeställning i denna studie handlar om, anser pedagogerna att det finns flera moment som har betydelse i arbetet med dessa barn. De ansåg att en relation har sitt värde i arbetet och skapas när man behandlar utagerande barn med respekt för deras reaktioner, lyssnar och intresserar sig för det barnet gillar, litar på dem, visa förståelse för deras svårigheter, uppmuntra och bekräfta, även gränser skapar trygghet för alla barn i gruppen. Grupperingen av utagerande kan även underlätta hanteringen av utagerande beteende i gruppen. När det gäller vilken grupp som är lämplig för utagerande barn tycker pedagogerna olika, men samtliga pedagoger sade att de inte kan hantera utagerande beteende i en stor grupp med cirka 20 barn.
Den tredje forskningsfrågan handlar om vilka stöd som finns i arbetslaget för att hantera stressiga situationer och utagerande beteende i arbetet.Resultaten visar att arbetslaget har stor betydelse i arbetet, t.ex. för att de har kunskaper om hur utagerande barn reagerar vid olika aktiviteter och alltid har en extra plan för hur man bör förhålla sig när ett utagerande barn stör andra barn i gruppen med olika beteenden. Dock räcker detta stöd i arbetslaget inte alltid för arbetet med utagerande barn utan det finns behov av extra stöd för arbetslaget.
Studiens sista frågeställning handlar om inkludering av utagerande barn i olika aktiviteter. Resultaten visar att det anses omöjligt för flesta pedagoger att inkludera dessa barn på grund av att de utagerande barnen inte klarar av att sitta länge i en aktivitet, de inte förstår allt och att de ibland kan rymma när man åka på utflykt eller till en lekplats. De pedagogerna som tycker att de kan inkludera utagerande barn i förskolans olika aktiviteter ställer även krav för inkludering för vissa aktiviteter som t.ex. att åka på utflykt. Pedagogerna tycker att de behöver ha en extra personal när man planerar en utflykt så att även om barnet rymmer, finns det personal som har extra koll på barnet.
37
5 Diskussion
I min undersökning har jag påträffat några dilemman som väckte några frågor såsom: Är det verkligen så att alla barn får det stöd som de behöver? Vad säger förskolans styrdokument om det pedagogiska ansvaret? Enligt förskolans läroplan (Lpfö 98, reviderad 2010: 6) är alla som arbetar inom förskoleverksamhet ansvariga för att barnen utvecklas. Det är viktigt att ge barnen stöd, bygga upp deras självförtroende samt att uppmuntra och stimulera deras nyfikenhet och intressen. Förskolan har även ansvar för att erbjuda barnen en trygg miljö som utmanar och lockar till lek. Dessutom ska varje barn få sina behov respekterade (Läroplan för förskolan, Lpfö 98, reviderad 2010: 6). Utifrån detta bör förskolans verksamhet vara anpassad för varje barn och det bör finnas möjlighet att kunna ta hand om dem alla. Enligt Ahlén (2011) behöver barn med svårigheter pedagoger som uppmuntrar och bekräftar dem, eftersom uppmuntran och bekräftelse skapar ett lustfyllt lärande. Dessa barn behöver också struktur, då strukturer anses underlätta deras lärande och ge dem möjlighet att delta. Delaktighet har stor roll i barns lärande och ger barnen en chans att vara med andra barn i en inkluderande miljö (Ahlén, 2011: 113).
Resultaten visar att pedagogerna verkar vara medvetna om hur de bör jobba med utagerande barn men de har olika syn på utagerande barn. Det som oftast dyker upp i pedagogernas resonemang är att de utvärderar utagerande barn utifrån de normer och regler som finns i förskolan. De anser att de utagerande barnen är problematiska när de inte följer sociala ordningar i förskolan.
Pedagogerna normaliserar och kategoriserar barnen utifrån ett tankesätt om hur ett ”normalt” barn ska vara. Det normala barnet enligt pedagogernas uttalande är barn som tycker om att rita, lyssna på musik, spelar spel och följer rutiner och regler. Utagerande barn som inte tycker om dessa aktiviteter och inte följer sociala ordningar stämplas som opassande i gruppen.
Pedagogerna nämnde även många orsaker som kan ligga bakom utagerande beteende. Men trots alla nämnda orsaker så tycker en pedagog att det är svårt att ange en enda specifik orsak. Pedagogen säger: ”vi försöker så gott vi kan här, orsakerna vet vi inte riktigt”(pedagog A). Med detta påstående tycker jag att det fokuseras på att stödja barnen mer än det fokuseras på bakomliggande orsaker till deras beteende.
Det är inte enbart denna pedagog som vill stödja utagerande barn utan jag har upplevt att de andra pedagogerna också vill göra det bästa de kan för dessa barn. Ett dilemma är att de samtidigt hävdar att de har svårigheter med utagerande barn eftersom några pedagoger inte följer arbetslagets planering utan istället gör det de själva tror passar till utagerande barn. När
38
dessa pedagoger inte förhåller sig till planeringen blir det svårt för andra pedagoger i arbetslaget att hantera de utagerande barnen. Det blir också svårt för de utagerande barnen att veta var gränsen går när de dagligen möter pedagogernas olika metoder.
Ett annat dilemma är att några pedagoger tyckte att de inte får tillräckligt stöd i arbetet. Enligt några pedagoger saknas det t.ex. en specialpedagog som är placerad på förskolan och som kontinuerligt kan ge råd till pedagogerna om hur man hanterar utagerande beteenden. Pedagogerna tycker att de hela tiden provar olika sätt för att hantera dessa beteenden och är inte nöjda med det stöd som de får t.ex. genom handledningen. De menar att psykologen eller specialpedagogen som då leder dem inte har översikt över hur verkligheten ser ut utan borde komma in i verksamheten och observera hur pedagogerna arbetar med utagerande barn. Därefter skulle de kunna peka på vilka situationer som skapar tryggheter för dessa barn. Att bara ge tips och råd utan att se verkligheten utvecklar inte pedagogernas arbete med barnen. Personligen tycker jag att det är viktigt att pedagogerna får tillräckligt med stöd i arbetet eftersom det annars drabbar både pedagogerna och barnen.
I studien har endast två av fem pedagoger viljan att inkludera alla utagerande barn i förskolans olika aktiviteter. Utifrån detta resultat verkar det som att starka sociala ordningar i förskolan också utgör en ram för inkludering av utagerande barn och ställer även stora krav på hur och när dessa barn får vara med alla andra barn i olika aktiviteter. Barn med utagerande beteenden har dock inte valt detta beteende, utan det är ett resultat av många faktorer som barnen inte kan styra över eller påverka. Förskollärarnas uppdrag är att stödja barnen i deras utveckling därför tycker jag att pedagogerna bör inkludera de utagerande barnen så mycket som möjligt i alla aktiviteter.
5.1 Metoddiskussion
De kvalitativa intervjuerna bidrog till att skapa förståelse för pedagogernas upplevelser med utagerande barn, men eftersom undersökningen baseras på en mindre grupp är det inte säkert att resultaten kan generaliseras. Pedagogerna i undersökningen representerar det pedagogiska arbetet på en förskola och om den här undersökningen har genomförts i en annan förskola hade resultatet kanske blivit annorlunda. Samtidigt kan det vara så att pedagogerna på den undersökta förskolan ger en övergripande bild av hur arbetet med utagerande barn ser ut i praktiken.
39
En del av undersökningsmetoden var att intervjua pedagogerna var för sig. Detta var givande. Hade jag intervjuat flera pedagoger på samma gång hade nog några pedagoger inte kunnat uttrycka sig på det sättet de gjorde i den individuella intervjun eftersom det var några pedagoger som är tystlåtna. Oftast kan det bli att de som är pratsamma lätt tar över de som är tystlåtna. En kritik mot min teknik under intervjuerna är att jag förlorade kroppsspråket och mimiker när jag antecknade under intervjuerna, trots att jag har använt mig av diktafon. Jag anser nu att det hade varit bättre om jag istället fokuserat på de pedagoger som jag intervjuade. Jag skulle även kunna kritisera mig själv under intervjuerna. Jag hade liten erfarenhet om hur man genomförde en intervju trots att jag har läst om hur man ska göra. Men det är en sak när man planerar hur man ska utföra en intervju och en annan sak när man utför intervjun. Nervositeten är något svårt att bli av med men jag tycker ändå har jag fått bra material av de fem intervjuerna.
5.2 Förslag till fortsatt forskning
Jag rekommenderar att undersöka hur mycket leken kan påverka barns utagerande beteende och hur pedagogerna kan använda leken för att hantera detta beteende. Lind (1995:91) menar att barn får i leken träna socialt, bearbeta och leva deras tidigare upplevelser såväl rädsla skaffa nya erfarenheter och utveckla sin självkänsla. Jag tycker att leken är ett viktigt redskap i det pedagogiska arbetet med utagerande barn eftersom att den ger tillfällen till att skapa sociala samspel mellan både pedagoger och barn.
Jag kan även rekommendera att genomföra denna studie med hjälp av både intervjuer och observation. Att jämföra pedagogers uttalande i intervjuerna med observationer av verkligheten i praktiken hade varit intressant i en undersökning.
40
Referenser
Ahlén, Fredrik (2011). Stå upp, stå ut, stå kvar: lärande, specialpedagogik och förändringsarbete. Stockholm: Norstedt.
Bryman, Alan (2002). Samhällsvetenskapliga metoder. 1. uppl. Malmö: Liber ekonomi. Eresund, Pia & Wrangsjö, Björn (2008). Att förstå, bemöta och behandla bråkiga barn. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Fahrman, Monica (1991). Utvecklingspsykologi för förskolan. Lund: Studentlitteratur.
Folkman, Marie-Louise (1998). Utagerande och inåtvända barn: det pedagogiska samspelets möjligheter i förskolan. 1. uppl. Stockholm: Runa.
Johannessen, Eva (1997). Barn med socio-emotionella problem. Lund: Studentlitteratur. Lind, Lene (1995). Närhet, känslor, utveckling: om samspel pedagoger - barn- föräldrar. 1. uppl. Stockholm: Liber utbildning.
Markström, Ann-Marie (2007). Att förstå förskolan: vardagslivets institutionella ansikten. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Olsson, Britt-Inger & Olsson, Kurt (2013). Att se möjligheter i svårigheter: barn och ungdomar med koncentrationssvårigheter. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Persson, Bengt (2008). Elevers olikheter och specialpedagogisk kunskap. 2.,[rev.] uppl. Stockholm: Liber.
Trost, Jan (1997). Kvalitativa intervjuer. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur.
Wiking, Barbro (1991). Bråkiga barn: praktisk psykologi för pedagoger i förskola och skola. 1. uppl. Solna: Almqvist & Wiksell.
Elektroniska källor
Läroplanen för förskolan 98, reviderad 2010. Tillgängligt på internet:
http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442. Hämtad (2014-07-10)
41
Vetenskapsrådet. (1990). Forskningsetiska principer inom humanistisk samhällsvetenskaplig forskning http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf. Hämtad (2014-08-12)