I kommande kapitel kommer vi att sammanfatta vårt resultat från analysen, ”säcken knyts ihop” och de viktigaste slutsatserna av uppsatsen kommer att redogöras.
Enligt Pramling Samuelsson och Sheridan (2003) har förskolan, sedan länge, framförallt fokuserat på pedagogiken, det vill säga förhållningssättet till barn, medan skolan fokuserat mer på ämnen och ren ämneskunskap. Om barns inflytande ska få en reell betydelse och mening så är det i brytningspunkten mellan dessa två läroplaner som det måste ske en förändring. Om det istället stannar vid enbart förskolans läroplan så blir inflytande enbart ett värde utan att nå fram till inflytande som pedagogik. Lärande kräver delaktighet, inflytande och engagemang. Med andra ord, pedagogik och ämnesinnehåll måste utgöra en oskiljaktig helhet där barns inflytande är en viktig grundsten (Pramling Samuelsson & Sheridan, 2003:73ff).
I läroplanen för förskolan (Lpfö98/10) poängteras vikten av att ge barn möjlighet till ett reellt inflytande på verksamheten samt barns delaktighet i förskolans dokumentation.
Arbetslaget ska ge barn möjlighet att utveckla sin förmåga att kommunicera, dokumentera och förmedla upplevelser, erfarenheter, idéer och tankegångar med hjälp av ord, konkret material och bild samt estetiska och andra uttrycksformer (Lpfö98/10:11).
En metod för att närma sig ovanstående mål kan vara att låta barnen själva fotografera sin verksamhet och sedan använda detta som grund i den pedagogiska planeringen. Att låta barnen stå för arbetet med dokumentationen, genom exempelvis sina fotografier, tas arbetet kring dokumentation ett steg framåt och även i riktning mot läroplanens berörda mål. Genom att använda digitalkameror till barnens dokumentation skapas möjligheten för alla att känna delaktighet och gemenskap, även de som inte ännu har ett utvecklat språk. Bilden kan förmedla känslor och intryck utan att det krävs ord (Åberg & Lenz Taguchi, 2007:20f; Claesdotter, 2007-06-08).
Ett viktigt pedagogiskt redskap i förskolan är just dokumentation och det är en arbetsmetod där både pedagoger och barn bör vara delaktiga för att skapa en helhet i verksamheten. Ett bra verktyg i arbetet med dokumentation, för att skapa en förståelse för barnens tankar, känslor och intressen, kan vara att använda sig av digitala kameror. (Åberg & Lenz Taguchi, 2007:20ff; Claesdotter, 2007-06-08).
Många av de fotografier som utgör grunden för denna studie öppnar upp möjligheter till ett ökat inflytande för barnen i förskolan om pedagogerna tar in och använder sig av dokumentationen i verksamhetens planering. Genom dessa fotografier blir barnens inflytande konkret då de synliggör barnens intressen och idéer.
En stor utmaning för pedagoger kan vara att utgå från barns perspektiv och utgångspunkt i grundtanken om det kompetenta barnet eftersom det kan medför nya tankar och nya sätt att agera som pedagog i förskolan. Att utgå från det kompetenta barnet innebär att barnen måste göras till medkonstruktörer av verksamheten och vara delaktiga i de beslut som gäller deras vardag. (Arnér & Tellgren, 2006:32ff, 39ff). I läroplanen för förskolan står det följande:
Förskolan ska sträva efter att varje barn utvecklar sin förmåga att uttrycka sina tankar och åsikter och därmed får möjlighet att påverka sin situation /…/ utvecklar sin förmåga att förstå och handla efter demokratiska principer genom att få delta i olika former av samarbete och beslutsfattande (Lpfö98/10:12)
I förskolans läroplan poängteras vikten av att ge barnen möjlighet till att utforma sin vardag samt vara medkonstruktörer i sin egen kunskapsutveckling och läroprocess. Hur kan barn ges möjligheten att vara delaktiga om inte pedagogerna utgår från deras synvinkel, det vill säga ett barns perspektiv? Fotografierna som barnen i vår studie tog då de dokumenterade sin vardag visade tydligt deras tankar och intressen. De visade också hur barnen upplevde sin förskola och vad som dagligen inträffade i verksamheten.
Efter maten går vi ut. Det är det bästa jag vet. När vi leker tjuv och polis. På kullen! Det är det bästa på hela dan. (Pojke 4år. Utdrag ur gruppintervju 2012-05-22)
Jag tycker det är bra när vi inte är så många här inne. Man får bara vara tre för det kan man se på gubben på skylten men det är lättare att titta i bok när det inte är så många. Det är mysigt med alla kuddarna.
(Flicka 5år. Utdrag ur gruppintervju 2012-05-22)
Det krävs att pedagogerna kan och vill sätta sig in i barns egna perspektiv för att kunna tolka barnens fotografier och deras tankesätt. Citaten ovan visar på hur barnen upplever sin verksamhet och sin vardag. Kuddrummet är mysigt, en lugn plats där det finns utrymme för att titta i böcker och koppla av och i utemiljön, på gården, är det kullen och tjuv och polis som är en av favoritlekarna hos dessa barn. Hur skulle pedagogerna få denna värdefulla information om de inte väljer att involvera barnen i verksamhetens
Ett annat exempel är en spricka i träet på klätterställningen på baksidan. Detta kan intressera barn men kanske något som pedagogerna inte lägger märke till överhuvudtaget. Om enbart pedagogerna dokumenterat så hade kanske inte sprickan uppmärksammats men då barnen fotograferar den och samtalar kring det kan det leda till många nyfikna diskussioner och tankar att bygga vidare på. Barns intressen och tankar som visas i deras fotografier skulle kunna användas i den pedagogiska planeringen för att ge barnen en möjlighet till inflytande över sin vardag. Genom att ständigt lägga fokus på det som intresserar barnen här och nu och bygga grunden i planeringen utefter det är ett steg i rätt riktning för att ge barn möjlighet till ett ökat inflytande. Barnens intressen och tankar visas i deras egen dokumentation, pedagogerna måste bara ta sig tid att verkligen sätta sig in i barnens perspektiv och deras livsvärld. Pedagogerna bör ständigt utmana och ifrågasätta sin roll för att fortsätta utvecklas och denna form av dokumentation kan vara ett sätt att utmanas och få nya perspektiv. En viktig tanke att ha med sig och en problematisk del i arbetet kring dokumentation kan vara att det skapas maktpositioner mellan den som dokumenterar och den som blir dokumenterad, det vill säga att den som dokumenterar har makt över den som blir dokumenterad. Barn har oftast inte heller den valmöjlighet som vid andra
forskningssammanhang, det vill säga att de själva inte får bestämma om de vill vara delaktiga i den dokumentation som görs eller inte (Lindgren & Sparrman, 2003:59f). I verksamheten på förskolan har det länge varit pedagogerna som själva dokumenterat, det vill säga det är de som bestämt vad som ska dokumenteras, visas upp och hur vardagen ska planeras samt utformas, men vill alla barn bli dokumenterade? Borde inte det även gälla valmöjligheten till dokumentation? Genom att låta barnen själva vara skaparna i förskolans dokumentation så kan risken för maktpositioner minskas då barnen själva är med och skapar. Barnen blir då både betraktare och betraktade, vilket innebär att det skapas en jämnare maktnivå mellan barn och pedagoger. Att låta barnen själva dokumentera skapar möjligheten till ett reellt inflytande och en valfrihet att enbart dokumentera det de själva tycker är viktigt att belysa (Svenning, 2011:69ff).