I resultatet framkommer olika beskrivningar av barns utomhuslek i förskolan. Hur, vad och när barn leker utomhus samt vilka som tar initiativ till lekarna finns det både liknande och skilda uppfattningar om. Informanterna beskriver barns utomhusvistelse som präglad av barns lek men även att utomhusvistelsen tas till som verktyg när barn har ett stort rörelsebehov, som en plats där barn kan springa av sig. Barns utomhuslek beskrivs ta olika uttryck utifrån vilken ålder barn befinner sig i samt vilken typ av plats de leker på, om det exempelvis är i skogen eller på förskolegården. Det uttrycks att alla barn ses som olika vilket också innebär olika typer av lekar beroende på vilket eller vilka barn det är som leker.
I resultatet betonas den fria leken, där barns egna initiativ, fantasi och intressen styr, vara den mest framträdande. Det framkommer även två olika typer av lekar som innefattas i den fria leken utomhus. Antingen leker barn fartfyllda lekar som inbegriper action och spring, eller utforskande lekar som är mer fysiskt stillsamma. Det framträder även olika attityder gentemot dessa lekar, där arbetslaget ofta styr in barnen mot de fysiskt stillsamma lekarna.
I resultatet beskrivs även barns fria lek utomhus som initierad av barnen själva, att det är de som styr över lekens innehåll och riktning. Det händer dock ofta att både förskollärare och barnskötare i arbetslaget kliver in i barns pågående utomhuslek, antingen för att styra upp, eller för att de blivit inbjudna av barnen att delta. Det händer även att vuxna i arbetslaget tar initiativ till en ny lek, antingen för att styra upp barns pågående lek, möjliggöra för barns lärande genom lek eller för att aktivera rastlösa barn. Det som framkommer i resultatet är som tidigare nämnt en beskrivning av barns utomhuslek som
präglad av barns självinitierade fria lek, men att arbetslaget ofta kliver in i eller startar nya lekar av olika anledningar, mestadels när de anser att barns lekar ballar ur eller inte fungerar enligt dem. Något som tydligt framträder är att den vuxeninitierade leken inte behöver garantera de vuxnas fortsatta deltagande, inte heller att barn fortsätter leka de lekar som de vuxna startat.
När arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek framträder i stora drag fyra olika förhållningssätt. Det första förhållningssättet innebär att arbetslaget har fokus på lekens utveckling när de deltar i barns utomhuslek. När arbetslaget har fokus på lekens utveckling framkommer det att vissa lekar upplevs lättare att delta i än andra. De lätta lekarna har ett stort fokus på en gemensam aktivitet såsom hoppa hopprep, ta hand om hästar och laga mat, även regel- och idrottslekar upplevs som lätta att delta i. I dessa lekar kan de vuxna i arbetslaget inta olika roller, såsom lekledare eller medlekare som i sin tur kan påverka hur barnen ser på deras deltagande. De lekar som upplevs svårare att delta i är ofta rollekar som präglas av barns fantasi. Det uttrycks att vuxna till viss del saknar fantasi och att det kan påverka svårigheten i att delta i dessa lekar. Det framkommer även att det krävs av de vuxna att de förstår barns perspektiv för att sedan kunna delta och bidra till lekens utveckling. Något som kan underlätta deltagandet, menar informanterna, är att tillföra material som kan bidra till och utveckla leken. Det andra förhållningssättet innebär att arbetslaget har fokus på barns lärande när de deltar i barns utomhuslek. Antingen anses det att de vuxna i arbetslaget som deltar måste vara aktiva i barns redan pågående lek för att spontant kunna möjliggöra ett lärande. Leken anses även kunna användas som ett verktyg för att på ett lekfullt sätt möjliggöra barns lärande utomhus i förskolan. Det uttrycks vara en utmaning att ha fokus på lärande när de deltar i barns utomhuslek, eftersom det då krävs faktakunskaper av dem. Det tredje förhållningssättet innebär att arbetslaget har fokus på barns behov och önskemål när de deltar i barns utomhuslek. Informanterna beskriver att barn ibland har en önskan eller behov av att vuxna ska vara närvarande och deltagande i deras lek. De informanter som arbetar med de äldre barnen har erfarenhet av att barn inte alltid önskar eller är i behov av vuxnas närvaro. Informanterna beskriver en förmåga hos vuxna som innebär att kunna läsa av barns signaler, för att sedan kunna ta beslut om de ska närvara och delta i barns lek eller inte. Det fjärde förhållningssättet innebär att arbetslaget väljer att observera och avstå från barns utomhuslek av olika anledningar. Ibland prioriterar arbetslaget andra nödvändiga arbetsuppgifter framför deltagandet. I vissa fall kan det handla om att vuxna i arbetslaget intar en observerande roll för att antingen ha överblick över en stor mängd barn utomhus eller skapa sig en inblick i barns lek. En observerande roll intas även när de vuxna inte vill störa barns lek.
8 Diskussion
Syftet med studien är att undersöka hur arbetslaget i förskolan resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek. De två frågeställningarna, som riktar fokus på hur arbetslaget beskriver barns utomhuslek samt hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek, har besvarats genom intervjuer med förskollärare och barnskötare ur olika arbetslag i förskolan. Deras uttalanden utgör det resultat som i detta kapitel kommer diskuteras utifrån den bakgrund och tidigare forskning som presenteras i kapitel fyra och fem.
8.1 Hur arbetslaget beskriver barns utomhuslek
Fri lek, springa fritt, fantasi, barn som styr, är några av de ord som förskollärarna och
barnskötarna i denna studie använder för att beskriva barns utomhuslek i förskolan. Av empirin går det att utläsa att det läggs stor tyngd vid den fria leken när barn leker utomhus. Vad fri lek innebär beskrivs av informanterna på olika sätt men utifrån deras utsagor kan det utläsas att den fria leken präglas av barns fria spelrum. Informanternas utsagor överensstämmer med Engdahl och Ärlemalm-Hagsérs (2015) beskrivning av utomhusleken som de menar förknippas med barns fria och självinitierade lek. Informanterna menar att barnen utomhus både fysiskt kan röra sig som de själva önskar och vill på stora ytor samt att lekarna styrs av deras egna idéer och fantasier. Två av informanterna menar även att barn utomhus ges möjlighet att få utlopp för sitt stora rörelsebehov, några barn mer än andra. Utomhusvistelsen enligt dem behöver inte bara innebära lek utan även fungera som en plats där vissa barn kan springa av sig för att lugna ner och koncentrera sig. Detta resonemang påminner om perspektivet Nekane, Inaki, Alexander, Alexander (2016) lyfter i sin studie, där förskollärare anser att utomhusvistelsen är en plats där barn får springa av och trötta ut sig för att kunna prioritera inomhusaktiviteter. Informanterna i vår studie påpekar att barn utomhus inte begränsas på samma vis när de leker utomhus då det inte förekommer lika mycket regler och krav utomhus som inomhus. Detta resonemang kan tolkas bidra till barns fria spelrum som informanterna upplever att barn har utomhus. Likt informanternas resonemang om barns obegränsade utomhuslek så beskriver Eriksson Bergström (2013) att i de miljöer som inte präglas av vuxnas regler och ramar tenderar barn att organisera lekar utifrån sina egna tankar, idéer och regler. I empirin framkommer det som Eriksson Bergström (a.a.) lyfter, då en av informanterna uttrycker att barn ofta väljer den fria leken utomhus, och att det är där de får styra över lekens innehåll och utveckling. I den fria leken beskrivs barnen organisera lekar genom att de bestämmer vilka roller som ska finnas med, vilket lekmaterial som ska användas och vilka som ska delta. Det informanterna beskriver kan även kopplas till Lagerlöf, Wallerstedt och Kulttis (2019) begrepp barns aktörskap, som enligt dem konstrueras i sociala sammanhang där förskolläraren har en central roll när det gäller att bidra till barns utveckling av sitt eget aktörskap. Informanterna i vår studie betonar att barn ges möjlighet att styra över lekens innehåll och utveckling utomhus, vilket skulle kunna kopplas till vuxnas förmåga att främja barns aktörskap.
Det framkommer även ur empirin att barnen ägnar sig åt två olika typer av lekar utomhus, antingen fartfyllda lekar som kännetecknas av action och spring eller kreativa lekar som består av stillsamhet och utforskande. Denna typ av uppdelning som framkommer i empirin har likheter med vidlyftiga och sinnliga lekar som Grahn (2007) beskriver. Vidlyftiga och fartfyllda lekar kan tolkas ha liknande egenskaper, likaså är det med sinnliga och kreativa lekar. Vidlyftiga lekar beskrivs ha en mer ohämmad och kaotisk karaktär medan de sinnliga lekarna styrs av barns sinnesintryck som uppmuntrar till utforskande. De fartfyllda lekarna har informanterna dock lättare att ge exempel på och beskriva, de kreativa lekarna beskrivs som motsatsen men få exempel lyfts. I empirin framkommer det att flera informanter försöker styra bort barn från fartfyllda lekar för att möjliggöra mer lugnare och kreativa lekar. Till skillnad från Grahn (a.a) som beskriver vidlyftiga och sinnliga lekar som ingår i ett ständigt växelspel, så kan det tolkas utifrån informanternas utsagor att fartfyllda och kreativa lekar ofta skiljs åt. Mårtensson (2013) beskriver att barn i utomhusleken har ett stort handlingsutrymme och att de själva styr och skapar sina egna ramar för leken. Detta är något som informanterna stämmer in på när de beskriver barns fria spelrum i utomhusleken. Dock framkommer det även ur empirin att arbetslaget samtidigt styr barns utomhuslek på olika sätt. Antingen, som tidigare nämnt, när de styr bort barn från fartfyllda lekar som anses balla ur, eller när de
vill rikta barns uppmärksamhet mot något. Johansson (2019) anser att utomhusmiljön är ett frirum där barns handlingsutrymme är större och där barn får skapa sin egen ordning och använda sin kreativitet. Hon menar även att barn utomhus inte styrs in i specifika aktiviteter i samma mån som de gör inomhus. I empirin synliggörs ett liknande resonemang där barn anses ha ett större spelrum utomhus, dock kan det ifrågasättas om det verkligen är ett frirum i avséendet att de vuxna inte styr in barn i olika aktiviteter utomhus. Detta med bakgrund av att informanterna vid ett flertal tillfällen uttrycker att de styr bort barn från vissa lekar och eller styr in dem i andra, genom att exempelvis plocka bort leksaker och material.
Vad barns fria utomhuslek innebär utifrån informanternas berättelser kan tolkas som komplex då de å ena sidan beskriver den som helt styrd av barnen men å andra sidan till viss del påverkad och styrd av vuxna. Utifrån empirin råder det inga tvivel om att arbetslaget på olika sätt närvarar i och runt barns utomhuslek och att deras närvaro i sin tur påverkar leken. I nästa avsnitt diskuteras vidare hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek.
8.2 Hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns
utomhuslek
Något som tydligt framträder ur empirin är att barns utomhuslek präglas av barns självinitierade lek men att arbetslaget ofta kliver in i eller startar nya lekar av olika anledningar. När arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek framkommer det att vissa lekar upplevs lättare att delta i än andra. De lättare lekarna har ett fokus på en gemensam aktivitet med tydliga ramar som de vuxna har erfarenhet av, exempelvis hoppa hopprep, laga mat eller ta hand om hästar i stallet. En av informanterna beskriver hur hon deltar när barnen leker att de tar hand om hästar i stallet. Hon berättar att hon ställer frågor som handlar om det barnen gör och att hon använder samma deltagar-strategi när de leker andra lekar. Hon noterar att hon kan vidga barns fantasi genom att ställa dessa frågor och på så sätt bidra till barns utomhuslek. Hennes deltagar-strategi påminner om Jonsson och Thulins (2019) teori. De menar att barns olika frågor i lek ställs med olika syften och har olika fokus. I vår studie kan vi applicera denna teoretiska kunskap på vuxnas frågor i barns lek. Det informanten berättar påminner om frågor som ställs i leken som enligt Jonsson och Thulin (a.a) har funktionen att bevara lekens dramaturgi. Det ställs även frågor om leken där fokus ligger på att bevara det gemensamma lekprojektet exempelvis: Ska vi klappa dem? Ska vi mocka i stallet? Informanterna upplever det svårare att delta i lekar som färgas av barns fantasi vilket kan kopplas till Grahns (2007) beskrivning av barns utomhuslek som präglas av oförutsägbara riktningar och tvära kast. En tolkning kan vara att informanterna inte hänger med i lekens svängar och beskriver det därför som en svår lek. Denna tolkning stärks även i en av informanternas utsagor när hon berättar att vuxna inte har samma fantasi som barn och att det försvårar hennes deltagande i barns utomhuslek. I Skolforskningsinstitutets forskningsöversikt (2019) lyfts två olika aspekter på deltagande i barns lek; Att regissera och att delta. Att regissera innebär att arbetslaget planerar och eller arrangerar för lek genom miljö och materialval. Att delta innebär att arbetslaget guidar, närvarar, stöttar, utvecklar och medlar i leken. Dessa två aspekter liknar det informanterna ger uttryck för när de beskriver lätta och svåra lekar. När lekarna anses lätta så deltar de, men när lekarna upplevs svåra väljer de att regissera och bidra med konkret material. Att informanterna deltar i barns utomhuslek på olika sätt speglas i hur
Läroplanen för Förskolan (Skolverket 2018) beskriver att arbetslaget bör delta i barns
lekar på olika sätt, antingen i eller utanför leken. Även Pramling och Wallerstedt (2019) uttrycker att vuxna behöver delta i barns lek på ett varierat och flexibelt sätt. I vår studies
empiri framkommer det även att informanterna ibland intar en roll som lekledare i barns utomhuslek. I vissa fall sker det på informanternas initiativ men i andra fall utifrån barns önskemål. Med en roll som lekledare har informanterna ett fokus på att både vidga barns perspektiv i leken men även på att upprätthålla eller medla om lekregler och sociala regler. Knutsdotter Olofsson (2009) betonar att vuxnas stöttning och deltagande i barns lek kan bidra till ett upprätthållande av bland annat sociala regler.
Informanterna beskriver att deras roll som lekledare emellanåt upplevs som uppskattat av barnen men en av informanterna beskriver att hon ibland upplever sig själv styra barns lek på ett sådant sätt som begränsar barns utomhuslek. Utifrån empirin framkommer ett resonemang om att arbetslaget behöver förstå barns perspektiv för att sedan kunna delta och bidra till lekens utveckling. Om vuxna deltar i barns lek på detta vis, med fokus och förståelse för barns intentioner, menar Knutsdotter Olofsson (2009) att vuxnas deltagande i barns lek upplevs som positivt för barnen. Samtidigt beskriver alla informanter i studien på olika sätt hur de med olika syften styr barns lek utomhus. I empirin framkommer det att informanternas syften till styrning i lek handlar om att antingen styra upp en pågående lek som anses balla ur, aktivera rastlösa barn i lek eller möjliggöra barns lärande genom lek. Det blir tydligt att arbetslaget kan ta till olika metoder för att både styra barns lekar men även att de använder lek som ett verktyg för att styra barns handlande. Exempelvis kan arbetslaget styra barn bort från fartfyllda lekar som anses balla ur och in i mer kontrollerade lekar, vilket skulle kunna handla om en önskan att skapa en lugn lekmiljö. I Petersons (2020) studie synliggörs hur ett arbetslag tar till ett verktyg, som de kallar
valtavla, för att styra in barnen i olika lekar och aktiviteter. Arbetslagets intention i
studien är att valtavlan ska möjliggöra barns inflytande men istället styrs barnen in i planerade lekar och aktiviteter samt ett handlande som förväntas av dem. Arbetslagets intention med valtavlan är även att skapa en lugn lekmiljö i verksamheten. En skillnad mellan Petersons (a.a) och vår studie är att arbetslaget i hennes studie använder valtavlan som ett verktyg, medan informanterna i vår studie använder leken som verktyg.
Arbetslaget berättar att de använder leken som verktyg för att på ett lekfullt sätt möjliggöra barns lärande utomhus i förskolan. En informant i studien beskriver att motsatsen till barns fria utomhuslek är pedagogiskt styrda aktiviteter såsom undervisningsstunder. Hon menar att hon kan med leken som verktyg skapa målinriktade undervisningsstunder utomhus. Likt det informanten berättar menar Pramling och Wallerstedt (2019) att förskollärare kan använda barns lek som verktyg för att möjliggöra målinriktade processer i enlighet med förskolans läroplan. De lyfter vuxen-guidad lek där den vuxne har som intention att i leken bidra till barnets utveckling och lärande. De menar dock, till skillnad från informanten i vår studie, att undervisning och lek inte ska ses som åtskilda begrepp. De menar att undervisning i lek sker genom att förskollärare och barn är medskapare i aktiviteter och där undervisningen sker responsivt i samspelet mellan dem (a.a). Att undervisning ska ske responsivt är något som en annan informant i vår studie lyfter. Informanten menar att lärandet inte alltid behöver vara målinriktat utan att barns intresse också styr över lärprocessen och vad som ska läras. Hon menar även att lärandet ska ske på barns initiativ och att hon måste vara flexibel när hon deltar i barns utomhuslek där många spontana möjligheter för lärande helt plötsligt kan dyka upp. Det kan utifrån studien antingen anses att de vuxna i arbetslaget som deltar måste vara aktiva i barns redan pågående lek för att spontant kunna möjliggöra ett lärande. Det kan även anses att leken ska kunna användas som ett verktyg för att på ett lekfullt sätt möjliggöra barns lärande utomhus i förskolan. Dessa två skilda resonemang skulle kunna spegla dessa två informanters olika lekkompetens. Det kan vara så att deras beskrivningar om hur de deltar i barns utomhuslek skildrar deras olika förmåga att rikta barns
uppmärksamhet mot ett lärandeinnehåll i lek utan att underminera barns intentioner i leken. Den ena informanten har en stor respekt för barns intentioner i lek och därför anpassar hon sin undervisning utefter barns initiativ i utomhusleken. Den andra informanten prioriterar istället målinriktade processer och använder leken som verktyg för att fånga barns intresse. Förskollärares förmåga att rikta barns uppmärksamhet mot ett lärandeinnehåll i leken utan att gå i konflikt med barnens intentioner med leken eller lekens fortskridande har med vuxnas lekkompetens att göra menar Björklund och Palmér (2019). Att inneha lekkompetens innebär en förmåga att kunna föra leken framåt samtidigt som alla lek-deltagare känner engagemang och har inflytande över lekens innehåll och utveckling. Det krävs att förskolläraren har en följsamhet och är nyfiken på barns intressen och intentioner i leken, vilket en av informanterna i vår studie betonar som viktigt. Gällande vuxnas lekkompetens kommer Tatalović Vorkapić och Katić (2015) i sin studie fram till att förskollärarstudenter som vistas i förskolan tenderar att nästintill endast använda sig av didaktisk lek och att de inte har samma förmåga att leka med barnen på deras villkor, utifrån deras initiativ och intressen. Deras resultat i relation till denna studiens resultat visar på att det kan finnas utmaningar i att delta i barns utomhuslek. Detta kan dessutom styrkas av en informants utsaga då hon betonar barns fria utomhuslek som svårdefinierad, kanske blir det då lättare för den som anser det att ta till didaktisk lek.
Knutsdotter Olofsson (2009) framhåller vuxnas deltagande i barns lek och menar att vuxnas deltagande som gynnar barns intentioner med leken upplevs av barnen som positivt. Informanterna i vår studie beskriver att barn ibland har en önskan att vuxna ska vara närvarande och deltagande i deras lek men att de äldre barnen ofta signalerar att de