Självständigt arbete i förskollärarutbildningen
Att delta eller att inte delta
En kvalitativ studie om hur arbetslaget i förskolan resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek
Författare: Elin Carnhagen
& Tea Sjö Skårland
Handledare: Reza Arjmand Examinator: Kristina Holmberg
Termin: Ht 2020 Ämne: Didaktik Nivå: Grundläggande Kurskod: 2FL01E
Abstrakt
Studiens syfte är att undersöka hur arbetslaget i förskolan resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek. Denna kvalitativa studie grundar sig i två förskollärare och två barnskötares uttalanden. Genom semistrukturerade intervjuer undersöks hur arbetslaget beskriver barns utomhuslek samt hur de resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek i förskolan. Utifrån studiens resultat framkommer det att barns utomhuslek beskrivs som både fri i sin form samt styrd av olika faktorer, även att arbetslagets deltagande i barns utomhuslek tar olika uttryck och sker i olika grad.
English title
To Participate or Not to Participate: A Qualitative Study on How Preschool Workteam Reflects on its own Participation in Children's Outdoor Play
Nyckelord
barns utomhuslek, arbetslag, deltagande
Tack
Ett stort tack till alla som på ett eller annat sätt medverkat i och bidragit till vår studie. Vi vill tacka Gerd Ouchterlony för inspiration under kursen Utomhuspedagogik i förskolan, inspiration som legat till grund för studiens kunskapsintresse. Vi vill även rikta ett stort tack till vår handledare Reza Arjmand som med humor, rak hand och tydlighet stöttat oss under arbetets gång. Vi vill också tacka våra livskamrater Anton Mikaelson och Jon Sundström för all pepp och stöttning under hela vår utbildning. Slutligen vill vi tacka varandra för gott samarbete och för en fantastiskt rolig tid!
1 Inledning ____________________________________________________________ 1
2 Syfte och frågeställningar ______________________________________________ 2 2.1 Syfte
2.2 Frågeställningar ... 2
3 För studien viktiga begrepp ____________________________________________ 2 3.1 Arbetslaget ... 2
3.2 Utomhuslek ... 3
4 Bakgrund ___________________________________________________________ 3 4.1 Barns lek ... 3
4.2 Barns utomhuslek ... 3
4.3 Vuxnas deltagande i barns lek ... 4
5 Tidigare forskning ____________________________________________________ 4 5.1 Perspektiv på lek och vuxnas deltagande ... 5
5.2 Vuxnas lekkompetens ... 5
5.3 Utomhuslek ... 7
6 Metod ______________________________________________________________ 7 6.1 Val av metod ... 7
6.2 Fenomenologiskt perspektiv ... 8
6.3 Datainsamling ... 8
6.4 Urval ... 9
6.5 Begränsningar och avgränsningar ... 10
6.6 Genomförande ... 10
6.7 Bearbetning av data ... 11
6.8 Etiska överväganden ... 11
6.9 Metoddiskussion ... 11
7 Resultat ____________________________________________________________ 13 7.1 Hur arbetslagets beskriver barns utomhuslek ... 13
7.1.1 Hur utomhusleken beskrivs ... 13
7.1.2 Barns självinitierade lek ... 14
7.1.3 Vuxeninitierad lek ... 15
7.2 Hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek ... 16
7.2.1 Arbetslagets deltagande med fokus på lekens utveckling ... 17
7.2.2 Arbetslagets deltagande med fokus på barns lärande ... 18
7.2.3 Arbetslagets deltagande med fokus på barns behov och önskemål ... 20
7.2.4 Arbetslagets val att observera och avstå från lek... 20
7.3 Sammanfattning av resultat ... 22
8 Diskussion __________________________________________________________ 23 8.1 Hur arbetslaget beskriver barns utomhuslek ... 24
8.2 Hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek ... 25 9 Slutsatser och didaktiska reflektioner ___________________________________ 28 10 Referenser__________________________________________________________ 1
11 Bilagor_____________________________________________________________ 1 11.1 Missiv ... 1 11.2 Intervjufrågor ... 2
1 Inledning
Barn leker. När de leker ekar livets egen låt i deras lekar.
Gäll och yster eller dystert dov ljuder den så länge den får lov.
Allt de tror och vet om verkligheten gör de lek av. Det är märkligheten.
Vuxna tror att lek är tidsfördriv.
De har fel i detta. Lek är liv.
(Engdahl och Ärlemalm-Hagsér 2015, s. 145) Barn äger leken, där barn är sker även lek. Barns lek grundar sig i deras erfarenhets- och livsvärld men vi upplever att leken aldrig är fri. Den utgår från barns fantasi och erfarenheter men den begränsas av dess regler, den omgivna världen och dess inneboende faktorer. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) förklarar lekens komplexitet, den kan komma inifrån och bestå av lust, kreativitet och spänning. I leken ryms även samspel och kommunikation där barn får möjlighet att öva samt utveckla sina olika färdigheter (a.a).
Dock är den inte alltid rolig och utvecklande, den kan vara grym och utesluta vissa barn för att de kanske inte har de erfarenheter som leken kräver av dem (Nylander 2019).
Det finns även andra faktorer som både möjliggör och begränsar barns lek, två av dem är inomhus- och utomhusmiljön. Barns lek inomhus beskriver Johansson (2019) som mer begränsad av olika rums förväntningar på de barn som vistas där. Rum i förskolan är ofta stramt inramade där barn förväntas leka en specifik lek i ett specifikt rum, exempelvis bygga i byggrummet. Utomhusmiljön beskrivs som ett frirum i förskolan, där barn kan skapa sin egen ordning och vara mer kreativa. Förutsättningarna för lek är annorlunda utomhus menar Grahn (2007). Barns utomhuslek färgas av deras olika sinnesintryck på ett allt mer tydligt sätt än vad det gör inomhus. Barns lek utomhus tar ofta oförutsägbara riktningar och kan innebära tvära kast (a.a). Under våra genomförda verksamhetsförlagda utbildningar (vfu) har vi sett detta när barn i leken kan springa och jaga ett annat barn för att helt plötsligt stanna upp för att utforska något i naturen som fångar dess intresse.
Det är i denna lek utomhus med tvära kast som vi utifrån egna erfarenheter upplevt att arbetslaget, där förskollärare och barnskötare ingår, i förskolan deltar på ett varierat sätt.
Vissa vuxna i arbetslaget hänger med i lekens svängar, andra observerar en bit bort eller gör något helt annat, helt ointresserade av barns lek. Att vissa i arbetslaget väljer att avstå från att gå in i barns lek kan enligt Nylander (2019) ha en förklaring. Nylander menar att förskollärare avstår från att gå in i barns lekar för att de tror att deras deltagande kommer störa leken och att förskolläraren då istället intar en passiv roll. Att ha respekt för leken och förstå när man som vuxen bidrar eller stör barns lek är viktigt menar Margareta Öhman (Almegård 2019). Öhman menar att vuxna är gäster i barns lek och att vuxna kan bidra till lekens utveckling. Det är inte bara leken som är komplex i förskolan, utan även arbetslagets deltagande i barns lek. Det finns olika synsätt på hur vuxna förväntas delta i barns lek. Engdahl och Ärlemalm-Hagsér (2015) beskriver hur vuxna antingen tar avstånd från barns lek för att de inte vill styra och ställa, de ser det som att barn ska utveckla sina egna lekar utan vuxna. Utomhusvistelsen blir för de vuxna istället en tid för rast, kaffedrickande eller småprat med kollegor, deltagande i barns lek står däremot inte på agendan. Ett annat synsätt betonar istället att barns utomhuslek kräver närvarande vuxna som engagerar sig i det barn gör (a.a). Detta förstår vi innebär en aktiv närvaro som
handlar om att som vuxen själv delta eller att medvetet stå utanför och observera för att påverka lekens utveckling på ett sätt som gynnar barnen.
I ovanstående skrivning skildras flera olika synsätt på vuxnas deltagande i barns lek, både de utmaningar och svårigheter som finns men även nödvändigheten av en vuxens närvaro i leken. Arbetslagets deltagande i barns lek är något som Läroplanen för Förskolan (Skolverket 2018) betonar. Men hur mycket Läroplanen för Förskolan (a.a) än betonar hur viktigt deltagandet är, upplever vi både utifrån läst litteratur och forskning samt utifrån våra egna erfarenheter i förskolan att det finns tvetydigheter hur, var och när detta deltagandet ska ske. Arbetslagets förmåga att delta i barns utomhuslek på ett sätt som gynnar barnen är en förmåga som vi under våra genomförda vfu:er har sett variera. Under våra vfu:er har vi även noterat en avsaknad av arbetslagets deltagande i barns utomhuslek.
En undran om vad detta kan bero på har väckt en nyfikenhet som denna studies uppkomst grundar sig i. Vad händer med arbetslagets deltagande när barns lek sker utomhus i förskolan?
2 Syfte och frågeställningar
2.1 Syfte
Med bakgrund i det som lyfts i studiens inledning formulerades ett syfte som fokuserar på hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns lek utomhus.
Syftet med studien är att undersöka hur arbetslaget i förskolan resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek.
2.2 Frågeställningar
För att ta reda på hur arbetslaget i förskolan resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek fokuserar studiens frågeställningar bland annat på arbetslagets beskrivningar av barns utomhuslek. Detta för att deras beskrivningar av barns utomhuslek sedan kan ligga till grund för hur de resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek.
1. Hur beskriver arbetslaget barns utomhuslek?
2. Hur resonerar arbetslaget om sitt eget deltagande i barns utomhuslek?
3 För studien viktiga begrepp
Nedan förklaras för studien viktiga begrepp för att ge en förförståelse för studiens utgångspunkt.
3.1 Arbetslaget
Studiens syfte är att undersöka hur arbetslaget i förskolan resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek, därför är det viktigt att förklara begreppet; arbetslag, detta för att ge en förståelse varför just arbetslaget är intressant för studien. I arbetslaget i förskolan ingår vanligtvis förskollärare och barnskötare men i vissa fall även personal som saknar pedagogisk utbildning. I denna studie har fokus lagts på förskollärare och barnskötare. När arbetslaget används som begrepp i texten syftar det på förskollärare och barnskötare. Eftersom studien är intresserad av barns lek i förskolan valdes hela arbetslaget som undersökningsgrupp. Detta på grund av Läroplanen för Förskolans (Skolverket 2018) betoning på arbetslagets uppdrag, att främja och möjliggöra barns lek
i förskolan. Läroplanen för förskolan (a.a) beskriver ett förhållningssätt där alla som ingår i arbetslaget ska uppmuntra till barns lek, vara aktivt närvarande eller på annat sätt stödja barns lek.
3.2 Utomhuslek
I studien fokuseras arbetslagets deltagande i barns utomhuslek i förskolan. Med utomhuslek menas den lek som förekommer utomhus på förskolans gård men även den lek som sker vid utflykter på olika platser. Alltså all den lek som förekommer vid utomhusvistelsen inom förskolans utbildning.
4 Bakgrund
I det här kapitlet presenteras litteratur och skolverkspublikationer som är relevanta för studiens kunskapsintresse. Kapitlet tar upp områdena lek, utomhuslek och vuxnas deltagande i barns lek i förskolan vilket kan bringa en förförståelse i ämnet.
4.1 Barns lek
Leken betonas som en central del i förskolans utbildning (Skolverket 2018). I lek får barn möjlighet att bland annat utforska, samtala, skapa, reflektera och samspela med andra.
Lek är något som alla barn ska ges möjlighet till att delta i utifrån sina olika förmågor och förutsättningar (a.a). Gärdenfors (2009) betonar också leken, han beskriver den som livsnödvändig i människors liv och menar att leken är en träning av självkontrollen samt att det är i leken barn övar på att styra sitt tänkande. I lekvärlden provar barn olika strategier som de har användning för resten av livet. I leken lär sig barn att samspela med andra vilket är livsnödvändigt för oss människor. Leken ökar även barns självtillit och därför menar författaren att leken ska tas på djupaste allvar (a.a). Engdahl och Ärlemalm Hagsér (2015) markerar också lekens starka ställning i förskolan. De beskriver även leken som styrd av yttre faktorer, barns lek påverkas av och speglar de normer, värden, stereotyper, könsmönster och makthierarkier som finns i omgivningen.
4.2 Barns utomhuslek
Barn ska ges möjlighet att skifta mellan olika utmanande och stimulerande miljöer likväl utomhus som inomhus där lek och aktivitet främjas (Skolverket 2018). Vad är det då som skiljer utomhuslek från inomhuslek? Johansson (2019) betonar att det är stor skillnad på barns lek utomhus och inomhus. Inomhusleken är ofta mer krävande för barn där rum och saker inomhus styr in barnen i specifika aktiviteter. Barns handlingsutrymme är även mer begränsat inomhus än utomhus. Utomhusmiljön beskrivs som ett frirum där barns handlingsutrymme är större och där barn får skapa sin egen ordning och använda sin kreativitet. Lek utomhus möjliggör även för barn att gå in och ut ur lekar vid behov.
Inomhusmiljöer är mer begränsande när det gäller detta. Grahn (2007) urskiljer två egenskaper för lekar utomhus: sinnlighet och vidlyftighet. I sinnliga lekar använder barn sina sinnen på ett uppmärksamt sätt, det innebär att deras lukt, smak, känsel, syn, hörsel, balans och temperatur spontant påverkar och stimulerar deras lek. Vidlyftiga lekar möjliggörs utomhus eftersom barn kan ägna sig åt lekar av mer ohämmad och kaotisk karaktär. Det handlar om allt från lugna fantasilekar till lekar som innefattar klättring, spring, brottning och jagande. I dessa vidlyftiga lekar tenderar barn att släppa på sin egen kontroll för att låta omgivningen styra deras lek. Exempel på detta är när ett barn springer och kommer fram till en backe där farten ökar och inbjuder barnet till att helt plötsligt slänga sig ner på marken för att rulla ner. Sinnliga och vidlyftiga lekar sker inte var och
en för sig utan de ingår ständigt i ett växelspel. Detta kan innebära att ett barn som plockar och känner på blad plötsligt kan upptäcka en kompis i närheten som den börjar jaga glatt.
Engdahl och Ärlemalm Hagsér (2015) diskuterar också utomhusleken, att den ofta förknippas med barns fria lek, alltså den barninitierade leken. Det skrivs ofta ”fri lek” i förskolans planering för vad som ska ske utomhus på förskolan.
4.3 Vuxnas deltagande i barns lek
Begreppet fri lek i förskolans kontext uppfattas ofta som en lek som utesluter vuxna (Engdahl och Ärlemalm Hagsér 2015). Ett argument för denna uppfattning är att vuxna inte ska styra och ställa över barns lek, utan att barn ska få fritt handlingsutrymme i leken.
Fri lek handlar egentligen om barns frihet att själva styra över lekens innehåll och utformning. Om uppfattningen, att fri lek utesluter vuxna, får styra finns det risker för att de vuxna i förskolan intar ett tillbakadraget förhållningssätt. Det i sin tur resulterar ofta i att maktordningar i leken uppstår, vissa barn utesluter andra barn från sina lekar. Det finns också en risk för att könsstereotypa mönster samt mindre önskvärda normer och värden genomsyrar lekarna. Därav är det av stor vikt att de vuxna i arbetslaget på förskolan är närvarande i barns lekar för att förhindra detta (a.a). Dessutom beskriver Läroplanen för Förskolan (Skolverket 2018) att arbetslaget kan delta på olika och lämpliga sätt i barnens lekar, antingen i eller utanför leken. De vuxna kan uppmärksamma eventuella begränsningar i leken som kan hämma lekens utveckling och därmed upphäva dessa.
Även Knutsdotter Olofsson (2009) framhåller vuxnas deltagande i barns lek. Det noteras att få förskollärare intresserar sig för barns lek. Förskollärarna passar ofta på att göra något annat medan barn leker men de är snabbt där och medlar om en konflikt uppstår mellan barnen. Oftast leder dock medlingen till att leken tar slut. Men om de vuxna i förskolan är delaktiga i barns lek kan de vuxna stötta barnen på ett sätt som bidrar till ett upprätthållande av bland annat sociala regler. Om de vuxnas deltagande i leken gynnar barns intentioner med leken så upplevs de vuxnas deltagande som positivt av barnen. De vuxnas deltagande behöver inte alltid innebära att de är i leken och deltar, de vuxna ska även ansvara för att ge barns lek tid och plats för att utvecklas ostört.
5 Tidigare forskning
I det här kapitlet presenteras tidigare forskning som är relevant för studiens kunskapsintresse. I kapitlet redovisas forskningen utifrån tre avsnitt. I det första avsnittet diskuteras olika perspektiv på lek och vuxnas deltagande i barns lek, i det andra avsnittet presenteras olika synsätt på vuxnas lekkompetens och i det tredje avsnittet lyfts forskning som handlar om utomhusleken i förskolans kontext.
Utifrån sökandet av forskning som behandlar denna studies undersökningsområde; hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek, så kan det möjligtvis konstateras att det är ett begränsat forskningsfält. Nyare forskning (från 2010 och framåt) har ett större fokus på undervisning i förskolan än på barns lek, samt på förskolläraren istället för på hela arbetslaget. En förklaring till detta kan vara undervisningens prioritet i nuvarande styrdokument för förskolan (Skolverket 2018), där även förskollärarens uppdrag förstärkts. Det upplevs vara ännu större brist på nyare studier som rör vuxnas deltagande i barns utomhuslek. Detta faktum har synliggjort ett behov av forskning med fokus på hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek och därmed motiveras vår studie.
5.1 Perspektiv på lek och vuxnas deltagande
Skolforskningsinstitutets forskningsöversikt (2019) visar att förskolans arbetslags deltagande i barns lek spelar en viktig roll för barns utvecklande av sina sociala förmågor.
Det lyfts tre olika aspekter på deltagande som gynnar och skapar förutsättningar för barns lek: Att regissera, vilket innebär att arbetslaget planerar och eller arrangerar för lek genom miljö och materialval. Det innebär även att ramar och regler för leken utvecklas. Att delta innebär att arbetslaget guidar, närvarar, stöttar, utvecklar och medlar i leken. Observera och reflektera innefattas av ett observerande och reflekterande förhållningssätt. Genom att ta ett steg tillbaka ges förutsättningar till att återgå till ett förhållningssätt av regisserande karaktär med nya insikter som arbetslaget fått med hjälp av observation och reflektion. Samtidigt i Pramling och Wallerstedts (2019) studie lyfts ett annat perspektiv på hur förskollärare deltar i barns lek. Genom videoobservationer undersöks hur förskollärare söker tillträde till och medverkar i barns lek. I studien förklaras undervisningsbegreppet och hur förskolan kan planera och möjliggöra för barns lärande och utveckling genom lek. Studien lyfter fram olika sätt att förhålla sig till lek, bland annat: barninitierad lek och vuxen-guidad lek. Barninitierad lek innebär att det pedagogiska arbetet grundas i barns intressen vilket kräver stöttande och närvarande förskollärare. Den barninitierade leken möjliggör barnens eget utforskande av sig själva, sina känslor, relationer med andra samt olika innehåll och material. I den barninitierade leken behöver vuxna delta på ett varierat och flexibelt sätt. När det gäller den vuxen- guidade leken är den vuxnes intentioner i fokus, leken har som syfte att bidra till barnets utveckling och lärande. Förskolläraren använder barns lek som ett verktyg för att möjliggöra målinriktade processer i enlighet med förskolans läroplan. Sammantaget belyser studien att förskollärares deltagande i barns lek möjliggör undervisning i leksituationer. Undervisning i lek sker genom att förskollärare och barn är medskapare i aktiviteter och där undervisningen sker responsivt i samspelet mellan dem.
I en annan studie som genomfördes genom videoobservationer undersöks hur förskollärare deltar i leksituationer med barn och hur barns aktörskap främjas av förskollärarens handlande (Lagerlöf, Wallerstedt och Kultti 2019). Studiens resultat visar att barns aktörskap konstrueras i sociala sammanhang där förskolläraren har en central roll när det gäller att bidra till barns utveckling av sitt eget aktörskap. När förskolläraren bland annat uppmärksammar barns initiativ i lek och har förmåga att röra sig inom och utanför barns lekvärld främjas barns aktörskap. I ytterligare en studie fokuseras barns aktörskap men i relation till förskolans fysiska miljöer (Eriksson Bergström 2013). Det centrala i studien är relationen mellan barn, fysiska miljöer och pedagogerna. Förskolan beskrivs som en miljö där barn är aktiva aktörer som är med i skapandet av normer, regler och ramar. I observationer, gjorda utomhus, synliggörs hur barn i förskolan i vissa avseenden accepterar pedagogernas initiativ i lek, medan i andra avseenden inte. När pedagogernas initiativ och agerande i barns lek inte godtas av barnen uppstår en motsättning som oftast leder till att barnen avslutar leken. Istället för att förhandla om lekregler får leken ett abrupt slut. I studien framkommer det även att i de miljöer som är utformade av pedagoger med ett specifikt syfte, agerar barnen ofta på ett sätt som förväntas av dem. Likaså är det i planerade aktiviteter. Däremot när barnen vistas i miljöer som inte har en lika stark inramning, som präglas av pedagogers regler och ramar, visar det sig att barnen organiserar lekar utifrån sina egna tankar, idéer och regler.
5.2 Vuxnas lekkompetens
Förskollärares förmåga att rikta barns uppmärksamhet mot ett lärandeinnehåll i sin lek utan att gå i konflikt med barnens intentioner med leken eller lekens fortskridande är av
intresse i en studie av Björklund och Palmér (2019). Studien undersöker vad som händer när lekens öppenhet möter undervisningens målorientering, även vad förskollärarens agerande i barns lek får för konsekvenser för lekens utveckling och barns lärande. Det visar sig att förskollärares förmåga att delta i barns lek varierar beroende på deras lekkompetens. Att inneha lekkompetens innebär en förmåga att kunna föra leken framåt samtidigt som alla lek-deltagare känner engagemang och har inflytande över lekens innehåll och utveckling. Det krävs att förskolläraren har en följsamhet och är nyfiken på barns intressen och intentioner i leken. Björklund och Palmér (a.a) diskuterar den fria leken, ett normativt och välanvänt begrepp inom förskolan. Två olika synsätt på fri lek lyfts, leken kan vara fri från och fri att. Fri från avser leken som fri från vuxna, vilket är den vanligaste uppfattningen av fri lek. Beskrivningen fri från behöver dock inte utesluta vuxnas deltagande i barns lek men den ställer istället krav på de vuxnas lekkompetens.
Fri att avser leken som öppen och fri att ta oförutsägbara riktningar. Även i en annan studie undersöks vuxnas deltagande i barns lek med fokus riktat på de vuxnas lekkompetens. Studien undersöker förskollärarstudenters roller i barns lek och studenternas lekkompetens (Tatalović Vorkapićs och Katićs 2015). Studien innefattar observationer av studenter, vid en lärarutbildning i Kroatien, som fokuserar på förskollärarstudenters deltagande i barns lek. Studiens resultat visar att en majoritet av studenterna använder sig av didaktisk lek som innebär en stram reglering av lekens innehåll samt där de vuxna har en ledarroll med didaktiska intentioner. Det visar sig även att studenterna inte har lika stor förmåga att leka med barnen på deras villkor, utifrån deras initiativ och intressen.
I de två föregående studierna uppmärksammas vuxnas varierande lekkompetens och deras vilja att använda leken för ett didaktiskt syfte. Studierna belyser även de utmaningar som finns när en vuxen försöker rikta barns uppmärksamhet mot ett lärandeinnehåll. Det finns en risk för att barns intention med leken hamnar i skymundan när de vuxna inte är följsamma och nyfikna på barnens initiativ och intentioner. I nästkommande studie fokuseras vad förskollärare kan lära av barns frågor i lek för att kunna bedriva undervisning som inte utesluter barns intentioner och initiativ (Jonsson och Thulin 2019).
Resultatet visar att majoriteten av frågorna som ställs av barnen i studien är i och om leken medan en minoritet av frågorna ställs utanför leken. Frågor som ställs i leken har funktionen att bevara lekens dramaturgi. Frågor som ställs om leken har ett fokus på att bevara det gemensamma lekprojektet. Frågor som ställs utanför leken har inte längre leken i fokus, de består istället av en önskan att klargöra olika funderingar om exempelvis begrepp som uppkommit i leken. Studiens resultat pekar på att förskollärares förståelse för barns frågor i lek kan ge förutsättningar för undervisning med utgångspunkt i barns lek. Genom att uppmärksamma barns frågor, erfarenheter och perspektiv får förskollärare kunskap om vad som driver barnen och vad deras intentioner är i leken. Dock framkommer det att förskollärarens deltagande kan begränsas av yttre faktorer, såsom stora barngrupper eller förskollärarens tid. Med stora barngrupper finns det inte möjlighet för förskollärare att ständigt delta i alla barnens lekar.
Till skillnad från tidigare studier lyfter Petersons (2020) studie arbetslagets styrning i barns lek och de konsekvenser som uppstår och som i sin tur påverkar barns inflytande i förskolan. En förskola som deltar i studien använder ett verktyg, en så kallad valtavla, för att styra in barnen i olika lekar eller aktiviteter. Valtavlan innehåller olika valalternativ för vad barnen kan göra på förskolan. Valtavlans olika alternativ består av aktiviteter eller miljöer. De vuxna i arbetslaget bestämmer vilka alternativen ska vara, barnen har inget inflytande över vilka miljöer eller aktiviteter som ska finnas med på valtavlan. De vuxnas önskan att skapa en lugn lekmiljö i verksamheten prioriteras framför barns möjlighet till
inflytande. De vuxnas intention med valtavlan är att barnen ska få inflytande men istället styrs barnen in i planerade miljöer och aktiviteter samt ett handlande som förväntas av dem.
5.3 Utomhuslek
I en studie fokuseras barns sociala lek och engagemang utomhus samt de vuxnas syn på utomhusvistelsen i förskolan (Nekane, Inaki, Alexander, Alexander 2016) . I intervjuer med förskollärare i Spanien framkommer en syn på utomhusvistelsen i förskolan som en tid för barnen att springa runt och trötta ut sig fysiskt för att de sedan ska orka med prioriterade inomhusaktiviteter. Förskollärarna i studien anser att deras uppgift utomhus är att övervaka barnen och erbjuda hjälp och tröst när det behövs. De ser inget pedagogiskt värde i utomhusmiljön vilket resulterar i deras passiva förhållningssätt. Nekane med flera (2016) lyfter tidigare forskning som betonar vikten av en utomhusmiljö som främjar barns lek, lärande och utveckling. De menar dock att det finns en brist på forskning som rör barns utomhuslek, istället fokuserar forskningen på barns lek inomhus.
Till skillnad från föregående studie som belyser vuxnas syn på utomhusvistelsen i förskolan fokuserar en annan studie på hur utomhusmiljön i förskolan främjar barns lek.
Mårtensson (2013) presenterar egen forskning i sin artikel, men gör även en metaanalys och behandlar annan forskning som bidrar till forskningsfältet. Centralt i artikeln är utomhusleken som visat sig vara både hälsofrämjande och attraktiv för barn.
Utomhusmiljön i förskolan bidrar med en rymd som inte finns inomhus, däri uppstår både intima och livliga lekar där barns fokus riktas mot både kropp och omgivning. I kollektiva fartfyllda lekar utomhus kan barn lättare välja att lämna leken när de behöver varva ner i mindre grupp eller vara själva. Utomhusmiljön kan därmed möjliggöra för barn att tillgodose sina psykologiska, fysiska och sociala behov. I utomhusleken tar den fysiska aktiviteten stor plats, men även barns mentala rörelse underlättas utomhus där fantasin ges möjlighet att härja fritt. Utomhuslekar präglas av äventyr och utforskande eftersom förskolans utemiljö oftast inte består av en stram inramning, till skillnad från inomhusmiljön som består av en stram inramning där regler och rummens förväntningar avgränsar barnens lekar. Utomhus ges barn ett stort handlingsutrymme där de styr och skapar sina egna ramar för leken. Mårtensson (a.a) använder begreppet lekbas, hon beskriver lekbaser som fysiska platser som barnen använder som utgångspunkt när de dramatiserar lekarna. Exempelvis kan några stenar bli en tjuvgömma i leken “tjuv och polis”, några träd kan bli en boplats för familjen Tiger och tornet i klätterställningen bli piraternas tillhåll. Att barnen planerar och koordinerar sin lek, på det här sättet, är avgörande för att de ska kunna navigera, förstå och skapa samförstånd i de mer fartfyllda och kollektiva lekarna menar Mårtensson (a.a).
6 Metod
I det här kapitlet presenteras de valda metoder och perspektiv som studien grundas i. Det har varit betydelsefullt att på ett systematiskt vis planera och genomföra studien med transparens för att stärka studiens trovärdighet och tillförlitlighet.
6.1 Val av metod
Studiens syfte är att undersöka hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek, därav är studien intresserad av människors uttalanden och beskrivningar. Det är även ett få antal människor, fyra stycken, som deltagit i studien och därav valdes en
kvalitativ metod. I studien har ett helhetsperspektiv varit centralt vilket innebär att studien belyser hur hela arbetslaget resonerar i den unika kontext de befinner sig i. Ett helhetsperspektiv kännetecknar kvalitativ forskning betonar Denscombe (2018). Studien kännetecknas även av djupgående undersökningar och detaljerade beskrivningar vilket definierar en kvalitativ studie understryker Denscombe (a.a).
6.2 Fenomenologiskt perspektiv
I studiens kunskapsintresse ligger det att undersöka hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek i förskolan. Därav har ett fenomenologiskt forskningsperspektiv valts. Fenomenologisk forskning har visat sig vara ett fördelaktigt tillvägagångssätt för forskning inom området utbildning (Denscombe 2018). I studiens intresse ligger det att beskriva och tolka arbetslagets resonemang, uttalanden och beskrivningar vilket är särdrag inom fenomenologisk forskning noterar både Denscombe (a.a) och Allwood Eriksson (2017). En stor fördel med att använda en fenomenologisk utgångspunkt i forskning är möjligheten att komma ett fenomen på djupet genom detaljerade beskrivningar istället för att förnimma det som kan upplevas som något subtilt eller krångligt (Denscombe 2018).
I studien deltar informanter från olika avdelningar, förskolor och olika geografiska områden, detta på grund av att studien är intresserad av människors olika resonemang.
Om informanterna hade varit nära kollegor hade det funnits en risk att de hade liknande resonemang. Ur ett fenomenologiskt perspektiv betraktas världen som socialt konstruerad där olika grupper av människor kan se saker och ting på olika sätt (a.a.). Det finns alltså flera uppfattningar av verkligheten som varierar mellan olika situationer och kulturer.
Människors uppfattningar är inte helt unika utan påverkas av den större omgivande sociala och kulturella kontexten (a.a).
6.3 Datainsamling
Eftersom det ligger i studiens intresse att ta reda på hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek så har semistrukturerade intervjuer använts som verktyg för datainsamling. Denscombe (a.a.) lyfter fram semistrukturerad intervju som en lämplig datainsamlingsverktyg när en studie intresserar sig för människors uppfattningar, åsikter, känslor och erfarenheter. Under de genomförda semistrukturerade intervjuerna i denna studie har forskarnas förhållningssätt präglats av flexibilitet. Forskarna har utgått från en planerad struktur med förutbestämda frågor och ämnen, men har vid uppkommet behov ställt spontana följdfrågor, detta för att ge informanterna möjlighet att fördjupa sig och utveckla sina svar. Intervjuerna bestod av tio huvudfrågor och tio följdfrågor.
Följdfrågorna ställdes bara vid behov. De första fem frågorna riktade fokus på studiens första frågeställning; Hur beskriver arbetslaget barns utomhuslek? De resterande fem riktade fokus på studiens andra frågeställning; Hur resonerar arbetslaget om sitt eget deltagande i barns utomhuslek? De inledande frågorna i intervjuerna fokuserade på arbetslagets beskrivningar, frågorna skiftade sedan fokus från arbetslaget till informanten längre in i intervjun. Det fanns en medvetenhet hos forskarna att inledningsvis ställa mer generella frågor för att senare ställa frågor av mer personlig karaktär. Intervjuerna har även spelats in med ljudupptagning för att de senare skulle komma att transkriberas.
Kihlström (2007) lyfter fördelen med att spela in intervjuer, det möjliggör för de som genomför intervjuerna att både höra respondentens svar men även de egna frågorna.
Studiens frågeställningar har brutits ner, analyserats och konkretiserats för att möjliggöra relevanta intervjufrågor som besvarar frågeställningarna. Vid framtagandet av intervjufrågor i denna studie fanns även en medvetenhet gällande att undvika ledande
frågor för att informanterna skulle svara utifrån sina egna kunskaper och upplevda erfarenheter. Det är fördelaktigt enligt Kihlström (2007) att utgå från frågeställningarna i skapandet av intervjufrågor, även att undvika ledande frågor då informanterna kan uppleva att vissa svar är mer eller mindre önskvärda. Att som intervjuare är det alltså viktigt att utstråla en neutralitet och att inte värdera det som sägs. Likt Kihlström (a.a) menar även Hultgren (2013) att en samtalsledare inte bör uttrycka vad som är rätt och fel då mottagaren kan bli reserverad och visa det genom försiktighet eller motstånd.
Valet att genomföra intervjuerna via digitala kommunikationsmedel, såsom Skype och videosamtal med Facetime, gjordes till följd av pågående pandemi (Covid-19). Vid planerandet och genomförandet av intervjuerna följdes de riktlinjer som Linnéuniversitetet i Växjö gått ut med till de studerande som stod inför sitt självständiga arbete.
6.4 Urval
I urvalet i denna studie har kvoturval använts. Det innebär att forskarna i en studie utgår från kategorier som är definierade på förhand när de väljer personer till studien. Det fördelaktiga med kvoturval är att personerna som väljs ut är handplockade på ett sådant sätt att det i studien undviks insamling av överflödig data (Denscombe 2018). I denna studie har de två kategorierna varit förskollärare och barnskötare. Två förskollärare och två barnskötare har valts ut eftersom det är de som ingår i arbetslaget och som vistas med barnen vid utomhusleken i förskolans verksamhet, samt att det är de som innehar kunskaper och erfarenheter inom ämnet. Förskollärare och barnskötare har även valts ut eftersom de har olika utbildning och därav kan ge uttryck för olika resonemang.
Kihlström (2007) menar att det är fördelaktigt att intervjua någon som besitter kunskap i det ämne som studien behandlar och att informanternas svar då grundas i erfarenhet och därav kan svaren bli mer tillförlitliga. Denscombe (2018) påpekar att forskaren i urvalsprocessen kan göra val för att möjliggöra en bred inkludering. I denna studie har detta prioriterats då studien är intresserad av både förskollärares och barnskötares resonemang. Det har även varit viktigt för studien att välja ut förskollärare och barnskötare som arbetar med barn i olika åldrar. Det kan vara så att informanterna har olika resonemang eftersom barn i olika åldrar har olika behov vilket kan påverka informanternas deltagande i barns utomhuslek. Nedan presenteras de fyra informanter som deltagit i studien, de presenteras med fiktiva namn:
Förskollärare Anna är 32 år och är verksam som förskollärare sedan 2016 och har sammanlagt arbetat som förskollärare i fem år. Hon arbetar på en förskola på mindre ort i Småland. Hon arbetar på en avdelning för barn mellan ett till tre år.
Förskollärare Stina är 29 år och är verksam som förskollärare sedan 2014 och har sammanlagt arbetat som förskollärare i tre år. Hon arbetar på en förskola som ligger centralt i en medelstor stad i Småland. Hon arbetar på en avdelning för barn mellan tre till fem år.
Barnskötare Vera är 28 år och är verksam som barnskötare sedan 2011 och har sammanlagt arbetat som barnskötare i nio år. Hon arbetar på en förskola som är belägen centralt i en större stad i Småland. Hon arbetar på en avdelning för barn mellan ett till tre år.
Barnskötare Karin är 41 år och är verksam som barnskötare sedan 2000 och har sammanlagt arbetat som barnskötare i 14 år. Hon arbetar på en förskola som är belägen
centralt i en större stad i Småland. Hon arbetar på en avdelning för barn mellan tre till fem år.
Tabell 1: Sammanfattning av urval
Namn Ålder Yrkeserfarenhet i
antal år
Utbildningsnivå Ålder på barn på avdelningen
Anna 32 5 Förskollärare 1-3
Stina 29 3 Förskollärare 3-5
Vera 28 9 Barnskötare 1-3
Karin 41 14 Barnskötare 3-5
6.5 Begränsningar och avgränsningar
På grund av pågående pandemi (Covid-19) följdes Linnéuniversitetets riktlinjer. Detta innebar att vissa begränsningar för studien blev påtagliga och påverkade studiens planering och genomförande. Intervjuerna som var tänkta att genomföras på förskolorna genomfördes istället med hjälp av digitala kommunikationsverktyg. Det prioriterades att intervjuerna inte endast skulle ske via telefonsamtal där bara ljud uppfattades, utan att det skulle vara möjligt för forskarna och informanterna att se varandra. Detta för att skapa en intervjusituation som var så lik ett fysiskt möte som möjligt. Detta prioriterades då forskarna ansåg det viktigt att mimik och kroppsspråk kunde utläsas. För forskarna var detta viktigt då informanternas mimik och kroppsspråk förstärkte informanternas verbala utsagor under intervjun. För informanterna, ansåg forskarna, att videosamtal kunde bidra till en trygghetskänsla under intervjun, eftersom de såg den som de blev intervjuade av.
I studien gjordes en avgränsning gällande val av antalet deltagande intervjupersoner.
Eftersom studien reglerades av en begränsad tidsram, ansågs det rimligt att genom ett kvoturval endast välja fyra intervjupersoner. En begränsning och utmaning under studiens urvalsprocess var att få tag i förskollärare och barnskötare som stämde in på studiens utvalda kriterier. Det var många som tackade nej eftersom de ansåg sig inte ha tid till att ställa upp på intervju på grund av hög arbetsbelastning till följd av pandemin.
6.6 Genomförande
Inledningsvis skickades ett missiv, innehållande information om studien, ut till förskollärare och barnskötare som arbetar både med yngre och äldre barn. Med de förskollärare och barnskötare som visade intresse för att medverka i studien bestämdes en tid för genomförandet av intervju, samt vilket digitalt kommunikationsverktyg som skulle användas. I studien gjordes ett kvoturval vilket innebar att det valdes en förskollärare och en barnskötare som arbetar med äldre barn, samt en förskollärare och en barnskötare som arbetar med yngre barn. Intervjuerna genomfördes sedan via skype
och videosamtal med facetime, intervjuerna skedde digitalt men ändå ansikte mot ansikte.
Detta betonas som fördelaktigt enligt Denscombe (2018) då han menar att riktighet och relevans då kan bekräftas under tiden datainsamlingen sker. Intervjuerna varade i 30 till 40 minuter och spelades in med ljudupptagning på flera enheter för att garantera insamling av data inför transkriberingen.
6.7 Bearbetning av data
De genomförda intervjuerna genomgick en fullständig transkribering. Detta för att studien är intresserad av det som informanterna tydligt uttryckt men även de underliggande innebörder som bara kan förstås om en fullständig transkribering genomförts. Transkriberingarna omfattar totalt 20 A4-sidor. Det som informanterna sagt måste förstås i kontexten som de uttryckts i. Olika frågor och svar kan påverka och bygga på varandra menar Kihlström (2007), vilket motiverar valet av en fullständig och omfattande transkribering i denna studie. Efter den omfattande transkriberingen har ett resultat sammanställts och en innehållsanalys genomförts. Det har varit viktigt att i detta skede fokusera på det empiriska innehållet och inte blanda in andra teoretiska kunskaper.
När empirin har kategoriserats och tematiserats har olika mönster kunnat utläsas. Inom fenomenologisk forskning är det viktigt att det empiriska innehållet lyfts fram i resultatet och att forskarna i detta skede lägger sina teoretiska kunskaper åt sidan (Allwood och Eriksson 2017). Efter att resultatet presenterats har innehållet diskuterats i relation till studiens bakgrund och teorier som introducerades i tidigare forskning.
6.8 Etiska överväganden
Forskningsetiska överväganden innebär att kunna balansera mellan olika legitima intressen där kunskapsintresset är ett av dem (Vetenskapsrådet (2017). Studiens kunskapsintresse är att undersöka hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek. Studiens kunskapsintresse har i studien balanserats med de forskningsetiska principerna; informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Utifrån Vetenskapsrådets (2011) defintion av de fyra forskningsetiska principerna har forskarna i studien på ett noggrant sätt tagit hänsyn till dessa. Informationskravet har beaktats i studien genom att ett missiv i ett tidigt skede skickats ut till informanterna. I missivet har informanterna tagit del av studiens syfte och kunskapsintresse samt blivit informerade om vad deras roll i studien innebär. De har även informerats om att deltagandet varit frivilligt. Samtyckeskravet har beaktats i studien genom att informanterna i missivet blivit informerade om sin självbestämmanderätt och att forskarna sedan inhämtat samtycke igen under intervjun. Gällande Konfidentialitetskravet och Nyttjandekravet har all känslig information och inhämtad data behandlats med försiktighet och respekt. Detta för att skydda uppgifterna mot oberättigade. Informanternas uppgifter har bara använts i studiens forskningssyfte.
6.9 Metoddiskussion
I detta avsnitt diskuteras den metod som använts i studien i förhållande till begreppen trovärdighet, tillförlitlighet samt ekologisk validitet. I metodkapitlet presenteras och motiveras de val som gjorts under studiens gång för att bidra till studiens transparens. I detta avsnitt diskuteras dessa val med en kritisk blick för att synliggöra studiens eventuella svagheter och styrkor som i sin tur kan ha påverkat studiens resultat.
Studiens syfte är att undersöka hur arbetslaget i förskolan resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek. För att öka studiens trovärdighet har det varit av stor betydelse att utforma syfte, frågeställningar och intervjufrågor som är tydligt länkade till varandra. För att skapa en röd tråd har det i formuleringen av syftet, frågeställningarna och intervjufrågorna varit viktigt att belysa informanternas beskrivningar av barns utomhuslek och deras resonemang om sitt eget deltagande i barns utomhuslek. Studiens kunskapsintresse har alltså legat i att ta reda på vad de säger och inte vad de gör. För att förtydliga den röda tråden och stärka studiens trovärdighet ytterligare valdes därav ett fenomenologiskt perspektiv. Studiens resultat grundar sig i den empiri som samlats in med hjälp av semistrukturerade intervjuer. Studiens resultat består alltså av människors uttalanden. Vad människor säger att de gör, tänker och föredrar behöver inte alltid återspegla deras handlande vilket Denscombe (2018) menar kan påverka tillförlitligheten i intervjustudier. Därav har det varit av stor vikt att genom hela studien vara konsekvent och tydlig med att det är endast fyra människors resonemang och beskrivningar i en unik kontext som lyfts fram. Eftersom det noggrant redogörs i ett tidigt skede och löpande genom studien, att det är människors unika uttalanden som utgör studiens resultat kan eventuella oklarheter undvikas om vad som ligger i studiens kunskapsintresse, vilket i sin tur stärker studiens trovärdighet och tillförlitlighet.
En intervju är inte en naturlig situation och i denna studie har intervjuerna varit socialt konstruerade av forskarna och informanterna. Intervjuerna har bestått av samtal där frågor bara ställts åt ena hållet, en sådan här konstgjord situation kan enligt Denscombe (2018) påverka hur informanterna reagerar och svarar och i sin tur studiens ekologiska validitet.
Den ekologiska validiteten bedöms utifrån hur väl forskarna kan skapa en så naturlig situation som möjligt menar författaren (a.a). I denna studie har det varit meningsfullt att skapa så naturliga och avslappnade intervjuer som möjligt, därför valdes exempelvis semistrukturerade intervjuer. Det har dock funnits en medvetenhet om att informanterna kan ha gett svar som de i ett vanligt och naturligt samtal inte hade gett uttryck för.
Forskarnas frågor och tillvägagångssätt under intervjun kan ha varit avgörande i skapandet av ett, i största möjliga mån, naturligt samtal och i sin tur för den ekologiska validiteten.
I studien gjordes ett kvoturval där både förskollärare och barnskötare inkluderades eftersom de besitter både kompetens och erfarenhet vilket genererade en rik empiri.
Kvoturvalet som gjorts kan möjligtvis ha påverkat studiens trovärdighet och tillförlitlighet positivt. När urvalsprocessen var över genomfördes semistrukturerade intervjuer med vederbörande. Ett beslut togs att de fyra intervjuerna skulle delas upp jämnt mellan forskarna som utförde studien. I efterhand kan detta diskuteras som ett äventyrande av studiens trovärdighet, eftersom följdfrågorna och tillvägagångssätten under intervjuerna varierade beroende på vem som genomförde dem. Dock valdes semistrukturerade intervjuer som verktyg och det lades vikt vid att vara flexibel inför informanternas svar och komma på spontana samt relevanta följdfrågor för att möjliggöra komplexa och fördjupade svar. När informanterna gav korta svar på frågorna ställdes ibland spontana följdfrågor för att ge dem chans att ge mer uttömmande svar. Vid bearbetningen av datan uppmärksammades flera tillfällen då informanterna inte givits en likvärdig chans att utveckla sina svar, vilket resulterade i att intervjuerna gick olika mycket på djupet. Även fast det går att förhålla sig kritisk till tillvägagångssättet under intervjuerna lyfts semistrukturerade intervjuer som fördelaktigt när en kvalitativ studie med fokus på enskilda människors uppfattningar ska genomföras menar Denscombe (2018). Denna typ av intervjustruktur har samtidigt möjliggjort utvecklandet av och komplexiteten i informanternas svar, även fast brister påpekats, vilket därför ökar
studiens trovärdighet. Något annat som också kan ha påverkat studiens trovärdighet är valet att genomföra intervjuerna digitalt på grund av rådande pandemi (Covid-19). Dock är det svårt att fastställa om det har haft en negativ eller positiv påverkan för studien.
I bearbetningen av datan genomfördes en omfattande transkribering, som noggrant och upprepade gånger lästes igenom. Detta gjordes med avsikt att åstadkomma en förståelse för både faktiskt information men även för de underliggande åsikter och attityder som informanterna gav uttryck för. I resultatet har det varit viktigt att på ett noggrant vis presentera deras resonemang genom att underbygga med citat och inte blanda in tidigare forskning eller teoretisk kunskap, detta för att stärka studiens trovärdighet och tillförlitlighet.
7 Resultat
I det här kapitlet presenteras studiens resultat som grundar sig i fyra intervjuer med två förskollärare, Anna och Stina, samt två barnskötare, Vera och Karin. I resultatet presenteras informanternas uttalanden utifrån studiens två frågeställningar; Hur arbetslagets beskriver barns utomhuslek och hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek.
7.1 Hur arbetslagets beskriver barns utomhuslek
Det här avsnittet belyser arbetslagets beskrivningar av barns utomhuslek utifrån informanternas uttalanden. I denna del av resultatet framkommer olika beskrivningar av barns utomhuslek i förskolan. Beskrivningar som handlar om; hur, vad och när barn leker utomhus samt vem som tar initiativ till lekarna, om det är barn eller vuxna.
7.1.1 Hur utomhusleken beskrivs
Utomhusvistelsen i förskolan beskrivs av alla informanter på ett eller annat sätt som ett tillfälle där barn ges möjlighet att leka fritt vilket innefattas av mycket rörelse, fartfylldhet och fantasi. Samtliga informanter menar att leken utomhus skiljer sig från leken inomhus.
Utomhusleken präglas av vad informanterna kallar fri lek. Förskolläraren Anna noterar att inomhusleken genomsyras av mycket regler och krav på barn på en dessutom ganska liten yta. Utomhus däremot får barn ett friare spelrum både när det gäller ytan och de regler som finns där. Förskolläraren Stina lyfter också begränsningar inomhus, på hennes förskola finns dock en lekhall inomhus där barn får möjlighet att röra på sig. Men hon menar att barn ofta tar tillfälle i akt att utomhus leka lekar som endast är möjliga att leka just utomhus såsom cykla, gunga eller leka i sandlådan. Hon menar att barn inte begränsas i lika stor utsträckning utomhus som inomhus, vilket ger barn möjlighet att röra sig och leka fritt. De båda förskollärarna lägger ett fokus på den fysiska friheten när de beskriver fri lek utomhus. De två barnskötarna betonar också den fysiska friheten, men de lyfter även den mentala friheten i utomhusleken. Barnskötaren Karin målar upp en bild av utomhusleken där barn känner sig fria och leker påhittade lekar och ofta själva utan vuxna.
Även barnskötaren Vera jämför utomhusleken med inomhusleken och betonar att utomhusleken till största del består av den fria leken som hon beskriver är präglad av barns fantasi.
Inomhus är det ganska mycket styrt ändå, att utomhus blir det mer det här, det kan vara styrt också men man ser att dom får röra på sig på ett helt annat sätt
och använda sin fantasi på ett annat sätt tycker jag, utomhus (Barnskötare Vera).
När informanterna beskriver barns utomhuslek synliggörs två typer av lek. Den ena leken kännetecknas av fartfylldhet, action och spring. Medan den andra typen av lek beskrivs som lugnare med ett fokus på utforskande lekar som är mer fysiskt stillsamma.
Förskolläraren Anna gör skillnad på dessa två typer av lek och menar att de lugnare lekarna är mer kreativa. Hon menar att cyklarna på förskolan används i fartfyllda lekar, men att de på förskolan infört cykelfria dagar för att möjliggöra mer kreativa lekar.
Barnskötaren Vera är inne på samma spår, hon menar att ett borttagande av material och leksaker utomhus kan ge barn möjlighet att utveckla sin fantasi genom utforskande av naturen. Förskolläraren Stina betonar hur utomhusmiljön kan påverka barnens lek genom olika sinnesintryck från omgivningen.
Man kan bara gå utanför gården och inte ha något mål, men helt plötsligt kan det vara att man har hittat, ah, maskar… ja det finns hur mycket som helst ute.
Man behöver ju inte ha en cykel eller spade för att man ska kunna göra nåt (Förskollärare Stina).
Barnskötaren Karin och förskolläraren Stina beskriver utomhusvistelsen inte bara som ett tillfälle för barns lek, utan också som ett tillfälle då barn ges möjlighet att springa av sig.
De förklarar att många barn har ett stort rörelsebehov och att de utomhus får utlopp för det behovet. De är eniga om att om barnen får röra sig mycket utomhus har de större koncentration och lugn när de sedan vistas inomhus. Barnskötaren Karin uttrycker det:
“Ja, att vi ser att dom har lättare att ta till sig temat på ett helt annat sätt när vi kommer in, att dom sprungit av sig och fått ny energi och pigga och glada och ah men superbra”.
Förskolläraren Stina beskriver hur barnen på hennes avdelning uppmanas att gå ut i syfte att springa av sig för att kunna bete sig lugnt inomhus.
Ibland låter vi dem ta på sig skorna så dom får springa några varv och sen komma in igen. Vi har många barn med mycket rörelse, det händer ganska ofta att dom får ta på sig och springa några varv, så har dom sen lugnat sig lite (Förskolläraren Stina).
Alla informanterna förklarar att de olika lekarna utomhus beror på var barnen befinner sig, om de är i skogen eller på förskolegården. De menar också att alla barn är olika och att de ägnar sig åt olika typer av lekar. De betonar även att det oftast är de äldre barnen i förskolan som föredrar att leka fartfyllda lekar. Två av informanterna beskriver även att utomhusvistelsen inte bara präglas av barns lek utan även tas till som ett verktyg när barn har ett stort rörelsebehov.
7.1.2 Barns självinitierade lek
Utomhusleken menar informanterna antingen initieras av barn eller någon i arbetslaget.
Barns självinitierade lek förknippar de med den fria leken, där barns intressen och självbestämmande styr över lekens innehåll och riktning. Barnskötaren Karin upplever att den lek som barn själva väljer är den fria leken, som innebär att de själva styr över vilka roller som ska finnas med, vilket lekmaterial som ska användas och vilka som ska delta.
Barnen gillar ju den fria leken, många vill vara själva, då känner dom sig fria [...] Fri lek är ju när dom helt väljer vad dom vill leka, att dom bestämmer leken, sen kan det vara att vi är med, men dom få välja att nu är vi katt och hund, eller några vill leka med dockorna ute (Barnskötare Karin).
Samtidigt påpekar barnskötaren Karin att det finns gränser för vad barn kan bestämma, hon menar att i idrottslekar som exempelvis fotboll behöver hon som vuxen gå in och styra upp samt uppmärksamma barnen på gemensamma regler. Hon menar dock att det är självklart att barnen får bestämma över de lekar som hon kallar hittepå-lekar.
Barnskötaren Vera nämner också att den lek som barn ofta tar initiativ till utomhus är lekar som speglar barnens intressen, erfarenheter och fantasi. Hon har iakttagit att barns självinitierade lekar varierar över tid och att barnen just nu gärna väljer jagalekar som exempelvis tjuv och polis men det är även lek i sandlådan, djurlekar, restauranglekar samt att hoppa hopprep. Barnskötaren Vera uttrycker: “Det är mycket sånt, det där går ju också i vågor, till exempel våra barn är intresserade av djur just nu, så då är det kanske mer djurlekar. Mycket restaurang och såna saker. Hoppa hopprep”. Förskolläraren Anna lyfter likt barnskötaren Karin att det finns vissa barninitierade lekar där vuxna i arbetslaget måste gå in för att stötta eller styra upp. Hon menar att det ofta handlar om actionlekar som ballar ur och att den typen av lek alltid varit populär bland barn, i alla tider.
Actionlekarna menar hon inspireras av populärkultur, såsom dataspel, Pokémon och Sommarskuggan. Förskolläraren Anna uttrycker att fri lek är ett klurigt begrepp. Hon menar att det mesta som sker i förskolan är fri lek, att den fria leken grundar sig i barns initiativ och intressen samt att motsatsen är pedagogiskt styrda aktiviteter såsom undervisningsstunder. Förskolläraren Stina upplever att barn utomhus ofta väljer att leka springlekar och att de i stort sett dominerar utomhuslekarna. Hon lyfter även till skillnad från de andra informanterna att barn ofta tar initiativ till lekar där hon bjuds in. Hon upplever att barnen uppskattar hennes närvaro i lekarna.
Dom ville ha med mig på typ “kom alla mina kycklingar” och dom klassiska lekarna så det känns som det blivit min roll, för så fort jag kommer ut ska det ju vara dom här lekarna [...] Det är precis som att barn bara “ah, men hon lekte den leken, det är bara med henne vi kan leka” (Förskollärare Stina).
I barns självinitierade lek är det barn som styr, det är alla informanter eniga om. Men det händer även att vuxna i arbetslaget ibland kliver in i barns själviniterade lek, antingen för att styra upp eller för att de fått en inbjudan av barnen att delta.
7.1.3 Vuxeninitierad lek
Utifrån informanternas utsagor kan det utläsas att arbetslaget i förskolan initierar till lek utomhus med ett syfte, ett syfte som varierar. Tre olika syften framkommer, det första syftet handlar om att vuxna i arbetslaget tar initiativ till lek när de anser att leken behöver styras upp. Förskolläraren Anna samt barnskötarna Karin och Vera beskriver att de ibland tar initiativ till lek när barns självinitierade lek enligt dem spårar ur, eller när barns lek upplevs orolig av de vuxna. Vera beskriver: “Om man ser att det är lite stissigt eller oroligt, då kan man samla ihop dem, att nu gör vi det här, eller nu kan vi ta fram detta”.
Förskolläraren Anna nämner att det oftast är i actionlekarna som hon avbryter barnens lek för att rikta deras uppmärksamhet mot en annan lek som hon initierar till.
Om jag ser att actionlekarna, att barnen börjar leka Fortnite eller att dom gör karate. Dom kanske gör det på tillräckligt avstånd, det är ingen som slår sig men man vet att det är liksom nära att balla ur. Det är nolltolerans mot att slåss och sparkas. Då kanske jag går in och “Kom igen nu spelar vi lite fotboll här!”
Skjuter en höjdare för att få deras uppmärksamhet (Förskollärare Anna).
Det andra syftet som synliggörs handlar om att vuxna i arbetslaget tar initiativ till lek i syfte att barnen som deltar ska ges möjlighet att lära sig något eller för att de ska utmanas.
Både barnskötaren Karin och förskolläraren Anna beskriver att de på olika sätt tar initiativ till lek med en förhoppning om att barnen ska lära sig något. Barnskötaren Karin förklarar att de i hennes arbetslag tar med deras temaarbete ut, med intentionen att avdelningens tema ska prägla barns utomhuslek.
Barns utomhuslek, så som vi jobbar är ju att vi tar med temat ut, och leker det i möjligaste mån [...] Om dom helt får bestämma så vill dom gärna leka helt fritt, då vill dom helst av allt inte leka tema och asså. I vårt fall har vi hajtema eller vattentema, många gånger leker dom ju haj men om dom inte gör det så leker dom gärna polis och tjuv eller sådär (Barnskötaren Karin).
Förskolläraren Anna betonar vikten av att hon tar initiativ till andra typer av lekar än de populära barninitierade lekarna. Hon beskriver att barnen ofta väljer att cykla och att hon då bidrar till variation genom att ta initiativ till vad hon menar är mer kreativa lekar. Hon beskriver även hur hon vill inspirera barnen till att upptäcka och lära om naturen. Hon gör det genom att introducera en lek som hon kallar upptäcktsfärd, där hon gång på gång uppmuntrar barnen till att vrida och vända på naturen.
Man går på upptäcktsfärd, ibland har vi haft uppdrag att man ska hitta olika saker [...] Om jag vill att barnen ska lära sig om naturen då kanske jag kan lyfta på stenar och “Kolla vad är det här under?” Eller “Har ni sett myrorna på backen?” (Förskolläraren Anna).
Det tredje syftet som synliggörs i empirin är ett syfte som handlar om att vuxna i arbetslaget tar initiativ till lek när de upplever att barn utomhus är rastlösa eller uttråkade.
Barnskötaren Vera och förskolläraren Stina förhåller sig till barns rastlöshet på olika sätt.
Förskolläraren Stina anser att när barn ibland har tråkigt utomhus behöver det inte ses som något negativt men när barn ofta har tråkigt utomhus behöver de aktiveras.
Förskolläraren Stina uttrycker: “Dom får man ju locka och pocka lite på [...] Så ofta försöker man ju ändå hitta nånting, nån gunga eller att man kan baka i sandlådan tillsammans”. Till skillnad från förskolläraren Stina lägger barnskötaren Vera vikt vid att alla barn ute ska ha något att göra hela tiden, hon använder uttrycket: “Att det rullar på”.
Hon beskriver att hon vid de tillfällen barn har tråkigt, försöker hon starta en lek med dem eller inkludera dem i andra barns lekar.
Den vuxeninitierade leken syftar på den lek som vuxna i arbetslaget tar initiativ till.
Utifrån informanternas berättelser synliggörs olika synsätt på hur och när vuxna tar initiativ till lek i förskolan. Det kan utläsas ur empirin att de vuxna i arbetslaget har ett syfte i åtanke när de initierar till en lek. Antingen vill de styra upp en pågående lek, möjliggöra barns lärande genom lek eller aktivera rastlösa barn. Det som framkommer i denna resultatdel är att en vuxeninitierad lek inte behöver innebära att de vuxna deltar i den lek som de tagit initiativ till, det behöver heller inte vara så att barnen fortsätter leka den lek som de vuxna startat. Därav kan inte den vuxeninitierade leken och arbetslagets deltagande i barns utomhuslek ses som synonymer beroende av varandra.
7.2 Hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek
Det här avsnittet belyser hur arbetslaget resonerar om sitt eget deltagande i barns utomhuslek. I denna del av resultatet presenteras, utifrån empirin, olika synsätt och fokus som arbetslaget har när de deltar i barns utomhuslek i förskolan.
7.2.1 Arbetslagets deltagande med fokus på lekens utveckling
Ju färre barn arbetslaget ansvarar för utomhus desto mer närvarande och aktiva kan de vara i barns lek noterar förskolläraren Anna och de två barnskötarna Vera och Karin. De menar att arbetslagets deltagande i barns utomhuslek påverkas beroende på hur många barn som vistas utomhus eller hur många vuxna som finns tillgängliga. Barnskötaren Vera beskriver hur hon inte vill bli störd när hon leker med en liten grupp barn. Men hon beskriver även svårigheten, att det inte alltid är möjligt att ge några få barn hennes fulla uppmärksamhet i leken.
Nu är jag med dom här barnen, en klump med fem barn, då vill inte jag, jag vill inte bli störd på något sätt, man vill att dom ska få min tid, att nu är jag här och jag vill inte bli störd med något annat. Men sen är det svårt, för ibland kanske det inte går (Barnskötare Vera).
När informanterna beskriver hur och när de deltar i barns utomhuslek lyfter de lekar som de upplever är lättare att delta i. De ger exempel på lekar som har ett fokus på en gemensam aktivitet såsom hoppa hopprep, ta hand om hästar i stallet, laga mat och steka pannkakor. De nämner även regellekar eller idrottslekar som lätta att delta i, exempelvis kom alla mina små kycklingar och fotboll. I de lekar där fokuset ligger på en gemensam aktivitet beskriver barnskötaren Vera att samtalen ofta handlar om det barnen och hon gör här och nu, exempelvis prata om hästar när de rider och prata om mat när de lagar mat.
Idag lekte vi med häst och vagn. Vi har en sån häst och vagn ute på gården, då satt vi och red och liksom pratade om hästar, det är ju ett stall där och man är med där. Det är mycket restaurang också i dom här husen vi har, att sitta liksom och laga mat och äta med dom och så, prata om mat och så (Barnskötare Vera).
Informanterna förklarar att det finns tillfällen då de tar eller tilldelas rollen som lekledare.
Stina menar att barnen ofta kommer till henne och önskar att hon deltar i deras lekar, ibland tilldelar barnen henne rollen som lekledare och önskar att hon går igenom regler för vissa lekar och hjälper dem att organisera leken.
Ibland så kan det ju vara lite att dom vill hemskt gärna leka en lek men dom kanske inte riktigt vet hur dom ska göra eller vem som ska vara vad, alltså bara en sån enkel del som “kom alla mina små kycklingar”. Alla vill ju väldigt gärna vara med men det är ju inte alla som vill bli tagna till exempel och då är det ju ganska viktigt att man som pedagog “ahmen det är ju så här leken går ut på, alltså ska man vara med så måste man klara av att bli tagen” och det kanske är någonting som barnen i sig inte kan lösa själva och kan behöva lite hjälp att “ah men vi kan vara räv tillsammans liksom” eller “det gör inget att ni är två mammor där borta” (Förskollärare Stina).
Även förskolläraren Anna nämner att hon ibland tar rollen som lekledare men att hon kan komma på sig själv att styra leken för mycket och att hon då backar. Hon lyfter även rollen medlekare som innebär att hon deltar i barns utomhuslek på mer jämlika villkor.
Hon menar att barnen vid de tillfällena kan ta rollen som lekledare. Förskolläraren Anna reflekterar över hur barnen uppfattar henne när hon är en medlekare. Hon lyfter tanken att barnen ibland när de spelar fotboll möjligtvis upplever henne som en lekkamrat eller en vuxen som de kan leka och spela fotboll med. Men när hon beskriver en lek där de lagar mat ihop nämner hon att barnen istället upplever henne som en vuxen: “De tänker nog inte att jag är en kompis utan de tänker att jag liksom är en vuxen. För de leker ju på ett annat sätt med sina kompisar”. Förskolläraren Stina reflekterar över hur det kommer
