I sammanfattningen redogörs för vad resultatet förefaller visa utifrån forskningsfrågorna i syftet och de tre delarna frekvens, faktorer och situationer.
Frekvens
Slutsatsen som kan dras av resultatet är att majoriteten av förskollärarna uppger att de dagligen stimulerar andraspråket i jämförelse med förstaspråket som stimuleras mer sällan. I
studien framgår dock att förskollärarna generellt sett inte stimulerar barns första- och andraspråk varje dag. Fyra av förskollärarna i vår studie anger att de aldrig stimulerar första- eller andraspråket.
Faktorer
I resultatet framkommer tre faktorer, kompetens, tid och vårdnadshavares inflytande som skulle kunna påverka förskollärarnas möjligheter till att arbeta med språkutvecklingen hos barn med annat förstaspråk än svenska.
Kompetens
Majoriteten av de förskollärare i studien som fått utbildning anser sig sakna kompetens i språk andra än svenska och hur de ska arbeta med barns första- och andraspråksutveckling. Resultatet visar att oavsett om förskollärare fått undervisning i första- och
andraspråksinlärning under sin utbildning påverkar det inte huruvida de skulle arbeta mer frekvent med att stimulera barns första- och andraspråk.
Övervägande andel av förskollärarna i vår studie upplever sig oförberedda i uppdraget att stimulera barns första- och andraspråk. Det framgår också att de förskollärare som uppger sig vara oförberedda i uppdraget, stimulerar barns första- och andraspråk mer sällan.
Majoriteten av förskollärarna i studien har uppgett sig ha kunskaper i andra språk än svenska. Däremot är få språkkunskaper (gällande andra språk än svenska) representerade bland förskollärarna. Språkkunskaper förefaller därför vara en faktor som påverkar förskollärares möjligheter att arbetat med barns första- och andraspråk. Resultatet visar också att de förskollärare i studien som har språkkunskaper ändå känner sig oförberedda i sitt uppdrag. Det kan bero på att de språk som är representerade inte är de språk som finns i barngruppen. Tid
En annan faktor som kan påverka hur frekvent det språkutvecklande arbetet med barns första- och andraspråk sker är tid, eftersom majoriteten av förskollärarna uppger att de anser att det inte finns tillräckligt med tid till att planera och arbeta med det. Beroende på hur lång tid som ges varje tillfälle och hur väl planerad situationen är stimuleras förstaspråket respektive andraspråket olika mycket.
Vårdnadshavare
Ytterligare en faktor som kan påverka förskollärarnas språkutvecklande arbete är vårdnadshavarna. Vår tolkning är att merparten av förskollärarna i studien anser att vårdnadshavare till barn med annat förstaspråk än svenska vill att barnet enbart pratar svenska i förskolan. Den här faktorn kan leda till att andraspråket stimuleras i högre grad än förstaspråket i majoriteten av situationerna på förskolan. Däremot är vårdnadshavare inget som majoriteten av förskollärarna nämner som en påverkan i arbetet med barns första- och andraspråk i den öppna frågan.
Undervisningssituationer
I vår studie framkommer att förskollärarna anser sig stimulera barns första- och andraspråk i många situationer på förskolan. Däremot tenderar de stimulera andraspråket mer frekvent än förstaspråket.
Måltider och lek
Under måltider och i lek är situationer på förskolan där förskollärarna anser sig stimulera barns första- och andraspråk mest. Förskollärarna i studien uppger generellt sett inte vila som en språkutvecklande situation.
Andraspråkets dominans i undervisningssituationer på förskolan
I flera av situationerna skiljer sig resultatet åt när det gäller hur första- respektive andraspråket stimuleras hos barn med annat förstaspråk än svenska. I samlingar, ute på gården och i hallen uppger majoriteten av förskollärarna att de stimulerar andraspråket medan mindre än hälften av förskollärarna uppger att de stimulerar förstaspråket. Övergångar är den situation där det skiljer mest mellan hur mycket förskollärarna stimulerar barns första- och andraspråk där andraspråket är prioriterat. Förskollärarna anger även att det finns andra situationer utöver de nämnda i enkäten, där de stimulerar förstaspråket hos barn med annat förstaspråk än svenska.
Diskussion
I avsnittet diskuteras studiens resultat samt vidare forskning.
Resultatdiskussion
I resultatdiskussionen förs en diskussion utifrån studiens resultat gällande frekvens, faktorer och undervisningssituationer i relation till tidigare forskning och den sociokulturella teorin.
Frekvens
Utifrån studiens resultat kan vi notera att förskollärarna inte uppger sig stimulera barns första- och andraspråk dagligen samt att fyra av dem aldrig stimulerar barns första- och andraspråk, vilket är förvånansvärt. Flera av barnen går många timmar på förskolan och för vissa är förskolan i stort sett den enda dagliga mötesplatsen för samtal och språklig interaktion. Gibbons (2013, s. 30) lyfter fram alla människors biologiska möjligheter att utveckla språk, men menar att olika sociala sammanhang och situationer människan utsätter sig för kan vara avgörande för hur väl språket fungerar.
I resultatet noteras att andraspråket hos barn med annat förstaspråk än svenska stimuleras i högre grad än förstaspråket. Resultatet är inte förvånande med tanke på att svenska är det nationella språket som talas i förskolorna. Det är även en förklaring som är i linje med vad tidigare forskning beskriver, nämligen att förskollärare utgår från det nationella språket för landet vilket ofta är de språk flest barn pratar (Alstad 2013; Kultti 2009; Fredriksson Sjöberg
& Lindgren Eneflo 2019). En annan orsak till det är att det nationella språket har högre status i landet (Svensson 2012, s. 31). I Kulttis (2012, ss. 177-178) studie framgår även att det svenska språket är en förutsättning för att kunna delta i förskolans aktiviteter. Puskas (2016, s. 322) belyser att all daglig interaktion är viktig för att stimulera andraspråket i förskolan. Att förstaspråket inte stimuleras i lika hög grad som andraspråket skulle även kunna förklaras genom att det inte finns barn i barngruppen som har annat förstaspråk än svenska. I Fredriksson Sjöberg och Lindgren Enflos (2019, s. 8) studie beskrivs att vissa språk får större utrymme än andra på förskolan, men att pedagogerna uttrycker viljan av att intressera sig för alla barns språk.
Kultti (2012, s. 177-178) påtalar att risken med att det svenska språket dominerar är att andra språk i förskolan minskar. Enligt ett av förskolans styrdokument har alla barn rätt till sitt eget språk (Barnkonventionen, 2019). Daglig interaktion som sker på första- eller andraspråket sänder ut signaler till barnet om vilket språk som är accepterat att tala. Om förskollärarna inte stöttar och stimulerar barnet till att uttrycka sitt förstaspråk kan det tolkas som att förskolan inte aktivt arbetar med andra språk än svenska vilket inte ligger i linje med ett internationellt samhälle. Svensson (2012, s. 34) lyfter att en inkluderande förskola först kan skapas när barn med annat förstaspråk känner att deras språk ses som en tillgång. De sociala erfarenheter barn samlar på sig i olika situationer formar även deras framtida sätt att kommunicera (Säljö 2000, s. 105). Det kan innebära att barn anpassar sitt språk beroende på vilket språk de i omgivningen talar (Kulttis 2009, s. 229).
Faktorer
Utifrån resultatet i studien förefaller det finnas flera faktorer som påverkar hur förskollärarna arbetar med språkutvecklingen hos barn med annat förstaspråk. Dessa faktorer är kompetens, tid och vårdnadshavare, vilka skulle kunna påverka hur förskollärare arbetar med barns första- och andraspråk.
Kompetens
Vi noterar att förskollärarnas utbildning inte förefaller påverka huruvida de arbetar mer frekvent med barns första- och andraspråk. Däremot framkommer annan kompetens som viktiga för att kunna bedriva ett frekvent arbete med språkstimulering, bland annat språkkunskaper i andra språk än svenska samt kunskaper i hur ett språkstimulerande arbete med barns första- och andraspråk bedrivs. I enlighet med den proximala utvecklingszonen, ses förskolläraren i relation till barnet som den mer erfarna personen som ska stötta och utmana barnet (Lindö 2009, s. 33). Det innebär att förskollärare behöver vara väl förberedda i sitt uppdrag om hur språket hos barn med annat förstaspråk än svenska kan stimuleras. Majoriteten av förskollärarna i vår studie upplever sig oförberedda i uppdraget att stimulera barns första- och andraspråk. Det framgår också att de förskollärare som uppger sig vara oförberedda i uppdraget, stimulerar barns första- och andraspråk mer sällan. För att bli mer förberedd i uppdraget behöver förskollärarna kunskaper i hur de kan arbeta med språkutvecklingen.
Förskollärarna i studien uppger att de saknar kunskaper i andra språk än svenska, vilket kan bidra till att de inte känner sig förberedda i uppdraget att stimulera barns första- och andraspråk. Det i sin tur kan bidra till att barnets andraspråk stimuleras i större utsträckning än barnets förstaspråk, om det är så att de språkkunskaper förskollärarna har inte överensstämmer med barnets förstaspråk. Dessutom kan det innebära att förskollärarnas möjligheter till att arbeta med barns förstaspråk begränsas och påverkas negativt (Fredriksson Sjöberg & Lindgren Eneflo 2019, s. 7; Alstad 2013, s. 8). Alstad (2013, s. 174) menar dock att språk kan ses som en tillgång även om förskollärarnas kunskaper i olika språk är begränsande eftersom de kan öppna upp för ett gemensamt intresse för språk. Det är då viktigt att förskollärarna använder de språk de har tillgång till och vågar tala även om de känner att de inte behärskar språket fullt ut. Många vardagssituationer i förskolan möjliggör att utmana barnets språk genom samtal i både första- och andraspråk. Att som förskollärare inkludera barnen i samtalen och exempelvis fråga vad sked heter på somaliska öppnar upp för att barnen lär sig prata sitt språk även med andra barn (Alstad 2013, s. 177). Ur ett sociokulturellt perspektiv kan de även ge barn möjlighet att delta i flera olika sociala sammanhang vilket kan påverka språkets utveckling positivt (Gibbons 2013, s. 30).
Tid
Tid är en förutsättning för att kunna arbeta med att stimulera barns första- och andraspråk. Majoriteten av förskollärarna i studien anser att det är brist på tid, framförallt tid till att planera och genomföra det språkstimulerande arbetet. Det är även något som ligger i linje med Alstads (2013, s. 8) studie som beskriver att reflektionen över det språkstödjande arbetet kan vara tidskrävande. Tiden ska fördelas på all personal under dagen för att alla ska få ut sina raster, planering samt olika arbetstider. Den kan även vara avgörande för i vilka situationer förskollärarna arbetar med att stimulera barns första- och andraspråk. Beroende på hur lång tid som ges varje tillfälle och hur väl planerad situationen är stimuleras första- respektive andraspråket olika mycket. Vygotskij beskriver att barn redan från födseln använder språket för att kommunicera med omvärlden och att språket senare blir ett redskap för tänkandet (Lindö 2009, s. 34). Barn behöver således mycket tid och många möjligheter till kommunikation under hela dagen de är på förskolan. Det är därför av vikt att arbetslaget diskuterar gemensamma metoder och hur det språkstimulerande arbetet ska läggas upp under dagen för att möta och utveckla alla barns språkliga behov frekvent.
Vårdnadshavare
Utifrån resultatet i studien ses vårdnadshavares synpunkter som en möjlig bidragande faktor till att barns andraspråk stimuleras i högre utsträckning än förstaspråket, eftersom vårdnadshavare ofta vill att barnet endast pratar svenska på förskolan. I tidigare studier beskrivs att vårdnadshavare vill att barnen tar del av den svenska praktiken i så stor utsträckning som möjligt (Alstad 2013, s. 9 ; Fredriksson Sjöberg & Lindgren Enflos 2019, s. 9). Vårdnadshavarna upplevs tycka att det är viktigt att deras barn får möjlighet att bli “lite mer svenska” i förskolans praktik (Fredriksson Sjöberg och Lindgren Enflos 2019, s. 9). Det kan tolkas negativt eftersom barn med annat förstaspråk gynnas kognitivt av få undervisning i sitt förstaspråk (Björk-Wilén 2006, s. 15). I förskollärarnas uppdrag beskrivs även att de ska
ge varje barn förutsättningar för att utveckla sitt förstaspråk (Lpfö 18, ss. 13-14). Det kan därför vara ett hinder när förskollärarnas uppdrag skiljer sig mot vårdnadshavares önskemål.
Ur en annan synvinkel kan vårdnadshavarna ses som en tillgång för arbetet med första- och andraspråk, när pedagogerna saknar kunskaper i barns förstaspråk (Fredriksson Sjöberg & Lindgren Eneflos 2019, ss. 7,11). I en studie lyfts möjligheten att be om hjälp från andra när pedagogerna själva saknar kunskaper som att ta stöd av flerspråkig personal eller vårdnadshavare (Fredriksson Sjöberg & Lindgren Eneflo 2019, ss. 7,11 ). Huruvida förskollärarna tar hjälp av vårdnadshavare har inte undersökts i studien. Ett samarbete mellan förskollärare och vårdnadshavare hade kunnat bidra till att förskollärarna tar hjälp av vårdnadshavarna som de mer erfarna i barnets förstaspråk. Det i sin tur hade kunnat bidra till att vårdnadshavarna känner sig mer inkluderande i barnets utbildning. I förskollärares uppdrag beskrivs samverkan med vårdnadshavare för barnets utveckling samt att vårdnadshavarna ska kunna ha inflytande i barnets utbildning (Läroplan för förskolan Lpfö 18, s. 17). I studiens öppna fråga om vad förskollärarna upplever påverkar deras möjligheter till att arbeta med barns första- och andraspråk framgår dock att endast två av förskollärarna uppger att vårdnadshavare skulle vara en faktor som påverkar deras arbete. Det gör det svårare att veta om förskollärares arbetssätt påverkas av vårdnadshavares åsikter eller inte.
Undervisningssituationer
I tidigare studier framkommer att pedagogernas intentioner är att stimulera barns första- och andraspråk frekvent genom att använda alla situationer på förskolan (Alstad 2013, Norling & Sandberg 2018 och Puskas 2016). Förskollärarna i denna studie uppger att de stimulerar barns första- och andraspråk i många situationer. Generellt sett stimuleras andraspråket mer än förstaspråket. Alstad (2013) belyser att stimuleringen av förstaspråket hos barn med annat förstaspråk än svenska inte ska avgränsas till vissa situationer utan att det ska kunna ske i alla situationer. I relation till medieringsbegreppet den semantiska funktionen kan språket skilja sig åt i olika kontexter (Säljö 2000, s. 87). Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017, s. 100) menar att förskollärarna behöver arbeta medvetet med att varje situation ska vara undervisande. Det kan göra att förskollärarna i studien upplever sig mer förberedda i vissa situationer och därför i högre grad stimulerar både barns första- och andraspråk. En förberedd förskollärare skulle även kunna möjliggöra ett medvetet arbete med barnets förstaspråk. Ord och begrepp på barnets förstaspråk kan användas frekvent i olika situationer och på så sätt utveckla barnets första- och andraspråk. Alstad (2013, s. 194) beskriver att alla situationer på förskolan anses språkutvecklande men även att ord och begrepp behöver sättas i relevanta sammanhang för att göra situationen begriplig. Jonsson, Williams och Pramling Samuelsson (2017, s. 94 ) menar också att förskollärarens uppgift är att rikta barnens uppmärksamhet mot kunskap den vill förmedla, för att möjliggöra ett lärande hos barnet. Måltider
I studier framgår att måltiden i förskolan är en viktig situation för barns språkutveckling (Kultti 2012, s. 136; Norling & Sandberg 2018, s. 10; Alstad 2013, s. 177). Måltiden kan möjliggöra att alla barn blir delaktiga i språket på något sätt oavsett deras språkkunskaper,
exempelvis genom att observera eller lyssna på kommunikationen mellan andra eller att själva tala (Kultti 2012, s. 136). I enlighet med medieringsbegreppet den utpekande
funktionen i den sociokulturella teorin kan detta tolkas som att måltiden är en konkret
situation där barnet kan använda språket som ett redskap för att peka och visa vad den menar (Säljö 2000, ss. 82-83). Det ses som kraftfull strategi för att människorna i närheten ska dela uppmärksamheten och kunna tolka intentionerna (Säljö 2000, ss. 82-83). Det är viktigt att förskolläraren är uppmärksam på barnets intentioner då måltiderna möjliggör mycket kommunikation. Det är ett tillfälle då barn och vuxna kan sitta ner och interagera med varandra. Tiden kan dock påverka att hinna prata med alla barn då det ofta är många runt bordet (Alstad 2013, s. 189). Förskollärarna i studien uppger att de stimulerar första- och andraspråket mest vid måltider. Det kan bero på att det är en situation som är schemalagd och sker kontinuerligt flera gånger om dagen. Måltiden är även en situation som måste finnas för att tillgodose alla barns fysiska behov. Vikten av måltiden i förskolan kan innebära att förskollärarna lägger mer tid på att planera situationen och finna strategier som fungerar för alla barn. Syftet kan därför skilja sig åt i hur måltiden genomförs. På vissa förskolor stöttas samtliga barn till språklig interaktion under måltiden medan i andra förskolor är tystnaden under måltiden viktigt för att få lugn och ro (Kultti (2012. s. 89). I Alstads (2013, s. 189) studie ses det även som fördelaktigt när måltiden inte är vuxenstyrd och samtalen sker spontant.
Lek
Leken är en situation där förskollärarna i studien uppger att de stimulera barns första- och andraspråk i hög grad. Tidigare forskning visar att leken är den situation som tar upp mest tid på dagen för att stötta barns första- och andraspråk (Alstad 2013, s. 116). Resultatet i studien är därför rimligt eftersom förskolan förknippas med lek då den är en stor del av förskolans utbildning. I enlighet med den sociokulturella teorin ses lek som en stor arena för kommunikation eftersom den sker i interaktion med andra eller med hjälp av miljön (Säljö 2000, ss. 129-130, 135). Lyhörda förskollärare behövs för att stötta barn i leken genom att förklara, presentera lekmaterial och sätta ord på saker. Alstad (2013, s. 114) beskriver att de bästa situationerna för språkutveckling är när pedagogen utgår från barnets intresse. Kultti (2012, s. 102) menar dock att förskollärarna ska finnas där för att stötta barnet i leken genom att exempelvis sätta upp en ram i den aktuella lekkontexten för vad leken ska handla om. I vissa situationer kan dock förskollärarens syfte med språkutvecklingen vara att inte gå in i leken eftersom det kan störa kommunikationen mellan barnen (Norling och Sandbergs 201, s. 10). Det kan således finnas olika syften beroende på vilka barn som ingår i leken och hur mycket stöttning de behöver i kommunikationen. Oavsett syfte kan det vara av vikt att som förskollärare inledningsvis vara där och sätta upp lekramen för barnen för att barnen ska ges lika förutsättningar till att kommunicera i leken.
Andraspråkets dominans i situationer på förskolan
I flera av undervisningssituationerna skiljer sig resultatet åt i hur många förskollärare som stimulerar förstaspråket respektive andraspråket hos barn med annat förstaspråk än svenska. I samlingar, ute på gården och i hallen framkommer det att majoriteten av förskollärarna
stimulerar andraspråket medan mindre än hälften av förskollärarna stimulerar förstaspråket. I samlingar och ute på gården kan andraspråkets dominans bero på att barn anpassar sig till omgivningen och använder det svenska språket när de vill uttrycka sig eftersom det är språket de möts av. På gården förekommer det ofta att flera avdelningar är ute samtidigt där många talar det svenska språket. Kultti (2012, s. 177) menar att barn i tidig ålder uppmärksammar vilket språk som är funktionellt i sammanhanget och håller isär sitt första- och andraspråk i den miljö de befinner sig i. Andraspråkets dominans kan dels bero på att svenska språket i svensk förskola ses som en norm som förskollärare per automatik använder, dels kan det bero på att förskollärarna ser samlingen som ett tillfälle för samtal där även barns andraspråk tränas. Ytterligare en faktor till att andraspråket dominerar kan vara att vårdnadshavarna vill att barnen ska tala svenska i förskolan vilket majoriteten av förskollärarna uppger i studien. Spontana samlingar kan vara ett sätt att inkludera barn i ett mer avancerat språk (Norling & Sandberg 2018, s. 10). I spontana samlingar kan mindre grupper i interagera i stunden, där barns förstaspråk i högre grad kan fokuseras. Här skulle förskolläraren även få möjlighet att proaktivt söka efter ord på förstaspråket innan den går in i en kommunikation som kan stärka förstaspråket. Samlingar i studien är dock inte definierade av förskollärarna som spontana eller planerade.
Stimulering av barns förstaspråk är inte alltid ett prioriterat syfte, i hallen kan exempelvis tidsaspekten vara en faktor till det. Barnen är i regel på väg någon annanstans, antingen ut på gården eller in i lokalerna, vilket gör att tiden kan begränsa förskollärares möjligheter till att stimulera förstaspråket. Att använda andraspråket (svenska) kan underlätta för förskollärarna då det ger dem möjlighet att ge alla barn instruktioner samtidigt. Det kan därför vara en förklaring till att svenska talas och andraspråket därmed dominerar i denna situation. Om man har färre barn i hallen samtidigt kan det innebära att förskolläraren har större möjligheter att stimulera och stötta barnens språk. En förskollärare i studien lyfter dock att bristen på tid gör att det inte är möjligt att dela in barnen i mindre grupper.
Förskollärarna i studien ser inte vilan som en språkutvecklande situation. Det kan anses rimligt eftersom förskollärares syfte med att vila ofta är att ta det lugnt och därmed något annat än att prioritera språk vid detta tillfälle. För att barn med annat förstaspråk än svenska ska få möjlighet att stimulera sitt förstaspråk kan det därför vara viktigt att förskollärarna har