Sammanfattning av resultat

Enkätundersökningen visar att s-plural är den vanligast förekommande böjningen

för samtliga nyord i obestämd form plural. Precis som det diskuteras hos Teleman m.fl.

(1999) och Språkrådet (2017) syns det i undersökningen att s-plural tycks vålla problem när orden sedan ska böjas i bestämd form plural. Informanterna uppvisar en stor

variation av böjningsformer i bestämd form plural för samtliga ord, vilket kan tyda på en osäkerhet när det gäller böjning. I bestämd form plural går det inte att dra några tydliga slutsatser angående vanligaste böjningsform, eftersom detta varierar mellan orden.

För orden deepfake, youtuber och fidget spinner väljer 90 % eller fler av informanterna att böja med s-plural, vilket kan tyda på att orden har en delvis etablerad böjningsform bland informanterna. Särskilt sticker fidget spinner ut där de 91 % som inte väljer att böja ordet som fidget spinners väljer en förkortad variant – fidgets, vilken även den är en variant av s-plural. Även för orden cosplay och explainer har s-plural en hög andel av böjningsformerna. De ord som informanterna verkar ha haft svårare för att böja i obestämd och bestämd form plural är främst mansplaining där det förekommer sju respektive tretton olika böjningsvarianter. En tänkbar förklaring kan vara att en del informanter kan ha uppfattat ordet som ett verb eftersom det, som tidigare nämnts, är ett abstrakt substantiv som dessutom är avlett av ett verb. Ett annat ord där informanterna uppvisar en stor variation gällande böjningsfomer är douche med sju respektive tretton böjningar i obestämd och bestämd form plural. En tänkbar anledning kan vara att douche har ett särskilt svårt uttal. Har man inte tidigare hört eller använt ordet kan det tänkas vara svårt att använda och därmed böja. 13 % av informanterna uppger att de inte känner till ordet sedan tidigare och 55 % använder det inte, varför detta skulle kunna vara en tänkbar förklaring.

Undersökningen visar att majoriteten av informanternas böjningsformer avviker från Språkrådets rekommendationer, med få undantag. Ett ord som sticker ut är

mansplaining där 20 % av informanterna följer rekommendationen för obestämd form plural, medan 34 % gör det i bestämd form plural. Språkrådets rekommendationer för böjning av ordet följdes därför till viss del. Detsamma gäller för ordet douche där 28 % av informanterna använder rekommenderade böjning i bestämd form. Den vanligaste böjningsformen för båda orden i obestämd form är dock, likt övriga ord, s-plural.

De utvalda nyorden är olika kända hos informanterna. 100 % av informanterna uppger att de känner till ordet youtuber sedan tidigare, 96 % känner till ordet fidget spinner och 87 % känner sedan tidigare till ordet douche, medan få informanter känner till orden usie, explainer och normcore. Informanterna uppger att de inte använder sig av orden i hög utsträckning. De ord som flest uppger att de använder sig av är de ord som också många av informanterna känner till sedan tidigare.

När det gäller samband mellan kännedom om och användning av nyorden kan slutsatsen dras att de ord som flest av informanterna känner till sedan tidigare också är de ord som informanterna uppger att de använder sig av. Några tydliga mönster som visar att

informanternas val av böjningsformer påverkas av huruvida de känner till eller använder sig av nyorden kan inte urskiljas.

6 Diskussion

Syftet med studien har varit att undersöka hur språkanvändare pluralböjer ett urval nya engelska substantiv i svenskan och om språkanvändarnas val av böjningsformer överensstämmer med Språkrådets rekommendationer. Dessutom har undersökts huruvida språkanvändarnas kännedom om, och användning av de utvalda nyorden påverkat val av böjningsform. I följande kapitel jämförs resultaten av studien med tidigare forskning som presenteras i kapitel 3.

Enkätundersökningen visade att den vanligaste böjningsformen för samtliga av de utvalda nyorden är s-plural, den pluralböjning som ursprungligen är hemmahörande i engelskan. Tidigare forskning av Zetterberg (2017) och Mickwitz (2010) som visar att s-pluralen är utbredd i svenska språket bekräftas därmed tydligt i denna studie.

Språkanvändarna uppvisade en stor variation av böjningsformer, särskilt i bestämd form plural. Det kan tyda på att valet av s-plural i obestämd form vållar problem när ordet böjs i bestämd form, vilket påpekas både i hos Språkrådet (2017) och Teleman m.fl.

(1999). Denna studie uppvisar därmed liknande resultat som hos Zetterberg (2017) där slutsatsen dras att s-pluralen är mer vedertagen i obestämd form, än i bestämd form där variationen av böjningsformer är större. Dessutom kommer Zetterberg fram till att s-pluralen är på väg att bli en standardpluralform för nya ord, ofta av främmande karaktär, som saknar en tidigare lexikalt fastställd pluralform. Dessa resultat ligger väl i linje med vad denna studie visar. De utvalda orden i denna studie är nya och av främmande

karaktär, och saknar dessutom en lexikalt fastställd pluralform. S-pluralen dominerar som böjningsform för samtliga nyord i undersökningen och ser ut att fungera som en standardpluralform för flera av de undersökta orden i denna studie. Mina resultat ligger även i linje med de huvudsakliga egenskaper hos s-pluralen som Söderberg (1983) finner, nämligen att de fungerar som pluralform för lånord som ursprungligen har s-plural och en böjningsform för ord som är svåra att anpassa till ett svenskt

böjningsmönster. Kopplingar mellan denna studies resultat kan även göras till Mickwitz (2010) där det visade sig att mer än hälften av alla främmande substantiv i materialet tog s-plural.

Precis som i Perssons (2008) undersökning finns det även i min studie indikationer på en osäkerhet hos informanterna inför val av böjningsformer eftersom det i min studie, likt Perssons, förekommer flera olika böjningsvarianter av orden. Perssons (2008) resultat av enkätundersökningen som visade att svenska pluraländelser var vanligast förekommande avviker dock från mitt resultat där ju s-pluralen dominerar som böjningsform.

Likt Abelssons (2016) studie visade resultatet av min undersökning att informanterna har en varierande kännedom om, och användning av, de utvalda nyorden. Abelsson (2016) drar slutsatsen att de nyord som inte användes av informanterna i hennes

undersökning var de ord som kan ses som samtidsmarkörer. En djupare analys angående vilka typer av nyord det var som användes eller ej gjordes inte i min studie. Vid en snabb anblick kan dock ett liknande mönster urskiljas. De ord som sällan användes var usie, deepfake, explainer och normcore, vilka faktiskt är ord som skulle kunna ses som samtidsmarkörer medan de ord som informanterna uppgav att de använde sig av, såsom youtuber, fidget spinner och mansplaining, kan vara något förlegade eller kanske har fått större genomslag i språket.

När det gäller samband mellan kännedom om och användning av nyorden visar studien att de ord som flest av informanterna känner till sedan tidigare också är de ord som informanterna uppger att de använder sig av. Några tydliga mönster som visar att

informanternas val av böjningsformer påverkas av huruvida de känner till eller använder sig av nyorden kunde inte urskiljas.

Det går inte att dra några generella slutsatser utifrån studiens resultat eftersom den inte är tillräckligt omfattande. Enkäten skulle dels kunna förtydligas ytterligare, dels delas med ett mycket större urval för att kunna vara representativ för populationen. Däremot kan studien ge en indikation på hur situationen ser ut gällande pluralböjning av nyord i svenskan och s-pluralens dominans hos språkanvändare. Studien visar tydligt att användningen av s-plural är utbredd hos språkanvändarna och att böjningsformen faktiskt vållar problem när orden sedan ska böjas i bestämd form plural. Studien visar dessutom att Språkrådets rekommendationer inte efterföljs av informanterna.

Språkvården behöver arbeta för en enklare hantering av engelska nyord och vidare forskning inom området skulle därmed behövas. Ett område som kan vara intressant att undersöka är exempelvis hur stavningsanpassningen av nyorden påverkar

språkanvändares val av böjningsform.

Litteratur

Abelsson, Ebba. (2016). Är din bror obror? En studie av ordförståelsen och

användningen av nyord. Examensarbete i nordiska språk. Uppsala: Uppsala universitet.

Agazzi, Birgitta. (2015). Nyord i svenskan: blogg, fulbryt, pudla, rondellhund och andra nytillskott från A till Ö. 1. uppl. Stockholm: Morfem.

Ejlertsson, Göran. (2014). Enkäten i praktiken: en handbok i enkätmetodik. (3. [rev.]

uppl.) Lund: Studentlitteratur.

Hultman, Tor G. (2003). Svenska Akademiens språklära. 1. uppl. Stockholm: Svenska Akademien.

Mickwitz, Åsa. (2010). Anpassning i språkkontakt: morfologisk och ortografisk anpassning av engelska lånord i svenskan. Helsingfors: Finska, finskugriska och nordiska institutionen, Helsingfors universitet.

Persson, Linnea. (2008) Bimbosar, datear, och loggos: Om svensk pluralböjning av engelska lånord. Magisteruppsats, Institutionen för nordiska språk. Uppsala: Uppsala universitet.

Språkrådet (2017) Svenska skrivregler. Stockholm: Liber.

Språkrådet (2020a). Nyord. Institutet för språk och folkminnen. Tillgänglig:

http://www.isof.se/sprak/nyord.html [Hämtad 2021-01-11]

Språkrådet (2020b.) Nyordslistor. Institutet för språk och folkminnen. Tillgänglig:

http://www.isof.se/sprak/nyord/nyordslistor.html [Hämtad 2021-01-11]

Stålhammar, Mall. (2010). Engelskan i svenskan. Åttahundra år av lånade ord och språkliga influenser. Falun: Nordstedts.

Söderberg, Barbro. (1983). Från rytters och cowboys till tjuvstrykers: s-pluralen i svenskan: en studie i språklig interferens. Stockholm: Almqvist & Wiksell

international.

Teleman, Ulf., Hellberg, Staffan., Andersson, Erik., & Holm, Lisa. (1999). Svenska Akademiens grammatik 2 Ord. Stockholm: Svenska Akademien.

Trost, Jan., & Hultåker, Oscar. (2016). Enkätboken. Lund: Studentlitteratur.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom

humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. Tillgänglig: https://www.vr.se/analys/rapporter/vara-

rapporter/2002-01-08-forskningsetiska-principer-inom-humanistisk-samhallsvetenskaplig-forskning.html [Hämtad 2021-01-11]

Zetterberg, William. (2017). Arising plurals in Swedish: A study of Swedish s-plural.

Kandidatuppsats, Humanistiska och teologiska fakulteterna. Lund: Lunds universitet.

Bilaga 1