Sammanfattning resultat

Bilderna kan med få undantag sägas utgå ifrån följande: En aktiv man som tittar in i kameran är i fokus, omgiven och inramad av andra män i miljöer som ger konnotationer till collegemiljöer. Detta tolkas som en direkt koppling till en av de vanligaste våld- täkterna bland unga människor: den som sker när en man är un- der alkoholpåverkan, i ett socialt sammanhang mellan människor som känner varandra (Kingree & Thompson, 2013:220). Det är tydligt att representationerna av män som allierade är tänkta att skapa en identifikation med männen, och att dessa representatio- ner ska ge intryck av vissa egenskaper (Dyer 1982:96-104 se Rose 2001:75). Det verkar också som om grundarna till kampanjen

Bild 1.4 Bild 1.3

tydligt vill visa på realistiska situationer där sexuella övergrepp förekommer för att på ett tydligt sätt ta avstånd från visualise- ringarna av överfallsvåldtäkter i mörka gränder av för offret helt okända gärningsmän, därav konnotationerna till alkohol och intima sociala sammanhang med nära vänner. Här blir själva tecknen för dessa sociala situationer, som alkohol och barmiljö, ikoner eftersom de avbildar det de konnoterar (Rose, 2001:78). Ett viktigt steg bort från rådande våldtäktsdiskurs görs eftersom fokus aldrig ligger på den som utsätts för våldet (Wennstam, 2004:68). Fokus kan dock bli snedvridet då det inte heller är förövaren som representeras, utan en allierad man som alltså får stå utanför både offer- och förövarroll. Detta skapar en situation där männen hyllas som förebilder och förhärligas som möjliga hjältar, snarare än att själva mansrollen problematiseras. Detta tar Salomonsson upp när hon skriver om tendensen att förhärliga män (2016:33). Detta reflekteras också i Connells problematise- ring av män som endast väljer den feministiska vägen när det ger dem fördelar (2005:41). Godheten blir ett verktyg för att åtnjuta fördelar som att ses som en inspiration eller förebild för andra män. Detta är ett vanligt grepp i representationen av män när de riktar sig till andra män - de är till för att ses som just förebilder (Eriksson & Göthlund, 2012:77).

Att helt komma ifrån representationer av traditionella mansroller lyckas kampanjen inte med. Männen i kampanjen representeras på ett tydligt maskulint sätt. De blir alla aktiva subjekt genom kameravinkel, blick, och kroppsligt uttryck (Eriksson & Göthlund, 2012:78; Kress & Van Leeuwen, 2006:130-142; Salomonsson, 2016:33). Detta skapar också ett intryck av att det är de som har makten. Det som motsäger den traditionellt maskulina repre- sentationen är bland annat inramningarna, som tidigare nämnts oftast används i representationer av kvinnor för att avgränsa och begränsa dem (Eriksson & Göthlund, 2012:17). Med tanke på detta, och kampanjens känsliga ämne, skapar det en dubbelty- dighet som är intressant. Har männen blivit avgränsade för sin egen eller för någon annans skull? Handlar det om att begränsa dem för att de behöver kontrolleras? Är det den otyglade manliga sexualiteten Wennstam skriver om som försöker tyglas (2004:18)? I endast en av bilderna förekommer en kvinna. Bara faktumet att endast en kvinna finns representerad är anmärkningsvärt, men

att i kombination med det dessutom låta hennes tröja suggestivt glida ner för axeln känns som ett märkligt val. I en kampanj som utger sig för att lägga ansvar på den som vanligtvis är förövare, verkar det underligt att sexualisera den enda kvinnan som över- huvudtaget syns i kampanjen. En fråga som uppstår är om valet att inte representera kvinnor handlar om att lägga ansvar och fokus rätt, eller om en rädsla att vara orättvis och problematisk i sin representation? I kampanjen är kvinnan som tidigare nämnts den enda vars kläder skiljer ut henne från mängden. Detta främhäver henne som någon som särskiljer sig från männen, och hon blir en motsats till männen (Hall, 1997:238). Faktumet att männens kläder vittnar om en viss socioekonomisk status, och kvinnans så tydligt skiljer ut sig från detta, skapar en dikotomi där de blir motsatser. Hon är redan i underläge eftersom hon är ensam kvinna, men skiljs dessutom ut i sin olikhet. Ytterligare en dikotomi visar sig i representationen av männen: de får stå som goda allierade mot den återigen osynlige förövaren. En annan viktig aspekt att poängtera är att denna frånvaro av kvinnor kan ses som ett försök att illustrera den manliga samvaro som i många fall trissar upp våld (Kingree & Thompson, 2013:219).

Ett problem kan bara lösas om de som befäster och reproducerar detta problem förstår vad de bidrar med. Eftersom det är svårt att se sig själv som en våldtäktsman finns här en möjlighet att fylla ett behov. I kampanjen ”My Strength is Not for Hurting” (2001-2006) låg fokus just på förövaren, men på grund av ett fokus på styrka och traditionell maskulinitet, som kritiserats av Murphy, hamnar även den kampanjen fel (2009:127). Här har detta till viss del undvikits, men eftersom mycket kritik riktas mot att gärningsmannen förblir okänd i media (Wennstam, 2004:68), samt faktumet att kampanjer riktade till män får störst genomslag (Masters, 2010:13), leder det till följande fråga: Varför inte

sammanföra dessa och göra en kampanj som tar avstånd från att reproducera skadliga normer om manlighet som sammankopp- lade med våld och fysisk styrka, samtidigt som den riktar sig till män som förövare?

Kampanjen kunde ännu tydligare ha avstått från att reproducera våldtäktsdiskursen och tydligare lägga ansvar på männen som förövare snarare än att glorifiera dem som allierade. De fyra bilderna tar på många sätt avstånd från rådande våldtäktsdiskurs och försöker skapa en mer rättvisande bild av sexuella övergrepp

än den som syns i media, men misslyckas i sin okritiska represen- tation av män som något annat än goda allierade. Maskulinitet konstrueras i kampanjen på sätt som speglar den rådande hegemoniska maskuliniteten, och blir därigenom till viss del ytterligare ett bidrag för att befästa denna.

7. Diskussion

I diskussionen görs en kritisk diskussion om resultatet, som till exempel hur resultatet kan ha påverkats av teori och metod och hur resultatet kunnat tolkas i ett annat sammanhang. Dessutom ges förslag på vidare forskning.

7.1. Kritik

Vid användandet av kvalitativ och tolkande metod – liksom för övrigt i all slags forskning – är det viktigt att vara medveten om att forskarens erfarenheter och värderingar oundvikligen påver- kar resultatet och därför behövs lyftas fram. I mitt fall har synsät- tet, speciellt när det gäller genus, med stor sannolikhet påverkat uppsatsen. Litteraturen är vald utifrån ett socialkonstruktionistiskt och feministiskt perspektiv, och detta har givetvis påverkat

resultatet. Om teorin istället utgått från att könsmaktsordningen inte existerar, eller att genus är något biologiskt bestämt, hade resultatet blivit något helt annat. Denscombe menar att analyser som utgår från kvalitativa analysmetoder per definition är fors- karcentrerade, och då en induktiv metod går från det specifika till det generella, blir också detta beroende av min subjektiva tolkning (2010:273).

Analysen blev på grund av den kvalitativa metoden dessutom ganska smal med tanke på det begränsande urvalet. En kvantita- tiv analys som utgått från ett större visuellt material hade antag- ligen kunnat säga andra saker om diskursen kring just kampanjer om sexuellt våld. Om andra aspekter i bilderna, såsom färg, analyserats, hade det säkerligen gett ett annat resultat.