Sammanfattning 34

Utifrån Goffmans dramaturgiska perspektiv kan man se det som en föreställning med specialpedagogen i huvudrollen som spelas upp på den scen, och med den rekvisita som verktyg, som förskolan utgör. Berättelsen tar form i samspel med publiken som består av pedagogerna, barnen och föräldrarna. Deras förväntningar och reaktioner inspirerar specialpedagogen att agera olika roller, och scenen fylls av de olika karaktärerna. Vi ser bland andra ”spindeln i nätet”, ”någon att fråga om råd” och ”den glada tanten” göra sina framträdanden.

I specialpedagogernas och förskollärarnas berättelser lyfts återkommande ett antal faktorer som i samverkan bidrar till utformandet av specialpedagogens yrkesroll. En av dessa är förskolans organisation. Om uppdraget är organiserat så att specialpedagogen arbetar nära verksamheten och har möjlighet att lära känna den, pedagogerna och barnen, så har hen bättre möjligheter att arbeta förebyggande och

organisationsutvecklande. Men hen riskerar samtidigt att komma för nära – bli kompis med - den hen samarbetar med och därmed förlora distans och professionalitet. Om specialpedagogen istället arbetar längre bort ifrån verksamheten är den professionella distansen och objektiviteten lättare att bevara. Men då minskar möjligheterna att ha insikt i hela verksamheten och då krävs det att hen formulerar konstruktiv kritik till pedagogerna med större försiktighet.

Organisationen präglar också specialpedagogens yrkesroll på ett mer abstrakt plan. En otydlig organisation leder till en otydlig yrkesroll. Otydlighet kring uppdraget gör att det tar tid för specialpedagogen att hitta yrkesrollen. När organisationen inte tydliggör rollen verkar specialpedagogen göra det själv utifrån sin utbildning, kompetens och interaktion med pedagoger, barn och föräldrar. Trots organisationens relativt otydliga riktlinjer återges en tydlig bild av specialpedagogens funktion. Den specialpedagogiska yrkesutbildningen verkar spela en viktig roll.

En andra återkommande faktor i beskrivningarna är utformandet av det

specialpedagogiska uppdraget, specialpedagogens arbetsuppgifter och arbetssätt. Hur samarbetet mellan specialpedagogen och förskolan ser ut påverkar specialpedagogens roll inom verksamheten. Beroende av hur till exempel rutiner kring kontaktandet av specialpedagogen, eller själva handledningsprocessen, ser ut kan specialpedagogen bli antingen en ”expert” som kommer in utifrån eller någon som utgör en del av förskolans dagliga verksamhet.

En tredje faktor som lyfts i intervjupersonernas beskrivningar är de relationer som uppstår omkring specialpedagogen, såväl med pedagoger som med barn och föräldrar. Interaktionen präglas av hur väl bekant specialpedagogen är för de olika individerna, och rollen tar form utifrån hur specialpedagogens agerande bemöts.

Gemensamt för de tre faktorer som, enligt intervjupersonernas berättelser, formar

specialpedagogens yrkesroll är att de är både konkreta och abstrakta. Rollen påverkas av konkreta beslut rörande verksamheten, om till exempel hur många barn och avdelningar specialpedagogen ska arbeta med. Den påverkas också av vilka förväntningar som institutionen, pedagogerna, barnen och föräldrarna har på specialpedagogen.

7. Diskussion

Det här kapitlet inleds med en diskussion kring vad studiens resultat kan säga om specialpedagogens roll inom förskolan i allmänhet, och inom Malmö stads förskolor i synnerhet. Därpå följer en diskussion av mitt metodval, varpå kapitlet avslutas med några tankar beträffande vidare forskning.

7.1 Resultatdiskussion

Enligt tidigare forskning är en tydligt definierad och synlig yrkesroll en förutsättning för väl fungerande specialpedagogisk verksamhet (Ahlefeld Nisser, 2009). Resultatet av min studie tyder också på att otydlighet kring yrkesrollen försvårar specialpedagogens arbete eftersom det går åt tid för specialpedagogen att definiera sitt uppdrag inom förskoleverksamheten. Den otydlighet som intervjupersonerna i min studie vittnar om verkar framför allt vara kopplad till den lokala organisationen. Bristen på en entydighet kring uppdraget från kommunens sida skulle kunna vara en förklaring till den

otydligheten. Om så är fallet skulle tydligare riktlinjer från den lokala organisationen kunna leda till att specialpedagogens kompetens togs bättre till vara.

I likhet med Emanuelssons (2001) jämförelsestudie av specialpedagogens roll i olika länder går det i min studie att se kopplingar mellan verksamhetens organisation och huruvida specialpedagogen arbetar förebyggande eller åtgärdande. När

specialpedagogen arbetar närmare verksamheten har hen större möjlighet att arbeta förebyggande. Medan de specialpedagoger som befinner sig längre bort från

verksamheten vittnar om punktinsatser med fokus på enskilda barn, vilket jag tolkar som åtgärdande arbete.

Lansheims (2010) konstaterande att det finns ett spänningsfält mellan det uppdrag som vidareutbildningen förbereder specialpedagogerna för, och den praktik de sedan möter, går att koppla till diskussionen om huruvida specialpedagogens arbete ska fokusera på organisationen eller det enskilda barnet. Hon menar att utbildningen förbereder

att se ett exempel på i min studie, då specialpedagogerna i sina beskrivningar av uppdraget refererar till utbildningen och beskriver att de arbetar med de ”tre benen” (organisation, grupp och individ), medan de samtidigt berättar om att de som följd av en omorganisation utför allt fler punktinsatser.

Det går att känna igen examensordningens (SFS 2007:638) beskrivning av det specialpedagogiska uppdraget i intervjupersonernas berättelser, till exempel när specialpedagogerna förklarar hur de arbetar med ”de tre benen”. Det skulle kunna förklaras med hjälp av en slutsats som Ahlefeld Nisser (2009) drar av sin studie. Hon konstaterar att centralt organiserade specialpedagoger med förskollärarbakgrund uttrycker störst möjligheter att utföra förändringsarbete på organisationsnivå. Hon menar att det skulle kunna bero på att förskolan, i jämförelse med skolan, har kortare erfarenhet av specialpedagogisk verksamhet och därför i mindre utsträckning präglas av traditionella förväntningar på rollen.

Jag väljer att tolka resultatet av min studie som att det finns goda möjligheter att låta specialpedagogen fylla just den funktionen inom förskolans verksamhet som

utbildningen förbereder hen för. Att i linje med examensordningens (SFS 2007:638) beskrivning analysera svårigheter på såväl organisations- och gruppnivå, som på individnivå, och i samarbete med alla berörda genomföra åtgärder. Det kräver dock en organisation som är villig att skapa plats för specialpedagogen att utföra uppdraget på det sättet, och sedan kommunicera det tydligt. Eftersom samarbetet mellan förskolan och specialpedagogen utformas lokalt så har varje kommun möjlighet att välja hur den utformar organisationen av specialpedagogerna. Vid tidpunkten för min undersökning pågår en omorganisation av förskoleförvaltningen i Malmö stad och det är fortfarande oklart vilken roll specialpedagogerna får i den nya organisationen. En enhetlig och tydlig organisation av specialpedagogerna ökar utsikterna att skapa en likvärdig förskola som kan ombesörja ”alla barns rätt till stöd”.

7.2 Metoddiskussion

Mitt urval av intervjupersoner som jobbar i olika organisationer gav bara delvis den variation som jag önskat. Jag valde förskollärare från två förskolor, där samarbetet med specialpedagogen är utformat på olika sätt. FL1 arbetar med en enskild specialpedagog

och FL2 med en specialpedagog som ingår i ett team. Men eftersom teamet i fråga har valt att dela upp förskolorna mellan sig, innebär det i praktiken att även FL2 har kontakt med en och samma specialpedagog, och att de båda förskollärarnas samarbete med specialpedagogen i praktiken ser ut på samma sätt.

SP2 visade sig arbeta på ett sätt som skiljer sig så pass mycket från de andra två specialpedagogerna att hennes intervjusvar endast i begränsad utsträckning var

användbara för min undersökning. Trots att det empiriska materialet från intervjun med SP2 bidrar med få konkreta exempel som kommer till användning i undersökningens analys, så anser jag att hennes intervjusvar har fyllt en funktion i analysprocessen genom att göra mig uppmärksam på hur olika specialpedagogens yrkesroll kan se ut. Med ett större antal intervjupersoner med erfarenhet av olika utformade samarbeten mellan förskolan och specialpedagogen hade undersökningen kunnat ge en mer omfattande bild av specialpedagogens yrkesroll.

Det begränsade urvalet gör att det inte går att dra några generella slutsatser av

undersökningen. I linje med det socialkonstruktivistiska perspektiv som jag har valt att utgå ifrån har jag fokuserat på att tolka och analysera intervjupersonernas berättelser med utgångspunkten att det inte finns några entydiga och generella svar på mina

frågeställningar. Intervjupersonernas berättelser och analysen av dem bör därför ses som exempel på hur en specialpedagogs yrkesroll skapas.

7.3 Vidare forskning

För att få en tydligare och mer allmängiltig bild av hur specialpedagogens roll formas vore det intressant att intervjua ett större antal specialpedagoger och förskollärare. För att göra bilden komplett skulle dock även barnens och föräldrarnas perspektiv behöva finnas med. Deras syn på specialpedagogen skulle ge en analys av utformandet av yrkesrollen ytterligare dimensioner. Intressant vore också att grundligt undersöka hur specialpedagogens kompetens tas bäst till vara, genom att arbeta nära med samma barn och pedagoger, eller att arbeta med ett större antal förskolor och kallas in och dyka upp vid behov?

Referenslista

Ahlefeld Nisser, Désirée (2014). Specialpedagogers och speciallärares olika roller och uppdrag: skilda föreställningar möts och möter en pedagogisk praktik. Nordic Studies in Education, 2014, Volym 34, Nummer 4

Ahlefeld Nisser, Désirée von (2009). Vad kommunikation vill säga: en iscensättande studie om specialpedagogers yrkesroll och kunskapande samtal. Stockholm:

Specialpedagogiska institutionen, Stockholms universitet

Alvehus, Johan (2013). Skriva uppsats med kvalitativ metod: en handbok. 1. uppl. Stockholm: Liber

Bladini, Kerstin (2004). Handledning som verktyg och rum för reflektion: en studie av specialpedagogers handledningssamtal. Diss. Karlstad : Karlstads universitet

Bladini, Ulla-Britt (1990). Från hjälpskolelärare till förändringsagent: svensk

speciallärarutbildning 1921-1981 relaterad till specialundervisningens utveckling och förändringar i speciallärarens yrkesuppgifter. Diss. Göteborg : Univ.

Bryman, Alan (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2., [rev.] uppl. Malmö: Liber Dalen, Monica (2008). Intervju som metod. 1. uppl. Malmö: Gleerups utbildning Englund, Tomas (2003). Skolan och demokratin – på väg mot en skola för deliberativa

samtal? I B. Jonsson och K. Roth(red.) (2003). Demokrati och lärande – Om valfrihet, gemenskap och övervägande i skola och samhälle. s.49-73. Lund: Studentlitteratur.

Emanuelsson, Ingemar (2001). Reactive versus proactive support coordinator roles: an international comparison. European Journal of Special Needs Education, 06/2001,

Förskoleförvaltningen Malmö stad (2016), Verksamhetsplan 2016.

Tillgänglig på internet: http://malmo.se/Forskola--utbildning/Forskola/Sa-jobbar-vi- med.../Kvalitet/Verksamhetsplan.html (Hämtad 2016-04-21)

Goffman, Erving (1988). Jaget och maskerna: en studie i vardagslivets dramatik. 2. uppl Stockholm: Rabén & Sjögren

Goffman, Erving (2007). Totala institutioner: fyra essäer om anstaltslivets sociala villkor. [Ny utg.] Stockholm: Norstedts akademiska förlag

Goffman, Erving (2011). Stigma: den avvikandes roll och identitet. 3. uppl. Stockholm: Norstedt

Komin (2016). Organisationsutveckling 2016.

Tillgänglig på internet: https://webapps06.malmo.se/dashboard/ (Hämtad 2016-04-17)

Lansheim, Birgitta (2010). Förståelser av uppdraget specialpedagog: blivande och nyblivna specialpedagogers yrkeslivsberättelser. Licentiatavhandling Malmö : Malmö högskola, 201

Larsen, Ann Kristin (2009). Metod helt enkelt: en introduktion till samhällsvetenskaplig metod. 1. Uppl. Malmö: Gleerup

Läroplan för förskolan Lpfö 98. [Ny, rev. utg.] (2010). Stockholm: Skolverket. Tillgänglig på Internet: http://www.skolverket.se/publikationer

Patel, Runa & Davidson, Bo (2011). Forskningsmetodikens grunder: att planera, genomföra och rapportera en undersökning. 4., [uppdaterade] uppl. Lund: Studentlitteratur

perspektiv på social interaktion. 1. uppl. Malmö: Liber

Samuelsson, Johan. 2012. Fasta kriterier för bedömning täcker inte in allt. Skolverket. Tillgänglig på internet:

http://www.skolverket.se/skolutveckling/forskning/omraden/bedomning-och-

betyg/summativ_bedomning/rapporter/fasta-kriterier-for-bedomning-tacker-inte-in-allt- 1.187698

SFS 2007:638. Förordning om ändring i högskoleförordningen (1993:100). Stockholm: Svensk författningssamling.

Siljehag, Eva (2010). Historien om barn i behov av särskilt stöd i förskolan. I Helldin, Rolf & Sahlin, Birgitta (red.) (2010). Etik i specialpedagogisk verksamhet. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur, s.119-134.

Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk- samhällsvetenskaplig forskning.