8. 1 Hur bjuds publiken in till att interagera i sociala kanaler?
SVT bjuder dels in publiken till att interagera genom att finnas på sociala medier med sitt innehåll. En del av publiken är passiva och formar, utifrån Nanì och Pruulmann-Vengerfeldt (2017), sin egen uppfattning om programmet vilket också kan ses som en sorts delaktighet. Vidare använder
programredaktionerna call-to-actions (CTA); en fråga eller en uppmaning till publiken att interagera, vilket tydligt bidrar till interaktion. Detta är tydligt i 100 % vaken där programredaktionen använder CTA i crossmedia-formatet och därför lyckas att aktivera publiken, som följer produktionen både på sociala medier och på TV.
Genom CTA:s använder programredaktionerna samma mönster i hur de bjuder in publiken, och utifrån Altheide och Snow (1979) blir publiken därför trygga med formatet de bjuds in i. Genom att strategiskt välja hur publikens bjuds in, sätter SVT agendan för hur publiken ska interagera och därmed skapa värdefull återkoppling.
Programredaktionerna komprimerar ihop innehållet i forumen och gör det ”snävare” än i TV- programmen. Utifrån Altheide och Snows (2013) teori om format antar programmen ett nytt format på sociala medier, vilket verkar fånga publiken. Detta betyder att de strategiskt kan välja exakt vad de vill sända ut för budskap. Det betyder också att publiken får en snävare bild av verkligheten,
eftersom medielogiken utifrån Altheide och Snow (2013) har makt att vänja publiken vid medias format vilket gör att de tar det för givet. De ser inte formatet, och därför blir det en naturlig spegling av verkligheten (a.a).
8. 2 Hur reagerar publiken på det erbjudna innehållet?
De är olika mycket involverade i forumen. De är lika Arvidsson och Peitersens (2013) beskrivning av produktiva publiker; de är flytande i sitt sätt att interagera, interagerar lite åt gången och är mycket individuella.
De är personliga och uttrycker sin egen identitet i forumen. De är självcentrerade i den mån att de vill få ut någonting av aktiviteten. Interaktionen utgår direkt från jaget, och omformas inte för att passa in i någon sorts mall för konstruktiv återkoppling till SVT. Kommunikationen är rak och direkt och de uttrycker sig på sina egna villkor. Dock kan detta utgå från en press att vara delaktig kring programmet, utifrån Arvidsson och Peitersens (2013) teori om att produktiva publiker samlas kring ett starkt intresse som de vill upprätthålla en gemensam världsbild kring.
De som interagerar mycket har också en tendens till att vilja hävda sig och bygga en status i forumen, och det finns tydliga hierarkier. Detta visas genom de återkommande personerna som vill vara det ”bästa fanet”, eller vill genomskåda strukturen för programmen. Detta kan liknas vid att de vill få ett gott rykte (Arvidsson och Peitersens 2013), vilket betyder att de drivs av att få ut någonting av handlingarna. Även de personer som är mycket kritiska har en stark relation till programmet utifrån Arvidsson och Peitersens (2013) teori och om den starka världsbilden.
Publiken utvecklar normer och värderingar i forumen. Dessa är till exempel vad som är ”tillåtet” att skriva och att man säger till när någonting inte når upp till ens förväntningar. Detta kan liknas vid att publiken skapar en självmodererande funktion i kommentarsfältet genom att korrigera fel kritik. På
så sätt hjälper de till att utveckla programmet. De påpekar också när missnöje finns, vilket är seriös kritik om utformningen och innehållet i programmen. Detta visar att de bryr sig om programmets innehåll och återigen kan detta liknas vid Arvidsson och Peitersens (2013) teori om en stark världsbild och också om en moralisk karaktär som gör vad som krävs för att upprätthålla denna världsbild. Enligt författarna är publiker också suveräna, genom att de sätter sina egna värderingar. Aktiviteten i forumen liknar som tidigare nämnts Hannah Arendts (1998) definition av handling, eftersom det är något politiskt som yttras i ett publikt utrymme vilket blir öppet att bedömas av andra och är retoriskt och dramatiserande, liksom ett tal. Liksom att publiken utifrån Arvidson och Peitersen (2013) verkar som aktörer på en marknad och därmed får ut någonting av aktiviteten i forumen, menar Arendts (1998) att handling är något otvunget och något som publiken gör utöver att tillgodose sina grundläggande behov i livet. Därför är det inte arbetskraft i Arendts ögon. Publikens aktivitet kan liknas vid Burns (2006) definition av produsage; att publiken har fått makt att producera medieinnehåll och att publiken strävar efter att kontinuerligt bidra med innehåll. Detta genom att publiken i de studerade forumen har frihet att återkoppla utifrån sina egna premisser och utifrån ett starkt driv av sitt intresse och för att upprätthålla dess världsbild. I och med denna liknelse går Cova, Dali och Zwicks (2011) kritiska syn på publikens roll som produser, emot ovanstående författare. Istället skulle de mena att publikens återkoppling till programmen är ett sätt att få kunderna att arbeta gratis och vara en del av, som de benämner det, en samverkande kapitalism. 8. 3 Hur interagerar publiken och programredaktionen i kommentarsfälten? Publiken interagerar mycket i kommentarfältet, men det är olika huruvida programredaktionen svarar på detta. Utifrån programredaktionernas olika sätt att interagera med publiken, visar det sig att ju mer fokus de lägger på att interagera med publiken, desto bättre blir stämningen i forumen och relationen till publiken. Till exempel interagerar programredaktionen i Melodifestivalen inte mycket alls, vilket resulterar i att de använder envägskommunikation i Facebook likt en megafon. Precis som i Ibrus et al:s (2018) studie blir publiken inte deltagare utan ses fortfarande som tittare. Däremot är det skillnad på stämningen i Skavlan, bara av att de interagerar förhållandevis mycket med publiken. Genom att SVT interagerar mer och leder samtalet, kan de styra publiken till mer värdefull återkoppling. Interaktionen är gynnsam vare sig det är hyllningar eller kritik. Skavlan använder bekräftelse av publikens åsikter och tillkännagivande av kritiska påpekanden som taktik för att skapa relation till publiken och därmed hålla dem kvar på sidan. Kritiken använder de för att förklara sig, och vända det till en djupare förståelse för båda parter och därmed en fördjupad relation. Att ta hand om kritiken kan ses som en förebyggande dialogsbaserad kriskommunikation.
8. 4 Produktionerna i relation till public service media och SVT:s uppdrag och vision
I och med 100% vaken som crossmedia produktion och Melodifestivalens och Skavlans sociala medier, täcker SVT ett bredare omfång av medieutrymme och kan istället ses multimediala produktioner (Lowe and Bardoel, 2007). Därför skulle dessa kunna ingå i konceptet av SVT som public service media istället. Alla tre programmen arbetar med sociala medier på olika sätt och har
också arbetat fram sociala medie-innehåll utöver programinnehållet för att passa den enskilda produktionen, till exempel som Skavlans backstage-intervjuer, 100 % vakens bilder med uppmaningar om att publiken ska styra deltagarna, och Melodifestivalens exklusiva backstage- livesändningar.
SVT menar att de finns på sociala medier för att marknadsföra sig och för att interagera med publiken. SVT är bra på att bjuda in publiken, men resultaten visar att det är gynnsamt att interagera mer med publiken, vilket de inte alltid gör. De olika programredaktionerna arbetar olika med
relationsskapandet med publiken. Relationsskapandet är ojämnt och om man jämför
programredaktionerna verkar det inte finnas någon gemensam mall för förståelse för publiken, eller någon generell metod för att skapa publikrelationer. Därmed kan det tydas att förståelsen för publikens behov för att vara medskapare inte helt finns där. Precis som Nanì och Pruulmann-
Vengerfeldt (2017: 61) menar, bör en transformation från public service broadcasting till public service media utvecklas kring en tydlig förståelse av publiken och publikens praxis utan att de bara bjuder in dem. Detta kan ses som envägskommunikation, vilket enligt resultatet inte räcker i de sociala mediernas logik för att få ut den maximala återkopplingen från publiken. Om programredaktionen vill få ut produktiv och idérik respons från publiken måste de inte bara sätta agendan och
utgångspunkten när publiken bjuds in, utan också manövrera kommentarsfälten.
För att passa SVT:s uppdrag och vision bör arbetet med sociala medier vara inberäknat. Genom att förstå hur publiken interagerar i forumen och sedan arbeta utifrån detta, skulle SVT:s uppdrag om att skapa ett ”utbud som engagerar, underhåller och berikar - i allmänhetens tjänst” (SVT 2019c) vara fortsatt motiverat och befogat. Med de utvecklade produktionerna som sträcker sig utanför det traditionella TV-mediet och således når fler, kan visionen av ”ett Sverige där alla är mer nyfikna och insatta” (a.a) också uppfyllas.
I denna studie har jag undersökt SVT som enda institution, och utifrån detta skulle det vara
intressant att jämföra SVT med kommersiella bolags arbete, till exempel TV4 och Kanal 5. Det skulle även vara intressant med vidare forskning av olika målgrupper på sociala medier. Utifrån tidigare forskning (Nanì och Pruulmann-Vengerfeldt, 2017; Villa-Montoya, 2013) är det svårt att fastlägga en gemensam mall för hur public service ska använda crossmedia. Därför kan det vara intressant med vidare jämförelser mellan unga och äldre publikers (eller andra demografiska gruppers) behov och användning av crossmedia.
Källförteckning
- Adolf, M., (2013). Clarifying mediatization: Sorting through a current debate. Empedocles:
European Journal for the Philosophy of Communication. 3. 153-175.
- Appelgren, E., (2009). Konvergens. I Mediesamhället: centrala begrepp (s. 177–196). Lund: Studentlitteratur.
- Arendt, H., (1998) The human condition. University of Chicago Press.
- Asp, K. (1990). Medialisering, medielogik, mediekrati. I Nordicom-Information 1990: 4. Nordicom: Sverige, Göteborg.
- Altheide, D. L., och Snow, R. P. (1979). Media logic, Beverly Hills, CA: Sage.
- Arvidsson, A., och Peitersen, N., (2013). The ethical economy. Rebuilding value after the crisis. New York: Columbia University Press.
- Bardoel, J., och Lowe, G. (2007). From public service broadcasting to public service media: The core challenge. Investigative Ophthalmology & Visual Science – invest ophthalmol visual science.
- Bateman, I. J., (2002). Economic valuation with stated preference techniques: a manual. Cheltenham: Edward Elgar.
- Baym, N. K. (2010) Personal connections in the digital age. Polity. - Bonner, F., (2003) Ordinary television. SAGE
- Brants, K och Van Praag, P., (2015). Beyond Media Logic. Journalism Studies 18 (4): 395–408. - Bruns, A., (2006) Towards Produsage: Futures for User-Led Content Production. In
Sudweeks, F., and Hrachovec, H., and Ess, C., Eds. Proceedings Cultural Attitudes towards Communication and Technology 2006, p. 275-284. Estonia.
- Castells, M., (1999) Informationsåldern: ekonomi, samhälle och kultur. Daidalos. - Cova, B., Dali, D., och Zwick, D., (2011). Critical perspectives on consumers role as
“producers”: Broadening the debate on value co-creation in marketing processes. Marketing Theory, 11 (3), p. 231-241.
- Ekström, M. och Larsson, L. edt (2010) Metoder i kommunikationsvetenskap. Studentlitteratur.
- Eriksson, G., Camauer, L. och Lakew, Y. Ordinary people on television: A longitudinal study of Swedish television, 1982-2011. Nordicom Review, 38(2), p. 17.
- Ewertsson, L. (2005) Dansen kring guldkalven: En historia om uppbyggandet av TV4 1984– 91. Stockholm: SNS Förlag.
- Frostling-Henningsson, M., (2017). Kvalitativa metoder: introspektion, poesi, netnografi, collage och skuggning. Upplaga 1 Lund: Studentlitteratur.
- Hedman, U., (2006), ”Har ni något webbigt?” Arbetsrapport nr. 40, Göteborgs Universitet. JMG Göteborg
- Hesmondhalgh, D., (2013) The cultural industries. SAGE.
- Ibrus, I., Rohn, U., och Nanì, A., (2019). Searching for public value in innovation coordination: How the Eurovision Song Contest was used to innovate the public service media model in Estonia. International Journal of Cultural Studies, 22(3), 367–382.
- Kozinets, RV., (1997). “I want to believe”: A netnography of the X-philes’ subculture of consumption. Advances in Consumer Research , 24, 470–74.
- Larrondo, A., Domingo, D., Erdal, I., Masip, P., och Van den Bulck, H., (2016) Opportunities and Limitations of Newsroom Convergence. Journalism Studies, 17:3, 277-300.
- Lievrouw, L., (2014) Alternative and Activist New Media. Wiley (DMS - Digital Media and Society).
- Lundby, K., (Ed.). (2009). Mediatization: concept, changes, consequences. New York: Peter Lang.
- Nanì, A., och Pruulmann-Vengerfeldt, P., (2017): Exploring cross-media audience practices in two cases of public service media in Estonia and Finland. Baltic Screen Media Review 5.1 58- 69.
- Pace, L. & Livingston, M. (2005). Protecting human subjects in Internet research. Electronic Journal of Business Ethics and Organization Studies, 10(1), 35–41.
- Prahalad, C. K., & Ramaswamy, V. (2004). The future of competition: Creating unique value with customers. Boston, MA: Harvard Business School Press.
- Philipsen, H. (2010) Creative cross-media communications and concepts. p. 111-136 in Philipsen, H., Agerbæk, L., Walther, B.K., Arnfast, B.S, och Wildermuth, N. (eds.) Designing new media: learning, communication and innovation. Köpenhamn: Academica.
- Raphael, C., (2009). The political-economic origins of Reali-TV. In S. Murray och L. Ouellette (Eds.), Reality TV: remaking television culture, 2nd Edition. (pp. 123-140). New York: New York University Press.
- Ritzer, G. och Jurgenson, N. (2009). Production, Consumption, Prosumption: The Nature of Capitalism in the Age of the Digital. Georgeritzer.com
- Standage, T. (2013) Writing on the wall: social media - the first 2,000 years. Bloomsbury. - Strömbäck, J., (1998): Medielogik och medialiserad politik. Sundsvall: Demokratiinstitutet. - Syvertsen, T., (2003). Challenges to Public Television in the Era of Convergence and
Commercialization. Television & New Media, 4(2), 155–175.
- Van Dijck, J., (2013). Social media platforms as producers. In Olsson, T. (Ed.), Producing the internet: Critical perspectives of social media (pp. 45–62). Göteborg, Sweden: Nordicom. - Van Dijck, J., och Poell, T., (2015). Making Public Television Social? Public Service
Broadcasting and the Challenges of Social Media. Television & New Media, 16(2), 148–164. - Van Dijck, J., och Poell, T., (2013). Understanding Social Media Logic. Media and
Communication, 1(1), 2-14.
- Villa-Montoya, M., I., (2013) Cross-media Production Networks. Comparing Organizations in Public Service Broadcasting Programmes. I Olsson, T. (Ed.), Producing the internet: Critical perspectives of social media (pp. 121-141). Göteborg, Sweden: Nordicom.
Digitala källor:
- Medieakademin (2018). Förtroendebarometern 2018. Hämtad från http://medieakademien.se/wp-content/uploads/2018/03/Presentation- fortroendebarometern_2018.pdf (senast nedladdad 2019-09-01).
- Melodifestivalens Facebook (2019). https://www.facebook.com/svtmelodifestivalen/ (senast nedladdad 2019-08-20).
- MVH:s Instagram (2019). https://www.instagram.com/mvh_svt/?hl=sv (senast nedladdad 2019-08-20).
- O’Reilly, T., (2005). What is Web 2.0? https://www.oreilly.com/pub/a/web2/archive/what- is-web-20.html (senast nedladdad 2019-08-20).
- SOU 1965:20. Radions och televisionens framtid i Sverige: delbetänkande.
- SOU 2018:50. Ett oberoende public service för alla – nya möjligheter och ökat ansvar: delbetänkande.
- Svenskarna och internet 2018. https://internetstiftelsen.se/kunskap/rapporter-och- guider/svenskarna-och-internet-2018/ (senast nedladdad 2019-08-20).
- SVT hemsida (2019a): Vår historia. https://www.svt.se/omoss/var-roll/var-historia/ (senast nedladdad 2019-08-20).
- SVT:s hemsida (2019b): Så arbetar vi på public service. https://kontakt.svt.se/guide/sa- arbetar-vi-med-public service?category=vanliga-fragor (senast nedladdad 2019-08-20). - SVT:s hemsida (2019c): Program. http://www.svtb2b.se/?page_id=1227 (senast nedladdad
2019-08-20).
- Talkshowen Skavlans Facebooksida, (2019). https://www.facebook.com/skavlantalkshow/ (senast nedladdad 2019-08-20).