Man kan sammanfattningsvis säga att det inte framgår med tydlighet om det finns någon gemensam uttalad tanke bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan. Det framkommer vid intervjun att rumsindelningen på avdelningarna är snarlika och samtliga pedagoger menar att varje rum har ett bestämt syfte.
Inomhusmiljön förändras inte mer än någon gång per år, dock byts till exempel pussel och spel ut oftare. Vi tänker att den fysiska inomhusmiljön bör anpassas utefter barngruppen vilket leder till frågan om inte rumsindelningen på avdelningarna och dess syfte borde förändras oftare? Inomhusmiljön bör varieras utifrån barngruppen och inte vara statisk enligt Johansson & Pramling Samuelsson (2003).
Vid intervjuerna framkom det att tillfällig förändring i den fysiska inomhusmiljön för att locka och inspirera barnen till aktivitet inte sker. Pedagogerna berättar att de inte medvetet gör tillfälliga förändringar i inomhusmiljön, vilket vi blir ganska förvånade över eftersom vi upplever det som att man med små ändringar enkelt kan förnya i miljön. Kan de intervjuade pedagogernas svar bero på att det har blivit rutin med att var sak har sin plats och att det ska vara städat och undanplockat? Vi menar att det inte alltid behöver vara stora förändringar som sker i miljön utan det kan till exempel vara en mindre ändring som att presentera böckerna på avdelningen på ett nytt sätt.
Då det gäller om materialet på avdelningen synliggörs för barnen samt om de har tillgång till allt material råder det delade meningar om avdelningarna emellan. På en av avdelningarna menar de intervjuade pedagogerna att allt materialet synliggörs för barnen, materialet är placerat högt upp men barnen kan se det. Pedagogerna på denna avdelning anser att barnen har tillgång till allt material även om de måste be en vuxen om hjälp för att nå materialet. Kan man som pedagog anse att materialet i själva verket är tillgängligt för barnen då de inte själva har möjlighet att komma åt materialet? De intervjuade pedagogerna på en av de andra avdelningarna menar att allt material inte synliggörs för barnen då en del av materialet är placerat högt upp. Tillgängligheten till allt materialet för barnen upplever vi kommer i andra hand då pedagogerna menar att en del av materialet måste placeras högt upp för att de minsta barnen inte ska komma åt det. En del av materialet anses som farligt och en del av materialet anses skapa oordning om det välts ut, vilket ger mer arbete för pedagogerna. Vi undrar om placeringen och tillgängligheten av materialet för barnen har med pedagogernas bekvämlighet att göra eller om det är omedvetna traditioner som styr? Det kanske även kan ha med tidsbrist att göra eftersom pedagogerna anser sig få lägga en del av sin tid på att ställa i ordning efter barnen? Vi tror att man som pedagog skulle kunna förebygga detta genom att göra barnen mer delaktiga då det gäller förhållningssätt och regler kring utformningen av den
fysiska inomhusmiljön, vilket även Åberg & Lenz Taguchi (2005) tar upp när de skriver om vikten av att göra barn delaktiga i beslut kring deras vardagssituationer.
Samtliga intervjuade pedagoger på förskolan anser att utformningen av den fysiska inomhusmiljön och den inverkan den har är av betydelse för barnen samt pedagogerna. Pedagogernas tankar rör sig mestadels kring färgsammansättningen i lokalerna och hur textilier och möbler harmonierar med varandra. Större förändringar sker sällan på grund av tidsbrist enligt en del av de intervjuade pedagogerna, även om pedagogerna i arbetslaget diskuterar hur de skulle kunna förändra i inomhusmiljön. Varför leder pedagogernas eftertanke och diskussion inte till någon större förändring i den fysiska inomhusmiljön? Beror det endast på tidsbrist eller kan det vara så att man som pedagog har svårt att ta sig ur invanda mönster?
De intervjuade pedagogerna på de tre olika avdelningarna menar att inomhusmiljön ska signalera till barn, föräldrar och utomstående att den är inbjudande, inspirerande och välkomnande. Den ska även signalera lek, kreativitet, öppenhet samt andas pedagogik. Vi upplever det som positivt att höra dessa tankar från pedagogerna, samtidigt inser vi nu i efterhand att vi skulle ha ställt en följdfråga om pedagogerna anser att den fysiska inomhusmiljön på respektive avdelningar signalerar detta till barn, föräldrar och utomstående.
Flertalet av de intervjuade pedagogerna berättar att de använder sig av sin teoretiska kunskap i praktiken som de bär med sig från sina respektive utbildningar då det gäller utformningen av den fysiska inomhusmiljön. Vidare berättar pedagogerna att de reflekterar både enskilt och tillsammans i respektive arbetslag kring utformningen av inomhusmiljön samt läser ny forskning i form av artiklar inom området. Vi upplever pedagogerna som engagerande i sin profession då de fortbildar sig individuellt genom att läsa ny forskning vilket stämmer överrens med Malten (2003) som skriver om vikten för pedagoger att bredda sin kompetens.
Förändra i den fysiska inomhusmiljön utifrån barnens intresse är inget de intervjuade pedagogerna gör, enligt de intervjusvar vi får. Några av pedagogerna menar dock att det finns ett intresse för att prova på att göra det nu när vår fråga har lyft upp ämnet till
lyhörd och ta tillvara barnens intresse, och utifrån det förändra tillfälligt i miljön. Varför utgår pedagogerna inte från barnens intresse? Beror det på att man som pedagog emellanåt inte har ett barnperspektiv utan endast utgår ifrån sitt eget pedagogperspektiv när det gäller att tillfälligt förändra i den fysiska inomhusmiljön? Enligt de intervjuade pedagogerna är barnen på de respektive avdelningarna inte direkt delaktiga i diskussioner och beslutsfattande kring utformningen av inomhusmiljön. Vi frågar oss varför? Är det för att pedagogerna reflekterar tillsammans under sina planeringstillfällen då barnen inte är närvarande och kan delge sitt perspektiv? Enligt Läroplanen för förskolan (Skolverket 1998) är det pedagogerna i arbetslaget som ansvarar för att ett demokratiskt sätt att arbeta används där barnen deltar aktivt.
De slutsatser vi kan dra av vår undersökning är att de intervjuade pedagogerna uppvisar olikheter då det gäller deras perspektiv på den fysiska inomhusmiljön, samt att det inte med klarhet framgår om det finns en gemensam tanke bakom utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan. Resultatet pekar även på att barnen inte ges möjlighet att vara delaktiga i utformningen av inomhusmiljön på förskolan i den utsträckning de bör vara enligt Läroplanen för förskolan. En annan slutsats vi kommit fram till är att de intervjuade pedagogerna använder sig av sin teoretiska kunskap från sina respektive utbildningar samt att de även läser in sig på ny forskning då det gäller utformningen av den fysiska inomhusmiljön på förskolan, vilket vi inte upplever synliggörs med tydlighet på de respektive avdelningarna.