Fallstudierna ovan beskriver olika typer av teknisk utveckling. Inom trafikflyget har resurseffektiviteten ökat både vad avser bullerpåverkan och energiförbrukning. Det går att hävda att flyget uppnått Faktor 10-målsättningen vad avser buller, åtminstone om vi ser till den yta som påverkas av höga bullernivåer. Även bränsleåtgången per passagerarkilometer har minskat avsevärt. På detta område är det dock inte rimligt att tro att effektiviseringen ska komma ens i närheten av Faktor 10 inom en
generation. Ser vi till den totala energiförbrukningen är det snarare troligt att den kommer att öka. Delvis beror det sannlikt på en kraftig bumerangeffekt (rebound- effect). När flygplanen förbrukar mindre bränsle sjunker priserna, vilket leder till att efterfrågan ökar.
Ett skäl till att Faktor 10 kan uppnås på bullerområdet men inte på bränsleområdet är de gränser som sätts av människans fysiska storlek. Det är helt enkelt svårt att minska bränsleåtgången under en viss nivå eftersom flygplan måste ha en viss storlek, och därmed kräver en viss energimängd för att fylla sin funktion, dvs. att transportera människor. Trafikflygets utveckling illustrerar också att inte bara nya produktionsmetoder, t.ex. bättre motorer, har stor betydelse, utan även
organisatoriska faktorer. Genom bättre organisation har beläggningsgraden på flygplanen ökat, vilket minskar energiförbrukningen per personkilometer. ”ICT-revolutionen” illustrerar en annan typ av utveckling. Medan fallstudien av trafikflyget illustrerar en utveckling där funktionen – persontransporter – betraktats som given, har vi här att göra med en förändringsprocess som påverkar snart sagt varje samhällsområde. Informations- och kommunikationstekniken (ICT) har givit oss nya produkter, och leder till att gamla produkter kan produceras effektivare. Det kanske mest avgörande är dock de förändringar av marknadsstrukturer och
företagens organisation som den nya tekniken för med sig. ICT har lett till flera olika typer av effektiviseringar. I vissa fall har ny teknik möjliggjort dematerialisering, dvs. att materiella flöden minskats eller helt upphört, och ersatts av elektronisk hantering. Den har också möjliggjort effektivare produktion och distribution. Sannolikt har också innovationstakten kunnat öka, helt enkelt genom att forskare och produkt- utvecklare blir produktivare tack vare de nya verktygen.
Den viktigaste effektiviseringspotentialen finns dock i att ICT ger möjligheter till ökad arbetsdelning, eftersom kostnaderna för koordination har sjunkit. Genom historien är det arbetsdelning och ökad specialisering som varit den främsta
välståndsskapande kraften. Graden av arbetsdelning begränsas dock av de koordineringsproblem som uppstår. När möjligheterna att snabbt hantera stora mängder information sjunker, ökar möjligheterna att samordna komplexa processer, och arbetsdelningen kan drivas längre.
ICT-revolutionen visar också på riskerna med att försöka fastslå ”utvecklingens gränser”. Visserligen går det att sätta gränser för hur långt en viss teknik, t.ex. kiselprocessorerna, kan förfinas. Däremot finns det ingen anledning att tro att inte nya tekniska lösningar ska finnas, som gör att utvecklingen kan drivas ännu längre. Utvecklingen av förpackningar är exempel på hur en förhållandevis odramatisk teknisk utveckling i många små steg på sikt kan ha stor betydelse för resurs-
förbrukningen. Den visar också hur nya råvaror, dvs. gamla återvunna förpackningar, kan leda till resursbesparingar, och på potentialen för retursystem som miljöpolitiska instrument. Samtidigt finns exempel inom detta område på hur enögd politik som fokuserar på enstaka resurser, och inte på samhällets totala välfärd, riskerar att skada såväl ekonomi som miljö.
Högspänningsgeneratorn, Powerformer, kan ses som ett exempel på en klassisk uppfinning – på hur ett snille kan bryta nya vägar. Samtidigt visar Powerformer på de institutionella faktorernas betydelse även på företagsnivå. ABB kunde uppenbar- ligen taga till vara Mats Leijons idé. Det finns säkert många exempel på företag där resultatet hade blivit ett annat. De räkneexempel som presenteras visar också hur små procentuella förändringar kan ha mycket stor betydelse i absoluta tal om vi diskuterar stora flöden. Exemplet visar därmed på en fara med Faktor 10-
resonemang. Om vi tittar på relativa istället för absoluta förändringar finns en risk att fokus hamnar fel.
Samma fenomen illustreras av den sista fallstudien som beskriver avregleringen av elmarknaden i England och Wales. Det är inte sannolikt att denna förändring leder till en minskning av elförbrukningen med en faktor 10, men icke desto mindre har den haft mycket stor betydelse för utsläppen av en rad miljöskadliga ämnen. Denna fallstudie illustrerar också ett annat problem med Faktor 10. En stor del av
miljövinsten från avregleringen har uppkommit genom en växling från kolkraft till gas och kärnkraft, alltså genom användning av nya insatsvaror. Det är svårt att se hur Faktor 10-resonemanget kan tillämpas på denna typ av förändringar. Den viktigaste lärdomen är dock att avreglering och ökad konkurrens kan ha en avgörande
betydelse för att öka resurseffektiviteten. Det institutionella ramverket är avgörande. Ekonomins struktur måste vara sådan att incitament finns för resurseffektiviseringar.
På den reglerade engelsk-walesiska elmarknaden var drivkraften för teknisk utveckling svag. Efter avregleringen blev förändring ett överlevnadskrav.
Det kan inte råda något tvivel om att teknisk utveckling har avgörande betydelse för våra möjligheter att komma till rätta med olika miljöproblem. Fallstudierna ovan visar på några exempel där det varit möjligt att öka resurseffektiviteten mångfaldigt. Det är tydligt att ekonomiska drivkrafter haft stor betydelse i samtliga de studerade fallen. I vissa fall har drivkrafterna varit rent företagsekonomiska, dvs. inte haft någon egentlig koppling till miljömässiga överväganden. I andra fall har statliga regleringar eller ekonomiska styrmedel haft betydelse. Det enda område där
resonemang som påminner om Faktor 10-tankesätt haft betydelse är i exemplen från förpackningsbranschen. Producentansvaret för förpackningar har som uttalad
målsättning att resursanvändningen ska minska med en viss andel. I övrigt har det inte funnits några egentliga kvantitativa målsättningar bakom olika politiska insatser. Hur stora resurseffektiviseringar har då varit möjliga? Ligger de i närheten av en faktor 10? Om vi betraktar Faktor 10 som en målsättning för just resurseffektiviteten så kan vi konstatera att det i flera fall varit möjligt att uppnå målsättningen. Om vi däremot betraktar den totala resursanvändningen så är det egentligen bara ett fall, nämligen trafikflygets bullerutveckling, som klarat av målsättningen, eller ens har någon utsikt att klara av den inom de 50 år som sätts som gräns i Carnoules-
uttalandet. Strikt tolkat är alltså knappast Faktor 10 en realistisk målsättning. För att klara av den typen av förändring skulle sannolikt mycket drastiska åtgärder krävas, som skulle vara oacceptabla för de flesta människor.
Frågan är dock om det är relevant att studera resursförbrukningen som sådan. Om vi istället skulle betrakta de miljöeffekter som vi egentligen är intresserade av så skulle en minskning med en faktor 10 på 50 år i många fall förefalla som ett oambitiöst mål. Utsläppen av klororganiska ämnen (AOX) från massa- och pappersbruk har t.ex. minskat med 95 procent på bara 20 år.[24] Ett exempel på hur utsläppen av en skadlig substans i praktiken eliminerats är blyutsläpp från bensindrivna bilar. År 1985 såldes blyfri bensin bara i ett av EU:s nuvarande 15 medlemsländer, nämligen Österrike där blyfri bensin utgjorde mindre än 20 procent av den totala bensin- användningen. Tio år senare användes uteslutande blyfri bensin38 i tre av länderna,
Österrike, Sverige och Danmark, och i det land där den blyfria bensinen utgjorde
38 Det är inte bara den bensin som säljs under etiketten ”blyfri” som är blyfri. Även i den
den minsta andelen, Spanien, var nästan 30 procent av bensinen blyfri.[43] Båda dessa förändringar är exempel på mycket betydelsefulla miljöförbättringar som inte kan relateras till Faktor 10-begreppet, och visar på en fara med Faktor 10. Genom att fokusera på resursförbrukning istället för på föroreningar missar man många gånger det som är väsentligt. (Se Kågeson[26] för en vidare diskussion.)
Fallstudierna visar även på andra potentiella faror med resonemanget bakom Faktor 10 och liknande målsättningar. Som framhållits finns en risk att man ensidigt
fokuserar på lätt mätbara resursflöden istället för att fokusera på viktiga miljö- problem. En annan risk är att viktiga resurser inte kommer med i analysen, som t.ex. människors tid. En annan fara kan orsakas just av att Faktor 10 är en så enorm målsättning om vi beaktar hela ekonomin och den totala resursanvändningen. Att minska den totala energianvändningen med en faktor 10 på en generation är i
praktiken omöjligt, och förmodligen inte önskvärt. Även att öka energieffektiviteten i genomsnitt med en faktor 10 torde vara mycket svårt. Det finns då en risk att fokus istället sätts på små delproblem där Faktor 10 är möjligt att uppnå. Materialåter- vinning kan vara ett sådant exempel. Att titta på relativa förändringar är emellertid inte intressant om vi bryr oss om de totala miljöeffekterna. Som framgår av
exemplen kan små procentuella förändringar betyda oerhört mycket för miljö- problemen om de berör stora flöden. Powerformer har potentialen att spara en procentenhet av hela den svenska elproduktionen och avregleringen av den engelsk- walesiska elmarknaden effektiviserade hela denna marknad. De procentuella
förändringarna är små, men de totala förändringarna är stora.
Har då Faktor 10 en roll i miljöarbetet? Det är inte syftet med denna rapport att besvara den frågan, men det torde ändå stå klart vilka funktioner Faktor 10 inte bör ha. Som Kågeson[26] slår fast finns det ingen anledning att generellt, eller ens i allmänhet, minska resursanvändningen. Som torde framgå av de fallstudier som belysts är i många fall Faktor 10 inte heller en realistisk målsättning, särskilt inte om vi med begreppet avser en minskning med en faktor 10 av den totala resurs-
förbrukningen. Faktor 10 förefaller därför som en dålig grund för statlig miljöpolitik. Rollen för Faktor 10 bör kanske snarare sökas som en målsättning eller motiverande slogan i enskilda fall där en omfattande minskning av resursanvändningen kan
motiveras mot bakgrund av klart definierade miljömål. Dessutom kan resonemangen bakom Faktor 10, Faktor 4, eko-effektivitet och liknande målsättningar ha stor betydelse genom att de sätter fokus på den tekniska utvecklingens utomordentligt stora betydelse för våra möjligheter att lösa dagens och framtidens miljöproblem.
5. Referenser
[1] AB Svenska Returpack. Statistik över sålda och returnerade aluminiumburkar, 1984-1999.
[2] Arora, Seema och Timothy N. Cason (1995) ”An experiment in volontary environmental regulation: Participation in EPA’s 33/50 program.” Journal of Environmental Economics and Management. 28:271-286.
[3] ”A ten-fold leap in energy and resource efficiency.” (1997) Factor 10 Club 1997 Carnoules Statement to Government and Business Leaders.
<http://www.baltic-region.net/science/factor10.htm> [Accessed 14 December 1999].
[4] Bar, François, Stephen Cohen, Peter Cowhey, Brad DeLong, Michael Kleeman and John Zysmann (1999) ”Defending the Internet revolution in the broadband era: When doing nothing is doing harm.”
[5] Barbier, Edward B. (1997) ”Introduction to the environmental Kuznets curve special issue.” Environment and Development Economics. 2:4:369-381.
[6] Bohm, Peter (1981) Deposit-refund systems. Baltimore and London: John Hopkins University Press and Resources for the Future.
[7] Bohm, Peter och Clifford S. Russell (1985) ”Comparative analysis of alternative policy instruments.” i A.V. Kneese och J.L. Sweeney Handbook of Natural Resource and Energy Economics, vol I. Elsevier Science Publishers B.V. [8] Bruvoll, Annegrete (1998) ”The cost of alternative policies for paper and
plastic waste.” Rapport 98/2. Oslo-Kongsvinger: Statistisk sentralbyrå. [9] ”Computer models to guide waste management.” 1999 enviro Nr 25, april
1999. Stockholm: Statens Naturvårdsverk.
[10] ”Cutting resource waste the digital way.” 1999 enviro Nr 25, april 1999. Stockholm: Statens Naturvårdsverk.
[11] Dickinsson, Joanna, et al. (1999) Megabyte. Stockholm: Statens Naturvårdsverk. [12] Flory, Ingrid. (1999) Sila mygg och svälja kameler. Rapport från Svensk Handel.
Stockholm: Svensk Handel.
[14] Forrester, J. (1971) World dynamics. Cambridge, Mass.: Wright-Allen Press. [15] ”France’s experience with the Minitel: Lessons for electronic commerce over
the Internet. (1998) OECD Working Party on the Information Economy, DSTI/ICCP/IE(97)10/FINAL, Paris: OECD.
[16] Förpackningarnas utveckling. (1999) Rapport från Packforsk och Förpackningsinsamlingen.
[17] Galeotti, Marzio och Alessandro Lanza (2000) ”Richer and cleaner? A study on carbon dioxide emissions in developing countries.” mimeo.
[18] Glantz, M.H., ed. (1999) Creeping Environmental Problems and sustainable development in the Aral Sea basin. Cambridge, U.K.: Cambridge University Press. [19] Grossman, M. Gene och Alan B. Kreuger (1995) ”Economic growth and the
environment.” Quarterly Journal of Economics. Maj 1995. s. 353-377.
[20] Harbaugh, William, Arik Levinson and David Wilson. ”Reexamining the empirical evidence for an environmental Kuznets curve.” NBER Working Paper 7711. Washington, D.C.: National Bureau of Economic Research.
[21] Internetindikatorn. 1:a kvartalet 2000. (2000) Stockholm: Svensk Handel. [22] IT och miljön – en samling goda exempel. Rapport från IT-kommissionen. SOU
1996:178.
[23] Johnson, Anders (2000) Det svenska teleundret. Stockholm: Ekerlids förlag. [24] ”Klorerad organisk substans. Utsläpp från massa- och pappersbruk.”
<http://www.forestindustries.se/oh/ShowImage.cfm?Bilder_id=39> [Accessed 27 June 2000].
[25] Kågeson, Per (1998) Growth versus the Environment: Is there a Trade-off? Dordrecht, Boston and London: Kluwer Academic Publishers.
[26] Kågeson, Per (1999) ”Is factor 10 a useful tool in environmental policy?” i Dematerialisation and Factor 10, AFR Rapport 240, Stockholm: Naturvårdsverket. [27] Leach, Matthew A., Ausilio Bauen, Nigel J. D. Lucas (1997) ”A Systems
Approach to Materials Flow in Sustainable Cities: A Case Study of Paper.” Journal of Environmental Planning and Management. 40:6:705-23.
[28] Lundberg, Åsa, Almas Heshmati och Henrik Hammar (1998) ”Introduction of unleaded gasoline in the EU countries.” Paper presented at the World Congress of Environmental and Resource Economists, Venice, 25-27 June 1998.
[29] Lomborg, Bjørn (1998) Verdens sande tilstand. Århus: Centrum.
[30] Markoff, John. ”Chip progress may soon be hitting barrier.” New York Times On the Net. October 9, 1999. <http://www.nytimes.com/library/tech/99/10/ biztech/articles/09chip.html> [Accessed 10 February 2000].
[31] Meadows, et al. (1973) Limits to growth. London: Earth Island Ltd.
[32] Mesarovic, J. och E. Pestel (1974) Mankind at the turning point. The second report of the Club of Rome. New York: EP Dutton & Co.
[33] Miljön i Europeiska unionen vid sekelskiftet. Sammanfattning. (1999) Köpenhamn: Europeiska miljöbyrån.
[34] Newbery, David M. och Michael G. Pollitt (1997) ”The restructuring and privatisation of Britain’s CEGB – Was it worth it? The Journal of Industrial Economics. Vol. XLV, no 3., pp. 269-303.
[35] Nove, Alec (1987) The Soviet Economic System.” 3rd ed. Boston: Unwin Hyman.
[36] Orremo, Fredrik, Claes Wallin, Gunilla Jönson och Kaj Ringsberg. IT, mat och miljö. Rapport 5038. Stockholm: Naturvårdsverket.
[37] Oxman, Jason (1999) ”The FCC and the unregulation of the Internet.” OPP Working Paper No. 31. Washington, D.C.: Federal Communications Commission. [38] Paardekooper, E.J.C. och J. Bol (1998) ”Novel protein foods” i Judith M.
Klostermann och Arnold Tukker, red. Product innovation and eco-efficiency. Dordrecht/Boston/London: Kluwer Academic Publishers.
[39] Packan, Paul A. (1999) ”Pushing the limits.” Science. Vol 285, 24 September 1999. pp. 2079-2081.
[40] Radetzki, Marian (1999) Återvinning utan vinning - en ESO-rapport om sopor. (Ds 1999:66)
[41] SAS Miljöredovisning 1998. Stockholm: SAS. [42] SAS Årsredovisning 1998. Stockholm: SAS.
[43] Sandström, Mikael (1999) ”Ekonomiska styrmedel på vägtrafikområdet.” SOU 199:62, Bilaga 4.
[44] Savas, E.S. (1977) ”Policy analysis for local government: Public vs private refuse collection.” Policy Analysis 3.
[45] SCB. ”Järnvägs- och flygtrafik.” <http://www.scb.se/landmiljo/annan/ miljosverige/miljotrafik4.asp> [Accessed 4 February 2000].
[46] Schumpeter, Joseph A. (1934,1983) The theory of economic development. New Brunswick, N.J.: Transaction Publishers.
[47] Statistisk årsbok 2000. Stockholm: SCB.
[48] Svenska miljömål. Miljöpolitik för ett hållbart Sverige. Regeringens proposition 1997/98:145.
[49] Svensk glasåtervinning. <http://www.glasbanken.com/> [Accessed 16 March 2000].
[50] Tirole, Jean. (1988) Industrial Organization. Cambridge, Mass. and London: MIT Press.
[51] ”tunneleffekt” (1995) Nationalencyklopedien. Höganäs: Bokförlaget Bra Böcker. [52] ”Utsläpp av växthusgaser från fossila bränslen och totalt, 1997.” SCB –
Miljösverige. <http://www.scb.se/landmiljo/annan/miljosverige/ miljoenergi5.asp> [Accessed 22 February 2000].
[53] Visualizing Earth. <http://visearth.ucsd.edu/> [Accessed 21 February 2000]. University of California, San Diego.
[54] von Weizsäcker, Amory B. Lovins och L. Hunter Lovins. (1997) Factor four. Doubling wealth – halving resource use. The new report to the Club of Rome. London: Earthscan Publications. Abstract available at: <http://www2.wupperinst.org/ Projekte/Factor4_e/FactorFourBook.html> [Accessed 9 November 1999]. [55] World Bank Development Report 1992: Development and the environment.