Alla pedagoger hade en sak gemensamt, nämligen språkets betydelse för en god matematisk utveckling. Även vi anser att läsningen måste vara i fokus i första klass för att de ska kunna förstå de matematiska begreppen. Detta är en förutsättning för deras fortsatta lärande. Något alla pedagoger tryckte på var att för att barnet ska kunna ta in det matematiska språket med termer som tiokompisar, addition och subtraktion, så måste de ha det vardagliga språket först. I förskoleklassen leker man fram det matematiska språket, något som även vi förespråkar. Vi tycker att det är betydelsefullt att matematiken kommer in i det vardagliga på ett lekfullt sätt, vilket man i förskoleklassen har förmånen att göra. Ingen av fritidspedagogerna eller lärarna nämnde dock något om att sätta barnens intresse i fokus för undervisningen eller att ta in vardagen i matematiken och viceversa. Specialpedagogen vi intervjuade påpekade att det är för mycket ”tyst arbete” i klassrummet, där de sitter själva tysta och arbetar. Detta anser hon
medför att utvecklingen stagnerar, eftersom de inte får kommunicera. Detta var något som ingen av de övriga pedagogerna nämnde i sina intervjuer. Vi finner det förbryllande att ingen satte fokus om kommunikation mellan eleverna, något som många forskare inom ämnet trycker på. Malmer (2002) menar också på att ett arbetssätt med inslag av samarbetet och kommunikation är av värde för elevens matematikutveckling. Vidare menar hon att eleverna borde ha fler gruppuppgifter där eleverna får öva just på samarbete och kommunikation. Faran hon ser i att ha gruppövningar är att de som är dominanta kan ta över och mindre grupper är att föredra. Kommunikation mellan eleverna i matematik är något vi finner avgörande för att de verkligen ska ta in det matematiska språket, det är i samtalet med andra som språket utvecklas, och inte genom tyst arbete.
Lärarrollens betydelse
En intressant synvinkel ur pedagogernas perspektiv är att de inte anser att de har haft några barn med matematiksvårigheter i sina klasser. Specialpedagogen tycker däremot att problemet kan ligga i att läraren inte har kompetens nog att upptäcka att det föreligger ett problem. Svårigheterna skjuts därför på framtiden. Det var anmärkningsvärt att ingen av pedagogerna tyckte att de hade haft elever med svårigheter och inte heller behövde vidareutveckla sig inom.
Vi fann statistik över den aktuella skolan som visade på att 95% av eleverna i tredje klass klarade av det nationella provet i matematik. Nationellt prov är ett test som görs samtidigt över hela landet och där barnen testas i matematik, svenska och engelska för att se hur skolor över hela landet har klarat att få eleverna att uppfylla målen för den årskursen. Detta måste enligt oss tyda på att pedagogerna trots allt besitter en reell kompetens då de lyckats få 95% av eleverna att klara målen för sin årskurs. När de börjar högstadiet sprids eleverna till kommunens olika högstadieskolor. När vi kontrollerade statistiken för årskurs nio för kommunen fann vi att bara 80% nu klarade det nationella provet. Det reste en ny fråga om vad som har hänt på vägen då resultaten i årskurs tre tyder på att de har grunderna. En anledning till den aktuella skolans höga resultat tror vi kan vara personaltätheten och de integrerade klasserna som lyftes fram under intervjuerna. De har möjligheten att fånga upp de
elever som uppvisar tecken på att behöva extra stöd i matematik, eftersom de är så pass många i varje klass. I högstadiet kommer de från flera olika områden med olika klass och social bakgrund. Det öppnar för vidare forskning om det kan ha påverkat resultatet från proven i matematik. I förskoleklassen lär man in matematiken på ett lekfullt och lustfyllt sätt som även följer med upp i första klass. Detta är något vi tycker främjande för barnets inlärning. Vi anser det även viktigt är att de även i de högre klasserna kan undervisa på detta sätt. Något specialpedagogen lyfte fram flera gånger var lärarens egen inställning och motivation gentemot ämnet. Detta var dock något som ingen av de andra tog upp.
Strategier
Den strategi som främst härskade bland ”våra” pedagoger var att eleverna har möjlighet att arbeta med konkret och laborativt material. Det finns fog för att anta att detta är en bra strategi Ett laborativt sätt stimulerar alla sinnen, vilket gynnar inlärningen. En pedagog framhöll att mekanisk inlärning är att föredra, framför att eleverna inte utvecklades alls i matematikinlärningen. Det ställer vi oss frågande till eftersom vi under arbetet fått fram och genom vår lärarutbildning själva kommit till insikt om hur viktigt det är att verkligen förstå grunderna i matematiken för att kunna bygga en grund för framtida inlärning. Som vi tog upp i analyskapitlet menar Adler (2007) att mekanisk inlärning inte är främjande för deras framtida inlärning. Anledning till vår ståndpunkt är att förståelsen bakom uppbyggnaden av till exempel multiplikationstabellen är nödvändig för att underlätta för vidare förståelse. Förstår man inte vad man lär in är det svårt att tillämpa, det enligt vårt synsätt. Detta kan vara förklaringen till att de klarar sig i årskurs tre, men fallerar i årskurs nio, då grunden de har att stå på inte är tillräckligt underbyggda.
Organisationen
En av förutsättningarna för att eleven ska kunna få en god matematikundervisning anser vi ligger i organisationen, något som även pedagogerna i våra intervjuer har tryckt på. Vi har varit på en skola med åldersblandade klasser, där alla pedagoger framhöll det som en väl
fungerande strategi för matematikundervisningen för de barna med svårigheter i ämnet. Även vi blev under arbetet övertygade om det positiva i det arbetssättet, men är väl medvetna om att det på andra skolor finns homogena grupper. Det hade kunnat vara intressant att jämföra fördelar respektive nackdelar mellan de båda arbetssätten. Något vi fann intressant var att specialpedagogen tryckte på hur viktigt det var med ett samarbete mellan klasserna för att fånga upp de elever som haft svårigheter i lågstadiet, medan ingen av lärarna ansåg att det fanns behov för det.
De tyckte att det kunde vara bra men ansåg det inte vara värt tiden, utan den tiden kunde utnyttjas bättre på annat. Vi vill dock påpeka vikten av samarbete och ett skäl till det är om vi går tillbaka till statistiken för kommunen att resultaten skiljer sig så markant när de kommer upp i klasserna, något som kunde ha undvikits vid ett närmare samarbete. Något som var genomgripande när vi transkriberade våra intervjuer var att specialpedagogen tryckte ofta på pedagogens roll då det uppstår problem i matematiken. Detta medan pedagogerna framhöll sig själva och sitt arbetssätt som det bästa. Det vi har kommit fram till under arbetet är att en viktig grundsten är en god organisation som är ramen för arbetssättet. En annan grundpelare är läraren och dennes utbildning och inställning till arbetet, då det färgar av sig på eleverna. Därefter hänger det på de strategier läraren använder sig av och barnets språkliga utveckling.
5 Diskussion
Under genomförandet av analysen av det empiriska materialet diskuterades det om observation hade kunnat vara givande för undersökningen. Dock kom vi fram till att det som söktes var pedagogernas synsätt och tankesätt, snarare än det praktiska arbetet de utför. När vi analyserade det empiriska materialet upptäcktes det att vi hade behövt ställa fler frågor för att få mer förståelse för deras tankesätt. Därmed fick vi gå tillbaka och ställa de nödvändiga kompletterande frågorna. Något båda kände under transkriberingen var att vi under intervjuerna ibland höll med för mycket om vad de intervjuade sade och följde med för mycket i deras tankegångar. Därmed var vi kanske inte helt opartiska och neutrala under intervjuerna, vilket kan ha påverkat vårt resultat. Hade vi inte gjort det hade det möjligtvis blivit ett annat djup på undersökningen.
En fråga vi ställde oss under arbetet var om arbetssättet skiljer sig mellan förskoleklassen och lågstadiet. Skillnaden var att i förskoleklassen har man möjlighet att förbereda barnen för framtida matematikstudier på ett lekfullt sätt. I förskoleklassen är man inte styrda av ett schema utan tar in matematiken i vardagen och utgår mer från barnens intressen. I skolans värld styr ett förutbestämt schema och det är inte längre på bas av barnens intresse och deras vardag som matematikundervisningen utgår från. Vi hade önskat att tankesättet och metoderna för barnens inlärning hade följt med i högre grad upp i klasserna. Flera av forskarna vi har tagit upp i det empiriska materialet, poängterar vikten av att arbeta individuellt med barnen, samt att utgå från deras vardag och intressen. I undersökningen fick vi fram att de har möjligheten att arbeta mycket enskilt med barnen, men att det styrda schemat styr på vilken nivå de kan arbeta utifrån barnens intresse. För att få svar på hur de arbetar med barn som har svårigheter i matematik fick vi ställa oss ett antal andra frågor. En var vilken problematik de ser i sitt arbetssätt. Överraskande nog fann de ingen problematik i sitt arbetssätt, utan ansåg alla att deras arbetssätt var det främsta. Vi anser att man hela tiden
kan vidareutvecklas och att man inte stagnerar i sin egen utveckling för då är risken att barnen fastnar i sin. Problemet när ett barn har svårigheter i matematik, kan vara att pedagogen själv inte har kunskapen och därmed inte ser de svårigheter barnet har. En annan underfråga var vilka pedagogiska strategier pedagogerna använder sig av för att underlätta i matematikinlärningen. Här fann vi att den främsta strategin var att utveckla deras språkliga färdigheter, då språket är en viktig grundsten i matematik. En annan viktig strategi var att använda sig av laborativt material, samt att det fanns flera pedagoger i klassrummet som kunde hjälpa och stötta. Detta är strategier som vi finner användbara för matematikinlärning för elever som har inlärningssvårigheter i ämnet. Språket har vi identifierat som en essentiell del i matematikinlärning, dels genom detta arbete dels forskare som vi refererat till. Konkret material ger möjligheten för eleven att stimulera alla sinnen för en bättre inlärning. Med flera pedagoger närvarande ges det ytterliggare möjligheter att stödja eleverna.
Med detta arbete har vi kommit fram till att det finns fyra viktiga grundpelare för en gynnande miljö för en elev som har svårigheter i matematik. Språket som är viktigt för att eleven ska kunna förstå vad de ska räkna samt vad läraren förklarar. Organisationens uppbyggnad kring klassernas utformning, personaltäthet samt möjligheten att få extra hjälp av specialpedagog. Vikten av välfungerande strategier ska heller inte underskattas. Trots övriga grundpelare är det viktigaste ändå att pedagogen är välutbildad och har förmågan att vara entusiasmerande för sina elever och finna sätt att se och inspirera alla.
Efter att vi hade genomfört detta arbete väcktes det ytterliggare frågor som skulle vara intressanta att undersöka. En intressant infallsvinkel hade varit att undersöka arbetssätt mellan en ålderblandad, respektive icke åldersblandad klass. Finns det några skillnader däremellan?
6 Referenser
Adler, Björn (2007). Dyskalkyli & matematik: en handbok i dyskalkyli. Höllviken: NU- förlaget
Adler, Björn (2001). Vad är dyskalkyli?: [en bok om matematiksvårigheter] : [orsaker, diagnos och hjälp]. 1. uppl. Höllviken: NU-förl.
Bjørndal, Cato R. P. (2005). Det värderande ögat: observation, utvärdering och utveckling i undervisning och handledning. 1. uppl. Stockholm: Liber
Doverborg, Elisabet & Pramling Samuelsson, Ingrid (1999). Förskolebarn i matematikens värld. 1. uppl. Stockholm: Liber
Ely, Margot (1993). Kvalitativ forskningsmetodik i praktiken: cirklar inom cirklar. Lund: Studentlitteratur
Johansson, Bo & Svedner, Per Olov (2006). Examensarbetet i lärarutbildningen: undersökningsmetoder och språklig utformning. 4. uppl. Uppsala: Kunskapsföretaget
Kronqvist, Karl-Åke & Malmer, Gudrun (1993). Räkna med barn: läroboksoberoende matematikundervisning i teori och praktik under de första skolåren. 1. uppl. Solna: Ekelund Ljungblad, Ann-Louise (2003). Att möta barns olikheter: åtgärdsprogram och matematik. Varberg: Argument
Ljungblad, Ann-Louise (2001). Att räkna med barn i specifika matematiksvårigheter. 2. uppl. Varberg: Argument
Ljungblad, Ann-Louise (2001). Matematisk medvetenhet. Varberg: Argument
Magne, Olof (1998). Att lyckas med matematik i grundskolan. Lund: Studentlitteratur Malmer, Gudrun (2002). Bra matematik för alla: nödvändig för elever med
inlärningssvårigheter. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur
Malmer, Gudrun & Adler, Björn (1996). Matematiksvårigheter och dyslexi: erfarenheter och synpunkter i pedagogisk och psykologisk belysning. Lund: Studentlitteratur
Merriam, Sharan B. (1994). Fallstudien som forskningsmetod. Lund: Studentlitteratur
Stukát, Staffan (2005). Att skriva examensarbete inom utbildningsvetenskap. Lund: Studentlitteratur
Wallén, Göran (1996). Vetenskapsteori och forskningsmetodik. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur