Sammanställning av resultat protokoll för utvärdering av utryckningskörning

För att konkretisera resultaten och vidare svara på hur ambulansförarstudenters körförmåga kan utvärderas utformades ett protokoll för utvärdering av utryckningskörning. Protokollet (som presenteras i figur 2 nedan) består av följande delförmågor: Backning, parkering, vändning, accelerering, bromsning, uppfattning av fordonets storlek, interaktion med

trafikanter, trafikuppförande, riskbedömning, planering, uppmärksamhet, kontroll, navigering, omkörning och hastighetsanpassning. Dessa delförmågor kan i protokollet bedömas på en tredelad bedömningsskala med svarsalternativen godkänt, vissa brister och stora brister. Vid varje delförmåga finns det även möjlighet för bedömaren att lämna kommentarer.

Figur 2. Förslag på protokoll för subjektiv utvärdering av körförmåga.

4.4.1 Diskussion

Delförmågorna i protokollet består, som nämnt i 3.7 Protokoll, av de delförmågor som resultaten från analyserna av fokusgrupperna, enkäterna och intervjuerna tyder på är viktiga förmågor vid utryckningskörning. Värt att notera är att det inte är säkert att det endast är just dessa förmågor som är viktiga för att vara en god utryckningsförare. Det finns som nämnt många olika delförmågor av körförmåga (Eby m.fl., 2012; Lee m.fl., 2003; Lundgren, 2013). De delförmågor som framkom i denna studie är ett sätt att bryta ned övergripande körförmåga till mindre delar, men det är värt att påpeka att det även finns andra sätt att göra det på.

En tredelad svarsskala med alternativen godkänt, vissa brister och stora brister används i protokollet då den beskrevs av intervjudeltagaren i den andra intervjun (se 4.3.2 Subjektiv

bedömning). Tanken är att utvärderare, till exempel trafikinstruktörer på AISAB, ska kunna

använda protokollet för att bedöma delförmågorna hos ambulansförarstudenter. En fördel med att använda denna bedömningsskala är att trafikinstruktörerna vid AISAB är vana vid denna bedömningsskala eftersom det är en skala de i dagsläget använder sig av. Dessutom är

kryssrutor enkla att förstå och går snabbt att fylla i (Boynton & Greenhalgh, 2004). Vid varje delförmåga har det även lämnats plats för kommentarer för att utvärderaren ska kunna

utveckla sin bedömning av föraren i linje med Boynton och Greenhalghs (2004) beskrivning av fritextrutor som tillåter för mer utvecklade svar. De mer utvecklade svaren är tänkt att vara användbara för den förare som bedöms då kommentarerna tydligare kan beskriva vad

5. Allmän diskussion

I följande kapitel kommer resultaten att diskuteras i relation till teorin och utifrån studiens syfte, vilket var att undersöka vad ambulansförarstudenter har behov av att träna i en körsimulator samt hur ambulansförarstudenters körförmåga kan utvärderas. Dessutom kommer metoden att diskuteras.

5.1

Resultatdiskussion

För att undersöka vad ambulansförarstudenter har behov av att träna i en körsimulator samlades data in om studenternas uppfattning om trafikutbildningen med enkäter och två fokusgrupper. Resultatet från den tematiska analysen av fokusgrupperna tydde på att ambulansförarstudenterna kände sig osäkra på att köra utryckningar i skarpt läge, att hitta, interagera med andra trafikanter samt vinterkörning. Dessutom uttryckte de att de vill träna mycket och på ett individanpassat sätt med en instruktör närvarande vid träningen.

Resultatet av fokusgrupperna återspeglade sig till viss del i resultatet från enkät svaren. En intressant del i detta var vinterkörning som deltagare under fokusgrupperna hastigt beskrev som något de hade önskat tränat mer på. I enkätsvaren var detta än mer tydligt då

medelvärdena för delfrågorna om vinterkörning stack ut som mycket låga i samtliga

frågeomgångar. Resterande delfrågors medelvärden är svårare att tyda utan att kombinera dem med resultaten från fokusgrupperna då medelvärdena för dess svar ligger relativt jämt och inte sticker ut på samma sätt som svaren på delfrågorna om vinterkörning gör. Troligtvis är detta eftersom studenterna inte hade tränat någonting alls på vinterkörning, medan de andra delarna faktiskt var med som utbildningsmoment under trafikutbildningen.

I och med att det, som nämnt i inledningen, inte är lagligt att träna utryckningskörning på vägar behövs alternativa lösningar för att möjliggöra sådan träning. Ambulanskörsimulatorn som AISAB precis införskaffat är tänkt som en sådan alternativ lösning. Detta innebär att de situationer som ambulansförarstudenterna i fokusgrupperna och enkäterna uttryckte att de var osäkra på med fördel skulle kunna tränas på i simulatorn. Ambulansstudenternas behov av att träna på utryckningskörning i skarpt läge är ett sådant behov som kan täckas av träning i ambulanskörsimulatorn. Möjligheten här ligger i linje med det Thompson m.fl. (2009) beskriver som en av de största fördelarna med simulatorträning; att träna på situationer som inte går att träna på i verkligheten. Deltagarna uttryckte dock att det var just den verkliga och skarpa uttryckningen med en känsla av att det är en kritisk situation som de ville träna mer på. Här kan det finnas ett problem med simulatorträningen i och med att det faktiskt inte är kritiska situationer i simulatorn. Detta kan ge en falsk känsla av trygghet snarare än en känsla av att det är en kritisk situation, så som de Winter m.fl. (2012) framhöll. Att kunna träna på utryckningskörning i en simulator innan körningen i den verkliga kritiska miljön är emellertid en fördel i och med att det är säkert. Simulatorträningen kan alltså ses som ett steg i rätt riktning, där ambulansförarstudenterna får träna på utryckningskörning i en säker miljö inför det kritiska arbete som väntar dem istället för att, som i dagsläget, inte kunna träna på skarp utryckningskörning över huvud taget.

Om ambulansförarstudenternas behov av att träna mer på att navigera och hitta fram till olyckor ska kunna täckas av simulatorträning behöver nya träningsscenarion utvecklas till simulatorn. Detta i och med att det nuvarande scenariot inte utspelar sig på vägar som ambulansförarstudenterna på AISAB behöver lära sig att hitta fram på. Om scenarier med verklighetstrogna vägar och navigeringsmöjligheter utvecklas till simulatorn skulle det vara möjligt för ambulansförarstudenterna att träna på att hitta fram till olyckor. Detta skulle dock kräva mycket resurser och det är inte säkert att simulatorträningen skulle vara bättre än att köra på vanliga vägar för att träna upp navigeringsfärdigheter.

Många av de osäkerheter som deltagarna i fokusgrupperna uttryckte handlade om att

interagera med andra trafikanter. Deltagaren i den första intervjun belyste också detta som en essentiell del av ambulansförares körförmåga. Detta är i linje med det Lundälv (2006) skrivit om utryckningskörning och det komplexa samspelet med andra trafikanter, medresenärer, fordon och miljö som han beskriver. Dessutom är det denna del som kanske är det som är svårast att träna på under AISABs trafikutbildning på grund av de lagar som förbjuder träning av utryckningskörning på vägar. I dagsläget reagerar de simulerade trafikanterna i scenariot i körsimulatorn inte på ambulansförarens beteende. Detta gör att det i dagsläget inte är möjligt att träna på att interagera med trafikanter i simulatorn. Detta är en stor utvecklingsmöjlighet för simulatorn och dess scenarion, vilket skulle göra det möjligt för ambulansförarstudenterna att träna på att interagera med andra trafikanter vid utryckningskörning.

Som nämnt i teorikapitlet är det viktigt att studenter som ska simulatorträna har hög

motivation till träningen för att den ska bli lyckad (Thompson m.fl., 2009). Detta är intressent med tanke på enkätsvaren för frågeomgången angående hur mycket nytta

ambulansförarstudenterna ansåg att de skulle haft av att träna på olika moment i en

körsimulator. Medelvärdena för svaren på delfrågorna i den frågeomgången var förhållandevis höga. Delfrågan ”Interaktion med andra trafikanter” hade det högsta medelvärdet på 4,24 följt av ”Omkörning” på 4,05, korsningar på 4,02, ”Att hitta” på 3,98, ”Att använda blåljus vid utryckningskörning” på 3,62, ”Stadstrafik” på 3,30 och slutligen ”Vinterkörning” på 3,25. Dessa svar tyder på att ambulansförarstudenter är motiverade till att träna utryckningskörning i en körsimulator, vilket är en förutsättning för att simulatorträningen ska lyckas.

Gruppen som deltog i den andra fokusgruppen hade även testat att köra i simulatorn och såg både fördelar och nackdelar med simulatorträning. De menade att det var bra att kunna träna på utryckningskörning som inte går att träna på i verkligheten och att alla studenter kan få träna på samma saker. Däremot blev flera av dem illamående i så kallad simulatorsjuka, vilket inte var helt oväntat med tanke på den tidigare forskning som tidigare gjorts på ämnet

(Henriksson, 2009). Dessutom såg deltagarna ett behov av att utveckla hastighetsupplevelsen i simulatorn.

För att undersöka hur ambulansförarstudenters körförmåga kan utvärderas genomfördes två intervjuer; en med en erfaren förarprövare och en med en samordnare av trafikutbildning av ambulansförare. Resultatet från intervjuerna visade körförmågan kan utvärderas på ett

uppgiftsbaserat och subjektivt vis, men att det är svårt att bli en helt färdig förare. Förmågor som deltagarna ansåg var viktiga var backning, parkering, vändning, accelerering, bromsning, uppfattning av fordonets storlek, interaktion med trafikanter, trafikuppförande,

riskbedömning, planering av körning, uppmärksamhet, kontroll, navigering, omkörning och hastighetsanpassning. Dessa förmågor stämmer till stor del överens med de förmågor som Trafikverket utvärderar vid körprovet för körkortsbehörighet B (Trafikverket, 2020). Detta var inte helt oväntat i och med att deltagaren i den första intervjun genomfört många sådana körprov. Deltagarna i båda intervjuerna påpekade dessutom flera gånger att den generella körförmågan bör vara hög för ambulansförare.

Resultatet av intervjuerna är även intressanta i relation till de kompetensmål för

utryckningsförare som Vägverket, Räddningsverket, Arbetsmiljöverket, Rikspolisstyrelsen och Socialstyrelsen tagit fram (2008). Myndigheterna påpekade att lagar, risker, interaktion med trafikanter, arbetsmiljö, fordonsvård, manövrering och körning under olika förhållanden som viktiga för utryckningsförare. Dessa stämmer till viss del överens med resultatet från intervjuerna. Dock är intervjuresultaten mer praktiskt lagda och har större fokus på detaljer i själva körandet än helhetskunskaper som utryckningsförare bör ha. Detta har sannolikt att göra med att intervjufrågorna (se bilaga C för intervjuguide) var inriktade på just körspecifika förmågor snarare än övergripande kompetenser för utryckningsförare, då föreliggande studier har fokus på just körförmåga.

Protokollet som togs fram för att konkretisera resultaten kan förhoppningsvis vara till nytta för de instruktörer som arbetar med trafikutbildning av utryckningsförare i deras arbete att utvärdera körförmåga före, efter och i samband med simulatorträning. Eftersom protokollet emellertid inte har validerats i denna studie krävs vidare forskning för att undersöka om det faktiskt innehåller relevanta delförmågor och uppfyller sitt syfte.

5.2

Metoddiskussion

Kvalitativa metoder har använts för att undersöka de utforskande forskningsfrågorna i denna studie. Detta innebär att studiens resultat endast återspeglar deltagarnas subjektiva

uppfattningar och åsikter om ämnena som diskuterats eftersom inga objektiva mått har använts. Detta är värt att notera för intervjuerna i synnerhet i och med att endast två personer deltog i dessa. Om fler personer som arbetar med körförmåga hade intervjuats för studien skulle resultatet sannolikt ha blivit annorlunda.

En fördel med att både fokusgrupperna och intervjuerna var semistrukturerade var att frågor kunde förberedas i förväg utan att stänga möjligheten för följdfrågor. Detta ledde till breda och djupa intervjuer och fokusgrupper där deltagarna kunde utveckla de resonemang som var av intresse för studien.

Värt att nämna är att deltagarantalet i de två fokusgrupperna skiljde sig åt, vilket kan ha medfört att gruppdynamiken och diskussionsklimatet var olika vid de olika tillfällena. I den första fokusgruppen deltog 14 personer och i den andra fokusgruppen deltog sju personer. Gill

m.fl. (2008) menar att det optimala deltagarantalet i en fokusgrupp är sex till åtta personer, men att det även kan fungera bra med upp till 14 deltagare. Om deltagarantalet blir för stort menar de att det finns en risk att diskussionerna är svåra att moderera och att alla deltagare inte får möjlighet att uttrycka sina åsikter. Det finns därför en risk att alla deltagarna i den första fokusgruppen inte kom till tals på samma sätt som de gjorde i den andra fokusgruppen.

Vad gäller den tematiska analysen rekommenderar Braun och Clarke (2006) att som första steg bekanta sig med materialet genom att gå genom sitt insamlade material flera gånger men att det är fördelaktigt att även transkribera det insamlade materialet. I denna studie

transkriberades inte de inspelade fokusgrupperna. Istället lyssnades materialet genom flera gånger. Detta kan ha lett till att den tematiska analysen inte blev så djup som den eventuellt skulle ha kunnat blivit om materialet hade transkriberats.

6. Slutsats

Nedan kommer de två frågeställningarna som denna studie undersökte att besvaras var för sig.

1. Hur kan ambulansförarstudenters körförmåga utvärderas?

Resultatet av denna studie tyder på att utvärdering av ambulansförarstudenters körförmåga före, efter och/eller i samband med simulatorträning kan göras på ett uppgiftsbaserat och subjektivt vis med följande delförmågor som utgångspunkt: Backning, parkering, vändning, accelerering, bromsning, uppfattning av fordonets storlek, interaktion med trafikanter,

trafikuppförande, riskbedömning, planering, uppmärksamhet, kontroll, navigering, omkörning och hastighetsanpassning.

2. Vad har ambulansförarstudenter behov av att träna i en ambulanskörsimulator? Ambulansförarstudenter tycks ha ett behov av att träna mer på utryckningskörning i skarpt läge, att hitta, interagera med andra trafikanter och vinterkörning på ett individanpassat sätt med en trafikinstruktör närvarande. Dessa behov skulle i viss utsträckning kunna täckas av att träna i en ambulanskörsimulator, men det finns utvecklingsmöjligheter för scenariona i

simulatorn gällande hastighetsuppfattningen, navigeringsmöjligheter och trafikanters reaktioner på förarens beteenden.

Slutligen har denna studie visat på vägar framåt för utveckling och utvärdering av

simulatorträning för ambulansförarstudenter. Förhoppningsvis kan resultatet användas för framtida utbildning av utryckningsförare och framtida valideringar av körsimulatorer som inslag i dem.

7. Referenser

Angelsen, D. (2018). När hjälpen körde i diket - Om ambulanskrockars förekomst,

erfarenhetsåterföring och skade förebyggande arbete. Karlstad: Masteruppsats på

masterprogrammet Riskhantering i samhället vid Karlstads Universitet.

Baldwin, T., & Ford, J. K. (1988). Transfer of Training: A Review and Directions for Future Research. Personnel Psychology, 41(1) 63-105.

Boynton, P. M., & Greenhalgh, T. (2004). Selecting, designing, and developing your questionnaire. BMJ (Clinical research ed.), 328(7451), ss. 1312-1315.

Braun, V., & Clarke, V. (2006). Using thematic analysis in psychology. Qualitative Research

in Psychology, 3(2), 77-101.

Bui, D., Balland, S., Giblin, C., Jung, A., Kramer, S., Peng, A., Aquino, M., Griffin, S., French, D. D., Pollack Porter, K., Crothers, S., & Burgess, J. (2018). Interventions and controls to prevent emergency service vehicle incidents: A mixed methods review.

Accident Analysis and Prevention, 115, 189-201.

de Winter, J., van Leeuwen, P., & Happee, R. (2012). Advantages and Disadvantages of Driving Simulators: A Discussion. Proceedings of Measuring Behavior 2012 (ss. 47- 50). Utrecht: Noldus Information Technology bv.

Eby, D. W., Silverstein, N. M., Molnar, L. J., Le Blanc, D., & Adler, G. (2012). Driving behaviors in early stage dementia: A study using in-vehicle technology. Accident

Analysis and Prevention, 49, 330-337.

Gestrelius, K. (1998). Simulering och utbildningsspel - Upplevelsebaserad uppbyggnad av

erfarenheter. Saab Training Systems AB.

Gill, P., Stewart, K., Treasure, E., & Chadwick, B. (2008). Methods of data collection in qualitative research: interviews and focus groups. British dental journal, 204(6), 291– 295.

Gustafsson, M. (2011). Med hjärnan bakom ratten (eller under armen). i J. Lundälv,

Utryckningsföraren. Meyers: Gävle.

Hancock, P. A., & Sheridan, T. B. (2011). The Future of Driving Simulators. i D. L. Fisher, M. Rizzo, J. Caird, & J. D. and Lee, Handbook of Driving Simulation for Engineering,

Medicine, and Psychology (ss. 1-10). Boca Raton, FL: CRC Press.

Henriksson, P. (2009). Simulatorsjuka – orsak, verkan och åtgärder: En kunskapsöversikt. Linköping: VTI.

Horrey, W. J., & Caird, J. K. (2011). Twelve Practical and Useful Questions About Driving Simulation. i D. L. Fisher, M. Rizzo, J. Caird, & J. D. Lee, Handbook of Driving

Simulation for Engineering, Medicine, and Psychology (ss. 1-16). Boca Raton, FL:

CRC Press.

Infrastrukturdepartementet RST TM. (1998). Trafikförordning (1998:1276). Hämtat från Riksdagen: https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk- forfattningssamling/trafikforordning-19981276_sfs-1998-1276

Kahn, C., Pirrallo, R., & Kuhn, E. (2001). Characteristics of fatal ambulance crashes in the United States: An 11-year retrospective analysis. Prehospital Emergency Care, 5(3), 261-269.

Lee, H., Cameron, D., & Lee, A. (2003). Assessing the driving performance of older adult drivers: On-road versus simulated driving. Accident Analysis and Prevention, 35(5), 797-803.

Lindsey, J., & Barron, A. (2008). Effects of simulation on emergency vehicle drivers' competency in training. Prehospital and Disaster Medicine, 23(4), 361-368.

Liu, D., Blickensderfer, E. L., Macchiarella, N. D., & Vincenzi, D. A. (2009). Transfer of Training. i D. A. Vincenzi, J. A. Wise, M. Mouloua, & P. A. Hancock, Human

Factors in Simulation and Training (ss. 49-60). Boca Raton, FL, USA: CRC Press.

Lundgren, D. (2013). Förarutbildning och kunskapsbildning -en studie om

förarutbildningssystemet. Växjö: Uppsats på Magisterprogrammet i yrkeskunnande

och professionsutveckling på Linnéuniversitetet.

Lundälv, J. (2006). Säker utryckning - Krasch och prevention vid utryckningskörning. Gävle: Meyers.

Lundälv, J. (2011). Utryckningsföraren. Gävle: Meyers.

Lutman, D., Montgomery, M., Ramnarayan, P., & Petros, A. (2008). Ambulance and aeromedical accident rates during emergency retrieval in Great Britain. Emergency

Medicine Journal, 25(5), 301-302.

Moroney, W. F., & Lilienthal, M. G. (2009). Human Factors in Simulation and Training: An Overview. i D. A. Vincenzi, J. A. Wise, M. Mouloua, & P. A. Hancock, Human

Factors in Simulation and Training (ss. 3-39). Boca Raton, FL, USA: CRC Press.

Prohn, M., & Herbig, B. (2020). Evaluating the effects of a simulator-based training on knowledge, attitudes and driving profiles of German ambulance drivers. Accident

Rolfe, J., & Caro, P.W. (1982). Determining the training effectiveness of flight simulators: Some basic issues and practical developments. Applied ergonomics, 13(4), 243-250.

Ruben, B. (1999). Simulations, Games, and Experience-Based Learning: The Quest for a New Paradigm for Teaching and Learning. Simulation & Gaming, 30(4), 498-505.

Strayer, D. L., & Drews, F. A. (2003). Simulator Training Improves Driver Efficiency: Transfer from the Simulator to the Real World. Proceedings of the second

international driving symposium on human factors in driver assessment, training and vehicle design, (ss. 190-193). Park City, UT.

Thompson, T. N., Caroll, M. B., & Deaton, J. E. (2009). Justification for Use of Simulation. i D. A. Vincenzi, J. A. Wise, M. Mouloua, & P. A. Hancock, Human Factors in

Simulation and Training (ss. 39-48). Boca raton, FL, USA: CRC Press.

Thorslund, B., Lindström, A., Lindestam, B., Stave, C., Dahlman, J., & Eriksson, G. (2020).

Simulatorbaserad träning för utryckningsförare - en förstudie. Linköping: VTI.

Trafikverket. (2020). Personbil – behörighet B, utökad B-behörighet (B96) och BE. Hämtat från Trafikverket: https://www.trafikverket.se/korkort/korkortsprov/personbil -och-latt- lastbil/ den 16 Maj 2020

Uhr, M., Felix, D., Williams, B., & Krueger, H. (2003). Transfer of training in an advanced driving simulator: comparison between real world environment and simulation in a manouvering driving task. DSC North America 2003 Proceedings. Dearborn, MI: Proceedings of the driving simulation conference North America.

Watanabe, B., Patterson, G., Kempema, J., Magallanes, O., & Brown, L. (2019). Is Use of Warning Lights and Sirens Associated With Increased Risk of Ambulance Crashes? A Contemporary Analysis Using National EMS Information System (NEMSIS) Data.

Annals of Emergency Medicine, 74(1), 101-109.

Vetenskapsrådet. (2017). God forskningssed. Stockholm: Vetenskapsrådet.

Vägverket, Räddningsverket, Arbetsmiljöverket, Rikspolisstyrelsen, & Socialstyrelsen. (2008). Grundläggande kompetensmål för utryckningsförare. Vägverket.

Bilaga A - Enkät

Instruktion

Materialet i följande enkät kommer att behandlas konfidentiellt och rapporteras anonymt när det gäller resultatredovisning. Ditt deltagande i studien är fullt frivilligt och du kan när som helst och utan närmare förklaring avbryta ditt deltagande. Vi ber dig att fylla i ditt namn i blanketten ”Informerat samtycke” som bekräftelse på att du har läst igenom informationen på denna sida och accepterar att frivilligt delta i undersökningen. Ditt namn kommer att avskiljas från resten av data innan resultaten sammanställs.

Vi kommer först att ställa några bakgrundsfrågor och sedan följer några frågor som rör förarutbildningen som ni nyss har genomfört.

Ålder: ______år Kön: ☐Kvinna ☐ Man ☐ Vill ej ange Utbildningsbakgrund: ☐ Undersköterska ☐ Allmänsjuksköterska ☐ Specialistsjuksköterska ☐ Annat: ______________________ Antal år med körkort_____________år

Körkortsbehörighet/er: ☐ AM ☐ A1 ☐ A2 ☐ A ☐ B1 ☐ B ☐ B utökad ☐ BE ☐ C1 ☐ C1E ☐ C ☐ CE ☐ D1 ☐ D1E ☐ D ☐ DE

Jag kör ca ________mil/år privat

Efter utbildningen

Du kommer nu att få ett antal påståenden där vi vill att du skattar hur väl påståendet stämmer. Vänligen ange ditt svar på skalan där 1 är instämmer inte alls och 5 är instämmer helt.

Instämmer inte alls Instämmer helt

Jag tycker att jag (efter utbildningens

gång):

1 2 3 4 5

Är en trygg och säker utryckningsförare Kan behärska och har kännedom om ambulansfordonens egenskaper i olika hastigheter och i olika trafiksituationer Kan planera min körning på ett insiktsfullt och miljöinriktat sätt Har kunskaper om trafiksäkerhet Har kunskaper om risker kring utryckningskörning