Under analysen av observationerna uppstod ytterligare en kategori som inte formulerats från början och därmed inte formats ur teorin utan ur observationsmaterialet. Det visade sig att barnet ofta samspelade med miljön på egen hand. Om en vuxen hade trätt in och delat fokus, satt ord på upplevelserna och vitaliserat material hade observationerna (Brodin & Hylander, 1997) hamnat i någon av de andra kategorierna.
”Bara” gå omkring
De flesta barnen har gått ut. De som är kvar inne ritar eller bygger med lego vid borden. Putte går bort till den runda röda mattan på golvet. Han går runt på mattan och viftar med händerna. Han fortsätter gå runt på mattan och över mattan och åt andra hållet. Till sist stan- nar Putte vid en bok som ligger på mattan och lägger sig framför boken som han öppnar och stänger boken fem gånger. Putte sätter sig upp, har boken framför sig, bläddrar och pekar på texten på tre sidor. Sedan lägger han sig på boken. Reser sig igen och går på boken.
Tar ett varv till på mattan och går tillbaka till boken. Pedagogen Stina går förbi. ”Vad ska Putte göra?”
Putte tar ej kontakt med Stina utan går bort till låga fönstret. Går vidare till nästa fönster och tittar ut. Går mot mattan. Känner på vägen med foten på en duplokloss. Putte går över mat- tan, känner på byxorna. Han får syn på akvariet en bit bort och går dit. Han drar med handen över glaset och klappar lite när han ser en fisk.
Går tillbaka till pusslet. Sätter sig.
Kommentar
Trots att barnet vid första anblicken inte tycks göra något konstruktivt pågår en intensiv akti- vitet inom barnet. Han upplever miljön och skapar inre bilder av den liksom av de rumsliga förhållandena. Det finns en koppling till Stern och den första relaterandedomänen, samvaro- domänen, där den amodala perceptionen antas vara ett framträdande drag redan i spädbarnets upplevelse av världen. Barnet tar in informationen och kan översätta den fram och tillbaka mellan olika sinnen för att skapa sin bild av omvärlden (Brodin & Hylander, 1997, Stern, 2002)
6.6 Iakttagande
Iakttagandet observerades i en sådan utsträckning att det föranledde ytterligare en kategori som inte var i förväg formulerad ur teorin. Det finns dock en koppling till Stern som menar att barnet kommer till världen med olika tekniker för informationsinsamling som utvecklas med ökad mognad. ”Synen är det bästa exemplet på detta.” (Stern, 2002, s.117). Observationerna visade att det var samspelet mellan andra som var intressantast för barnet.
Hur gör dom?
Det är morgonsamling. Alla sitter i ring och samlingen leds av en pedagog.
Putte iakttar pedagogen som visar ett kort med texten måndag. Man diskuterar begynnelse- bokstaven i måndag ett litet tag. Putte iakttar en flicka som talar och flyttar blicken till peda- gogen som svarar. En annan pojke tar ordet och Putte tittar på honom och fortsätter med blicken till en flicka som svarar. De två barnen diskuterar ett tag och Putte följer konversatio- nen. När ytterligare en pedagog gör ett inlägg vänder Putte blicken mot henne och sedan åter till de två barnen som till sist skrattar. Då skrattar Putte också och flyttar sedan blicken till pedagogen som fortsätter samlingen genom att visa tecknet för måndag.
Kommentar
Iakttagandet har likheter med föregående kategori. Det pågår ett inre arbete. Även denna ka- tegori går att hänföra till samvarodomänen. ”Barnet är koncentrerat och stilla men innanför det tillsynes orörliga sker en aktiv inlärningsprocess.” (Brodin, Hylander, 1997)
6.7 Sammanställning samspelssignaler
En sammanställning av de olika samspelssignaler som observerats hos barnet har gjorts. I de större sammanhangen tex under en samling där barnet delar fokus med de andra förekommer hela tiden många små samspel av olika slag. Han kan söka anknytningspedagogen eller tona in ett annat barn, som visar glädje, genom att le.
Vuxnas närvaro/trygg hamn
• Söker blickkontakt med anknytningspersonen • Följer anknytningspersonen med blicken • Går fram till anknytningspersonen
• Sätter sig i anknytningspersonens knä • Tar anknytningspersonen i handen
• Sträcker armarna mot anknytningspersonen • Går fram till anknytningspersonen
• Håller i anknytningspersonens ben
Intoning, dela/bekräfta känslor
• Ler mot anknytningspersonen som ser glad ut • Ler mot annat barn som ser glad ut
• Ler mot annan vuxen som ler mot barnet
Signalerar behov av intoning
• Gråt
Samspel dela fokus/lärande relation, vitalisera tingen
• Pekar på ett föremål för att uppmärksamma anknytningspersonen • Imiterar handklappning
• Imiterar tecken till sång • Imiterar skratt
• Delar fokus med resten av barngruppen vid samlingen • Pekar och uppmärksammar annat barn på en händelse
Skapa mening, bro mellan upplevelse och språk
• Pekar
Samspel med miljön
• Upp och ner för kudden • Gå runt mattan
• Titta ut genom fönstret • Känna med foten på duplo • Känna med foten på dörrmattan • Manipulation med en bok • Manipulation med pussel
• Klappa på akvariet • Ta korken av penna • Svinga en leksaksmopp • Bära en kudde
• Manipulerande med dörrstopp • Lek med sopborsten
Iaktagande
• Av samtal mellan barn och pedagoger i samling • Av pojkes lek med sopborste
• Av pedagogers samtal • Av ringande i telefonen
• Av stora barn som klär av sig ytterkläder • Av konflikter mellan barnen
• Av barn som ritar, bygger och leker rollekar • Av rutinsituationer som mat, tvätt och toalettbesök • Av hämtning och lämning av barn
Kommentar
57 olika initiativ till samspel från barnets sida har sorteras ut och sorterats in i kategorierna. I kategorierna har olika mängd observationer gjorts. Två kategorier växte fram ur analysen, samspel med miljön samt iakttagandet. Iakttagandet innehåller inget moment av samspel med någon, inte heller med miljön på ett fysiskt sätt. Däremot kan man se det som ett inre samspel med miljön och det som sker omkring, en form av delat fokus fast på avstånd.. Då blir iaktta- gandet en aktiv inlärningsprocess (Brodin & Hylander, 1997) Ur detta perspektiv blir det av vikt att det iakttagna stödjer barnets utveckling. Barnets behov av trygghet i kombination med det myckna iakttagandet kan tolkas som att barnet totalt sett fortfarande är i en trygghetsska- pande fas.
Observation Antal initiativ
Vuxnas närvaro/trygg hamn 24
Intoning, dela/bekräfta känslor 4
Skapa mening, bro mellan upplevelse och språk 7
Samspel med miljön 14
Iakttagandet 31
6.7 Sammanfattning
Det övergripande syftet med studien är att beskriva samspelssituationer hos en ettåring i en 1- 5 års grupp i förskolan ur barnets perspektiv genom att se hur barnet samspelar samt koppla samspelet till anknytningsteori och Sterns teori om självutveckling.
Frågan om vilka uttryck barnets samspel tar sig anses besvarad ovan. Vid en första anblick är barnet inte i färd med något särskilt men vid närmare studier visar det sig tydligt att barnet ihärdigt arbetar på sin egen utveckling. Det visade sig möjligt att kategorisera utifrån teorin. Samtidigt uppstod två nya kategorier ur observationerna. samspelet med miljön och iaktta- gandet. Iakttagandet visade sig få flest observationer, 31 stycken. Iakttagandet innehåller ing- et moment av samspel med någon, inte heller med miljön på ett fysiskt sätt. Däremot kan man se det som ett inre samspel med miljön och det som sker omkring, en form av delat fokus fast på avstånd. Ur det perspektivet blir iakttagandet en aktiv inlärningsprocess (Brodin & Hylan- der, 2003). Barnets behov av trygghet i kombination med det myckna iakttagandet och de relativt få observationer som kan inordnas i kategorierna samspel dela fokus/lärande rela- tion,vitalisera tingen och skapa mening, bro mellan upplevelse och språk kan tolkas om bar- net för tillfället har lite av lärande samspel. Antalet observationer som kan inordnas i katego- rin intoning, dela/bekräfta känslor är mycket få. Denna kategori befanns möjlig att tolka på två sätt. Dels då barnet tonade in andra men också när barnet signalerade behov av att bli in- tonad. Av de fyra observerade handlingarna var endast en att hänföra till barnets eget signale- rade behov.
7. Diskussion
Diskussionen sker i ljuset av studiens övergripande syfte och resultat återkopplat till uppsat- sens inledande kapitel. Detta innehöll ett antagande om förskolans grundläggande betydelse för fortsatt utveckling och lärande. Strukturella faktorer och effekter på språkutveckling sett ur de yngsta barnens perspektiv diskuterades liksom det specialpedagogiska perspektivet. Alla vet väl att små barn behöver omvårdnad och tid. Sunda förnuftet säger att det bör vara svårt att hinna med i förskolan så ytligt sett bidrar inte studien med något nytt. Vid närmre betrak- tande leder den dock till en del tankar och frågor.