Hur samspelar studie och yrkesvägledaren med andraspråkstalande och vilken betydelse har kultur och

bristande språkfärdigheter för den individuella

vägledningen?

Resultatet av vår empiri följer det resultat som Elena Plieniowska och Elisabeth Casell Berghagens (2007) examensarbete gav, nämligen att språket ses som det största hindret i vägledningssamtalet. Vi kan utläsa från vår empiri att våra respondenter anser att om språket brister, brister ofta vägledningsprocessen. När det inträffar har våra respondenter olika verktyg att använda sig av. Synen på att använda dessa är dock inte enhälligt. Dessvärre blev det till en stor del en reproducering av deras arbete. Hade vi valt att endast fokusera på kultur och dess eventuella betydelse hade vårt resultat onekligen blivit annorlunda eftersom det rådde sådana delade meningar hos våra respondenter. Dock hade kommunikation kunnat vara svårt att utesluta då mycket av tidigare forskning talar om att kultur bidrar till kommunikation mellan människor (Angelöw & Jonsson, 2000, s. 120, Hargie, 2011, s. 33f Phillips, 2011 s. 45ff, 149). En av våra respondenter påpekade att vårt agerande, det intryck vi ger hos den sökande är viktigare än att använda ett verktyg som kan hämma processen. Denna respondent ställde sig likväl inte avig till användandet av verktyg utan påpekade endast att hon ansåg personlig kontakt väga tyngre.

Peavy (1998, s. 39) säger: - ”En konstruktivistisk vägledare förutsätter att språket är ett nyckelredskap för att bygga mening, så kallad meningskonstruktion”. Frågan kring språket var den ständigt återkommande faktorn våra respondenter talade om och vikten av att ”dela ett språk”. Språket en essentiell del i den muntliga kommunikationen individer emellan. “Att kommunicera” betyder just “att dela” (Hargie, 2011, s. 224f). För att kunna dela ett språk anser Hargie (2011, s. 224f) att språket måste anpassas till den individ kommunikationen sker med. Detta talade även våra samtliga respondenter om, vikten av att anpassa sitt språk och agerande med hänsyn till den individ som sitter på andra sidan skrivbordet. Med agerande syftar vi på hur våra respondenter tog sig an de olika väglednings-processerna. Detta kan, precis som vikten av respekt, kopplas till Peavys (1998, s. 72f) vägledningsmodell som säger

35

att den konstruktivistiska vägledaren ska ”anpassa sitt språk och ordförråd efter motpartens sociala bakgrund”. En av våra respondenter sade: - ”När du har en som inte kan språket hamnar den stackarn i underläge”. Både Sheikhis (2008, s. 229, 237f) och Hertzberg & Sundelins (2014, s. 96f) visade att de språkliga och kulturella skillnaderna kunde bidra till att den sökande riskerade att hamna i en underordnad roll till vägledaren eftersom denna ses som informationsexpert med sin kunskap om samhället. Detta kan knytas an till vårt resultat då respondenterna talade om vikten av att ge korrekt information eftersom de sökande tenderade att ha ytterst begränsad kunskap om det svenska utbildningssystem och dess arbetsmarknad, inne-fattande vad olika yrkesroller, som till exempel sjuksköterskeyrkets innebörd här i Sverige.

Kommunikation är inte endast verbalt. Mycket av kommunikationen mellan individer är icke-verbal. Våra respondenter talade om respekt och intresse. Intresse visas exempelvis genom ansiktsuttryck och kroppsspråk och detta är en ständig process av kodning och avkodning. Det sker både verbalt som icke-verbalt (Angelöw & Jonsson 2000, s. 117f, 123, Maltén 1998, s. 13).

5.3 Sammanfattning

De centrala dragen i vårt material är att begreppet kulturell kompetens tolkas olika. Det är en gåva att ha kännedom om sin egen och andra kulturer, sade en respondent. Parsons (1909, s. 95) säger att en vägledare måste ha kompetens till att kunna identifiera viktiga element och motiv betydelsefulla för individen i samband med val och väljande. Det rådde en generell åsikt bland våra respondenter att en vägledare bör vara kulturellt kompetent. Med detta menas att en vägledare bör ha en viss kunskap om olika kulturer, i synnerhet kunskap om olika sätt att hälsa, för att undvika att vägledningsprocessen får en skev början eftersom detta kan påverka resten av processen. Våra respondenter tycktes även ha svårigheter med att ge en exakt definition på vad kulturell kompetens innebär för dem och majoriteten uttryckte att det inte var nödvändigt att vara kulturellt kompetent, men att det vore “kul” att veta lite mer om andra kulturer. En respondent sa att det är lätt att ha en tanke om hur det kan tänkas vara i andra länder, men egentligen vet hon inte säkert och att hon respekterar denna okunnighet.

36

Respondenterna tycks dela Peavys (1998, s. 39, 72ff) konstruktivistiska väglednings-modell där ömsesidig respekt för individen är centralt. Å andra sidan rådde det delade åsikter om begreppet mångkulturell vägledning och kulturell kompetens där majoriteten inte anser att kunskap om kulturer är till fördel för vägledningsprocessen, men det ses som en fördel att kunna hälsa på olika språk och olika kulturer. En av respondenterna berättade att för mycket kunskap om kulturer, så kallade fördomar, kan bli ett hinder, något som likaså poängteras i Sheikhis forskning (2008, s. 245).

Att anpassa sitt språk efter den sökandes språknivå var våra respondenter överens om. Anpassningen sker genom en rad olika handlingar och vid större hinder används olika metoder. Detta följer Hargies (2011, s. 228) arbete som visar på att det i en kommunikationsprocess är viktigt att till största möjliga mån, anpassa sitt språk efter den individ kommunikationen sker med. Våra respondenter talade även om betydelsen av att vägledningsprocessen börjar på en bra fot, vilket sker genom att vara medveten om exempelvis olika sätt att hälsa på varandra inom andra kulturer för att undvika att någon part känner sig kränkt. I Sverige är det till exempel vanligt att ta varandra i hand när vi hälsar. Respondenterna talade även om icke verbal kommunikation som något som sker ständigt genom till exempel ansiktsuttryck. Om vägledaren är intresserad lyser det igenom ansiktsuttrycket och processen underlättas. Icke verbal kommunikation talar Angelöw & Jonsson (2000, s. 117ff) om som något som sker ständigt.

37

6. Diskussion

Syftet med vår studie är att undersöka hur syv definierar mångkulturell vägledning och kulturell kompetens samt hur syv samspelar med andraspråkstalande och vilken betydelse kultur och bristande språkfärdighet har för den individuella vägledningen.

Generellt kan vi, efter noggrann analys konstatera att våra respondenter arbetar utifrån ett konstruktivistiskt arbetssätt, men utifrån vårt empiriska material kan vi utläsa att detta tycks vara omedvetet. Kommunikation sticker ut som den främst bidragande faktorn till svårigheter i samspelet mellan den sökande och vägledaren, inte individens kultur. Angående kulturens betydelse för vägledningsprocessen rådde delade åsikter, både hos våra respondenter och inom tidigare genomförd forskning.

6.1 Resultatdiskussion

Resultatet av vår studie visade att en av de stora knytpunkterna bland våra respondenter var deras anpassning till skapandet av samspelande kommunikation genom olika metoder för att kunna möta den bristande andraspråkstalandes språknivå. Det oväntade resultatet inom denna fråga var avsaknaden av bilder och tecknande för att underlätta kommunikationen gemensamt hos samtliga respondenter. Respondenterna ansåg det inte vara nödvändigt med bilder och det förvånade oss, då vi genomgående under utbildningen fått lära att bilder är bra hjälpmedel, men nu märker vi att man måste kunna ha en viss språknivå för att bilderna skall vara användbara. Hos någon enstaka framkom att de ibland ritade enklare bilder, till exempel streckgubbar och andra enklare förklaringar som kom sig naturliga under samtalet. Att de även såg sig själva som informationsbanker vid vägledning av en andraspråkstalande hade vi inte reflekterat över innan empirins insamling, men vårt empiriska material visar att syvarna på VLC förmedlar information de anser vara relevant i den sökandes nutid.

Okunskapen av vad en vägledarens arbetsuppgifter är, ur andraspråkstalarens perspektiv, framgår inte i det empiriska materialet. Vi undrar om en större kunskap av vad vägledarens

38

arbetsuppgifter är kan medföra fler initiativ av andraspråkstalaren som motiverar vägledaren till att vilja gräva mer i insikt, utsikt och framsikt.

Resultatet av våra frågor runt mångkulturell kontra traditionell vägledning tog en annan bana än förväntat. Utifrån personliga erfarenheter förväntade vi oss höra att en individs kultur har större betydelse än vad den faktiskt gjordes av våra respondenter. Vår ursprungliga tanke var att kultur är en del av en individs ryggsäck och när vägledaren ser individen, syns även kulturen. Våra respondenter var överens om att de ser individen, men den eventuella påverkan av kultur befann sig generellt i skuggan och vi kan inte låta bli att undra hur vi ser en individ utan att se kulturen, för vi är båda överens, och det förankras i vår litteratur och tidigare forskning, att våra värderingar och mycket annat härstammar från den kultur vi kommer ifrån. Vad vill jag bli, varför vill jag bli det och vilka möjligheter har jag? Dessa frågor är vanliga inom vägledning och vi undrar hur vi kan ställa dessa utan att gräva fram att våra tankar härstammar från den sociala miljö vi är uppvuxna inom, nämligen kulturen.

Betydelsen av respekt upprepades återkommande i samtliga intervjuer och respondenterna säger att deras åsikt att det är en fördel att känna till hälsningsfraser inom olika kulturer, emedan de första minuterna kan diktera fortskridande samarbete. Att ha djupare kunskap inom olika kulturer gav ett splittrat resultat. Några respondenter uttryckte att kunskap gav större förståelse, vilket bidrar till en rikare kommunikation, å andra sidan uttryckte några att för mycket kunskap riskerade att färga uppfattningen av den sökande innan arbetet påbörjats. Då ställer vi oss frågorna: Vad menas och vad är för mycket kunskap? Har någon befogenhet att avgöra det och i så fall vem? Som tidigare berörts var vikten av respekt ständigt återkommande hos våra respondenter. Var hade vårt arbete tagit oss om vi vidare undersökt deras tankar kring detta? Särskilt i relation till vår fråga kring mångkulturell kontra traditionell vägledning som vi talat om i kapitel fem. Vi ställer oss kritiska till tolkningen av detta begrepp utifrån frågan hur respondenterna ser på begreppet inom andra sammanhang? Vad mer innebär begreppet respekt och hade respondenterna uttryck om respekt kan te sig olika inom olika situationer och i så fall på vilket sätt?

Vår insamlade empiri visar skillnad i respondenternas syn på kultur och kulturells kompetens. Respondenterna uttryckte in att de använde sig av några särskilda metoder för att vägleda andraspråkstalande med bristande språkkunskap, mer än att använda enklare

39

språkbruk, som exempel genom att tala lugnare och undvika svårare ord. När vi ställde våra intervjufrågor reagerade vissa mer på vissa frågor, medan andra reagerade mindre, till exempel frågor om kulturens betydelse. Vissa förstod direkt vad vi menade, medan andra behövde betänketid och följdfrågor för att förstå frågan. Vi tycks inte se något mönster i respondenternas olika uppfattningar och reaktioner på våra frågor, men vi bedömer att denna variation inte hade skilts sig även om vi hade intervjuat fler syv. Oavsett antal, stad, kön, kultur, härkomst, tror vi att vi hade fått in en liknande empiri där syv har olika syn på kultur, kulturell kompetens och mångkulturell vägledning.

6.2 Metoddiskussion

Våra respondenter är yrkesverksamma syv på två VLC. Utifrån vårt syfte diskuterade vi olika verksamheter för vår studie. Vi kom nästan omgående fram till att VLC var den mest gynnsamma verksamheten att undersöka utifrån argumentet att de möter nya individer dagligen. Vårt syfte gällde bland annat hanterandet av kommunikationssvårigheter och vår tanke var att en vägledare på en skola har ett åter-kommande samarbete med sina sökande och därigenom kan forma ett förhållande med sin sökande, vilket underlättar vägledningsprocessen.

I fråga om användandet av en kvantitativ eller kvalitativ metod föll valet omgående på en kvalitativ metod av den orsaken att vi genom vår studie önskade uppnå förståelse inom ämnet, inte att kunna generalisera ett resultat. Valet att använda kvalitativ intervju som metod ansåg vi som självklart då vi använt ordet samspel för att beskriva processen mellan vägledaren och den sökande. En kvalitativ intervju är enligt oss ett samspel och vi ville för- hålla oss till samma typ av samspel som våra respondenter gör med sina sökande, alltså ett aktivt personligt möte mellan två personer. Vårt syfte har emellertid aldrig varit att observera denna process utan endast undersöka våra respondenters tankar kring processen i efterhand, inte att direkt observera ett faktiskt samtal. Nackdelar diskuterades, men för-delarna vägde tyngst. Vid bearbetning av vårt material upplevde vi att våra respondenter var ärliga i sina svar och inte lät sig påverkas av oss.

40

Utifrån vårt slutgiltiga resultat anser vi att vi genom våra beslut om verksamhet och metod uppnådde vårt syfte. Genom att använda en intervjuguide gavs utrymme till följdfrågor vilket bidrog till insamlande av ett omfattande material, varav delar av det var oväntat. Det oväntade resultatet, som nämnts i förra kapitlet, upplever vi var gynnsamt för vårt arbete då det skapade mer intressanta och givande analyser. I motsats till om de förväntningar vi hade i början av arbetet bekräftats skulle endast bli en upprepning av vad vi hade föreställt oss.

6.3 Teoridiskussion

Vårt teoretiska material anser vi gav oss en adekvat grund att stå på och var betydelsefull för vår studie. Analyserandet av vårt empiriska material berikades av ställningen mot redan existerande forskning och skilda teorier inom området. Valet av Careershipsteorin togs utifrån perspektivet på habitus, handlingshorisont och brytpunkter. Vårt arbete handlade om andraspråkstalande med språksvårigheter. För att ytterligare avgränsa vårt arbete valde vi mångkulturalitet. En individs habitus är dess ryggsäck, inom vilken kultur ingår. Handlingshorisont innebär de val som ses som möjliga och den brytpunkt vi såg som central är påtvingad, till exempel flykt till ett annat land. Hade vi valt en annan teori hade vårt arbete kunnat te sig annorlunda då vi identifierade relevanta element inom Careership som var mer svåridentifierade inom andra teorier. Hade vi exempelvis valt Linda S. Gottfredsons Theory of Circumscription and Compromise vilken matchar val av utbildning och arbete i relation med genus (Gottfredson, hämtat från Brown, 2002) och delat Gottfredsons genusperspektiv, istället för studiens kulturperspektiv, undrar vi hur resultatet av en sådan studie hade utvecklats? Tankarna ledde oss till att undra om en individs kultur är lika betydelsefullt som genus? Kan vi vända bort huvudet från kulturens betydelse när vi väljer utbildning och arbete, men inte bortse från att vi väljer utifrån vår självbild, eller den självbild och könsroll som tilldelats oss av omgivningen (Gottfredsons 2002, s. 88). Är det möjligt att sålla bort kulturens betydelse, men behålla genusperspektiv, då vi enligt Gottfredson (2002, s. 88, 91) väljer eller sållar bort yrken som stämmer överens med den självbild vi har om oss själv, eller som helt enkelt känns för ouppnåeliga (ib., s. 98). Vi undrar även om Gottfredsons teori istället hade gett oss en studie om mångkulturell vägledning, kommunikations-svårigheter och genus?

41

Till en början tänkte vi använda en annan teoretisk utgångspunkt istället för Careership. Inledningsvis tänkte vi använda Patton & McMahons (2014) systemteoretiska karriärteori, STF (System Theory Framework) till att analysera vårt empiriska material. STF hade gett oss ett system-teoretiskt perspektiv med sin holistiska syn på trestegsmodellen där mönster i helheten är betydelsefullare än enskilda delar som arbetar aktivt för ett gemensamt resultat. Emellertid förstod vi under arbetets gång att en systemteoretisk teori inte tillförde åtskillig relevans till vårt arbete då vi inte kunde indikera att respondenternas svar var systemteoretiska och vi kunde likaså inte identifiera ett generaliserande mönster i deras svar mer än att samtliga arbetade och strävade efter ett gemensamt mål; hjälpa de sökande för- bättra sin kunskap i det svenska språket. En systemteoretisk analys av vårt empiriska material i relation med det teoretiska skulle bli för gles och skulle inte göra vårt material rättvisa då vi inte såg att respondenterna arbetade utefter ett systematiskt arbetssätt där samtliga har samma syn på kulturen och kommunikationens betydelse. I efterhand anser vi att det var ett klokt val att byta teoretiskt utgångspunkt från STF till Careership. Vid bytet av teori diskuterade vi olika möjliga men kom fram till beslutet att använda Careership istället för ovanstående två gav oss bästa möjliga chans att uppnå det vi önskade.

Övrigt teoretiskt material fokuserade på mångkulturalitet, kultur, kulturell kompetens, kommunikation, språkhinder och en samspelande vägledningsprocess. Materialen bidrog både till stöttning och argumentation av varandra. Av största intresse var argumentationen då detta gav vår studie ett mer mångfacetterat perspektiv. Beslutet att använda Parsons trestegsmodell (1909) togs med anledning att det fundamentala i ett vägledningssamtal är att hjälpa den sökande förstå sig själv (insikt), förståelse om omvärlden (utsikt) och förståelsen av sambandet mellan dessa två (framsikt) (ib., s. 9). Med utgångspunkt i att vägledningssamtal ska byggas upp utifrån dessa tre punkter för at lyckades grunda efter- tänksamma och meningsfulla yrkesval önskade vi förstå hur trestegsmodellen tillämpas i ett samtal när språkliga eller kulturella hinder kan uppstå.

Vi är införstådda att vi under kapitelrubriken 2.1 Kultur och kulturell kompetens, behandlar material kring kommunikation, istället för att behandla samma material under kapitelrubrik 2.3 Kommunikation. Valet togs utifrån argumentet att Tove Phillips bok Kommunikation (2011) innehåller ett kapitel endast berörande kommunikation i relation till kultur. Vi anser att det skapades en röd tråd i vårt arbete och valde att väva ihop det med

42

annan relevant litteratur kring ämnet för att skapa en naturlig övergång till kommande material. När vi i efterhand har analyserat vårt empiriska material och ställt det mot vårt teoretiska material anser att samtliga bidrog till att vi fick svar på våra frågeställningar.