EU, inklusive Sverige, har en möjlighet, och en skyldighet, att påverka utvecklingen genom samstämmighetspolitik. EU skall genom sin
samstämmighetspolitik beakta utvecklingsmål i alla politikområden som sannolikt påverkar utvecklingsländer. Fiskeripolitiken är i högsta grad ett sådant område. EU:s samstämmighetspolitik syftar till att minimera
motsättningar och bygga synergier mellan olika politikområden för att gynna utvecklingsländer och effekten av utvecklingspolitiken. Det politiska åtagandet gjordes av EU:s medlemmar genom 2006 års gemensamma (Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och rådet) uttalande om Europeiskt samförstånd om utveckling44 . Uttalandet förbinder EU att arbeta för att utrota
hunger och bygga en mera rättvis och stabil värld.
Kommissionen följer genomförandet av EU:s samstämmighetspolitik och publicerar sedan 2007 rapporter i frågan vartannat år. Europaparlamentet upprepade i sitt yttrande över 2015 års rapport (2 maj 2016) vikten av att EU systematiskt skall utvärdera effekterna av sina fiskepartnerskapsavtal på tryggad livsmedelsförsörjning i utvecklingsländer.
Det förslag till förnyat uttalande om Europeiskt samförstånd om utveckling som kommissionen lämnade den 22 november 2016 har ett holistiskt
angreppssätt i enlighet med Agenda 2030 och integrerar sociala, ekonomiska och miljömässiga dimensioner samtidigt som det framhåller bekämpande av fattigdom som det huvudsakliga målet för EU:s utvecklingspolitik. Förslaget är uppbyggt enligt Agenda 2030s fem övergripande områden45 och konstaterar
bl.a. att hållbart fiske och vattenbruk fortsatt är en nyckelfråga för en hållbar utveckling och för att utrota fattigdom. Ett förnyat gemensamt – rådet,
Europaparlamentet och Europeiska kommissionen - uttalande om samförstånd och utveckling förväntas under 2017.
Det kan konstateras att Sverige haft en ambitiös samstämmighetsagenda och att Sveriges Politik för global utveckling föregick EU:s samstämmighetspolitik. För att genomförandet av EU:s fiskeripolitik skall ta nödvändiga hänsyn till utvecklingsagendan är det av stor vikt att Sverige fortsatt är ett föregångsland och driver en aktiv samstämmighetspolitik. Såväl inom ramen för den
regionala fiskeriförvaltningen som inom de hållbara fiskepartnerskapsavtalen
44
European Consensus on Development
45
har Sverige stora möjligheter att driva frågor som uppmärksammar och hanterar potentiella konflikter mellan fiskeripolitik och utvecklingspolitik.
12.2 IUU-förordningen
Ett huvudsyfte med IUU-förordningen är att hindra att olagligt fångad fisk får tillträde till EU:s gemensamma marknad. Importen hindras av ett antal olika åtgärder, inklusive (i) hamnstatskontroller av fiskefartyg från tredjeland (dvs. ett land utanför EU), (ii) upprättande av en förteckning över fartyg som bedriver IUU-fiske, (iii) krav på fångstdeklaration för alla fiskeriprodukter och (iv) upprättande av en lista över icke-samarbetande länder, dvs. länder som enligt EU inte i tillräcklig utsträckning arbetar för att motverka olagligt fiske.
IUU-förordningen kräver att alla viltfångade fiskeriprodukter som importeras till EU åtföljs av ett fångstintyg med information om art, fångstplats,
fiskefartyg, fångstdatum och varje omlastning som har ägt rum. I de fall där en produkt misstänks komma ifrån IUU-fiske kan EU:s medlemsstater vägra att importera fisken.46
Om ett tredjeland inte har en fiskeriförvaltning som går i linje med de
internationella regler och grundprinciper som finns för att motverka IUU-fiske är det i enlighet med EU:s IUU-förordning möjligt att förbjuda import ifrån landet i fråga. Det klassas då som ett icke-samarbetande land vad gäller IUU- fiske. IUU-förordningen innehåller ett antal kriterier för att ett land skall anses i tillräcklig grad bekämpa IUU-fiske. Något förenklat kan sägas att ett land initialt antingen bedöms som att deras fiskförvaltning uppfyller de krav som finns i IUU-förordningen eller att det inte gör det. Om landets förvaltning inte är tillräcklig får landet ett så kallat ”gult kort ”och ges möjlighet att rätta till sina brister och om bristerna rättas till blir det inga sanktioner; om bristerna inte rättas till får landet ”rött kort”.
Flera utvecklingsländer har fått varningar - gula kort; några har kunnat rätta till sina brister och de gula korten har kunnat lyftas och landet ifråga har fått ”grönt kort” och kunnat fortsätta exportera fiskeriprodukter till EU. I några fall har landet inte åtgärdat bristerna vilket har lett till att landet förts upp på listan över icke-samarbetande parter, dvs. fått ett rött kort och importen från detta land har förbjudits.
46
Illegal, Unreported and Unregulated (IUU) Fishing: A Whitepaper. Prepared for the Pacard Foundation. June 2015.
Tabell 12.1. Förteckning över länder som sedan 2010 av EU har identifierats som icke-samarbetande eller meddelats att de kan komma att identifieras som icke- samarbetande när det gäller bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.
Rött
Gult
Grönt
Kambodja Curacao
Kiribati Komorerna
Saint Kits and Nevis Saint Vincent and the Grenadines
Salomonöarna Sierra Leone Thailand Taiwan
Trinidad and Tobago Tuvalu Belize Fiji Filipinerna Ghana Guinea Panama
Papa nya Guinea Sri Lanka Syd Korea Togo Vanuatu
Källa: www.iuuwatch.eu
För de flesta länder som har fått en varning (gult kort) har detta inneburit att de gjort en rejäl ansträngning för att rätta till sina brister. Detta torde tolkas som att EU:s IUU-reglering har fått önskad effekt, dvs. att länder har förbättrat sina insatser för att motverka IUU-fiske. Kombinationen av risken att få
sanktioner som hindrar export av fiskeriprodukter till EU och en dialog och stöttning från EU till aktuella länder verkar ha varit ett fungerande koncept.47 48 IUU-förordningen har haft en tydlig och direkt påverkan på dessa länder.
Troligtvis har effekten varit positiv för fiskbestånden och förhoppningsvis även förbättrat möjligheterna till en långsiktig och hållbar utveckling av landets fiskerisektor.