5. Resultat och analys
5.3 Stärka och motivera
5.3.2 Samtal om insatser
Utöver de inledande samtalen så upplever arbetsförmedlarna även att motiverande samtalsmetodik förekommer i de samtal som berör arbetsträning. I den inledande fasen fokuserar samtliga
arbetsförmedlare på att utforska individens tidigare arbetslivserfarenheter för att lyfta förmågor, styrkor och för att stärka individens självförtroende. Då individens intresse får möjlighet att påverka val av arbetsträningsplats anser majoriteten av arbetsförmedlarna att individen motiveras ytterligare till att genomföra arbetsträningen. I den inledande fasen fokuserar alltså arbetsförmedlarna på att ge individerna tid och utforska deras tidigare arbetslivserfarenheter för att både lugna och stärka individen, samt låter dem vara engagerade i utformningen av samarbetet för att motivera dem. Detta kan leda till en känsla av autonomi hos individer genom att låta individen vara delaktig i att utforma sitt eget deltagande samt få ett stärkande självförtroende genom att ens tidigare kunskaper och förmågor lyfts (Askheim, 2007, s. 27).
En arbetsförmedlare (10) anser även att det kan finnas en underliggande rädsla hos individen angående att inte räcka till under arbetsträningen alternativt rädsla för att ohälsan ska öka. I dessa situationer anser arbetsförmedlaren (10) att det krävs utforskande samtal för att ge individen möjlighet att utveckla sina tankegångar. I de fall individen står fast vid att denne inte har möjlighet till att arbetsträna utan att kunna styrka detta med sjukintyg så har arbetsförmedlaren (10) valt att ge
individen möjlighet att avbryta medverkan för att visa på att det inte finns ett mellanläge som man kan befinna sig i: “Så att… det gäller ju att visa på de möjligheter och de alternativ som finns då, och så får de själva nånstans ta ställning till ‘hur gör jag?’” (Arbetsförmedlare 10). Ytterligare en
arbetsförmedlare (8) betonar att individens motivation till att delta är en förutsättning samt förväntning för att kunna komma vidare i processen: “Men det är ju avhängigt individens egen medverkan. Vi kan ha hur många individuella insatser som helst, är inte individen med i processen och delaktig själv så når vi sällan resultat.” Det beskrivs liknande av arbetsförmedlare 6: “Och det är ju olika hur mycket personen är engagerad, naturligtvis de bästa resultaten blir ju att personen själv vill och kan vara med”. Empowerment menar att det är viktigt med inre motivation hos individer för att det ska leda till en varaktig förändring (Askheim, 2007, s. 29), likt SDT som menar att det resultat av handlingar blir av högre kvalitet om den kommer ifrån en inre motivation och vilja att lära eller utvecklas (Deci & Ryan,
30
2000, s. 55). Detta bekräftas av arbetsförmedlarna ovan som lyfter att inre motivation är väsentlig när man deltar i samarbetet, och att de stöd och resurser som sätts in är obefogade om inte individen själv vill.
I samband med samtal om arbetsträning behandlas även begreppet arbetsförmåga samt vilka
arbetsuppgifter som upplevs som möjliga för individen. Samtliga arbetsförmedlare fokuserar nästintill enbart på de möjligheter individen upplever, det vill säga det friska snarare än det sjuka. En
arbetsförmedlare (1) beskriver att denne anser att det är viktigt att bekräfta de svårigheter en individ upplever men fokus ligger i slutändan på att lyfta de möjligheter som finns. Arbetspsykologen beskriver en liknande samtalsmetod där svårigheter tas upp under samtalet och förklarar att det är en viktig del i individen som behöver lyftas. På så sätt motiveras individen till att diskutera sina
upplevelser i ett samtal där för- och nackdelar vägs angående möjliga förändringar. Enligt MI-metoden ska individer som uppvisar en negativ inställning inte kritiseras och ifrågasättas utan snarare bekräftas och utforskas i samtal (Bart & Näsholm, 2006 s.107, 108). Denna arbetsförmedlares och
arbetspsykologens förhållningssätt i samtalet kan ses som ett uttryck för empatiskt och reflekterande lyssnande, som är en av de huvudsakliga punkterna i MI-metoden (Bart & Näsholm, 2006, s. 11). En del individer upplever dessutom oro över att arbetsträningen inte kommer att leda till en
anställning, något som en av arbetsförmedlarna (4) anser inte är något de kan påverka då det är upp till arbetsgivarna. Det arbetsförmedlaren däremot kan påverka är individens utveckling från sin sjukroll till att uppfatta sig själv som förmögen att arbeta genom att stötta denne genom processen av arbetsträning. Arbetsförmedlare 3 beskriver att många individer tvivlar på sin arbetsförmåga i samband med att de inte kan återgå till sitt tidigare yrke på grund av sjukskrivning och därmed upplever att de är oförmögna att utföra arbeten inom andra yrkesområden. I samtal med dessa anser arbetsförmedlaren (3) att det är viktigt att undersöka och utveckla individens självuppfattning och intresseområden för att utveckla en positiv inställning till arbetslivet:
“Vad ska jag göra, det är ju det här jag kan?”. Jag har haft tre läkare i det här, läkare är ett kall, många har gått en väldigt lång utbildning för att bli läkare, jobbat som det och sen kraschat och kan helt plötsligt inte jobba som läkare längre… Vad gör man då? Det är det här att hitta och att försöka hjälpa de här personerna att hitta ... Och lita på sig själv lite grann. Så mitt jobb är mycket att försöka tala om för dem; vad vill du? vad är du intresserad av? Vad kan du? Vad tycker du är roligt? (Arbetsförmedlare 3).
Arbetsförmedlaren ovan visar på att individens kunskaper och förmågor lyfts i samtal för att förstärka dennes motivation till att påbörja arbetsträningen. Denna form av motivation beskrivs av Deci & Ryan (2000, s. 55) som en form av inre motivation där individens intresse och dess utveckling står i fokus snarare än att denne styrs av yttre faktorer.
5.4 Slutsats
Syftet med denna studie är att undersöka hur Arbetsförmedlingen arbetar med långtidssjukskrivna individer i samband med återgång till arbete. Nedan följer en sammanfattning av vårt resultat disponerat efter våra forskningsfrågor.
Vilka insatser och aktiviteter erbjuder Arbetsförmedlingen och vad är syftet med dessa?
Resultatet av denna studie visar på att det finns ett starkt samarbete mellan Arbetsförmedlingens medarbetare och Försäkringskassan i syfte att ge långtidssjukskrivna individer i behov av stödresurser i återgången till arbete. Stöd och resurser omfattar aktiviteter som arbetsträning, rehabiliterande
31
åtgärder, arbetshjälpmedel samt möten med arbetsförmedlaren. Syftet med de aktiviteter och insatser som erbjuds beskrivs vara ett stöd utformat efter individens behov och förutsättningar för att hjälpa dessa komma närmare arbetsmarknaden. Insatsen arbetsträning lyfts även fram som den insats som verkar ha störst påverkan på de deltagande individerna. Möjligheten att få testa på arbetsuppgifter som är anpassade efter individens behov ger individen en chans att känna sig sedd och behövd. Det ger även en möjlighet att träna upp sin arbetsförmåga i realistiska situationer, samt att komma in i sociala sammanhang igen vilket lyfts som viktigt efter att ha spenderat tid hemma i en sjukskrivning.
Resultatet visar dock på att de individer som får avslag från Försäkringskassan gällande fortsatt utbetalning av sjukpenning inte har tillgång till samma stödresurser som ovanstående grupp långtidssjukskrivna. Dessa individer hänvisas istället till Arbetsförmedlingens ordinarie
inskrivningsmottagning och förväntas söka arbete på egen hand. De får dessutom ingen ersättning utbetald från Försäkringskassan under deras period som arbetssökande utan får istället ansöka om ersättning från A-kassan.
Arbetar Arbetsförmedlingens medarbetare med att stärka och motivera långtidssjukskrivna individer på väg tillbaka till arbetsmarknaden? Och i så fall, hur?
Det främsta stödet som lyfts av samtliga arbetsförmedlare i deras arbete är samtalet i sig mellan arbetsförmedlaren och individen. Samtliga arbetsförmedlare beskriver att de individer de möter i sitt arbete uppvisar olika grader av motivation samt inställning till återgången till arbete. För att bemöta dessa individer på ett givande sätt beskriver samtliga arbetsförmedlare att de använder sig av olika samtalsmetoder i syfte att stärka individen beroende på dennes behov. I vissa situationer beskrivs det som att informera individen om dennes situation samt valmöjligheter för att sedan låta individen själv ta ställning, i andra situationer beskriver arbetsförmedlarna att den främsta uppgiften är att stötta individen genom att lyfta de små framstegen de gör. Fokus ligger även på att stärka individens uppfattning om dennes arbetsförmåga genom att lyfta möjligheter snarare än individens sjukdom. Samtliga arbetsförmedlare anser att det i slutändan handlar om individens egna motivation till att agera samt utnyttja de resurser och stöd som erbjuds.
För de individer som inte ingår i det förstärkta arbetet visar arbetsförmedlarna på att deras möjligheter till att stärka och motivera är begränsade i och med resursbristen. Det första inskrivningssamtalet, som enligt samtliga arbetsförmedlare ska ske när en långtidssjukskriven skriver in sig hos
Arbetsförmedlingen, uteblir till största del då arbetsförmedlarna har ansvar över en betydligt större grupp arbetssökande i förhållande till antalet arbetsförmedlare. Denna grupp individer beskrivs av arbetsförmedlarna paradoxalt nog vara de som är i störst behov av stärkande samtal och aktiviteter, trots Försäkringskassans beslut som anser att de inte har rätt till ytterligare stöd.
32
6. Diskussion
I detta avsnitt diskuteras och problematiseras det som har framkommit i de genomförda intervjuerna mot bakgrund till den tidigare forskningen och de valda teorierna i vår analys.
Vi har valt att disponera följande avsnitt efter de centrala temana vi anser ha funnit i vårt resultat; Skillnader i återgång till arbetslivet och Förstärkta samarbetets syfte och resultatet av detta. Avsnittet avslutas med en diskussion kring val av metod samt förslag på vidare forskning.
6.1 Skillnader i återgången till arbetslivet
Vårt resultat visar på att Arbetsförmedlingen arbetar med två olika grupper av sjukskrivna i samband med återgång av arbete som baseras på Försäkringskassans bedömning av arbetsförmågan. Trots majoriteten av arbetsförmedlarnas betoning på diskussion mellan Försäkringskassan och individen så visar resultaten på att det finns individer i det förstärkta samarbetet som inte delar Försäkringskassans uppfattning. Ett flertal individer beskrivs uppfatta sig själva som arbetsoförmögna. Dock anser Försäkringskassan att deras medicinska åkommor inte är tillräckliga för att förlänga
sjukskrivningsperioden, vilket leder till att de skrivs in på Arbetsförmedlingen. Enligt vår tolkning av resultaten är det Försäkringskassans beslut som är avgörande i dessa diskussioner, individen beskrivs ha möjlighet att uttrycka sin åsikt angående deltagandet i insatsen, men Försäkringskassan beslutar över den ekonomiska ersättningen vilket vi tolkar är en avgörande faktor för individen i fråga. Detta kan förklara varför arbetsförmedlarna beskriver möten med individer som inte anser sig vara redo för en återgång till arbetslivet trots att samtliga arbetsförmedlare hävdar att deltagandet är ytterst frivilligt. Empowerment modellen beskriver en liknande situation där individer styrs av samhället till att välja det alternativ som anses vara mest gynnsamt ur ett samhällsperspektiv (Askheim & Starrin, 2007, s. 27), detta kan även tolkas som Försäkringskassans syfte i och med deras avslag på ytterligare utbetald sjukpenning. Genom att dra in på utbetald ersättning till en individ uppmanas denne indirekt till att bli självförsörjande, dock är det upp till individen själv att ta beslutet att börja insatsen på
Arbetsförmedlingen.
Den andra gruppen individer, de som har fått avslag på sin ansökan om förlängd sjukersättning, har till skillnad från den första gruppen inte liknande möjlighet att delta i någon diskussion överhuvudtaget. Enligt arbetsförmedlarna har många av dessa individer ansett sig vara för sjuka för att börja arbeta, vilket Försäkringskassan har gått emot. Denna grupp uppfattar vi som minst redo för arbetsmarknaden, samtidigt som de får minst stöd, men har höga krav och förväntningar på sig i och med att de behöver aktivt söka arbeten för att få A-kassa. Detta liknar det Ekberg (2011) tar upp i sin artikel att det finns svårigheter i sjukskrivnings- och rehabiliteringsprocessen då systemet består av myndigheter med olika verksamhetsmål som de gör bedömningar efter. Och likt det vårt resultat visat, har dessa bedömningar betydelse för den enskildes förutsättningar i arbetslivet.
Då Arbetsförmedlingen är en politiskt styrd organisation med regler och lagar som styr är
arbetsförmedlarna delvis begränsade i deras handlingsutrymme, vilket i sin tur påverkar deras förmåga att hjälpa alla individer de möter. Detta visar sig i de fall individen får ett beslut tilldelat sig från Försäkringskassan angående återgången till arbetslivet som de inte kan överklaga. De
arbetsförmedlare som arbetat med dessa individer beskriver att detta direkt försvårar deras arbete då deras resurser är begränsade. Denna grupp upplever även enligt vår tolkning en stress angående sin ekonomiska situation i och med att de endast kan ansöka om utbetalningar från A-kassan. Detta blir problematiskt ur ett vägledningsperspektiv då dessa individer som främsta mål har att bli
33
självförsörjande och behöver sätta intressen och kompetenser åt sidan under arbetssökandet. Att motiveras av ekonomiska faktorer kopplar Ryan och Deci (2000, s. 55) till en form av yttre
motivation, vilket anses leda till mindre lyckade resultat i individens utveckling jämfört med de som drivs av inre motivation. De gånger yttre motivation är lyckad är när den sker på grund av hög självständighet och frihet (ibid.), vilket vi inte tolkar vara fallet i vårt resultat.
De arbetsförmedlare vi kommit i kontakt med visar att individen har i allra högsta grad rätten att avgöra om en insats ska påbörjas eller ej. Detta går emot Bülows (2009) artikel där individer som var i kontakt med Arbetsförmedlingen ansåg att deras upplevelser och åsikter angående deras hälsotillstånd blev åsidosatta. Deltagarna i studien ansåg att myndigheterna förde samtalet ovanför huvudet på dem. Några arbetsförmedlare i vår studie beskriver även fall där individen själv diskuterat med
Försäkringskassan och fattat beslut om deltagande i samarbetet ska ske. Detta anser vi visar att
individen, enligt arbetsförmedlarna, har större inflytande över processen än artikeln ger uppfattning av. Vi ställer oss dock kritiska till hur individen upplever sin autonomitet och självbestämmande, då de påverkas av beslut som tas av Försäkringskassan, samt hur den ekonomiska aspekten kan leda till att folk inte har något val än att delta.