Samverkan m.m

Propositionen

En arbetsgivare är skyldig att lämna information i den omfattning som be-hövs för att en arbetstagarorganisation, i förhållande till vilken arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal, på ett meningsfullt sätt skall kunna samverka i arbetet med såväl kartläggning och analys av lönesystem och löneskillnader som upprättandet av handlingsplanen för jämställda löner. Informationen skall kunna avse enskilda arbetstagares förhållanden och även arbetstagare som inte tillhör någon arbetstagarorganisation. Om information lämnas ut avseende en enskild arbetstagares förhållanden skall reglerna om tystnads-plikt och skadestånd i 21, 22 och 56 §§ lagen om medbestämmande i arbets-livet gälla. För uppgifter som lämnas ut i det allmännas verksamhet skall i motsvarande situationer 14 kap. 7, 9 och 10 §§ tillämpas.

Motioner

Vänsterpartiet pekar i motion A818, väckt under allmänna motionstiden 1999, på de problem som i dag finns i samband med kartläggningsarbetet när arbetsgivare vägrar att till en facklig organisation lämna ut löneuppgifter för andra arbetstagare än de som tillhör det aktuella fackförbundet. För att resul-tatet av kartläggningen skall kunna användas i löneförhandlingsarbetet och för att det skall ha någon betydelse i arbetet med att upptäcka lönediskrimi-nering bör vid misstänkt lönediskrimilönediskrimi-nering ett fackförbund, JämO eller en enskild arbetstagare alltid ha rätt att få del av uppgifter om lönen hos den person som kan vara aktuell som jämförelseperson (yrk. 4).

I motion A4 anför Centerpartiet (yrk. 5 delvis) att det bör övervägas att ställa krav på att insyn ges avseende individuella löner och att dessa görs tillgäng-liga för de facktillgäng-liga organisationer som är representerade på arbetsplatsen.

2000/01:AU3

48 I motion A809 anser Lena Sandlin och Ingemar Josefsson (båda s) att ett aktivt arbete för jämställdhet på arbetsmarknaden kräver att det ges möjlighet för fackliga representanter att, när så är nödvändigt för lönekartläggningsar-betet, under tystnadsplikt få ta del av uppgifter om individers lön, utbildning, arbetstid etc.

Även Carina Hägg (s) vill i motion A810 delvis, väckt under allmänna mot-ionstiden 1999, att de fackliga organisationerna under tystnadsplikt skall kunna få ta del av individlöner om detta behövs för att ta ställning till om löneskillnader mellan kvinnor och män är sakligt motiverade.

Motsvarande yrkande framställs i motion A814 delvis, väckt under allmänna motionstiden 1999, av Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (båda s).

Utskottet

Av jämställdhetslagens 2 § följer att arbetsgivare och arbetstagare skall sam-verka för att jämställdhet i arbetslivet skall uppnås. De skall särskilt sam-verka för att utjämna och förhindra skillnader i lön och andra anställningsvillkor mel-lan män och kvinnor som utför arbete som är att betrakta som lika eller lik-värdigt.

Syftet med den föreslagna kartläggningen och analysen är att upptäcka, åtgärda och förhindra osakliga skillnader i lön och andra anställningsvillkor mellan kvinnor och män.

Jämställdhetslagens nuvarande bestämmelse om kartläggning är en skyl-dighet endast för arbetsgivaren. För att de föreslagna bestämmelserna skall få ett bättre genomslag i den lönebildning som arbetsmarknadens parter svarar för, bör de samverka kring såväl kartläggningen och analysen som upprät-tandet av handlingsplanen för jämställda löner. Tanken är att det är parterna som i det normala förhandlingsarbetet kring löner m.m. både skall åtgärda bestående osakliga skillnader och förhindra att det fattas beslut som innebär att nya sådana skillnader uppstår.

För att samverkan skall vara meningsfull krävs emellertid att både arbets-givaren och arbetstagarna har tillgång till den information som är relevant i sammanhanget. Utskottet ser därför de föreslagna bestämmelserna om rätt för arbetstagarorganisation till sådan information som både nödvändig och välkommen.

Som konstateras i propositionen går det inte att på ett närmare sätt ange vilken information som kan vara relevant i den enskilda situationen utan det får avgöras från fall till fall.

Lön och andra anställningsvillkor bestäms mer och mer på ett individuellt plan. En samverkan kan därför inte antas bli meningsfull, om inte båda parter har tillgång till den information om individens lön m.m. som är nödvändig för att kunna bedöma om de skäl som anges för en viss skillnad är saklig ur könssynpunkt eller inte.

Vad gäller de invändningar som tas upp i propositionen om att en sådan rätt skulle stå i strid med principen om föreningsfrihet eller bestämmelser, bl.a. i Europakonventionen, om skydd för enskilda individers integritet,

2000/01:AU3

49 ansluter sig utskottet till de bedömningar som görs i propositionen. Utskottet ställer sig således bakom förslaget att en facklig organisation till vilken ar-betsgivaren är bunden av kollektivavtal skall få rätt att ta del av löner och andra anställningsvillkor i den utsträckning som är nödvändig för att organi-sationen skall kunna samverka i lönekartläggningsarbetet. Utskottet avstyr-ker därför motionerna A4 (yrk. 5 delvis), A809, A810 delvis, A814 delvis och A818 (yrk. 4), i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad som anförts.

Utskottet vill dock påminna särskilt om att det inte är fråga om någon ge-nerell rätt för en facklig organisation att få ta del av individuella löner utan bara när det är nödvändigt för att organisationen på ett meningsfullt sätt skall kunna samverka i kartläggningsarbetet.

8 Tillträde till arbetsplatser

Propositionen

Enligt 33 § jämställdhetslagen är en arbetsgivare skyldig att på begäran av Jämställdhetsombudsmannen lämna de uppgifter om förhållandena i arbets-givarens verksamhet som kan vara av betydelse för ombudsmannens tillsyn enligt lagen. Denna rätt utökas så att Jämställdhetsombudsmannen även skall ha rätt att få tillträde till arbetsplatsen för att göra de undersökningar som kan vara av betydelse för tillsynen.

Motion

Kristdemokraterna avstyrker i motion A23 (yrk. 5) förslaget om att JämO skall få rätt till tillträde till arbetsplatser. En sådan möjlighet skulle riskera att allvarligt försvåra lönebildningen och samtidigt frånta arbetsmarknadens parter det fulla ansvaret.

Utskottet

Som utskottet varit inne på i föregående avsnitt, är information och kunskap om olika faktiska förhållanden av central betydelse för att det skall gå att kontrollera om de olika bestämmelserna i jämställdhetslagen, såväl de som avser diskrimineringsförbuden som de som hänför sig till de s.k. aktiva åt-gärderna, verkligen efterlevs.

Till Jämställdhetsombudsmannens uppgifter hör bl.a. att utöva tillsyn över jämställdhetslagens tillämpning. För att uppdraget skall kunna utföras på ett meningsfullt sätt är en arbetsgivare enligt 33 § jämställdhetslagen, på upp-maning av ombudsmannen, skyldig att lämna de uppgifter om förhållanden i arbetsgivarens verksamhet som kan vara av betydelse för ombudsmannens tillsyn av lagen. Informationsskyldigheten är inte begränsad till uppgifter som kan vara av betydelse i ett visst ärende, utan kan även avse uppgifter som är av mer allmänt intresse. Om Jämställdhetsombudsmannen begär det är arbetsgivaren också skyldig att göra mindre sammanfattningar avseende olika sakförhållanden.

2000/01:AU3

50 Ett särskilt problem är hur information skall erhållas om innehållet i ett visst arbete som en arbetstagare anser vara att betrakta som lika eller likvär-digt med det egna, när varken arbetsgivaren eller arbetstagaren med det aktuella arbetet vill medverka i en jämförelse. Som konstateras i proposition-en är arbetsgivarproposition-en, proposition-enligt 33 §, redan i dag skyldig att under intervju lämna muntliga uppgifter om ett visst arbetes innehåll, men det inte finns någon rätt för ombudsmannen att på arbetsplatsen studera de aktuella arbetena. För att ombudsmannen i realiteten skall ha en möjlighet att kontrollera efterlevnaden av förbuden mot diskriminering anser utskottet att ombudsmannen, som nu föreslås, ges en sådan utökad rätt att på en arbetsplats själv genomföra de studier som ombudsmannen finner nödvändiga.

Utskottet anser att de farhågor som förts fram i motionen om att en sådan rätt för ombudsmannen skulle kunna innebära att enskilda utsätts för kränk-ningar av den personliga integriteten är överdrivna. Utskottet, som tillstyrker regeringsförslaget, förutsätter att ombudsmannen vid utnyttjandet av en sådan rätt kommer att ta stor hänsyn till om den eller de arbetstagare som blir föremål för en granskning ställer sig positiva till att delta eller inte.

Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motion A23 (yrk. 5).

9 Talerätt om vitesföreläggande m.m.

Propositionen

Om en central arbetstagarorganisation som har kollektivavtal med en arbets-givare inte anser att arbetsarbets-givaren uppfyller kraven om aktiva åtgärder i jämställdhetslagen eller lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbets-livet, skall arbetstagarorganisationen ha rätt att föra talan om vitesföreläg-gande inför Jämställdhetsnämnden och Nämnden mot diskriminering. Även staten i egenskap av arbetsgivare skall kunna åläggas ett sådant vite.

Talerätten får bara användas om JämO eller DO har förklarat sig avstå från sin rätt att göra en sådan framställning. Om en arbetstagarorganisation gör en framställning skall respektive ombudsman beredas tillfälle att yttra sig.

När en tingsrätt prövar talan om utdömande av vitet får den även pröva lämpligheten av det utdömda vitet.

Om den som gjort framställningen om vitesföreläggande uteblir från en muntlig förhandling inför respektive nämnd, förfaller framställningen.

Motioner

Kristdemokraterna avstyrker i motion A23 (yrk. 6) förslaget om att central arbetstagarorganisation skall få rätt att föra talan om vitesföreläggande. En sådan rätt skulle kunna medföra en risk för en försämring av parternas förut-sättningar att bedriva ett positivt jämställdhetsarbete.

I motion A818, väckt under allmänna motionstiden 1999, anser Vänsterpar-tiet att om inte bara JämO utan även avtalsbundna fackliga organisationer skulle få rätt att föra talan inför Jämställdhetsnämnden, skulle det kunna medverka till att vitalisera det lokala jämställdhetsarbetet. En sådan rätt bör därför införas (yrk. 11).

2000/01:AU3

51 Miljöpartiet framhåller i motion A819, väckt under allmänna motionstiden 1999, att alltför många arbetsgivare inte intresserar sig för jämställdhetsar-betet. Orsakerna till det bristande intresset kan vara både okunskap och att risken är mycket liten för att drabbas av påföljd om t.ex. en jämställdhetsplan inte upprättas. För att ge jämställdhetsplanerna ett konkret genomslag bör det införas en vitessanktion för den arbetsgivare som inte lever upp till lagens krav. De närmare formerna för hur en sådan sanktion skall utformas bör utredas (yrk. 3).

Utskottet

Tanken bakom de föreslagna bestämmelserna om lönekartläggning är att arbetet med kartläggningen och analysen likaväl som upprättandet av hand-lingsplanen sker i samverkan mellan arbetsmarknadens parter. Det yttersta ansvaret för att reglerna efterlevs vilar dock på arbetsgivaren, och i situation-er där partsituation-erna inte kan komma övsituation-erens är det arbetsgivaren som har sista ordet om vilka åtgärder som skall vidtas. Orsaken är att det är arbetsgivaren som är den som rent praktiskt kan verkställa de handlingar som omfattas av de aktiva åtgärderna. Det är därför naturligt att denne också har det yttersta ansvaret för att de nödvändiga åtgärderna vidtas.

Även om en arbetstagarorganisation inte slutligt kan driva igenom verk-ställandet av åtgärderna är det, mot bakgrund av den samverkansregel som finns i 2 §, naturligt att organisationen bidrar till att bevaka både vilka åtgär-der som beslutas och hur de genomförs. Detta arbete begränsas emellertid i dag på ett påtagligt sätt av att organisationerna endast kan försöka förmå arbetsgivaren att på frivillig väg uppfylla lagens krav. Om arbetsgivaren motsätter sig det, är organisationerna tvungna att vända sig till en ombuds-man.

Utskottet instämmer därför i propositionens bedömning att en talerätt för organisationer skulle kunna leda både till en ökad facklig aktivitet på detta område och till bättre möjligheter att påverka den enskilde arbetsgivaren. Att organisationerna får bättre möjligheter att påverka medför också att de inte kan ursäkta eller förklara en egen passiv hållning med att arbetsgivaren inte gör sin del av arbetet.

Utskottet instämmer även i övrigt i vad som anförs i propositionen om att endast en central arbetstagarorganisation i förhållande till vilken arbetsgiva-ren är bunden av kollektivavtal skall ges rätt att föra talan i respektive nämnd, att talerätten skall vara subsidiär i förhållande till ombudsmannen och att ombudsmannen skall beredas tillfälle att yttra sig om organisationen för talan. Utskottet ansluter sig också till förslaget att en sådan talan även skall kunna riktas mot staten som arbetsgivare, att en tingsrätt i samband med att den prövar frågan om utdömande av ett vite även skall kunna pröva lämp-ligheten av detsamma och att en talan om vite skall anses förfallen om en part uteblir från en muntlig förhandling inför respektive nämnd.

Utskottet, som alltså tillstyrker propositionen i motsvarande delar, avstyr-ker motion A23 (yrk. 6) samt motionerna A818 (yrk. 11) och A819 (yrk. 3), i den mån de inte kan anses tillgodosedda med vad som anförts.

2000/01:AU3

52