Samtliga lärare har kontakt med modersmålslärarna men deras samverkan skiljer sig åt. I resultatdelen kan vi läsa att Mariette delar med sig av planeringen av sin undervisning till modersmålslärarna. Modersmålslärarna är även med på hennes undervisning flera gånger i veckan och ger eleverna studiestöd. Hon nämner även att hon ibland skickar med uppgifter som eleverna gjort på hennes undervisning för att vidareutveckla på modersmålsundervisningen. Mariette säger dock att deras samverkan är begränsad och att hon hade önskat ytterligare samarbete. Även Eva berättar att modersmålslärarna är med på hennes undervisning. Hon säger att de hjälper eleverna med att översätta och att de även diskuterar med eleverna och på så sätt utvecklar deras tankar och kunskaper. Hon menar att det resulterar i att eleverna utvecklar sitt modersmål men också sina kunskaper i svenska. Ladberg (2003) betonar vikten av ett gott samarbete mellan klasslärare och modersmålslärare. Samarbetet som Mariette och Eva har med
modersmålslärarna kan resultera i en mer effektiv andraspråksinlärning som Ladberg (2003) nämner. Hon betonar nämligen att om klassläraren har ett gott samarbete med modersmålslärarna kan undervisningen anpassas efter varje elevs språkliga och kulturella bakgrund.
Kerstin uttrycker att hon inte hade klarat sig utan modersmålslärarna. När de är på hennes lektioner hjälper de henne att översätta för eleverna. Hon säger även att hon inte
32
ger eleverna uppgifter att utföra på modersmålslektionerna men att hon försöker berätta för modersmålslärarna vad hon arbetar med på sina lektioner så att de kan arbeta med samma område om de vill. Elisabeth använder även hon modersmålslärarna som översättare när de är på hennes undervisning. Hon och modersmålslärarna
kommunicerar inte om vad de gör på respektive lektioner. Elisabeth påpekar vidare att hon anser att deras samverkan är tillräcklig och att hon inte är i behov av ytterligare.
Utifrån lärarnas uttalanden kring deras samverkan med modersmålslärarna kan vi urskilja att de har olika syn på modersmålets betydelse trots att de alla fyra säger att modersmålet är av största vikt. Mariette och Eva vill utveckla en additiv tvåspråkighet då de använder modersmålslärarna för att utveckla båda språken och vi får
uppfattningen av att de anser de olika språken vara lika mycket värda. Kerstin
poängterar vikten av att modersmålslärarna är på hennes undervisning. Genom hennes arbetssätt tenderar hon att utveckla en subtraktiv tvåspråkighet eftersom hon endast använder modersmålslärarna som översättare. Hon säger ingenting om att hon vill utveckla båda språken utan ser istället modersmålslärarna som ett stöd för att eleverna ska förstå det hon går igenom på svenska. Även Elisabeth använder modersmålslärarna som översättare och tenderar att utveckla en subtraktiv tvåspråkighet hos sina elever. Hennes uttalanden om att hennes undervisning och modersmålsundervisningen är två skilda saker och att de inte får lägga sig i varandras undervisning visar att hon inte anser modersmålet vara lika betydelsefullt som hon först uttryckt. Svenskan är det hon
prioriterar och hon ser att det är av större vikt att eleverna utvecklar detta språk. Det faktum att Mariette påpekar att hon önskar ytterligare samarbete med
modersmålslärarna trots att hon redan verkar ha en god samverkan visar att hon anser att elevernas förstaspråk är betydelsefullt och bör få mycket utrymme i undervisningen. Elisabeth som inte samverkar med modersmålslärarna i samma utsträckning som Mariette uttrycker trots detta att hon anser att hon samarbetar tillräckligt med
modersmålslärarna och vill inte ha någon ytterligare samverkan. Elisabeth och Mariette visar via sina uttalanden på kontraster mellan varandra och visar att de har olika syn på modersmålet.
Det kan bli problematiskt för Kerstin och Elisabeth att följa en del av de råd som Skolverket (2008) redogör för. Ett råd som ges är att undervisningen bör anpassas utifrån varje nyanländ elevs behov och förutsättningar och detta kan bli svårt att
uppfylla om man som lärare inte kommunicerar och samverkar med modersmålslärarna. Vi tror att modersmålslärarna besitter kunskaper om vilken nivå eleverna befinner sig på
33
och att de därför utgör ett stort stöd för läraren i förberedelseklassen. Skolverket (2010) skriver även att modersmålet bör integreras och användas naturligt i undervisningen då kartläggning visat att det är negativt att ha modersmålsundervisningen skild från övrig verksamhet. Kerstin och Elisabeths elever har därför sämre förutsättningar för att nå skolframgång än Mariettes och Evas elever.
Både Mariette och Elisabeth påpekar vikten av att modersmålslärarna är utbildade. De har nämligen upplevt att modersmålslärare i vissa fall anställs trots att de saknar utbildning. Mariette nämner att hon ibland anser det vara bättre att vara utan
modersmålsläraren ifall hen är outbildad. Skolverket (2010) bekräftar Mariette och Elisabeths utsagor och säger att det i många fall saknas kompetens hos personal som undervisar barn med annat modersmål än svenska. Vidare står det i Skolverkets rapport (2010) att kompetensbristen leder till att eleverna inte får det stöd de har rätt till i utvecklingen av dubbel kulturtillhörighet och aktiv tvåspråkighet.