Sanktionsbestämmelser

Ansvar för sanktioner

Kärntekniklagen och strålskyddslagen ger SSM en möjlighet att använda sig av sanktioner i tillsynen. SSM kan som tillsynsmyndighet även använda sig av

sanktioner i miljöbalken. En sanktion kan beskrivas som ett medel för att komma till rätta med uppdagade brister i tillsynsobjektens efterlevnad av regler.

Sanktionerna på strålsäkerhetsområdet kan lämpligen delas in i två grupper; de administrativa sanktionerna och de straffrättsliga sanktionerna. Till de

administrativa sanktionerna räknas olika typer av beslut om förbud, återkallelse av tillstånd och andra driftsinskränkningar, samt beslut om förelägganden. Såväl förbud som förelägganden kan förenas med viten. De straffrättsliga sanktionerna finns i två former; böter samt fängelse i upp till maximalt fyra år (det strängaste straffet avser vissa grova, uppsåtliga brott enligt kärntekniklagen; enligt strålskyddslagen är straffet normalt böter eller fängelse i högst två år). En viktig skillnad mellan typerna av sanktioner är att SSM kan fatta beslut om de administrativa sanktionerna, medan de straffrättsliga sanktionerna förutsätter att åklagarmyndighet och domstolar agerar.

Vid sidan av reglerna om sanktioner finns i både kärntekniklagen och strålskydds-lagen bestämmelser som innebär att tillsynsobjekten är skyldiga att på begäran lämna SSM de upplysningar och tillhandahålla de handlingar som behövs för

tillsynen samt att lämna myndigheten tillträde till anläggningar. De bestämmelser som beskrivs här berörs i syfte att belysa sanktionernas utformning och funktion.

Administrativa sanktioner

Ett föreläggande är ett åläggande att utföra en handling. Till gruppen administrativa sanktioner kan också föras beslut om återkallelse av tillstånd (förbud) respektive rättelse på den objektsansvarigas bekostnad. Rättelse på den ansvariges bekostnad innebär att om någon inte vidtar en åtgärd som fordras av lagstiftning eller av tillsynsbeslut, kan tillsynsmyndighet – på dennes bekostnad – vidta åtgärden istället.

Beslut om olika tillståndsvillkor är visserligen ett medel att styra ett tillsynsobjekt men utgör, i likhet med beslut om föreläggande, inga egentliga sanktioner. Lagstöd för förelägganden, förbud och rättelse på den ansvariges bekostnad finns i 18 § kärntekniklagen respektive 32 § strålskyddslagen. Återkallelse av tillstånd regleras i 15 § kärntekniklagen respektive 28 § strålskyddslagen. De vanligaste sanktionerna i SSM:s verksamhet utgörs av förelägganden och förbud. Som framgår av lag-stiftningen kan förelägganden och förbud användas som påtryckningsmedel för att kärnteknik- respektive strålskyddslagstiftningen (inklusive myndighetsföreskrifter) ska följas. Enligt båda lagarna är det också möjligt – även om det uttryckts på lite olika sätt – att förena beslut om förelägganden och förbud med viten. SSM:s beslut om administrativa sanktioner kan överklagas.

Straffrättsliga sanktioner

I SSM:s tillsynsfunktion ligger en skyldighet att se till att överträdelser av

föreskrifter och villkor möts med relevanta åtgärder. Om det finns en klar misstanke om att någon med uppsåt eller av oaktsamhet åsidosätter straffsanktionerade bestämmelser i kärnteknik- eller strålskyddslagen, eller villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av dessa lagar, är SSM skyldig att anmäla det inträffade till åklagare. Detsamma gäller ifall myndigheten misstänker att miljöbrott enligt miljö-balken begåtts. Såväl i kärntekniklagen (se 25 och 25a samt 27 §§) som i strål-skyddslagen (se 35 37 §§) finns flera bestämmelser som är straffsanktionerade. Om myndigheten har anledning att misstänka att en överträdelse har skett mot sådana bestämmelser ska myndigheten alltid överväga om en åtalsanmälan ska göras. SSM ska härvid inte göra någon egen brottsutredning – rörande exempelvis förekomst av uppsåt eller oaktsamhet – utan endast bedöma om det finns omständigheter som pekar på att det som förevarit skulle kunna utgöra ett brott.

Sanktionstrappan

SSM:s tillsynsarbete med bl.a. inspektioner och granskningar resulterar normalt i en bedömning av vilka ytterligare åtgärder som kan behövas från SSM:s sida för att driva på i säkerhets- och strålskyddsarbetet. Hur olika tillsynsåtgärder förhåller sig till varandra och i vilken ordning de vanligen används framgår av en sanktionstrappa som presenteras nedan. De olika tillsynsåtgärderna eller sanktionerna används normalt för sinsemellan olika situationer. Utifrån graden av allvarlighet i dessa situationer skulle åtgärderna kunna placeras i följande tågordning;

föreläggande om att vidta åtgärder,

förbud mot att driva hela eller delar av verksamheten innan vissa åtgärder vidtagits,

återkallelse av tillstånd,

rättelse på den objektsansvariges bekostnad.

Åtgärder såsom påpekanden, förbättringsförslag och villkor för tillstånd (som inte utgör sanktioner i egentlig mening) samt åtalsanmälan (som i sig inte utgör en sanktion) är tillsynsåtgärder som SSM kan besluta om men som inte utgör sanktioner. Åtgärderna kan användas separat eller i samband med att någon av sanktionerna i sanktionstrappan diskuteras eller vidtas.

Gränssnitt mellan verksamhetsutövare 3.6.

3.6.1. Kärnteknisk verksamhet

Använt kärnbränsle och kärnavfall uppkommer primärt vid kärnkraftverken. Visst avfall uppkommer vid andra kärntekniska anläggningar t.ex. vid mellanlagret för använt kärnbränsle, Clab, och vid Studsvik Nuclear AB:s anläggningar i Studsvik.

Den som är primärt och övergripande ansvarig för omhändertagande och slut-förvaring av använt bränsle och kärnavfall är den tillståndshavare i vilkens verksamhet det använda kärnbränslet eller kärnavfallet uppstår.

Processen för hantering och slutförvaring av använt bränsle och kärnavfall omfattar flera steg, där olika tillståndshavare är ansvariga för olika steg i kedjan. Det operativa ansvaret för hantering av använt kärnbränsle som uppstår vid kärnkraft-reaktorerna är tillståndshavaren för respektive reaktor. Det operativa ansvaret för mellanlagring av använt kärnbränsle är tillståndshavaren för Clab. Det operativa ansvaret för slutförvaring av använt kärnbränsle är tillståndshavaren för

slutförvarsanläggningen. Det operativa ansvaret för använt bränsle under transporter av använt bränsle är den som har tillstånd för transporten.

Processen för kärnavfall kan omfatta ytterligare steg. Det avfall som uppkommer mer eller mindre kontinuerligt vid de kärntekniska anläggningarna konditioneras (t.ex. förpackas i behållare, ingjutning i betong) vid anläggningen i fråga och kan transporteras direkt till ett slutförvar. Visst annat avfall kan komma att transporteras till särskilda anläggningar för hantering (t.ex. smältning, förbränning, kompaktering) innan slutlig konditionering vid hanteringsanläggningen.

En tillståndshavare är operativt ansvarig för den verksamhet som bedrivs och för att hantera och slutförvara det avfall som produceras inom ramen för det egna

tillståndet.

Slutförvaring av använt kärnbränsle och kärnavfall är det sista steget i hanterings-kedjan och påverkas därmed av hanteringen i tidigare steg i hanterings-kedjan. Det är därför viktigt att så långt det rimligen är möjligt säkerställa att hantering av använt kärnbränsle och kärnavfall i föregående steg i processen är kompatibla med den slutförvarslösning som planeras.

För att så långt det går säkerställa att alla steg i hanteringskedjan är samordnade ställs det krav i det legala ramverket på att tillståndshavare för anläggningar där använt kärnbränsle och kärnavfall uppkommer ska ta fram planer för omhänder-tagande av det använda kärnbränslet och kärnavfallet efter det att det har över-lämnats till den som är ansvarig för nästa steg i kedjan. Planerna ska tas fram i ett tidigt skede och omfatta alla efterföljande steg i processen för att hantera det använda kärnbränslet och kärnavfallet tills det slutligt inplacerats i en försluten slutförvarsanläggning.

Planerna ska ligga till grund för att tillståndshavarna i de olika stegen i processen ska kunna etablera mottagningskriterier för att ta emot använt kärnbränsle respektive kärnavfall. Regelverket ställer också krav på att en tillståndshavare i hanterings-kedjan ska etablera processer för att kontrollera att använt kärnbränsle eller kärnavfall som lämnar tillståndshavarens anläggning uppfyller kraven på mot-tagningskriterier vid den anläggning dit det använda kärnbränslet eller kärnavfallet levereras.