Sanna Johnson, Executive Director, CCR CSR

F- Kan du berätta lite om dig själv

S- Ja ytters är jag du då mamma självklart, och jag har jobbat med utveckling samarbete sedan -89, eller ja haft det som jobb ska man säga, för jag är född och uppvuxen i en familj där vi har jobbat med solidaritetsarbete sedan jag föddes. Jag är 49 så det är väldigt lång tid så mitt första riktiga jobb fick jag på röda korset -89, det var mitt riktiga första jobb och innan dess hade jag jobbat som skidguide och pluggat på Göteborgs Universitet och pluggat ulandskunskap och internationella relationer bland annat. Det är min officiella bakgrund och att jag då har fått förmånen att arbeta med utvecklingssamarbete sedan -89 i olika former, jag har haft ett litet kort avbrott på 6 år då jag gjorde allt ifrån att arbeta med film och TV produktioner till att jag var i Zimbabwe, Mocambique och i New York och så vidare, så mitt CV är relativt brokigt men det finns någon sån där klar linje att jag är lite utav en aktivist eller vad man ska säga. Jag är uppvuxen i en organisation som heter unga örnar, där barns rättigheter är allt. Det är arbetarrörelsens found rasing organisation. Där hade vi förmånen att bli fostrade att barn har rätt att säga och delta i allt. Så därifrån kommer mitt eget engagemang, och sen har jag en mamma som själv gick i allt ifrån Vietnamdemonstrationer till annat då.

E - Hur länge har du varit i Kina?

S – Här har jag varit jätte kort, för jag är egentligen mellanöstern hängiven aktivist och innan jag kom hit var jag baserad i Beirut i sex år och var regionchef för rädda barnen och det täckte ifrån Marocko till Irak och där har vi haft ganska stor verksamhet, 110 miljoner och 250 anställda. Traditionellt bistånds arbete som har täckt mycket av det vi kallar katastrofinsatser på grund av kontexten. Så sen kom jag hit i augusti då så i Kina har jag bara varit i sex månader nu då. Så den dess har jag varit här på CCR CSR och jag blev då rekryterad som Executive Director.

F – Var det du som drog igång det här projektet då?

S – Nej, centret kom till 2007, då den kinesiska och svenska regeringen började kommunicera med varandra. Man diskuterade vad man kunde hitta för samarbetsformer. Det kineserna kom fram till att de bland annat ville lära sig ifrån Sverige bland mycket annat var att, ett väldigt viktigt område på grund av att Kina nästintill är produktionskällan för hela världen för allting produceras nästintill i Kina så som allt ifrån tekoppar till kläder till bilar till tekniska grejer.

Så då ville man lära sig av Sverige hur vi arbetar med CSR. Hur samarbetet ser ut specifikt är olika men generellt så är det hur man som företag arbetar med att ta ett socialt ansvar gentemot samhället i stort och gentemot sina anställda och även globalt. När den delegeringen kom var det statsminister Reinfeldt och den dåvarande ledaren i Kina så för första gången så för första gången var det en svensk NGO med och det var svenska Rädda Barnen och då sa man också att samtidigt som vi tittar på vad man kan göra på företag till företag och land till land så kan man även göra något för barn. Det tyckte rädda barnen var jätte bra och super spännande och sa att de absolut ville hoppa på det samarbetet. För rädda barnen var det viktigt att se att Kina har rätt mycket barn typ 310 miljoner men ändå relativt lite barn om man jämför med många andra utvecklingsländer, i resten av världen så som i Mali, Uganda och så vidare så representerar barn typ 50-52 % av ländernas befolkning och Kina så är det knappt 30 %. Det beror på en barns-regeln som sattes med goda avsikter när man har en stor befolkningstillväxt och samhället har svårt att hänga med. För ska man säkerställa att ett barn

har det bra, alltså se till att barnen har ett hem, mat, hälsa och så vidare för en stor befolkning är en utmaning. Det ser vi i en majoritet av världens länder om man ska vara helt ärlig och det finns stora utmaningar över hela världen. Men i Kina så har man ändå lyckats reglera det, men ändå produktionen och den riktlinjen som man tog när efter Maos död var att produktionen påbörjades kraftigt i Kina man fick en jättestor befolkningsrörelse. 250 miljoner människor migrerade för att arbeta. Väldigt många av dessa är unga arbetare som vi kallar dem i våra studier, det finns 100 miljoner unga arbetare som är födda på 80 och 90 talet. Man får börja jobba i Kinan när man är 16 år men det finns dem som börjar tidigare, inte så tidigt som i Indien där man är väldigt lite, det är inte att man är fem sex är fast det kanske man gör ute på landsbygden hemma på jordbruk och så men på fabrikerna så är dom kanske någonstans mellan 10-11 år och sen blir man äldre. Men det vi har i Kina som vi inte har i andra länder som är kvarlämnade på grund av att föräldrarna har migrerat så det betyder att varje dag i Kina så vaknar 60 miljoner barn upp utan mamma och pappa. Dom är då antingen hos mor eller farföräldrar eller morbror eller vad det kan va. Sen finns det även barn som är kvar på någon form av internat, det är inte barnhem men det är inte så himla långt ifrån de förhållandena är inte de bästa. Sen är utmaningen också att föräldrarna är väldigt långt borta så de kommer bara hem till det som man kallar för det kinesiska nyåret alternativt under goldenweek under hösten. Det vill säga att man kan träffa mamma och pappa två gånger om man har tur, annars träffar man dom sina föräldrar en gång per år. Den konsekvensen på barnen på grund av att det finns massa risker när man har någon annan än mamma eller pappa som tar hand om dem så finns det risk för att man hamnar antingen i arbete eller blir utsatt för övergrepp, eller ja bara att bli lämnad som barn är inget vidare även om man har världens bästa supportsystem. Så det har vi sagt att det är jätte viktigt att lyfta upp. Det är även väldigt viktigt att lyfta upp de unga arbetarna för det är en utsatt situation, många av dem flyttar och kommer till nya miljöer, arbetstiderna är långa, det finns massa övergrepp mot arbetstider och så vidare. Hela den kontexten gjorde då att vi kom till då CCR CSR. För att då titta på hur det ser ut för de unga och hur ser det ut för de kvarlämnade barnen och hur regerar föräldrarna.

Hur kan man stödja föräldrarna att få ett bra förhållande med sina barn som man har på distans då. Så när vi pratar Corporate Social Responsibility så följer vi det tillbaka till barnkonventionen som kom till 1989. Kina var väldigt tidigt ute med att skriva på barnkonventionen redan 1992, så att Kina har egentligen en del bra lagstiftning när det gäller att reglera barnarbete när det gäller arbetstider och så vidare. Men på grund av att landets storlek och även att man investerade så otroligt mycket och att man började släppa marknadsekonomin fri så har ju ekonomin rullat på ett sätt, och så har man ett juridiskt system som är på ett annat sätt. Sen har man kanske inte de kontrollmekanismerna för att säkerställa att allting går rätt till. Utifrån det då så tar vi då utgångspunkten i att prata med företag. Initialt så har vi primärt arbetat med skandinaviska, europeiska och amerikanska bolag. De har ofta väldigt bra riktlinjer, tar vi IKEA som exempel så har de extremt bra riktlinjer. I sina egna produktionsled så ser det kalas ut men sen bortom det då.

Tillexempel var IKEA i farvattnet häromdagen, IKEA säljer skinnmöbler, och de är inte de själva som tillverkar sinnet utan det är någon annan. Företaget som tillverkade det här skinnet hade väl inte de bästa arbetsförhållandena. Det är likadant för HM och Atlas Copco för det är extremt svårt. Vi har jättestor märken som har kommit till oss, jag kan ta ett exempel utan att säga vilket företag det är, där man köpte in små korgar till Jul för att ge bort den, en produkt i den där korgen som producerades inte av första och inte av andra utan av en i det tredje ledet, och där hittar man 252 barn på fabriken och den yngsta var 10 år. Det var ju inget som det här företaget trodde fanns utan sen när man gjorde sina audits så fanns de där och det var ju inte så bra. Då är vi där för företagen för att se vad man kan göra istället, vi jobbar jätte mycket hos företagen för att se till att de som är i supply chain, ja ni har läst om Foxcon, för i

de här så är det unga människor som tar livet av sig för att det finns problem som att man arbetar för mycket, man känner sig inte uppskattad och så vidare och så vidare. Då hjälper vi företagen att hitta utbildningar och andra insatser och så vidare. Så när vi pratar CSR så hänvisar vi tillbaka till barnkonventionen hela tiden och förra året lanserade man, ni har säkert hört om FNs – UN Business and Human Rights och där presenteras sätt som hänvisar till Global Compact som består av 11 principer, det finns 10 nya principer som handlar om barns rättigheter och företags ansvar som då kallas Child Rights and Business principals och det går ifrån att vi vill att företag ska säga att vi gillar barnkonventionen och sen går det till decent work and no child labor ingen marknadsföring som gör något mot barn eller att det utsätter barn på något sätt så som att det bara finns smala barn och att det finns barn av alla färger och då vidare och hur man jobbar i emergencies och katastrofer till hur man hanterar kemikalier och så vidare, så principerna är där och de är med och fokuserar på barn och de säger vi för att alla andra riktlinjer som finns idag så som ISO standarder och fokuserar på vuxna. Men världen idag består av väldigt mycket barn och unga människor så man måste sätt speciellt fokus för barn för barn har rätt att kräva bättre förhållanden. China och alla andra länder i världen utom två har skrivit på barnkonventionen så det betyder att alla världens stater utom två har det här uppdraget, för alla företag verkar i länder och då ska de också fullfölja lagstiftning som finns i länderna och det betyder har länderna skrivit på barnkonventionen så betyder det att de företagen också bör följa barnkonventionen. Man kan argumentera intellektuellt, akademiskt men hard core så har vi problem för många arbetare trivs inte på sina arbetsplatser och för många föräldrar träffar inte sina barn på grund av arbete, det finns inte tillräckligt med amningsrum och så vidare och där ska vi vara en facilitator för att kunna göra det här då.

F – Har du några exempel på hur ni åker ut till företag och arbetar mer praktiskt?

S – Ja, jag kan dela med er en rapport där vi gick in och jobbade i sex fabriker och utbildade 800 arbetare. Det vi gjorde då var att vi jobbade med massa internationella företag och talade om att här har vi ett antal fabriker vi vill att ni hittar på ett system som gör att vi säkerställer att arbetarna trivs bättre på arbetsplatsen. Så det vi gjorde var att vi gick in i fabrikerna, fabrikerna hade valt ut en grupp arbetare som var unga och mellan 16-20 år. Sen så jobbade vi med dessa unga i allt ifrån att utbilda som i hur man ska kommunicera med sin arbetsledare, life skills det vill säga att vi ser fler och fler unga människor som blir gravida, att vara gravid i Kina utan att vara gift är ingen höjdare och det är en ska, men sen visar det sig att på grund av att de jobbar så mycket så att om man önskar att barnet ska bli aborterat så på grund av hög arbetsbelastning så kommer man inte till riktiga kliniker utan istället tas barnet bort på illegala kliniker vilket är förödande för själva processen och det är ju såklart även väldigt traumatiserande alltid för alla kvinnor och även för männen. Men det gör att de blir sjuka och kanske långtidssjuka och kanske förlora jobbet. Vid andra tillfällen kan det vara att tjejerna bestämmer sig för att ge liv till barnet men dumpar barnet i vissa fall inne på kliniken utan att tala om att det var dom till exempel. Så det finns många sådana här exempel på att life skills är väldigt viktigt sen får de även sexuella upplysningar och så vidare så det är hela paketet. Så att comunication and management – jätte viktigt. Även life skills hur man ska hantera sin egen ekonomi samt att man ska integreras i den staden man har kommit till för ofta har man flyttat väldigt långt eftersom att Kina är så himla stort, så är det inte som att flytta från Borås till Göteborg som kan vara traumatiserande i sig men ännu värre då om man flyttra till en helt ny region med helt ny mat, annan typ av språk, annan kultur, du känner ingen, är de ledsen kan du inte ringa mamma pappa eller bror för ingen är där och så vidare så det handlar om hela den sociala integrationen men även human rights and responsibility för även om man är ung och fattig så har man rätt till drägliga arbetstider, rätten att få ut lönen och så vidare. Så

det paketet utbildar vi då unga arbetare i och det som var mest förvånande för oss det var att egentligen att bryta deras social isolering som var det absolut viktigaste för dom inte det att man lärde sig om sina rättigheter att ha kontrakt och sådana saker utan faktiskt blir sedd och respekterad och hur man ska hitta verktygen för att kommunicera med sin arbetsledning, och utanför att arbeta med de unga arbetarna på samma fabrik så arbetade vi även med vad vi kallar frontline management det vill säga arbetsledarna. Vi har även gjort en studie som också finns på hemsidan där det visar sig att arbetsledarna in te förstår den unga generationen för de är väldigt annorlunda, för de tillhör generation Y, för de vill ha kul, de vill träffa kompisar, de vill maila, de vill telefonerna, alltså hela paketet. Att bli skriken på och inte respekterad, det är ingen som går hem hos de unga. Den äldre generationen var så måna om att få sin lön så de accepterade att ta en sådan här behandling den unga generationen tar inte det utan de säger då drar vi. Så för frontline managemneten handlar det mycket om att förstå den unga generationen och hur de ska kunna kommunicera med dem för det är dom som se till att företaget levererar för det är dom som är i produktionslinjen samtidigt så på grund av att de är lite äldre så är det också en person som de har väldigt mycket förtroende för. För har de några problem så är det den personen de går till och säger, hej jag är olyckligt kär eller min mamma är sjuk vad ska jag göra ? Så de är klämda på två håll de här stackars front line managers, så då utbildar vi dem, och de uppskattade möjligheten att lära sig kommunicera med den unga generationen och förstå hur de tänker och så vidare, så det är ett exempel.

Ett annat exempel är att vi i en fabrik hade en utbildning för föräldrar, 1000 stycken i en öppen arena där vi gav dem extremt enkla tips och idéer om hur de kan behålla relationen med deras barn som de bara träffar ett fåtal gånger om året i vissa fall bara en gång om året då.

Många av dem har frustrationer om vad man ska prata med barnen om på distans, det dom är mest upprörda om är att när de kommer hem denhär gången om året, med massa presenter och grejer så är barnen bara jätte arga. – Du har inte hört av dig! Och barnen säger det att när föräldrarna ringer så är det mest för att hör resultat, resultat i skolan, resultat i fotboll, så är det i hela Kina att det är väldigt resultatorienterat. Så hur mår du gumman? Är allt bra, saknar du någon? Är det något annat som har hänt är inte det man först pratar om med sina föräldrar utan det är väldigt mycket såhär och då blir det att när föräldrarna sen kommer hem så säger barnen det att jag bryr mig inte och då blir konsekvensen att väldigt många hamnar i kriminalitet på det viset. Så det blir en bad social cirkel kan man säga.

F – Hur tog ni fram de här som du säger de enkla tipsen?

S – Dels gör vi det genom att vi gör research, så vi förstår vad det är man exakt letar efter och sen pågrund av att vi har goda medarbetare och att alla vi kommer från en bistånds bakgrund om man säger så, så använder vi den typen av verktyg som rädda barnen gör. Men vi kontextualiserar dom det vill säga att vi använder dom och ser om de fungerar i fabriksmiljöer och så vidare, också sen utvecklar vi utvecklingspaket.

E – Hur tycker du att det har tagits emot när ni har haft sådana här utbildningar?

S – Det har tagits emot väl kan man absolut säga, det som är svårt är att sälja in det, och särskilt nu när stora företag har ekonomiska utmaningar. Väldigt många är väldigt måna om att göra sådana som vi säger audits för att se att man följer sina strikta linjer, och de här audits listorna handlar om arbetsmiljön, skyddsmiljö och kontrakt och allt sånt, väldigt statiskt. Det vi tittar på är den sociala dimensionen så i crunch times så är det inte riktigt det man har råd att göra. Intresset för CSR växer, det finns ett ökat intresse för att ta ett större socialt ansvar, men det sociala ansvaret har initialt kanske varit att bygga en skola och sånt och det är ju

kalas, men de kanske inte tittar inåt sin egen produktion för då handlar det om att man ska utforma en code of conduct och det tar mer tid och det blir dyrare och du måste titta på arbetstider, arbetsmiljöer, hur man bor och äter och hur man kommer hem och så vidare och så vidare. Det är mycket mer utmanade men samtidigt då så tittar man som för de kinesiska fabrikerna så har de jätte problem med att de har svårt att bibehålla sin personal, de har jätte svårt att attrahera arbetskraft, så det finns fabriker som har en arbetsomsättning på någonstans mellan 25-30 % per månad och tänker man då att en fabrik ska rekrytera någonstans kring 2-3000 medarbetare per månad så är det, för det är den sizen det handlar om, för det är också en sak med kina att allt är stort…Saker är stort! Det är megastort. Vi tycker det är jobbigt att rekrytera en eller två för du ska har intervjuer och så ska du träffa folk, ha förhandlingar och allt sånt där så tänk att göra det för 2-3000 personer, det är ett faktum idag, det är den stora utmaningen och därför letar man då efter insatser som gör att arbetarna ska trivas lite mer och att man kommer tillbaka efter långa ledigheter. Så det är lite både och skulle jag vilja säga, vad man letar efter.

F – Är det generellt att det är så?

S - Det är lite olika utmaningar beroende på var man befinner sig i sina produktionsled. De som har lite mer avancerad teknik, där stannar arbetarna lite längre i och med att man inte heller har lust att förlora de arbetarna för de är tränade och utvecklade och avancerade. Om man tittar på de som sitter och syr t-shirtar eller sätter ihop mobiltelefoner så har man arbetskraft som man tänker ”om en försvinner så plockar jag in två nya, det är ingen big deal”

och den attityden finns fortfarande så det beror lite på vilken industri du tittar efter. Kinesiska staten är extremt mån om att supply chain ska ändra attityd och säkerställa arbetsmiljö och bättre arbetsförhållanden men man pratar kanske inte om fria fackföreningsrörelser och sånt.

Men att man vill att det ska ske, det är helt tydligt. Man kan inte säga att det är en elak stat som inte vill göra någonting utan det handlar om hur man ska göra. Allt är inom scale, tittar man på exempelvis IKEA, där de är idag, började det faktiskt med en enskild individ som

In document Corporate Social Responsibility: A study of Swedish Organizations and Companies operating in China (Page 91-99)