Se mig, hör mig - We are also part of the adjustment period

5. Metod

7.3. Se mig, hör mig

Föräldrar har idag en mycket större roll i vårt samhälle och det innebär att de vill bli delaktiga i förskolans verksamhet. Vi kan konstatera utifrån Gars (2006) utlåtande att föräldrarna inte hade en stor roll i förskolan för ungefär 40 år sedan, kan det vara ett resultat på att föräldrar vill bli ännu mer delaktiga idag? Vi kan inte på något vis värdesätta föräldrarnas deltagande i förskolan, eftersom de kommer med kriterier som förskollärare värdesätter och eftertraktar. Samtidigt är föräldrarnas inkomst beroende av förskolan så deras ekonomi bli hållbar för hela familjens sysselsättning.

För en del föräldrar är det svårt att dela med sig om sitt privatliv med pedagogerna av rädsla att bli dömda utifrån sina tillvägagångssätt i hemmet (Gars, 2006). Enligt Olsson (2013) är föräldrarna frågande till om pedagogerna är förstående vid olika situationer och om de kommer att visa hänsyn till både deras och sina barns behov. I intervjun med Elisa berättade hon att inskolningen skapade oro för om pedagoger skulle förstå de och sina barn, deras arbetstider, om de skulle respektera dem etc. Eftersom att delaktighet och medverkan i verksamheten är viktigt för föräldrar och förskollärare handlar det mycket om att visa förståelse och respekt för varandra (Lpfö, 2011). En del av förståelsen uppstår via

kommunikation med varandra. Kommunikationen leder till en ökad förståelse för varandra samt att det skapar en medkänsla för varandras roller i förskolan. En del förskollärare är föräldrar och för utomstående anser vi att de borde kunna förstå föräldrarollen utifrån det tidsmässiga perspektivet, viljan att kunna påverka men även att känna sig inbjuden i verksamheten. Att känna sig välkommen kan även bygga på en trygghets känsla. John upplevde att pedagogerna på den stora avdelning inte var lika familjär som de varit på den yngre avdelningen. De visade inget engagemang eller respekt för föräldrar, de fick inte påverka inskolning och de blev varken hörda eller sedda av pedagogerna.

Barnen och föräldrarna bli inbjudna av pedagogerna för att samtala och ibland kan första steget till en ökad kommunikation bestå av en kopp kaffe. Däremot anser då Sandberg och Vuorinen (2008) att föräldrarna mister koncentrationen över sina barn och ägnar sig åt samtal med andra föräldrar och pedagoger. Är det inte den kommunikationen vi vill komma åt? Vivan upplevde nämligen motsatsen än vad Sandberg och Vuorinen påstår under deras första inskolning. Det var föräldrarna som fick ta stort ansvar under inskolningen och pedagogerna verka inte speciellt intresserade av dem eller deras barn. Hon upplevde att pedagogerna fanns där men var ändå frånvarande från inskolningen. Sedan plötsligt skulle de försöka trösta barnen barnen som inskolades, vilket hon upplevde som konstigt eftersom de inte försökte trösta tidigare. Hela situationen kändes märklig berättar hon. Föräldrarna ska kunna känna sig välkomna och delaktiga istället för att vi utesluter dem. Eftersom att föräldrarnas barn

inskolas på förskolan är föräldrarna välkomna in i verksamhetens vardag och har rätt att kunna ta del av hur den fungerar i övrigt och vad som händer där. Det ger barnen en god möjlighet att kunna introducera dem för sin avdelning och vara stolta med vad de presterar. I den diskussionsmån att föräldrarna skulle tappa koncentrationen över sina barn, innebär inte att de inte ser dem. Elisa berättar att hon var väldigt nyfiken över förskolans verksamhet och

diskuterade mycket med alla som befann sig på förskolan. Hon var väldigt intresserad av att få mer information om hur allting fungerade och vad de gjorde på förskolan under dagarna. Hon anser däremot inte att hon, Jonathan eller pedagogerna tappade koncentrationen över barnen för att de diskuterade med varandra, utan hon uppfattade det som väldigt naturligt att diskutera med andra vuxna och ändå kunna se barnen. Föräldrar ser oftast sina barn även om vi inte tror det, men att föräldern är i verksamheten får dem att se andra barn och hur deras barn leker tillsammans. Det kan även innebära att föräldrarna ser deras leklust som de vidare kan uppmuntra hemma eller med kompisar. Mathilda kunde uppleva både en glädje och ett lugn av att titta på klockan och veta vad barnen gjorde under det tillfället på förskolan.

”Att bara kunna titta på klockan och veta vad de brukar göra under det tillfället. Jag vet att de får vara i sina grupper och leka klockan 10, sedan kan jag titta på klockan kvart i tre och vet att de äter mellanmål. Sedan vet jag att de kommer att berätta för mig när vi kommer hem vad de har gjort under dagen (Mathilda).”

För Mathilda handlade en del av glädjen till förskolan av att känna till avdelningens rutiner och veta vilka tillfällen de tyckte bäst om på dagen, eller diskuterade mycket om hemma. För henne betydde tiden en förståelse för barnens vardag och hur det utnyttjades.

I fallet av föräldrarnas synpunkter utifrån intervjuerna handlade deras inställning om att kunna påverka inskolningen utifrån tidsutrymmet och pedagogernas bemötande. Föräldrarna ville kunna påverka tiden så de kunde känna sig trygga med att lämna sina barn på förskolan och veta att de blev väl omhändertagna. Det gällde även att pedagogerna bemötte dem med respekt och engagemang. De ville känna sig hörda och sedda, vilket inte alla föräldrar upplevde utifrån sina inskolningar.

7.4 Maktperspektiv

Pedagoger och barn skapar en relation till varandra i förskolan och enligt Gars (2006) är det pedagogerna som står barnen närmast, även fast föräldrar och barn har en så kallad direkt länk mellan varandra. Det innebär att föräldrar och barn inte behöver etablera en relation eftersom det skapas direkt medan förskollärare och barn behöver skapa den för att den ska kunna existera. Om inte relationen mellan parterna stabiliseras direkt från början och båda parterna redogör för sina roller inom förskolan är det lätt att det skapas en maktsituation.

När Torkel inskolades ville Vivan skapa en bilderbok till honom som han kunde titta i under vilan, eftersom han inte hade någon snutte eller napp. Pedagogerna nekade hennes förfrågan om att skapa bilderboken eftersom de trodde att han skulle bli ledsnare då. Föräldrarna har en sida av barnet från hemmets miljö och förskolläraren har en sida av barnet utifrån förskolans miljö. Vivian som är mamma till Torkel får en sida av honom hur han är med henne och hemma, men pedagogerna får en annan sida av honom på förskolan. Eftersom hon inte upplevde att inskolningen fungerade upplevde hon det som en maktsituation där pedagogerna ville visa sin makt att avgöra vad som skulle vara bäst för Torkel. Mellan förälder och

förskollärare kan det bli en konkurrens om vem som känner barnet bäst istället för att

sammanföra sina kunskaper och arbeta för ett fungerade samarbete (Sandberg och Vuorinen, 2008). Förskollärarna upplevs som professionella och därmed förväntar sig föräldrarna att pedagogerna ska kunna respektera dem. Dessvärre kan det leda till att föräldrarna mister förtroendet för avdelningen och pedagogerna och därmed utesluter information till varandra. Om det inleds är det svårt att bygga upp ett förtroende igen i efterhand. För Vivian innebar hennes andra inskolning med Max att hon hade större krav och högre önskemål på hur inskolningen skulle gå till.

I en maktrelation kan konkurrensen leda till att föräldrar och förskollärare försöker

underminera varandra med sin kunskap, vilket i slutänden endast drabbar barnet. I nutid har maktsituationen förändrats och har allt mer tilldelats utifrån de föreställningar som samhället har av barnen. Det innebär att makten har tilldelats förskolepersonalen eftersom de är de som står barnen närmast (a.a.). Deras maktposition påverkar hur barnen har det i verksamheten.

I förskolan ansågs det vara en risk för både föräldrar och förskolepersonal att samarbeta om barnen.

"Det första är att trots föräldrarna önskade mer inblick i barnens tillvaro på förskolan utgjorde detta ett hot. Föräldrarna var helt beroende av förskoleplatser. De såg inga andra lösningar på att få det dagliga livet att fungera. Den brist på andra möjligheter, ledde till att föräldrarna kunde uppleva tanken på ett öppet samarbete med fröknarna som hotfullt. Föräldrarna riskerade att hamna i

situationen, att de genom närmare kontakt och samarbete med personalen skulle kunna få inblick i att barnen inte hade det tillräckligt bra på förskolan, samtidigt som de som föräldrar inte hade någon möjlighet att göra något (Gars, 2006, s.59)" Att föräldrarna inte vill ta del av förskolans vardag på grund av risken att upptäcka brister har gjort att föräldrarna väljer att inte vara för aktiva. Det kan innebära att förskollärare anser att föräldrar är oengagerade och intresserade. Det fanns en föreställning om att förskolläraren såg

ner på föräldrarna och deras kapacitet till uppfostran. 1998 kom första upplagan av läroplanen

för förskolan som instruerade om vikten av föräldrakontakten och föräldrars delaktighet.

Plötsligt fick föräldrarna en större roll i förskolan och därmed fick de börja ställa krav på verksamheten. Det innebar att förskollärarna som tidigare haft den stora makten i förskolan fick släppa in förslag och krav från föräldrar. Idag har föräldrar fått en större part i förskolan och de anses var en stor resurs inom verksamheten. Däremot är det frågande om

maktperspektivet någonsin kommer att försvinna mellan föräldrar och pedagoger. Allt eftersom föräldrarna började ställa högre krav på sina barns utbildning har förskollärarna tvingats ta ett steg tillbaka och släppa in önskemål. En bra relation krävs för att kunna

utvecklas som individer, men även för att vårt samhälle ska kunna leda till någon ny kunskap (Enö, 2013).

Om vi återgår till inskolningen handlar mycket av samarbetet om information. Föräldrar behöver informera förskollärarna om viktig information och vice versa. Att undanhålla information är detsamma som att ta ifrån makten till påverkan. Under inskolningen är det stor fokus på barnet, vilket gör att en del föräldrar som inte vågar ta för sig, hamnar i bakgrunden. En stark pedagog kan då lyfta föräldern genom att till exempel ställa frågor som gör att föräldern känner sig delaktig och viktig. Andra föräldrar som anses svagare har pedagoger lätt för att kontrollera vilket innebär att föräldern ställer sig bakom pedagogen än bredvid som en likvärdig viktig resurs (Andersson, 2004). John fick inte ta del av ett inskolningsmöte på avdelningen som Laura skulle börja på. När de sedan kom till förskolan fick det inte ett bra bemötande av pedagogerna. De uppmärksammade inte föräldrarna eller att de hade eventuella frågor eller information att delge pedagogerna. Föräldrarna har rätt att vara delaktiga och försöka påverka förskolans ändamål. Förskolan är en arbetsplats för förskollärare där de arbetar för en pedagogisk struktur som är anpassningsbar för alla barn i förskolan. Föräldrar har en vilja av att bli mer involverade och delaktiga i förskolans verksamhet än tidigare, vilket innebär att de vill vara med och strukturera innehåll och mål. Däremot kan inte föräldrarna påverka allt men det kanske inte är produkten som är det givande för föräldern utan

processen. De vill bli hörda, sedda och att deras åsikter respekteras. De vill uppmärksamma sina rättigheter att försöka påverka verksamhetens innehåll.

7.5 Samförståelse

Att kunna kommunicera med alla föräldrar är inte lätt, men oavsett så är det en viktig del av föräldrakontakten. Enligt Andersson (2004) ska förskollärare kunna möta varje förälder på deras nivå och utifrån deras behov. Det innebär att förskolläraren behöver reglera sitt språk anpassat till föräldern förståelse. Det innebär också att kunna diskutera med föräldrar och deras krav på inskolning och önskemål. Alla föräldrar har olika erfarenheter av förskolan och dess ändamål och kan därför ställa frågor som är relevanta för att öka sin kunskap inom området. Föräldrar vill kunna påverka förskolans verksamhet i så pass hög grad som de kan. Även här behövs det lyftas i hur stor mån föräldrarna faktiskt kan påverka inskolningen samt vilka krav föräldrarna har. Om kravet går att uppfylla finns det inget tvivel om att

förskollärare och föräldrar kan diskutera frågan, däremot måste förskolläraren kunna resonera utifrån sina val. John som hade fått påverka sina barns inskolningstid och innehåll på den yngre avdelningen, blev besviken när han inte fick påverka inskolningen på den äldre

avdelningen. Han upplevde inte att han varken blev hörd eller sedd innebar att han kände sig besviken. Det är viktigt att pedagogerna kan möta föräldrarna i deras intressen och frågor, däremot kan det vara svårt att försöka genomföra alla behov och önskemål som föräldrarna har. Om kravet inte går att uppfylla måste förskolläraren kunna förmedla det till föräldern på ett värdigt sätt. Däremot kan inte föräldrarna påverka allting inom förskolan. På något vis måste det finnas en gräns för hur mycket föräldrarna får påverka och vart den pedagogiska verksamheten måste få tas vid. Förskollärare som arbetar på förskolan måste ha möjlighet att kunna utföra sitt yrke utifrån verksamhetens kriterier som inte föräldrar kan påverka.

Förskollärare måste kunna informera föräldrarna vart gränsen för deras påverkan går och varför den måste dras där.

8. Diskussion

Diskussionsdelen kommer att består utav en öppen diskussion utifrån resultat och analys. Det kommer även innehålla en förklaring till varför förskollärarnas reflektioner är relevanta till studien.

8.1 Påverkan

Som det framgår utifrån intervjuerna har föräldrarna haft olika upplevelser av sina

inskolningar och det kan bero på flera olika anledningar. Det är svårt för någon som inte varit delaktig i inskolningen att förstå vart innehåll brister och vilken part som gjort vad. I min studie valde jag att fokusera på föräldraperspektivet eftersom jag anser att deras röst också behöver bli hörd, och som Andersson (2004) berättar så anses föräldrarna att vara en dold resurs i förskolan. Föräldrarna i studien anser att de inte får vara tillräckligt delaktiga i förskolan och till viss del stämmer det. Föräldrarna ska givetvis få vara delaktiga och känna att de har rätt att påverka, samtidigt måste de inse att de inte kan påverka allting i

verksamheten. Förskolans verksamhet har ett mål och ett uppdrag. Det finns en anpassad och strukturerad pedagogik som förskollärare och barnskötare får lära sig i sin utbildning och utifrån sin verksamhet. Pedagogerna måste förmedla att föräldrarna har rätt att vara delaktiga men till viss mån. Tydlighet är därmed viktigt för att båda parterna ska kunna skapa en förståelse för varandras roller i förskolan och samarbeta för att upprätthålla den. John och Vivan ansåg att de inte fick påverka inskolningen i den mån som de skulle ha velat och det fanns en brist av pedagogernas engagemang för de som föräldrar och deras barn. En

självklarhet för varje förälder och sitt barn är att de ska känna sig välkomna till förskolan och uppskattade att vilja delge sin kompetens och kunskap om sitt barn (Gars, 2006).

När det uppstår en maktposition i förskolan handlar det inte längre om vem som har rätt eller fel, utan hur kan parterna arbeta för att bygga upp ett förtroende för varandra igen. Det

handlar om att kunna dela med sig av informationen och inte vänta tills någon part får reda på det tillslut. För John handlade det om att bli sedd, hörd och få vara delaktig. En tydlig brist hos pedagogerna som inte verkade intresserade av honom och hans kompetens. Gars (2006) lyfter framför allt hur frånkopplade föräldrarna var under 1970-talet och att pedagogerna saknade förtroende för deras kapacitet. Är vi verkligen på väg tillbaka till det samhället när ingen av parterna ska lyssna eller engagera sig i varandra? Pedagogerna måste inse att föräldrarna är delaktiga i förskolan på alla möjliga sätt. Även om förskolan är en arbetsplats

för pedagogerna så är föräldrarna välkomna att delta i verksamheten och dess innehåll. Föräldrar har rätt att få ta del av vad som händer på förskolan, de ska inte behöva bli rädda att bli kritiserade av pedagogerna utifrån deras val, tider, kläder etc (a.a.). Föräldrar och deras barn ska kunna känna sig som en del av förskolan som framför allt fokuserar på olikheter hos alla individer och ska arbeta för att lyfta det i sin verksamhet och utifrån avdelningarnas mål.

Utifrån intervjuerna anser jag att förskolan tar väldigt stor roll i inskolningen, vilket för den skeptiske föräldern visar en makt hos förskolan. Samtidigt är det förskolan som är strukturen för barnens utveckling och lärande och måste därför ta sin plats på inskolningen och

strukturera den utifrån sina kriterier. Dessvärre kan de då uppstå samarbetskonflikter där parterna anser att de inte får ta tillräckligt stor plats. Jag skulle vilja vara så pass vågad att utifrån min tolkning påstå att det är sant. Inskolningen och förskolans verksamhet handlar om makt, men inte om vem som ska ha mest, utan vem som vill ha mest makt. Eftersom

pedagogerna arbetar på förskolan och får lön för sitt arbete kan de mycket väl anse att de står högre upp i makthierarkin. Som förälder har de en annan känsla eftersom att det är deras barn som går på förskolan och anser sig då få rätten att kunna påverka mer (Enö, 2013). En enkel lösning hade varit att fråga föräldrarna direkt vid inskolnings möte: Vad vill du få ut av inskolningen och hur vill du gå tillväga? Två frågor som gör att redan där är alla parter lika involverade. Föräldrarna får förklara vart de lägger tyngdpunkten vid inskolningen och verksamheten, pedagogerna får möjlighet att strukturera den utifrån deras verksamhet och metoder.

Det är trots allt det föräldrarna i studien vill få ut av inskolningen. De vill kunna påverka den utifrån deras insikt om sitt barn. Vad är viktigt utifrån föräldrarnas synpunkter och hur kan förskolan uppnå deras förslag. Inför inskolningen håller ofta en eller flera pedagoger i ett inskolningsmöte med föräldrarna där de informerar om sina barns egenskaper och vad de tycker är viktigt att fokusera på. Precis som Sandberg och Vuorinen (2008) påpekade har föräldrarna olika fokus vid barnens olika åldrar och de vill därmed att inskolningen ska åstadkomma olika delar. Om inte förskollärare och föräldrar pratar om det innan inskolningen är det svårt att kunna åstadkomma någonting som inte ens har lyfts. Genom att ställa frågor till föräldrarna eller låta dem ställa frågor kan förskollärarna på avdelningen få en möjlighet att uppnå föräldrarnas förväntningar. Även efter inskolningen pågår en ständig kontakt mellan föräldrar och förskollärare men kontakten skapas innan och under inskolningen. Föräldrar

måste våga ställa krav på sina barns inskolning för att kunna få en möjlighet att påverka struktur och innehåll.

8.2 Faktorer

Elisa, Jonathan och Måns hade tidigare barn på samma avdelning och de visste redan vilka pedagogerna var. De yngre syskonen har träffat pedagogerna sedan innan och vare sig det har inträffats en gång eller 20 gånger, har barnen redan ett ansikte på pedagogerna. De har varit i miljön tidigare, de har träffat några av barnen där tidigare. Det är en faktor som har en stor betydelse. Barnen har redan en känsla med sig när de kommer och de äldre syskonen har pratat om avdelningen i närheten av de yngre syskonen. Även för föräldrarna kan det innebära en trygghet att redan känna till avdelningen och ha skapat en kontakt med pedagogerna (Erixon, 2007). Vare sig kontakten innan har varit bra eller inte kan den alltid förändras. Om första barnet inte hade en bra inskolning kan föräldrarna vara mer påstridiga vid nästa inskolning. Så upplevde i alla fall Vivian. När Torkel skolades in gick det inte som planerat och hon ansåg att det var många delar som brast. Med Max var hon mer påstridig och hade högre krav på avdelningen och pedagoger, vilken hon tror var anledningen till att den gick bättre, men det var även en fördel att Torkel gick där.

In document We are also part of the adjustment period (Page 33-52)