Sekretess och dataskydd

Regeringens förslag: I sekretesslagen (1980:100) skall inte några andra ändringar göras än att vad som där sägs om exekutionsväsendet och tillsynsmyndighet i konkurs i stället skall gälla Kronofogdemyndigheten och tillsynsmyndigheten i konkurs.

Personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet skall odelat ligga på Kronofogdemyndigheten. Endast Kronofogdemyndigheten skall få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas.

Utredningens förslag: Utredningen föreslår utöver vad som angetts ovan dels viss ändring i sekretessbestämmelsen för den exekutiva verksamheten, dels ändringar i bestämmelserna om ändamålen för behandling av uppgifter i utsöknings- och indrivningsdatabasen och i beskattningsdatabasen hos Skatteverket.

Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på de nu nämnda förslagen.

Skälen för regeringens förslag

Tryckfrihetsförordningens bestämmelser om allmänna handlingar

En handling är enligt 2 kap. 3 § första stycket tryckfrihetsförordningen (TF) allmän om den förvaras hos en myndighet och är att anse som in-kommen till eller upprättad hos myndigheten. Av 2 kap. 6 § första stycket TF framgår att en handling anses inkommen till en myndighet när den har anlänt till myndigheten eller kommit behörig befattningshavare till handa. I 2 kap. 7 § TF föreskrivs – såvitt nu är av intresse – att en handling anses upprättad hos en myndighet när den har expedierats, eller om den inte har expedierats, när det ärende till vilken den hänför sig har slutbehandlats eller, om den inte hänför sig till visst ärende, när den har färdigställts av myndigheten. Av 2 kap. 8 § TF framgår bl.a. att om ett organ som ingår i eller är knutet till en myndighet överlämnat en hand-ling till ett annat organ inom samma myndighet skall handhand-lingen inte anses som därigenom inkommen eller upprättad i annat fall än då organen uppträder som självständiga i förhållande till varandra.

Inom kronofogdemyndigheterna finns olika verksamhetsgrenar som uppträder som självständiga i förhållande till varandra, nämligen verksamheten med utsökning och indrivning, den summariska processen, tillsynen i konkurser och handläggningen av skuldsaneringsärenden.

Handlingar som lämnas mellan dessa verksamhetsgrenar blir – senast – genom överlämnandet allmänna i enlighet med vad som ovan sagts.

Inom den nya, rikstäckande myndigheten kommer handlingar, liksom enligt gällande ordning, i regel att bli allmänna när de överlämnas mellan ovan nämnda verksamhetsgrenar eftersom dessa verksamhetsgrenar även

143 inom Kronofogdemyndigheten kommer att uppträda självständigt i

förhållande till varandra. När det gäller överlämnande av handlingar mellan olika kontor eller mellan ett kontor och huvudkontorsfunktionen vid det centrala kansliet i övrigt får en bedömning göras från fall till fall.

Om ett kontor i just den fråga som handlingen rör intar en självständig ställning i förhållande till andra kontor och i förhållande till det centrala kansliet blir handlingen allmän genom överlämnandet (se prop.

1975/76:160 s. 151 ff.).

Sekretessgränser inom Kronofogdemyndigheten

Nästa fråga är vilken sekretess som kommer att gälla inom Kronofogdemyndigheten. I 9 kap. 19 § sekretesslagen (1980:100) finns bestämmelser om sekretess i kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet. Med vissa viktiga undantag gäller sekretess med omvänt skaderekvisit för uppgifter i denna verksamhet. I kronofogdemyndigheternas verksamhet med tillsyn i konkurser gäller enligt 8 kap. 19 § sekretesslagen, med visst undantag, sekretess med rakt skaderekvisit för uppgift om enskilds affärs- eller driftsförhållanden. I ett ärende om skuldsanering gäller enligt 7 kap. 35 § sekretesslagen sekretess med rakt skaderekvisit hos kronofogdemyndigheten för uppgift om enskilds personliga förhållanden. Sekretessen gäller dock inte beslut i ärendet.

Sekretessen gäller i princip både mot enskilda och mot andra myndig-heter samt mellan olika verksamhetsgrenar inom en myndighet, om de är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra (1 kap. 2 § och 3 § första och andra styckena sekretesslagen).

Bestämmelserna om sekretess mellan och inom myndigheter innebär att handlingar i många fall endast kan lämnas ut mellan de olika myndigheterna inom exekutionsväsendet och mellan olika självständiga verksamhetsgrenar inom en och samma kronofogdemyndighet om stöd för detta kan hämtas i någon sekretessbrytande regel. Den bestämmelse som då närmast kommer i fråga är den s.k. generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen. Den bestämmelsen föreskriver att sekretessbelagda upp-gifter får lämnas till en myndighet om det är uppenbart att intresset av att uppgifterna lämnas har företräde framför det intresse som sekretessen skall skydda. Det framgår at 1 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen och förarbetena till generalklausulen att den även är tillämplig på uppgiftslämnande mellan olika verksamhetsgrenar inom en och samma myndighet. Generalklausulen ger särskilt utrymme för informationsutbyte när det är fråga om myndigheter med samma sakliga behörighet men med skilda lokala kompetensområden eller myndigheter som har närbesläktade funktioner och som båda har rättslig befogenhet att direkt fordra in de utväxlade uppgifterna (prop. 1979/80:2 Del A s.

326.).

Den omständigheten att exekutionsväsendet nu föreslås organiserat som endast en myndighet innebär att de sekretessgränser som enligt 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen i dag finns mellan de olika kronofogdemyndigheterna och mellan en kronofogdemyndighet och den del av Skatteverket som kommer att införlivas i Kronofogdemyndigheten kommer att försvinna som en följd av omorganisationen. Däremot

144 kommer sekretess enligt 1 kap. 3 § andra stycket fortfarande att gälla

mellan olika verksamhetsgrenar inom Kronofogdemyndigheten som är att betrakta som självständiga i förhållande till varandra, dvs. sekretess kommer fortfarande att gälla mellan t.ex. den exekutiva verksamheten och den summariska processen.

Av vad som anförts ovan beträffande generalklausulen i 14 kap. 3 § framgår att uppgifter som en kronofogdemyndighet har och som en annan kronofogdemyndighet behöver i sin verksamhet redan enligt gällande rätt i princip utan hinder av sekretess kan lämnas till den senare myndigheten med stöd av generalklausulen. Den nya rikstäckande Kronofogdemyndigheten kommer dock att ha betydligt fler anställda än var och en av de myndigheter som slås samman. Frågan hur en befattningshavare skall tillämpa sekretessreglerna i förhållande till sina arbetskamrater berörs i viss utsträckning i tidigare förarbeten till ändringar i sekretesslagen. I prop. 1990/91:111 om sekretess inom och mellan myndigheter på vårdområdet m.m. (s. 24) anför departements-chefen att sekretessreglerna inte anses utgöra något hinder mot att lämna uppgifter mellan befattningshavare hos en myndighet i den utsträckning som är normal och behövlig för ett ärendes handläggning eller verksamhetens bedrivande i övrigt. Departementschefen anför dock vidare att det av grunderna för sekretesslagen torde följa att en befattningshavare inte bör anse sig ha en obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till andra anställda inom myndigheten. Justitieombudsmannen har också uttalat att det torde stå klart att en befattningshavare inte har någon obegränsad frihet att lämna uppgifter som omfattas av sekretess till sina arbetskamrater (JO 1983/84 s. 262). Justitieombudsmannen uttalade samtidigt att det å andra sidan är tydligt att sekretesslagen inte heller kan utgöra hinder mot att en handläggare rådfrågar andra befattningshavare om ett ärende, åtminstone inte om det framstår som objektivt försvarbart. Vidare måste uppgifter fritt kunna lämnas till dem som på ett eller annat sätt deltar i beredandet och avgörandet av ett ärende.

Med hänsyn dels till att en befattningshavare således inte bör anse sig ha någon obegränsad frihet att lämna uppgifter till sina arbetskamrater, dels till de möjligheter till uppgiftsutbyte sinsemellan som kronofogdemyndigheterna redan i dag har enligt generalklausulen i 14 kap. 3 § sekretesslagen, innebär omorganisationen i praktiken ingen förändring ur sekretessynpunkt. Vidare kommer de självständiga verksamhetsgrenarna även i fortsättningen att kunna utbyta uppgifter med tillämpning av generalklausulen.

Bildandet av den rikstäckande Kronofogdemyndigheten föranleder, som framgår av det anförda, inte några andra ändringar i sekretesslagen än att orden ”kronofogdemyndighet” respektive

”kronofogdemyndigheter” i olika böjningsformer byts ut mot

”Kronofogdemyndigheten” i motsvarande böjningsform och att ordet

”tillsynsmyndighet” byts ut mot ”tillsynsmyndigheten”. Detta föranleder ändring i 5 kap. 1 §, 7 kap. 35 §, 8 kap. 19 § samt 9 kap. 17 och 19 §§

sekretesslagen.

145 Dataskyddsfrågor

Bestämmelser om behandling av personuppgifter och andra uppgifter hos kronofogdemyndigheterna finns i lagen (2001:184) om behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet. När det gäller åtkomsten till uppgifterna i Kronofogdemyndighetens databaser för personalen vid Kronofogdemyndigheten och Skatteverket är det angeläget för regeringen att framhålla att personuppgiftslagens (1998:204) allmänna bestämmelser om grundläggande krav på och säkerhet vid behandling m.m. av personuppgifter innebär att olika åtgärder måste vidtas som bl.a. minimerar riskerna för oacceptabla integritetsintrång. I sitt yttrande över det betänkande som låg till grund för nuvarande lagstiftning uttalade Datainspektionen bl.a. att förslaget ställer krav på att den i fråga om säkerhetsåtgärder person-uppgiftsansvariga myndigheten sätter upp klara och tydliga gränsdrag-ningar i fråga om vilka personer som skall ha tillgång till vilka uppgifter.

Detta är, enligt regeringens mening, än viktigare med den nya organisationen.

Det som sagts nu innebär t.ex. att åtkomsten till uppgifterna i Kronofogdemyndighetens databaser måste begränsas till olika behörig-hetsnivåer, vilket i sin tur innebär att det i praktiken på samma sätt som i dag är ett begränsat antal personer som får tillgång till samtliga uppgifter.

Personuppgiftsansvaret för behandling av uppgifter i kronofogdemyndigheternas verksamhet är i dag delat mellan kronofogdemyndigheterna och Skatteverket. Skälet till det är att viss behandling sker centralt hos Skatteverket, medan annan behandling sker hos de regionala myndigheterna. Med den organisatoriska lösning som regeringen nu föreslår måste även den behandling som sker centralt anses utföras av Kronofogdemyndigheten eller för dess räkning.

Personuppgiftsansvaret bör därför odelat ligga på Kronofogdemyndigheten.

Vidare bör, som utredningen föreslog, endast Kronofogdemyndigheten få ta ut avgifter för att lämna ut uppgifter ur en databas.

Skatteverket har i dag i egenskap av chefsmyndighet möjlighet till direktåtkomst till uppgifter ur kronofogdemyndigheternas databaser som behövs för verkets styrning och uppföljning. Dessa möjligheter bör inte påverkas av att Kronofogdemyndigheten blir en myndighet som är knuten till Skatteverket. Riskerna med att låta Skatteverket behålla direktåtkomst för angivna ändamål är, av de skäl som regeringen anförde i prop. 2002/03: 99 s. 237 och 238, små. Regeringen bedömer att Skatteverket kan behålla nuvarande möjlighet till direktåtkomst tills vidare och att denna fråga får övervägas tillsammans med frågan om de offensiva borgenärsuppgifterna i reformens andra steg. Skatteverkets roll i förhållande till Kronofogdemyndigheten bör dock anges på ett sätt som överensstämmer med vad som föreslagits i avsnitt 8.1.

Regeringens förslag föranleder ändringar i sak i 1 kap. 5 § samt 2 kap, 2, 26 och 30 §§ ovan nämnda lag.

Utredningens övriga förslag till ändringar i sak i bestämmelserna om sekretess och dataskydd är föranledda av överflyttningen av borgenärsuppgifter från kronofogdemyndigheterna till Skatteverket och

146 andra debiterande myndigheter. Det är därför inte aktuellt att nu lägga

fram förslag i dessa delar.