PRESENTATION AV DÖDEN
Uppslag A
På uppslaget skildras en bild av en vuxen och ett barn som står böjda över en liggande hund. Hunden ligger med benen indragna och krop- pen tungt mot marken. Omgivningen består av en stol med en öppen låda och klädhängare på, en gul dörr, en bild på väggen förställandes en hund, en vattenskål, en matskål och ett hundben. Barnet hänger med huvudet och tittar på hundens ansikte. Den vuxne håller händerna uppe i en pågående gest och tittar på barnet och hunden. Barnets fot är lyft i riktning mot hundens nos. Individernas ansikte och händer är i en beige ton och barnets jacka är blå. Bakgrunden är grå, gul och blå och så även resterande ting i bilden. På den vänstra sidan skildras en- bart fyra par skor i det nedersta hörnet.
Hundens kroppsspråk talar för att hunden sover. I relation till barnets och den vuxnes blickriktning och kroppsspråk ges en känsla av att det är något i bilden som inte stämmer, därför skulle hunden även kunna tolkas som sjuk eller död. Färgerna i bilden är dova och kan i relation till de utrunna färgerna tolkas som kall och dyster. Det vilar en viss stillsamhet i bildens illustrationsstil. Den vuxnes
pågående handgest kan i relation till denna stillsamhet ses som en väd- jan att ingripa, utan verktyg hur, varpå händerna stannar i luften. Lå- dan på stolen är öppen, varpå locket ligger på golvet och lådan är fylld
med något mer abstrakt som kan tolkas som papper, möjligtvis som det papper vi packar in något i. Illustrationens hierarkiska struktur för blicken först till hunden, sedan individerna, sedan till stolen med lå- dan, vilket kan tolkas som en symbolisk riktning för vad en tom låda innebär i relation till ett dött djur och begravning. I en symbolik kan denna bild skildra hur hunden nu är död och påväg att begravas. Den vänstra sidans negativa utrymme rymmer en stor kontrast till de visu- ella elementen på den högra, vilket ger den högra sidan ett mer käns- losamt och intensivt intryck. Utrymmet skvallrar även om en ekande tomhet, vilket ökar dramatiken i illustrationen.
BEGRAVNING
Uppslag B
I uppslaget ser vi på den vänstra sidan ett barn som sitter på knä, hukat över en jordhög med en bild på en hund, ett hundben och en ljuslykta. Barnet håller i en sko och har ansiktet riktat mot jordhögen, men blicken sneglandes bakom sig. Till vänster om barnet står ett träd med en lång gren hängandes över barnet. Där bakom finns en gungställning med två tomma gungor. Bakom barnet, på den högra sidan, står en stor vuxen man med huvudet hängandes över, och fokus på, ett okänt objekt han håller i händerna. Bredvid mannen står en kvinna med hängande huvud och ett stadigt grepp om en spade. Kvinnans kropp, ansikte och blick är riktad mot barnet. I bakgrunden av dessa två indi- vider finns en hundkoja med namnet Roy, där ett tomt koppel ligger på marken. Bakom individerna finns två barn som springer efter varandra i riktning bort från situationen. Dessa två interagerar med varandra. Mellan träd, stenar, tunnor och hus står ett äldre barn med
händerna i fickorna, med blicken fäst mot den pågående situationen. Bakgrunden är grå, gul och blå och så även resterande ting i bilden. I barnets ansikte speglas mer rosatonade beiga kulörer, så även i kvin- nans.
Jordhögen med de olika objekten talar för att detta är en minnesplats av något slag. I samverkan med den tomma hundkojan och spaden be- rättar denna bild att minnesplatsen är skapad i den pågående situat- ionen, och det vi ser är mest troligt en begravning av en hund. Barnet är antingen lämnat själv åt den pågående situationen alternativt är detta en spegling av hur barnet självt ofta upplever interaktionen med de andra individerna i bilden. Den vuxna mannen ser mycket upptagen och frånvarande ut från den pågående situationen. Kvinnans kramp- aktiga grepp om spaden och blick talar för att det är hon som barnet upplever en interaktion med. Med deras ansikten målade i liknande kulörer ser dessa individer ut att ha kontakt och uppleva en empatisk relation inför den situation de är i. Barnen som leker är de individer i bilden med mest rörelse, och ser ut att vara påväg till någon form av bråk, vilket alldeles snart kommer att ta fokus från de vuxna indivi- derna i bilden. Det äldre barnet upplevs som mer arg än ledsen, kanske för hur gruppdynamiken mellan individerna ser ut, eller för hur den pågående situationen utspelar sig.
SAMTAL KRING DÖDEN
Uppslag H
I uppslaget ser vi ett genomskuret rum i ett hus. I rummet finns olika leksaker, bilder på väggarna, en byrå och en stor säng. Runt omkring
huset ser vi andra hus och bilar. Genom skorstenen på huset kommer rök, vilka blir till moln. I dessa moln ligger en hund med benen in- dragna och kroppen böjd. Mellan träden skildras en smal måne. I sängen skildras ett barn som ligger med största delen av kroppen un- der täcket så att bara ögonen tittar upp. En vuxen sitter på sängkanten lutad över barnet med en bok i knät och ena handen vilandes på bar- nets huvud. En lampa lyser på den vuxne och barnet. Två barn kikar in i rummet genom dörröppningen. Färgerna är i grå, blå och gula toner. Rummet är i mer gula toner.
Det genomskurna rummet kan associeras till ett dockhus där vi får en inblick i en mer intimt pågående situation i karaktärernas vardag. Rummet är fyllt med leksaker och bilder som talar för att det här är ett barns rum. Runt huset finns andra hus och bilar, vilka berättar att det här är ett bostadsområde. Ur skorstenen kommer rök, vilket associeras till att huset används. Röken övergår till moln med mjuka kanter, vil- ket går att tolka som en metafor för en dröm. Hunden som ligger i molnen kan spegla en tänkbar himmel och då hunden ligger med be- nen indragna kan denna tolkas som vilande, sovande eller till och med död. Månen vittnar om att det är natt utomhus och detta speglar även färgerna i bilden. Rummet, som är mer fyllt med gult ljus inger en trygg plats i kontrast till det utanför, som upplevs som stort. Reste- rande färger talar för ett lugn och en stillsamhet i bilden. Att barnet ligger under ett täcke berättar för oss att barnet kanske känner sig osä- kert och gömmer sig. Den vuxna individen sitter lutad över barnet, vil- ket inger en trygghet, som även förstärks i relation till den hand som vilar på barnets huvud. Boken associeras till rutiner, att det finns tid för ett barn och en vuxen att vara själva och prata, vilket även för- stärks i relation till fyra ögon som kikar in genom dörröppningen, men som inte får komma in i rummet. Lampan berättar att i dess ljus speglas illustrationens nyckelhändelse, vilket blir boken och handen på barnets huvud.