Men om man ser sina föräldrar så lär man sig nånstans utav det

Greger ger oss i detta utdrag en förklaring till varför fadersfrånvaro leder till en bristsituation och social problematik. Här är det inte pojkens identifikation eller imitation av fadern som man som står i centrum utan i stället fadern som moderns partner. Inledningsvis poängterar han att lärandet sker genom obser-vation. Det observerade beteendet imiteras och lärs på så sätt så småningom in. (Denna tanke finns också inom ART). Det är dock inte en specifik individs beteende denna imitation rör i Gregers svar utan i stället ett samspel mellan två vuxna individer som har en kärleksrelation. På rad 5 gör Greger ett ganska drastiskt uttalande; kan ungdomarna inte göra dessa observationer ”vet man inte vad det är”. Han implicerar här att barn till ensamma föräldrar blir begrän-sade när det rör emotionella relationer. Ytterligare ett intervjuutdrag illustrerar samma tema, samma konstruktion av en brist eller en dysfunktion.

1. Bosse: Om vi pratar om dem som växer upp med morsor, 2. dom vet ju hur morsorna förhåller sig till sina killar. 3. Om de har några, och det har de ju rätt ofta.

4. Men att dom på nåt sätt vill ha bekräftat kan jag känna ibland, om jag utgår från mig,

5. hur dom ska förhålla sig till tjejer när dom har tjej. 6. För det vet de inte alltid riktigt.

7. För att de inte har insupit det naturligt eller vad man ska kalla det.

8. Dom har inte sett den biten.

10. Mycket på nivån: vad som är normalt och onormalt, 11. är det normalt att jag inte vill träffa kompisar utan bara

vara med den här tjejen, 12. mycket såna grejer.

13. Jag tror dom söker nån slags spegling där i hur de själva ska vara som killar.

Här får pojkens identifikation med och lärande från en vuxen man en större plats än i det förra utdraget. Detta utdrag synes något motsägelsefullt: Inled-ningsvis konstaterar informanten att de ensamma mödrarna ”rätt ofta” har ”killar” (rad 2-3). Men pojkarna saknar ändå kunskap om hur de skall relatera till tjejer. Genom att inte ”naturligt insupa” ett förhållande mellan man och kvinna uppstår även här kunskapsbrister och mycket frågor. Här kan läsas in både en heterosexuell och en könad matris. Mannen, i egenskap av partner till modern, görs till den som pojken skall ”spegla” sig i och lära av. En spegling i modern är inte relevant och inte heller samkönade relationer. Varken vad gäller modern eller sönerna.

Vi kan i dessa två utdrag se hur pojken utan möjlighet att lära sig hur en ”normal” heterosexuell relation framställs som emotionellt och socialt handi-kappad. Nästa utdrag fokuserar på effekterna av fadersnärvaron hos en pojke som tidigare varit inskriven i Gruppen.

Helena: Märker du det på killarna du jobbar med? En skillnad mellan dem som har mamma och pappa och dem som bara har mamman?

Greger: Känslomässigt kan vi väl säga att jag kan se det, ja. Grovt då. … Det kan man se en … Nu, nu har jag en bild framför mig av en familj som hade mamma och pappa som var väldigt goa mot varandra. Och där, han var också i gruppen … Hur skall jag uttrycka det? … Känslomässig ledare. Han kunde se mycket snabbare än alla andra ifall … Vi behövde inte gå i och säga att ”Fan, nu gör du honom ledsen, för du beter dig”. För han var mycket snabbare på detta här att se såna bitar. Och om vi pratade relationer tjejer och killar till ex-empel på högstadiet då var han mycket, mycket, mycket längre fram än de andra. Även ifall han var grovt kriminell. Så kunde han ändå se, man kallar dem de mjuka bitarna. Sen att han valde att ställa sig utanför det ibland … Han visste, han hade det i sig men han sa ”Jag tar konsekvenserna utav det också i så fall”.

Denne pojke beskrivs inte som emotionellt och socialt handikappad. Han har en mamma och pappa som har en kärleksfull relation och beskrivs som, p.g.a. detta, emotionellt och socialt mer utvecklad de andra i Gruppen och en empa-tisk, kompetent och mogen ung man. Att vara ”grovt kriminell” framställs i detta utdrag som relativt oproblematiskt eftersom pojken inser konsekvenserna och gör egna, reflekterade val. Han görs som en mogen ung man, inte längre en impulsiv, relationsstörd pojke. Det är inte kriminaliteten som problematise-ras här utan i stället den emotionella omogenheten som kopplas till fadersfrån-varo.

Gränssättning

Att manlighet kan göras i form av moral, superego, gränser och konsekvenser framgår i det tidigare avsnittet om konstruktion av manlighet. Just gränssätt-ning görs, som vi tidigare kunnat se, till en komponent i målen för de verk-samheter som studerats och i följande utdrag förläggs ”bristen på gränser” till familjer där fadern är frånvarande.

Helena: Om man tänker i stora drag, kan du beskriva ungdo-marna som du jobbar med? Som grupp alltså, jag är inte intres-serade av Kalle och Pelle, utan gemensamma drag i sin bak-grund eller … familjesituation eller …

Björn: (…) Ja alltså jag kan ju tänka mest på dem jag jobbar med. Så, det är dem jag, men visst … Saknaden av fadersge-stalter kan väl … Där jag har gått in mest. Det är liksom styv-pappor, extrastyv-pappor, ingen pappa alls. Så mått figurer [?] i de flesta fallen där mamman är den tjatiga och ensamma och tja-tar. Och har jättebra relation med sin son eller vad det är. Men svårt att sätta gränser. Att få det att funka då… Ja, det är det jag kan säga. Det är de flesta, ja de flesta ungdomarna jag har haft har det varit … avsaknad av en pappa.

Informanten använder ordet ”saknad” två gånger. Han identifierar en person med en viss funktion och noterar frånvaron av denna. Denna person är inte ”extrapappa” utan ”den riktiga pappan”. Mamman konstrueras som ”tjatig”, hon har en ”jättebra relation” till sonen men - och detta men är centralt - svårt att sätta gränser. Hon beskrivs som en god mor men har ändå en brist. Den funktion hon saknar förläggs i stället hos (den frånvarande) fadern. Här fram-träder en bild av könens, och partnernas, komplementaritet. Informanten identifierar vidare i utdraget sin funktion i förhållande till pojken och familjen: Han kan sätta gränser. Han är man. Inte pappa men väl en ”manlig förebild”. Thomas Knoll (1995) beskriver de funktioner som traditionellt ansetts, och fortfarande anses, som bäst uppfyllda av män som fäder eller faderssubstitut:

• Disciplin. Män är starkare, har mer auktoritet och är bättre lämpade att stå för gränser och regler. Här finns en nära koppling till faderns roll i utvecklingen av superegot under den psykoanalytiska oidipala fasen. • Skillnad. Kvinnor och män är olika. Kvinnan symboliserar hemmet,

mannen världen. Barnet (pojken) behöver en man att visa honom denna värld. Här finns kopplingar till den Mahlerska objektrelations-teorin och speciellt då individuations-separationsfasen.

• Könsidentitet. Detta är relaterat både till 1 och 2. För att utveckla en manlig identitet behöver pojkar vara nära män. Söner till ensamma mammor antas riskera att utveckla en ”parasitisk” identitet aldrig fri-gjord från modern. Pojken riskerar också att bli homosexuell. Här in-tar det oidipala dramat en central plats.

• Kärlek och beskydd. Fäders och mödrars kärlek är olika och kompletterar varandra. Moderns kärlek är vårdande och faderns beskyddande från en ovänlig värld. Barnet behöver båda för att känna sig tryggt. Detta är en central tanke i psykoanalysen: faderskomplexet. För det lilla barnet räcker moderns skydd men när barnet inser faderns överlägsna styrka är det honom han vänder sig till. Längtan efter faderligt beskydd kommer att följa barnet genom livet.

• Förebild. Detta är nära relaterat till 1, 2 och 3 och rör framför allt poj-kar Här ligger fokus snarare på social anpassning än psykisk hälsa och ”inlärningen” av en könsidentitet.

• Lära en heterosexuell kärleksrelation. Barn som växer upp utan att se en kärleksfull relation mellan mamma och pappa kommer att få problem med att relatera till det motsatta könet på ett sexuellt, emotionellt och socialt sunt sätt. De kommer inte att känna till vad kärlek mellan man och kvinna egentligen är. Ömsesidig respekt och förståelse som förut-sättningar för vuxen kärlek är något barnet inte kommer att förstå. Knolls sex komponenter i faderns föreställda funktion i förhållande till bar-net/pojken är intressant på flera sätt: Dels klarläggs ett antal konstruktioner av fadersfunktioner, dels dekonstruerar den föreställningen ”fadersfrånvaro”. Och medan de fyra första funktionerna kan spåras till både en diskurs om kön som olika och komplementära, och en psykologisk diskurs, fokuserar de två sista på sociali-sation och ”inlärning”. Knolls konstruktioner av föreställda fadersfunktioner överensstämmer väl med mina informanters beskrivningar.

Substitut

Efter en separation, eller när modern aldrig sammanlevt med fadern, ingår ibland modern i en ny kärleksrelation. Moderns nya manlige partner har genom tiderna getts flera namn: styvfar, plastpappa, extrapappa etc.

Helena: Kontakten med de här ofta ensamma morsorna … skiljer den sig från familjearbetet? Ser det olika ut? Finns det olika förväntningar om man har mamma och pappa eller bara mamma?