Hur ser lärarna som intervjuats på hur elever bemöter andra elever med funktionshinder?

4.5.2. Hur tänker de lärare som intervjuats kring elever utan fysiska

funktionshinderrespektive med fysiska funktionshinder?

När jag lyssnar till det lärarna säger så tolkar jag det som att lärarna försöker anpassa pedagogiken till att passa eleven. Det var dock en lärare som ansåg att det är större chans att fördomar existerar hos lärare som inte jobbar i arbetslag med elever med fysiska funktionshinder. Karl tänker mer på att elever med fysiska funktionshinder skall ha mer resurser för att göra skolgången bäst möjlig.

4.5.3. Hur ser de elever som intervjuats på hur de och lärare bemöter elever med fysiska funktionshinder?

Två av eleverna tycker att lärarna har fördomar, när de bemöter elever med fysiska

funktionshinder. De tror att alla med funktionshinder skall bli bemötta på samma sätt, men alla är olika. Men att assistenterna till elever med fysiska funktionshinder inte har fördomar. De andra två eleverna tycker att lärare som har fördomar inte är bra lärare.

En av lärarena tror att det beror på vilket arbetslag lärarna jobbar i, hur de bemöter eleverna med fysiska funktionshinder. De lärare som jobbar nära eleverna med fysiska funktionshinder bemöter dem utan fördomar anser lärarna.

4.5.4. Hur ser lärarna som intervjuats på hur elever bemöter andra elever med funktionshinder?

En av lärarna anser att det blir ett omhändertagande av eleverna med fysiska funktionshinder. Han menar även att elever utan funktionshinder går efter det de ser när de möter elever med funktionshinder, de dömer först. De anser även att eleverna visar tålamod till de eleverna som har fysiska funktionshinder.

Två av eleverna tar avstånd eftersom de inte vet vad de kan förvänta sig. De är inte vana vid att ta kontakt, eftersom de tycker att det är svårt att veta hur elever skall agera. En av de intervjuade lärarna menar på att elever som har större kunskap kring funktionshindret har

23

lättare att bemöta dessa. Eleverna som var intervjuade känner att de blir osäkra när de möter elever med funktionshinder. En intervjuad lärare tyckte under sin utbildning att alla elever skulle bli integrerade. När han kom ut i arbetslivet ändrade han sin uppfattning, nu tycker han att elever skall integreras i mån av resurser. Han anser också att blinda elever skall gå i den skola där det finns mest resurser, så att eleven får den hjälp den har rätt till. Han anser att lärare som inte jobbar med funktionshindrade har svårare att bemöta elever med

funktionhinder. Han tror också att det beror på vilket arbetslag pedagogerna är i. De som har elever med fysiska funktionshinder har större erfarenhet och kan därför behandla eleverna på ett bättre sätt.

De områden som måste arbetas vidare med är enligt min uppfattning: hur skolan i sitt arbete skall förhindra utanförskap och aktivt minska fördomarna kring ämnet. Detta kan vi göra genom att jobba med barnens förväntningar genom diskussioner i klasserna och grupparbete om vad funktionshinder är. Att skolans lokaler är anpassade för alla elever med bland annat gemensamma rastutrymmen. Få bort osäkerheten kring funktionshinder gör vi genom att få med alla på exempelvis lekar, raster, gemensamma aktiviteter, studiedagar, idrottsdagar m.m. Vilket menas att även personalen aktivt måste vara med och stötta. Vi bör hela tiden överväga hur vuxentätheten bör vara för att bäst tillgodose allas behov. Vi bör också ge pedagogerna i skolan möjlighet till studiebesök i andra kommuner, ta lärdom av andra och att ge

24 5.0. Diskussion

I denna del ska jag ställa resultaten i relation till vad litteraturen säger om ämnet.Jag ska också visa på hur jag skulle kunna forska vidare med hjälp av denna undersökning som grund.

5.1. Resultatdiskussion

Syftet med min studie var att bidra med kunskap om hur elever och lärare på gymnasiet förhåller sig till elever med fysiska funktionshinder. Jag har fått en större insikt i hur elever och lärare tänker kring ämnet. Av de elever som jag intervjuade var det dominerande svaret att: det är upp till elev och föräldrar att välja om elever med fysiska funktionshinder ska gå i allmän skola eller i specialskola. Jag håller med om deras resonemang, om en elev som har ett funktionshinder vill gå i ”vanlig” skola är det en självklarhet att eleven ska kunna få

möjligheten och resurserna. Bara för att man är handikappad ska man inte bli särbehandlad. De intervjuer jag har haft med elever och lärare har stärkt min åsikt om hur vi ska arbete med våra fördomar. Fördomar kan påverka vårt beteende, jag tycker inte att det går att utesluta någon av frågorna de går hand i hand.

5.2. Integrering

Berhanu (2006) skriver i sin litteraturöversikt ”att skolan ska anpassas för eleverna inte tvärt

om” (s. 16). Det krävs resurser för att kunna anpassa skolan efter eleven. Det visar sig att det

inte är alla som är eniga med det Berhanu skriver av de personer jag har intervjuat till min undersökning. En av lärarna tycker att alla ska integreras och gå i en allmän skola. Den andra läraren hade samma tankar om det innan han gick ur lärarutbildningen, nu anser han att det beror på vart resurserna läggs. I min undersökning fanns det en lärare som uttryckte att elever inte ska integreras om det inte finns nog med resurser. Jag hade förväntat mig att alla

självklart skulle tycka att elever med fysiska funktionshinder ska integreras. Elever med fysiska funktionshinder behöver andra typer av hjälpmedel. Hur mycket personal skall vi behöva ha i skolan? Vad får det kosta?

Jansson m.fl. (2006) tar upp frågan om segregerade och integrerade grupper. Barn som är döva tycker bättre om att vara med andra döva barn enligt Jansson m.fl. (2006). Jag instämmer i vad han fått fram, då har de samma förutsättningar från början. Det är många olika faktorer som ska övervägas för att försöka göra ett bra beslut om elever med fysiska

25

funktionshinder ska vara integrerade eller segregerade enligt denna undersökning. Några av dem är anpassade lokaler, pengaresurser och personaltäthet.

Barn med synskada som är integrerade visar upp bra social kontakt med eleverna. Föräldrar som är för integrering i förskolan anser att detta förbättrar deras barns sociala samspel enligt Janson m.fl. (2006). När jag jämför detta med vad jag kom fram till i min undersökning, så kan vi se att de elever som jag intervjuade är eniga om att eleven tillsammans med föräldrar ska få bestämma var barnet ska gå. Även i Matson (2007) refererar hon till att mer än 90 % av barn med funktionshinder går i integrerade förskolor. På förskolorna gör ledarna ingen

skillnad om barnen har funktionshinder eller inte.

Matsons (2007) förklaring av begreppen integrering och inkludering instämmer jag med. Hon beskriver att integrering är att individen får vara med så länge de passar gruppen eller

systemet. Inkludering åt andra sidan innebär att eleven är med i gruppen/klassen, men på liknande villkor som de andra eleverna. I några av mina intervjuer uttryckte man att de tycker att elever med fysiska funktionshinder skall få välja att vara integrerade.

En lärare som jag intervjuade, är helt emot integrerade grupper vilket jag tycker är förvånande då han ska följa de riktlinjer som finns om att alla barn är värda lika mycket oavsett

funktionshinder. Forskningen säger att döva barn tycker bättre om att vara integrerade med andra döva barn.

Enligt Dolfe (2003) är fördomar något som speglar oss alla. Det visar resultatet av min undersökning. Alla har vi ett eget socialt arv som påverkar oss. En av lärarna svarade i min undersökning att han tror att elever har fördomar mot elever som har funktionshinder. I min undersökning fanns det även några elever som också framhöll att vi påverkas av våra egna fördomar när vi möter elever med funktionshinder. De menade också att de tar avstånd. Även i boken ”Om alla är lika skulle de inte vara roligt” tar de upp att alla i samhället har fördomar (Göransson m.fl. 2000). För att undvika fördomar kan det vara en möjlighet att pedagogerna behöver ha en nära kontakt med föräldrarna till dessa barn.

26

Då kan vi tillsammans både i och utanför skolan uppmuntra elevens kontakt med andra barn, till exempel i föreningslivet, inom idrottsrörelsen eller dylikt.

Borde alla veta mer om funktionshinder och annat som gör oss annorlunda så att vi slipper bli styrda av fördomar? Lärare Karl hade en tanke om detta då han menade på att, lärare som arbetar i arbetslag med funktionshindrade elever har mindre fördomar än de lärare som jobbar i arbetslag utan elever med fysiska funktionshinder. De får mig att tänka på politikerna i den undersökningen Novis opinion genomförde, att politiker har mycket dålig kunskap om vilka kognitiva hjälpmedel det finns, för att underlätta vardagen för elever med fysiska

funktionshinder (Grassman, 2009).

De flesta av de intervjuade tycker att det är upp till föräldrarna och eleven med fysiska funktionshinder att själva bestämma om eleven ska vara integrerad eller gå i en

specialskola/särskola. Alla inblandade, både skolpersonal och föräldrar behöver hjälpas åt i det dagliga arbetet, för att uppnå en bra integrering. Lärare bör även vara uppmärksamma på att elever med funktionshinder behöver gå i en skola som förbereder dem för samhället. Elever i allmänna skolan går där för att få utbildning i olika ämnen för att sedan kunna vidareutbilda sig. Det är olika kunskap eleverna behöver lära sig. Fungerar då ”En skola för alla”? Från början trodde jag att ”En skolan för alla” var möjlig men har genom arbetet fått nya kunskaper och tror därför inte att det är möjligt längre. Men en av de intervjuade eleverna sa att hon trodde att de lärare som har mer kunskap om fysiska funktionshinder, bemöter elever på ett bättre sätt och med mindre fördomar. Det är det Dolfe (2003) också menar att vi ska öka kunskapen på ett bättre sätt, och informera alla om hur elever med funktionshinder bör behandlas. Detta skall då förbygga fördomar.

Då det i samhället redan finns en uppdelning av skolor, särskola och allmän skola undrar jag hur en ”en skola för alla” kan existera i praktiken. För mig innebär ”En skola för alla” att alla ska gå i samma skola, men så fungerar inte skolan nu. Skolan måste handikappsanpassas för att förenkla vardagen i skolan så att rullstolsburna elever kan komma fram överallt. Jag tror att vi alla inom skolan måste jobba tillsammans för att kunna få ”en skola för alla”, så att alla

27

har lika förutsättningar. Jag tror då att skolan kommer förbättras även för de med fysiska funktionshinder.

I mitt arbete skriver jag om en elev som har fått en handdator för att hjälpa henne att komma i tid. Hon har diagnosen ADHD och dyslexi. Handdatorn ska hjälpa henne att komma i tid och bli mer självständig. I mina intervjuer fick jag reda på att de anser att de med hinder ska få den hjälp de behöver. Även att de med synliga funktionshinder får mer hjälp än de med ”osynligt” funktionshinder. En av lärarna sa att det är lättare att få hjälp om eleverna har diagnos. Skolan måste då avsätta pengar till material och eventuell assistent till eleven. Hur sedan rektorn fördelar pengar är en annan fråga som jag dock ej kommer att utveckla i detta arbete. Men detta är kanske ett ämne att forska vidare i? Lägger rektorerna tillräckligt med medel för de elever som har bokstavskombination så kallad kodning? Till exempel ADHD. Måste föräldrarna strida för elevens rättigheter så att eleven får vad föräldrarna anser att den behöver? Genom egen erfarenhet har jag upplevt att föräldrar måste gå till rektorn för att strida för sitt barns rättigheter.