Hanne Brolinson
”En skola för alla”
På vilket sätt blir elever med fysiskt funktionshinder bemötta av elever och lärare?
”A school for everyone”
How are students with physical functional disabilities treated by students and teachers in school?
Examensarbete 15 högskolepoäng Lärarprogrammet
Datum: 11-12-17
Handledare: Annika Åstrand
Abstract
The purpose with my study was to find out how students with physical difficulties are treated in school by teachers and other students and also if there are any differences between how teachers and students treat students with physical difficulties. I also wanted to see if there were any prejudices against students with physical disabilities from either students or teachers. If there are any prejudices, I wanted to know what kind it is that exists. When I went to school, I remember that I looked down on the students with physical difficulties because they were different. When I have been working in school as a teacher, I have seen students who pull away from students with difficulties.
I chose to do the study at a higher grade school, because I have not been in such a high grade in school during my practice. I wanted to know how students in that age thought of people with physical disabilities and if there were any prejudices. I interviewed four students and two teachers for my study.
My results have showed that students have prejudiced towards students with physical difficulties. The literature I have studied also confirmed that there are prejudices towards people with physical difficulties. Such as a student that has a wheelchair or moves in a different way.
Keywords: Special Education, prejudice, physical disabilities
Sammanfattning
Syftet med mitt arbete var att ta reda på hur elever med fysiska funktionshinder blir bemötta av lärare och elever i skolan och om det fanns någon skillnad mellan hur elever och lärare bemöter elever med funktionshinder. Jag ville även ta reda på om elever och lärare har fördomar mot elever med fysiska funktionshinder. När jag själv gick i skolan kommer jag ihåg att jag såg ner på elever med fysiska funktionshinder. När jag nu jobbar som lärare ser jag elever som tar avstånd från elever med funktionshinder.
Jag valde att göra min undersökning på en gymnasieskola, eftersom jag under min verksamhetsförlagda utbildning inte har haft praktik med äldre elever. Jag tyckte att det skulle vara intressant att ta reda på hur gymnasieelever tänker kring personer med fysiska funktionshinder och om det fanns fördomar. Jag intervjuade fyra elever och två lärare för min undersökning.
I mitt resultat kom jag fram till att elever har fördomar mot de elever som har fysiska funktionshinder. Genom litteraturen har jag fått bekräftat att det finns mycket fördomar mot elever med fysiska funktionshinder. Till exempel en elev som är rullstolsburen eller rör sig på ett annat sätt.
Nyckelord: Fysiska funktionshinder, Specialpedagogik, fördomar.
Förord
Inspirationen till det här arbetet fick jag i min vardag. Varje dag möter jag elever och personer som har funktionshinder och behöver extra hjälp. Under en bussfärd var det en äldre dam med funktionshinder som började prata med en ung tonårspojke. Hon var antagligen pratsjuk, men att se hur killen reagerade när hon började prata med honom gav mig hopp. Jag var stolt över att han faktiskt svarade damen även fast att jag kunde se att det var mycket obekvämt från hans sida. Han reagerade på så sätt att han flackade med blicken och skruvade på sig i sätet. Det är många andra som ignorerar personer med funktionshinder. Det gav mig en idé om att jag ville veta hur elever med funktionshinder blir bemötta i skolan.
Jag vill tacka de elever och lärare som låtit mig intervjua dem så att jag har kunnat utföra min undersökning i mitt examensarbete. Även min handledare för att hon haft tålamod med mig under denna process.
Innehåll
1.0.”OM ALLA ÄR LIKA SKULLE DET INTE VARA ROLIGT” ... 1
1.1.INTEGRERING OCH SEGREGERING ... 2
1.2.FÖRDOMAR ... 5
1.3 FUNKTIONSHINDER ... 6
1.4.HJÄLPMEDEL I RELATION TILL FUNKTIONSNEDSÄTTNING ... 7
1.5.SAMMANFATTNING ... 8
1.6.SYFTE ... 8
1.7.FRÅGESTÄLLNINGAR ... 8
2.0.TIDIGARE FORSKNING ... 9
2.1.INKLUDERING/SEGREGERING/INTEGRERING ... 9
3.0.METOD ... 11
3.1.VAL AV METOD ... 11
3.2.URVAL AV INTERVJUPERSONER ... 12
3.3.FÖRBEREDELSER ... 12
3.4.GENOMFÖRANDE ... 13
3.5.ETISKA ASPEKTER ... 14
3.6.METODREFLEKTIONER ... 14
3.7.TROVÄRDIGHET OCH TILLFÖRLITLIGHET ... 145
3.8.DATABEARBETNING ... 16
4.0.RESULTAT ... 17
4.1.INFORMANTERNAS SYN PÅ VAD FUNKTIONSHINDER ÄR ... 17
4.2.ELEVER OCH LÄRARES BEMÖTANDE AV FUNKTIONSHINDRADE ... 17
4.3.TANKAR OM HJÄLPMEDEL ... 19
4.4.INTEGRERING OCH SEGREGERING ... 19
4.5.RESLUTATSAMMANFATTNING ... 21
4.5.1.HUR UPPLEVER DE INTERVJUADE ATT ELEVER MED FYSISKT FUNKTIONSHINDER BLIR BEMÖTTA? ... 21
4.5.2.HUR TÄNKER LÄRARNA PÅ ELEVER UTAN FYSISKA FUNKTIONSHINDER RESPEKTIVE MED FYSISKA FUNKTIONSHINDER ... 22
4.5.3.HUR SER ELEVERNA SOM INTERVJUATS PÅ HUR DE OCH LÄRARE BEMÖTER ELEVER MED FYSISKA FUNKTIONSHINDER ... 22
4.5.4. HUR DE LÄRARE SOM INTERVJUATS SER PÅ HUR ELEVER BEMÖTER ANDRA ELEVER MED FYSISKA FUNKTIONSHINDER ... 22
5.0.DISKUSSION ... 24
5.1.RESULTATDISKUSSION ... 244
5.2.INTEGRERING ... 24
5.3.FRAMÅTBLICK ... 277
5.4.AVSLUTANDE KOMMENTARER ... 28
REFERENSLISTA ... 30
BILAGA 1 ... 312
BILAGA 2 ... 33
1 1.0. ”Om alla är lika skulle det inte vara roligt” 1
Alla barn och ungdomar skall, oberoende av kön, geografiskt hemvist samt sociala och ekonomiska förhållanden, ha lika tillgång till utbildning i det offentliga skolväsendet för barn och ungdom. Utbildningen skall inom varje skolform vara likvärdig, varhelst den anordnas i landet (Skollag 1985, § 2).
Enligt lagen har alla likvärdig rätt att gå i skolan. Ett vanligt uttryck som brukar användas i detta sammanhang är ”en skola för alla”.
En skola för alla är ett använt begrepp som började användas i samband med införandet av läroplanen som kom år 1980. Själva begreppet är en politisk vision som innefattar att i Sverige har vi skolplikt och att alla har lika stor rätt att välja skola. Vilket skulle innebära att utbildningen skulle anpassas utifrån barnets egna förutsättningar (Wikipedia 20110717, 11:35).
Enligt politikernas vision om en skola för alla har alla elever rätt att gå i skolan oberoende av individuella förutsättningar. Det finns fortfarande funderingar om politikernas vision har uppnåtts inom skolan (Matson, 2007).
Min uppfattning är att vision och verklighet skiljer sig åt. Det krävs stort eget ansvar av varje lärare och deras sätt att bemöta alla typer av funktionshinder. Vem skall avgöra hur mycket svårigheter en elev får ha för att kunna gå i en vanlig klass? Elever med funktionshinder kan känna större trygghet i en mindre grupp och har lättare att tillägna sig kunskaper. Stress är ingen bra förutsättning för lärande.
I den kommande texten skall jag ta upp olika författares ståndpunkter om elever med funktionshinder.
Jag vill även reflektera över hur samhället ser ut nu med de fördomar som eventuellt finns hos flertalet av oss, och begreppen integrering och segregering inom skolan.
1 Rubriken tagen från ”Om alla är lika skulle de inte vara lika roligt” Göransson m.fl. 2000 .
2 Jag ville undersöka om elever har fördomar mot de elever som har fysiska funktions-
hinder i dagens skola. Jag skall även redogöra för hur pedagoger ser på denna fråga.
1.1. Integrering och segregering
”Inclusive education” är det engelska uttrycket som kom till Sverige via
Salamancadeklarationen och det menas enligt Matson (2007) att det är skolans ansvar att tillgodose elevernas individuella behov och även minska risken för social exkludering. Det är mycket vikigt att både pedagog och skolan är villiga att hjälpa, för saknas drivkraften fungerar ingenting. Förr i tiden ville man, enligt Matson (2007), ”skydda ”de sinneslösa och svaga”
mot den onda världen som omgav den” (s. 8). Men senare blev det tvärt om samhället som skyddade sig från de sinneslösa och de uppförde institutioner till dem, de blev segregerande från samhället. Dessa institutioner fanns kvar under många år, det är först på den senare delen av 1900 talet som de ville jobba för ”en skola för alla” och inkludera och integrera elever med funktionshinder (Matson, 2007). Som jag läser texten i Salamancadeklarationen uppmanar man till att varje elev ska ges möjlighet till den pedagogik eleven behöver. Detta för att
motverka undermåliga undervisningsmetoder och den strävan som ofta kan finnas i skolan där de eftersträvar homogenitet. Jag har egen erfarenhet av att pedagoger ofta beställer böcker och undervisningsmateriel innan pedagogerna har någon vetskap om vilka behov barnen har.
Föräldrarna skall ha en stor roll i vilken undervisningsmetod som barnen bör ha.
Ett uttryck som jag kommer använda mig av i detta arbete är integrering, integration:
Enligt Nationalencyklopedin betyder integrering följande:
integration, integrering, inom samhällsvetenskapen: process som leder till att skilda enheter förenas; även resultatet av en sådan process
(Nationalencyklopedin 2011).
Ett uttryck som är mycket likt men ändå inte betyder samma sak, men används i samma sammanhang är inkludering:
inkludera, (också) låta ingå som del (i viss grupp); (speciellt i ekonomiska sammanhang) innefatta kostnaden för (Nationalencyklopedin 2011 nr 2).
Vilket kan menas att eleverna är inkluderade i gruppen på ett eller annat sätt i skolan.
Om en elev med särskilda behov går i en vanlig klass, då kan vi säga att den eleven är
3 inkluderad i den skolklassen, gruppen. Elever som är integrerade i en klass några
timmar i veckan och som tillhör särskoleverksamheten är inte integrerad, utan i själva verket är eleven exkluderad i den gruppen.
Ett annat uttryck som är motsatsen till integration är segregation. Segregation, segregering betyder enligt Nationalencyklopedin följande:
segregation, det rumsliga åtskiljandet av befolkningsgrupper. Segregation kan ske på grundval av socioekonomisk status, hudfärg, religion, etnisk tillhörighet e.d. Den kan vara ofrivillig eller frivillig (Nationalencyklopedin 2011 nr 3).
Jag anser att integrering och segregering är två huvuduttryck i diskussionen ”en skola för alla”. Nu har vi både särskolor och allmänna skolor, vilket i sig kan innebära en ökad risk för segregering. En fråga jag ställer mig är, hur det kan finnas två olika typer av skolor när intensionen är att vi ska jobba för ”en skola för alla”? Kan det bero på att det finns en gråzon runt segregering och integrering, att det inte är klart vad som ska göras? Under min utbildning har jag fått lära mig att alltid framhålla vikten av att alla elever ska vara inkluderade och därmed integrerade i skolan. Då detta är viktiga frågor kommer jag att återkomma till detta senare i diskussionsdelen.
I boken ”Om alla är lika skulle de inte vara roligt”, står det att ”en skola för alla” är en vision. Huvudtesen i boken är att ”en skola för alla” ska fungera som en guide för hur utformningen av verksamheten på skolorna skall bedrivas (Göransson m.fl. 2000). Med
”en skola för alla” menar de att alla har lika stor rätt att gå i skolan. Det spelar ingen roll om eleven har funktionshinder eller inte, alla ska få lika mycket hjälp att nå de
gemensamma målen i skolan. För att kunna göra detta krävs det att personalen bemöter eleverna med fysiska funktionshinder, på så sätt att deras skolgång blir bästa möjliga.
Enligt min åsikt som delvis är grundad under föreläsningar och min verksamhets- förlagda utbildning, har vi dock inte lyckats med ”en skola för alla”. Jag upplever att somliga personer jag träffat på har en avvikande syn på elever som är annorlunda.
Jämförande med pedagoger och andra som jobbar inom skolan.
Alla människor är födda lika och har lika värde och rättigheter, det har FN skrivit i sin allmänna förklaring om människors rättigheter i artikel 1(Svenska FN-förbundet, 2009).
4 Så hur vi än ser ut, med eller utan funktionshinder, är vi alla lika mycket värda och har
samma rättigheter. Udd (2004) skriver att det inte alltid är så det fungerar i samhället, till exempel byggnader som inte är utformade för människor med fysiska
funktionshinder. Udd skriver också att fysiskt funktionshindrade inte tar sig fram överallt, eftersom samhället är byggt för oss ”normala” och inte för dem med funktionshinder (Udd, 2004).
Berhanu (2006) skriver i sin litteraturöversikt att ”skolan ska anpassas för elever inte tvärt om” (Berhanu, s 17). Vi måste alla sträva efter en skola för alla, och olika faktorer som skapar hinder för att det ska gå att jobba efter ”en skola för alla”. Alla elever, oavsett om de är friska eller har funktionshinder, skall kunna vara delaktiga i de olika aktiviteterna som sker på en skola.
Berhanu skriver även i sin litteraturöversikt att:
Det rådande normalitetstänkandet, fördomar, negativa attityder,
”institutionella intransigente”, okunskap och diskriminering, förstärker varandra och bidrar till att elever med funktionshinder särskiljs och att deras delaktighet i den större skolpopulationen hämmas och generellt särbehandlas med särlösningar (Berhanu 2006, s 3).
Jag tolkar detta på följande vis, de fördomar som finns hos elever och lärare i skolan, påverkar förhållandet till elever med funktionshinder. Det påverkar sättet på hur de bemöter elever med funktionshinder. Elever med funktionshinder särskiljs från delaktigheten på skolan med de andra eleverna för att de är annorlunda.
Berhanu (2006) skriver även att det inte räcker med att placera ett barn med
funktionshinder i skolan och säga att barnet är integrerat och sedan hoppas på att det kommer att gå bra. Det krävs även att lärare jobbar medvetet för delaktighet och jämlikhet. Det kan leda till full inkludering2 för elever med funktionshinder. Både i skolans aktiviteter men även på skolområdet bör eleverna röra sig fritt efter deras förmåga.
2 Förklaring på inkludering se s. 2.
5 Lärare och annan personal behöver utbildas av erfarna inom området för att veta vilket
som är det bästa sättet att lägga upp utbildningen och skolmiljön på (Berhanu, 2006).
Hon skriver att personal runt omkring elever med funktionshinder ska få utbildning om hur de gör det bästa för eleven i gemenskapen med de andra eleverna.
1.2. Fördomar
För att kunna uppnå en skola för alla är det relevant att diskutera fördomar. Jag har under min utbildning upptäckt att fördomar är något som finns hos oss alla, även hos mig. Jag kan ge ett exempel på detta. När jag hade gymnastiklektion, var det en elev med fysiska funktionshinder som deltog. Eleverna skulle ta sig igenom en hinderbana.
Jag trodde inte att eleven skulle klara av banan, men det visade sig att eleven klarade det utan problem. Därför behöver vi bli medvetna om fördomarna när vi jobbar med elever med fysiska funktionshinder. Dolfe (2003) skriver att vi ska möta fördomarna med information om funktionshindret, men även om vi gör det så upphör inte
fördomarna. Vissa funktionshinder kan väcka rädsla hos människor, om det till
exempel är ett funktionshinder som innefattar våldstendenser. Om man utgår ifrån vad Dolfe skriver borde det gå att informera om funktionshinder och vad det innebär.
Information kan ges om vad vi kan förvänta oss beroende på vilket uttryck de olika funktionshindren har. Mer kunskap leder förhoppningsvis till att vi inte bemöter funktionshindrade på ett negativt sätt. Dolfe skriver även att funktionshindrade ska inkluderas i gemenskapen, men till viss del också beskyddas från orättvisor. Vi får inte ställa för höga krav på de funktionshindrade.
Det Dolfe skriver om är att försöka få alla i vårt samhälle mer medvetna om vad funktionshinder innebär, och att människor med funktionshinder inte är farliga.
Okunskap föder fördomar. Om människor får mer kunskap om funktionshinder och vad olika funktionshinder innebär, så kan det leda till att exempelvis elever i skolan får de hjälpmedel de behöver för att klara sin skolgång på bästa sätt, utifrån sina egna förutsättningar. Detta synsätt återspeglas också i den svenska skollagen. Enligt den svenska skollagen paragraf: 1 § ska syfta till att ge barn och ungdomar med sådana funktionshinder som anges i 3 kap. 3 § en utbildning som är anpassad till varje elevs
6 förutsättningar och som så långt det är möjligt motsvara den utbildning som ges i
grundskolan. (SFS 2008:403).
1.3. Funktionshinder
Ett annat återkommande begrepp i min studie är ordet funktionshinder. Udd (2004) och Nationalencyklopedin.
Udd skriver att funktionshinder är:
begränsning av en individs fysiska, intellektuella eller psykiska
funktionsförmåga. Funktionshindret kan vara handikappande i vissa miljöer och situationer, i andra inte (Udd, s. 67).
Enligt nationalencyklopedin betyder funktionshinder följande:
funktionshinder, begränsning av en individs fysiska eller psykiska funktionsförmåga. Funktionshindret är oftast en direkt följd av en skada, medfödd eller förvärvad senare i livet. Det kan vara handikappande i vissa miljöer och situationer, i andra inte. Begreppet innefattas i det vidare
handikappbegreppet, lanserat av bl.a. Världshälsoorganisationen, WHO, 1980.
Funktionshindrad är en beteckning som i officiellt språkbruk alltmer trängt undan beteckningen handikappad (Nationalencyklopedin 2011).
Begreppen är likvärdiga, dock är Nationalencyklopedin förklaring mer utförlig. I någon intervju har ordet handikappad använts. Jag anser dock ej att detta har någon större påverkan av min studie. Kanske generaliserar man alla typer av funktionshinder till ordet handikappad?
Min målsättning är att förklara begreppet fysisk med tanke på att det är den typen av funktionshinder som jag har valt att fokusera på till skillnad från psykiska
funktionshinder. I nationalencyklopedin betyder fysisk följande:
fysisk, som har att göra med fysik; som har att göra med de materiella egenskaperna; (särskilt) som har att göra med kroppen och dess funktioner (National encyklopedin 2011).
När jag tänker på fysiska funktionshinder är det något som avviker i kroppsfunktionen på så sätt att det inte går att använda den delen av kroppen på det sättet som den är
7 menad för. Det kan både vara synligt och osynligt som dövblindhet och hörselskada.
När det är synligt innebär det exempelvis att personen kan sakna ett ben vilket är direkt märkbart för alla i omgivningen. Osynligt kan till exempel vara en person som har en
”stum hand” vilket medför att personen inte kan röra handen. Omgivningens reaktioner och bemötande gentemot synligt respektive osynligt funktionshinder blir på olika sätt.
Bernhanu (2006) menar att fysiskt funktionshinder är blindhet/synskada, hörselskada och olika slags rörelsehinder. Av dem som hon har räknat upp är många synliga funktionshinder.
Dammert (2005) skriver om att vara dövblind i sin bok. Han skriver att det är en person som har nedsatt syn och att detta funktionshinder kan leda till många svårigheter i det vardagliga livet. För många leder svårigheterna till att de även har svårt med den sociala kontakten.
Själva funktionshindret synnedsättning gör det svårt att kunna kommunicera med andra elever i klassen.
1.4. Hjälpmedel i relation till funktionsnedsättning
För att begreppet ”En skola för alla” ska bli realistiskt, krävs det att de elever som har fysiska funktionshinder får den hjälp de behöver för att underlätta skolgången och vardagen. Hösten 2009 läste jag om en ung kvinna som har ADHD och dyslexi. Hon tycker att det är orättvist att personer med synliga funktionshinder, exempelvis
rullstolsburna, självklart och direkt skall få hjälp av kommunen för att få hjälpmedel och kunna ta sig utanför hemmet. Hon är p.g.a. sin dyslexi i stort behov av en handdator för att kunna klara sig själv. Handikappet gör att hon inte är bra på att hålla tider och handdatorn ger henne stöd och hjälp med detta. Innan hon fick handdatorn var hon beroende av sin mamma för att hjälpa henne att hålla tiden (Grassman, 2009).
Enligt en undersökning som Novus opiniongjort är det dåligt med kunskap om de kognitiva hjälpmedlen som finns, hos politiker och chefer inom skolförvaltningen.
Kognitiva hjälpmedel innebär något som kan bidra till att eleven tar till sig kunskap på ett lättare sätt. Mer än en tredjedel av politikerna som medverkade i undersökningen kände inte till vilka hjälpmedel som fanns, därför bör det finnas mer kontakt mellan skolhälsovård, arbetsterapeut, IT-personal och hjälpmedelscentralen (Grassman, 2009).
8 Om beslutsfattare har uppdaterad kunskap om hjälpmedel och dess nödvändighet för
funktionshindrade innebär det att de kan bli bättre på att prioritera ekonomiska resurser som främjar integrationen för funktionshindrade i skolan.
1.5. Sammanfattning
I begreppet ”En skola för alla” är innebörden att alla elever ska kunna gå i skolan och få sina behov tillgodosedda oavsett om man har funktionshinder eller inte. Enligt Dolfe (2004) påverkar närmiljön funktionshindrets begränsningar. Han skriver även om fördomars påverkan och dess negativa konsekvenser för de som drabbas av dem.
Funktionshinder kan vara både synliga och osynliga. Omgivningens förståelse för funktionshindrets konsekvenser varierar utifrån om det är synligt eller osynligt.
1.6. Syfte
Syftet med den här studien är att bidra med kunskap om hur elever och lärare på gymnasiet förhåller sig till elever med fysiskt funktionshinder .
1.7. Frågeställningar
1. Hur upplever lärare och elever att elever med fysiska funktionshinder blir bemötta?
2. Hur tänker de lärare som intervjuats kring elever utan fysiska funktionshinder respektive med fysiska funktionshinder?
3. Hur ser de elever som intervjuats på hur de och lärare bemöter elever med fysiska funktionshinder?
4. Hur ser lärarna som intervjuats på hur elever bemöter andra elever med funktionshinder?
9
2.0. Tidigare forskning
Jag ska nu beröra forskning inom området, på hur elever i skolan bemöter andra elever med fysiska funktionshinder och även hur det fungerar i skolan med segregering och integrering.
Det inkluderar även de som jobbar på skolan, hur de bemöter elever med fysiska funktionshinder. Det var dock svårt att få tag i forskning inom området om hur
elever/kamrater bemöter elever med fysiska funktionshinder i skolan, eftersom det inte gjorts mycket forskning inom området.
Dag (2006) skriver i sin doktorsavhandling om en studie som han har genomfört, där de flesta unga med rörelsehinder hade upplevt negativitet när det gäller deras sociala relationer. De hade förlorat vänner på grund av att de inte tar sig fram överallt och då inte kunnat följa med på vännernas aktiviteter. Det har då lett till att vänner har dragit sig tillbaka. Han menar även att rörelsehinder kan leda till exkludering i sociala kretsar och även fysiska miljöer (Dag, 2006).
2.1. Inkludering-Segregering-Integrering
Jansson, Nordström, Thunstam (2006) skriver i en kunskapsöversikt att forskning kring funktionshinder inte är så omfattande förutom forskningen kring nedsatt hörsel och syn, down syndrom och autism. I Janssons studie jämförs integrerade och segregerade grupper. Enligt studien, i vilken de jämfört barn som går i en integrerad grupp med segregerade grupper, framkom att barn med hörselskada tycker bättre om att vara med andra barn med liknande hörselskador. Samtidigt visar barn med synskador, som inkluderas i miljöer med barn utan fysiska handikapp, bättre samspel med barn som inte har synskador (Janson m.fl. 2006).
Jansson och hans medarbetare visar att föräldrarna till barn med fysiska handikapp är för integrering i förskolan eftersom det bidrar till förbättrade kamrat- och vänskaprelationer.
Barnen får även ökad förståelse för individuella skillnader och lär sig acceptera skillnaderna bättre (Janson m.fl.2006).
10 I en kunskapsöversikt skriver Jansson m.fl. (2006) om hur man undersökte samspelet
mellan barn med och barn utan funktionshinder. Det finns skillnad på samspelet, mellan elever utan funktionsnedsättningar och de med. Barn utan funktionshinder som umgås mest med barn med funktionsnedsättningar får bristande sociala kontakter samt ett mer problematiskt samspelsmönster. Framförallt yngre barn i konfliktsituationer.
Det framkom även i kunskapsöversikten att elever som har funktionshinder, även de med grövre störning, visar vilja till att samspela och vara med kompisar utan hinder.
Det har visat sig att barnen då utvecklat mer socialt positivt beteende (Janson m.fl.
2006).
Matson (2007) skriver i sin licentiatavhandling att mer än 90 procent av barn med funktionshinder går i integrerade förskolor. Där gör pedagogerna ingen skillnad om barnen har funktionshinder eller inte. Inför skolstarten sker det sedan en delning i barngruppen, barnen med funktionshinder hamnar på andra ställen i skolsystemet än de resterande barnen. Kamraterna från dagis kommer att splittras upp. Eleverna med särskilda behov kommer att gå i särskola eller integrerade i grundskolan (Matson 2007). Det är dock upp till föräldrarna att bestämma vart deras barn ska gå i skolan.
Emanuelsson (1996) visar i sin studie att begreppet integration kan se som
utvecklingsprocess, processen leder till målet integration. Det innefattar en gemenskap där alla känner trygghet, tillhörighet och delaktighet, det formar helheten. ”Integration som mål är därför konsekvens an en demokratisk människosyn som bl.a. ser olikheter människor emellan mer som en tillgång för det gemensammas bästa än som orsaker till problem och svårigheter”(s. 11). Jag tycker själv att vi ska få in elever med olika funktionshinder i den vanliga dagliga verksamheten i skolan. Alla ska ha lika rätt att vara på deras villkor.
11
3.0. Metod
Jag kommer nu att visa tillvägagångssätten av mitt arbete. Jag visar på olika metoder att genomföra undersökningen på, men också vilken jag har valt och varför den är relevant för min undersökning.
3.1. Val av metod
Min huvudfrågeställning i detta arbete var: Hur upplever lärare och elever att elever med fysiska funktionshinder blir bemötta? För att ta reda på detta valde jag att använda mig av kvalitativa intervjuer. Enligt Kvale (2009) är syftet med en kvalitativ
forskningsintervju att spegla ämnen från intervjuarens eget perspektiv. Han menar även att den kvalitativa intervjun är en bra metod, med tanke på att den möjliggjorde för mig som forskare att vidga kunskapen om de fenomen jag granskade (Kvale 2009). Trost (1997) skriver att intervjuaren ska sträva efter att få svar på frågan hur, istället för varför något är som det är.
En kvalitativ intervju ger oftast intresseväckande resultat när det handlar om
exempelvis attityder, värderingar och målsättningar (Johansson, 2006). Jag valde att göra en intervjuundersökning på grund av att funktionshinder kan vara ett känsligt ämne. I allmänhet pratar folk inte så ofta om funktionshinder. Även föräldrar till barn med funktionshinder kan förneka att sitt barn har funktionshinder av något slag. Jag gjorde kvalitativa intervjuer för att spegla vardagen. Jag tror att det kan finnas elever som tycker det är svårt att skriva om funktionshinder på grund av sin okunnighet i ämnet, därför ansåg jag att det skulle vara svårt att få in skriftliga svar. En enkät- undersökning ger bred men ytlig information, det kan man använda sig av när man vill undersöka samband eller veta fakta, till exempel ålder eller tidigare utbildningar (Johansson, 2006).
12 3.2. Urval av intervjupersoner
I min undersökning hade jag för avsikt att intervjua två lärare och fyra elever på en skola där det går elever som har fysiska funktionshinder. De lärare som jag intervjuade är utbildade pedagoger. Först funderade jag på att intervjua elever med fysiska
funktionshinder men valde bort det på grund av att jag inte visste hur jag skulle kunna hitta en elev med enbart fysiska funktionshinder. Därför valde jag att intervjua elever utan funktionshinder. När jag intervjuade lärarna ville jag hitta lärare som ser
samspelen mellan elever med fysiskt funktionshinder och de andra elever. Jag valde att intervjua på en gymnasieskola därför att jag ville se hur elever och personal förhåller sig till varandra på en sådan skola. Eftersom min utbildning enbart omfattar åk 1-5, så var det intressant att se hur äldre elever tänker och bemöter elever med fysiska
funktionshinder.
3.3. Förberedelser
För att hitta lärare att intervjua ringde jag till gymnasiet där de även har särskola och fick hjälp via receptionen. Jag sökte någon lärare som kunde ställa upp på en intervju, om hur lärare och elever bemöter elever med fysiskt funktionshinder. Jag formulerade ett mail där jag presenterade mig och ämnet för mitt examensarbete. Jag förklarade att jag var intresserad av någon pedagog, och att de skulle återkomma till mig vid intresse.
Jag fick svar utav två lärare, varav en är idrottslärare och den andra är idrotts och matematiklärare. Båda var män och intresserade av att dela med sig av sin kunskap inom ämnet till mig. Jag blev dock mycket förvånad över att det var två män som svarade på mitt mail. Enligt mina fördomar trodde jag att det var kvinnornas
uppmärksamhet jag skulle locka med ämnet jag skrev om. Jag tror att mina fördomar har uppkommit under min utbildning. I den klassen jag gick i under det året jag läste min inriktning specialpedagogik var vi nästan femtio elever varav en var man. Eftersom jag hade valt att skriva om ett specialpedagogiskt ämne trodde jag enligt mina fördomar att det skulle vara flest kvinnor som vill uttala sig om detta. Men jag fick då insikt om att även manliga pedagoger är intresserade av ämnet specialpedagogik. Då fick jag en mans syn på hur elever och lärare påverkas av sina och varandras fördomar när de bemöter elever med fysiska funktionshinder.
13 I min studie intervjuade jag fyra elever som var 16 år. För att hitta elever att intervjua valde jag att gå till skolans cafeteria. Där frågade jag om någon kunde tänka sig att ställa upp på en intervju. Jag fick svar av två tjejer som kunde tänka sig att vara med i mitt arbete.
Elevintervjun med ytterligare två tjejer hade min syster hjälpt mig att ordna. Min syster var med när jag genomförde en av elevintervjuerna. Att jag valde att ta med min syster kommer jag att reflektera över längre fram i arbetet, om hon påverkade intervjuerna och resultatet på något sätt.
Jag använde mig av en strukturerad intervjumetod som innebar att jag både hade frågeområden och frågor (Johansson, 2006). Jag jobbade fram frågor utifrån olika
huvudrubriker som jag tyckte var relevant för arbetet. (Se bilaga 1 och 2). Jag hoppades att få en inblick i hur elever utan funktionshinder ser på hur de själva, och hur lärare bemöter elever med funktionshinder. Jag ville även ta reda på vad funktionshinder betydde för de elever och lärare jag intervjuade, eftersom det finns många olika sätt att se på det, även om elever med funktionshinder får den hjälp och de hjälpmedel som behövs under skolgången.
3.4. Genomförande
Namnen är fingerade för att värna om de etiska aspekterna kring min forskning. Min första intervju var med läraren Lasse, han har arbetat på skolan i ca 10 år. Vi satt i ett avskilt rum där jag kunde genomföra intervjun. Jag använde mig av bandspelare vid samtliga intervjuer.
Den andra läraren var också gymnastiklärare. Hans namn var Karl och han har arbetat under kort tid på skolan. Karl intervjuade jag i gymnastiklärarnas kafferum, det var dock bara vi där vid detta tillfälle. Förutom att en kompis till honom kom in under intervjun och frågade honom efter några kollegor, gick intervjun smärtfritt och utan störningar. Karl har gymnastik med många klasser på skolan varav en grupp innefattar elever med funktionshinder.
Alla de fyra intervjuade eleverna träffade jag i skolans cafeteria. I samtliga intervjuer använde jag mig av audioupptagning. Jag hade då med min syster eftersom hon har gått på skolan och hon vet hur deras skolsystem fungerar. Hon hjälpte mig att hitta i lolalerna. Det var endast
14 under en av intervjuerna hon var med och antecknade, jag spelade även in detta samtal.
3.5. Etiska aspekter
För att uppfylla Vetenskapsrådets forskningsprincip, använde jag mig av de fyra huvudkraven som gäller: Informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet.
Jag utförde informationskravet när jag informerade deltagarna om vad jag skulle använda deras uppgifter till i mitt arbete (Vetenskapsrådet, 2002 regel 1).
Samtyckeskravet, uppfyllde jag eftersom jag meddelade alla medverkande, att deltagandet var frivilligt (2009) Kvale.
Konfidentialitetskravet uppfyllde jag genom att ta bort anteckningarna som jag använde mig av under intervjuerna. De medverkande fick fiktiva namn (Kvale, 2009).
Nyttjandekravet uppnådde jag, på så sätt att jag enbart använde mig av inspelningarna för min forskning efter färdigställandet raderade jag filerna.
3.6. Metodreflektioner
De förutsättningar jag hade var: ingen fast lokal att vara i för elevintervjuerna. Jag uppsökte eleverna i elevcafeterian och hittade då elever till mina intervjuer. Trots att jag inte hade de bästa förutsättningar tyckte jag att det löste sig på ett bra sätt. Jag fick tag i elever att intervjua och lokalen för detta ändamål blev cafeterian. Kanske inte den bästa platsen med tanke på att det rörde sig personer i lokalen under intervjun. Fördelen var väl att det blev en avspänd atmosfär.
I intervju nummer två var jag tvungen att ge en förklaring på vad fysiska funktionshinder var.
När jag gjorde det påverkade jag dem kanske med mina personliga värderingar om vad funktionshinder är. Detta kan ha hindrat dem från att bilda sig sin egen uppfattning om funktionshinder.
15 Urvalet av intervjupersoner var lyckat. Jag visste inte att jag skulle hitta personer som kunde se samspelen mellan elever med fysiska funktionshinder och andra elever. Det visade sig att en av lärarna hade specialkunskap inom ämnet. Den andra läraren hade sina egna erfarenheter att utgå ifrån.
3.7. Trovärdighet och tillförlitlighet
Patel (2003) skriver att validitet, trovärdighet i en kvalitativ undersökning innefattar hela processen. Den är inte enbart styrd av datainsamlingen. Trovärdigheten är något som skall eftersträvas genom alla delar i arbetsförloppet. Jag har eftersträvat att inte ha för många frågor. Valet stod mellan en enkätundersökning eller intervjuundersökning. Jag valde intervjuundersökning då jag kunde behandla svaren genom bandupptagningar.
En kvantitativ undersökning anses vara dåligt om en intervjuare ställer samma frågor, men får olika svar, det ses då som en låg tillförlitlighet. Men så är det dock inte i en kvalitativ
undersökning som jag genomförde. Detta kan påverka svaren olika beroende på att
intervjupersonen kan ha ändrat uppfattning, fått ny förståelse exempelvis efter intervjun som forskaren genomförde. Detta anses inte som låg tillförlitlighet i en kvalitativ undersökning (Patel, 2003). Det personliga mötet och den stämning som rådde vid undersökningstillfällena bidrog till att trovärdigheten och tillförlitligheten ökade. Enligt Gunnarsson (2002) är
trovärdighet hur pålitlig undersökningen är. Det handlar om att författaren ska vara trovärdig till den insamlade datan och även hur den sedan analyseras. I detta fall handlar det om intervjuer. Genom intervjuerna har eleverna med egna ord fått beskriva kontakten med funktionshindrade elever.
Patel (2003) skriver att samtliga kvalitativa forskningsprocesser är så exklusiva att det är invecklat med regler och procedurer för att säkra trovärdigheten. Men det finns några allmänna tillvägagångssätt vid insamling av informationen, hur resultatet framförs och kommuniceras. Där några bland annat är enkäter eller intervjuer.
Jag har undersökt hur elever utan funktionshinder och lärare ser på/bemöter elever med funktionshinder. Något som kan ha påverkat min undersökning, var att jag hade valt att ha
16 min syster med på en av intervjuerna. Hon kan på något sätt ha påverkat de personer jag intervjuade, eftersom hon kanske sa något så att de ändrade åsikt eller inte kom till tals igen.
Jag valde enbart att inkludera henne på grund av att hon hade kunskap om hur skolans system fungerade. De två eleverna gav samtycke till att hon fick vara närvarade under intervjun. Jag tänkte inte på innan att min syster kunde påverka min undersökning när hon var närvarade under intervjun.
Min syster kan ha påverkat intervjun med att ställa en följdfråga kring en viss fråga, som rörde en elev med behov av extra hjälp, som tidigare hade varit en klasskamrat. Detta kanske gav eleverna som jag intervjuade mer bakgrundsinformation innan de svarade. Enligt Kvale (2009) menas validitet ”giltighet, till sanningen, riktigheten och styrkan till yttrande” (s.
264). Sanningen och riktigheten är också viktig när jag diskuterar min intervju. Min syster kan ha påverkat intervjun, så att inte elevernas egen uppfattning framkom. De hade inte chansen att skapa en egen uppfattning om vad begreppet betydde för dem. För övrigt tyckte jag att intervjuerna gav mig ett underlag som jag kunde bearbeta, med tanke på den tidsram som stod till förfogande.
3.8. Databearbetning
Kvale (2009) menar att det finns många olika sätt att skriva resultatdelen i arbetet. Jag valde att utgå ifrån fyra olika rubriker, som jag ansåg vara relevanta för mitt resultat. Detta tas upp i den senare delen av arbetet.
Jag gjorde både noteringar och ljudupptagningar under intervjuerna för att vara säker på att materialet inte kom bort. När jag renskrev materialet lyssnade jag på ljudupptagningarna och jämförde mina noteringar för att vara säker på att det skulle bli rätt. Intervjuerna tog i
genomsnitt mellan 15 – 30 minuter.
17
4.0. Resultat
I detta kapitel ska jag redovisa mitt resultat. Jag har valt att använda mig av rubrikindelning utifrån mina frågeställningar. Det finns inte någon standardform för hur resultatdelen skall vara uppbyggd, så jag har valt att göra olika rubriker som jag anser ha betydelse för min undersökning.
4.1. Informanternas syn på vad funktionshinder är
Namnen på de intervjuade är fiktiva, för att uppfylla de etiska aspekterna.
Lisa och Amy är två elever som går i trean på gymnasiet. När jag presenterade vad mitt arbete handlade om, var jag tvungen att förklara vad begreppet fysiska funktionshinder betyder. De var nämligen osäkra på vad det innebar. De beskrev att det är någon som de kan se har ett handikapp exempelvis rullstolsburen. Osynliga handikapp har de svårare att förstå.
Jag har också intervjuat två elever, Jonna och Emma som båda går i ettan på gymnasiet. För dem betyder ett funktionshinder att de elever som innehar detta inte kan utföra allt på samma villkor som en person utan funktionshinder. De tycker att vi ska vänta ut eleverna med funktionshinder, och låta dem ta den tid hon/han behöver och även visa tålamod.
Lärare Karl undervisar i idrott på skolan. När jag frågade vad fysiskt funktionshinder är för honom, sa han att det är något som märks. Jag frågade inte vidare, men jag tror att han kan ha menat rörelsemönstret på personen.
Lärare Lasse har en liknande åsikt, han tycker också att det är något som han ser hos eleven.
Han har svårare att hantera elever som har dolda funktionshinder, och har svårt att bedöma graden av funktionshindret.
4.2. Elever och lärares tankar om bemötande av funktionshindrade
Jonna och Emma, säger att de inte har fördomar, men att det första intrycket bestämmer hur de bemöter eleven med funktionshinder. De säger att vid första intrycket känner de inte till personligheten hos eleven, så det blir svårt att bedöma personen med fysiska funktionshinder.
18 De anser inte att lärarna har fördomar, men om lärare har fördomar är de inga bra lärare.
Lisa och Amy, de två som går i trean, tror att vi påverkas av fördomar när vi möter elever med funktionshinder. Vi tar avstånd eftersom vi inte vet vad vi kan förvänta oss. De anser att det finns mer fördomar hos lärare än hos assistenterna till eleverna med funktionshinder. De tror att assistenterna har mer kunskap om eleven. På frågan hur de bemöter elever med
funktionshinder, svarade de att de tar hänsyn till eleverna när de ser att de kommer i
korridoren. De är inte vana att ta kontakt, eftersom de tycker att det är svårt att veta hur de ska agera.
Lasse jobbar som gymnastik- och matematiklärare. Han bemöter elever med funktionshinder olika beroende på typen av funktionshinder. Han tycker att det är lättare att bemöta en elev som är rullstolsburen än en elev som exempelvis har Aspergers syndrom. Lasse har inte någon egen klass, han tycker därför att det är svårt att se hur det fungerar på andra ställen än de lektioner han undervisar. På hans lektioner tycker han dock att eleverna i klassen är mycket toleranta mot elever som har fysiska funktionshinder. Han anser också att det är viktigt att bemöta alla elever på deras villkor, oberoende av huruvida eleven har funktionshinder eller inte. Lasse säger att när man ska säga hej till en blind elev, är det bra om man säger ”Hej det är Lasse”, eftersom en elev som är blind inte kan se vem det är som hälsar, och de har ofta svårt att höra på rösten vem det är.
Lärare Karl försöker komma närmare elever med fysiska funktionshinder med ett socialt bemötande, en mer kompiskontakt. Han kan till exempel fråga vad de har gjort i helgen, för att få bättre kontakt med eleverna. När han har lektion med några av eleverna som går i särskolan tänker han mycket på kommunikationen och att vad som helst han hända. Om han är glad får han samma reaktion tillbaka. Han tar eleverna för vad de är, utför lekar och övningar för yngre barn. Rak, tydlig, öppen och glad är något han strävar efter att vara för att kunna komma bra överens med eleverna.
Karl tror att elever har fördomar mot elever som har funktionshinder och ser annorlunda ut.
Det blir mer ett omhändertagande, och eleverna ”ser ner” på eleverna med funktionshinder.
19 Eleverna går efter vad de ser innan de känner personen. De elever som vet mer om hur de skall bemöta eleverna med funktionshinder vet vad de skall vara förberedda på. Han tror att lärare beroende på vilket arbetslag de jobbar i bemöter elever med funktionshinder olika. De lärare som jobbar med de eleverna som har funktionshinder har inte fördomar på samma sätt som de lärare som inte jobbar nära eleverna med funktionshinder.
4.3. Tankar om hjälpmedel
Emma och Jonna, som går i ettan, tycker att alla ska få de hjälpmedel som de behöver, om det så handlar om rullstolar eller handdatorer.
Lisa och Amy, tjejerna som går i trean, tror att elever med synliga funktionshinder får mer hjälp än elever med exempelvis dyslexi, som har ett osynligt funktionshinder.
När jag frågade lärare Lasse om elever med funktionshinder får den hjälp de behöver, svarade han att de funktionshindrade elever har assistent, de blinda har talböcker och specialdatorer.
Han säger även att det är lättare att få hjälpmedel, till exempel rätt dataprogram eller rätt typ av bok, beroende på vilken diagnos eleven har. När han jobbade som datalärare för några år sedan försökte han köpa ett program som skulle underlätta för eleverna med svårigheter. Men detta tyckte inte eleverna om, de ville göra samma övningar som de andra eleverna.
Lärare Karl tycker att det behövs mer resurser. I den gymnastikgrupp som han undervisar i är det tjugo elever med funktionshinder och en assistent. Det är svårt att hjälpa alla på en gång när det inte finns nog med resurser i den gruppen.
4.4. Integrering och segregering
Amy och Lisa tycker att det är upp till eleven och föräldrarna till en döv eller synskadad elev att bestämma om eleven ska gå i specialskola eller integrerad med de andra eleverna. Det är viktigt att eleven trivs, det avgör.
20 Emma och Jonna svarade på frågan om döva och blinda elever ska gå i blind-/dövskola. De tyckte att föräldrar och elever ska få välja själv. Alternativt få prova på de olika skolorna och känna efter vart de trivs bäst. De pratade om att elevernas handikapp eventuellt förstoras upp i allmän skola på grund av att de inte får den hjälp de behöver. De ansåg att om elever med funktionshinder får den hjälp de behöver i allmän skola, så tyckte de att eleven inte är i behov av att gå i specialskola.
Lärare Lasse har inte haft någon döv elev. Han tycker att de ska integreras så gott det går, men att det är upp till eleven att bestämma var hon/han ska gå. Han anser att den sociala kontakten är viktig, om eleven inte har något fungerande socialt samspel så blir eleven utanför gemenskapen. Att integrera eleverna är något som han jobbar efter.
Lärare Karl tror att en döv lätt kan bli utanför om eleven går i en allmän skola. Han hade en elev i sin klass när han själv gick i skolan som hade en hörselskada. Den eleven fick vara med i hans klass, de använde sig då av en hörselslinga för att underlätta för eleven. Det beror på hur mycket resurser skolan har om eleven som är döv ska gå i allmän skola eller inte. Han tycker att det ska vara lika accepterat att exempelvis vara döv som att skriva med
vänsterhanden. Sådan skola existerar inte idag, men det är den idyllen vi strävar efter, att få uppleva den typen av skolan i framtiden. Han anser att blinda elever ska gå i den skola där det finns mest resurser. Så att den blinda eleven ska få den hjälp hon/han behöver. När han gick på gymnasiet hade han en rullstolsburen kille som var integrerad i skolan. Där blev eleven accepterad för den han var av de andra eleverna. Då gick han på en liten skola där alla kände alla.
Karl tror att det kan ha påverkat hur den rullstolsburna killen blev bemött i skolan. Han tycker även att det är viktigt att ha en social trygghet i skolan för elever med fysiska funktionshinder.
Karl är en nyexaminerad lärare och när han gick på universitetet läste han specialpedagogik.
Under utbildningen tyckte han att alla elever skulle integreras i skolan. Men när han kom ut i arbetslivet som lärare så har han till viss del ändrat åsikt. Nu mera tycker han att elever ska integreras i mån av resurser.
21 Om elever ska integreras är det mycket runt omkring eleven som måste fungera,
som exempelvis det sociala, skolmiljön och resurserna. Med det är inte ofta det fungerar på bästa sätt för eleven.
Lärare Lasse kommer framförallt ihåg en blind elev som han haft som var integrerad i en klass. Eleven tyckte inte om när han la upp gymnastiken utifrån hennes funktionshinder. Hon ville klara det som de andra eleverna i klassen gjorde. Eleven förlitade sig mycket på sin ledsagare, hon försökte inte att blir mer självständig. Hon ville exempelvis inte försöka ta sig till skolan själv med käpp utan förlitade sig helt på sin ledsagare. Hon hade inga kompisar i skolan utan bara andra blinda kompisar utanför skolan.
4.5. Resultatsammanfattning
Mitt syfte var att bidra med kunskap om hur elever med fysiska funktionshinder blir bemötta i skolan. Jag anser att jag har fått svar på mina frågor, dessa följer nedan. Detta har gett mig en uppfattning om hur de intervjuade ser på fysiska funktionshindrade. I intervjuerna har de framkom att de har tagit avstånd för de som är annorlunda. De är osäkra på hur de ska bete sig i det sociala sammanhanget. I en av elevintervjuerna har det även framkommit att de själva inte anser sig ha fördomar. De anser att lärarna har fördomar, de framkommer inte hur de vet detta. Från en av lärarintervjuerna framkommer en tydlig okunskap. I intervjun säger han att han har svårt att bedöma graden av funktionshinder. Kan även tydas på en bristande
kommunikation mellan lärarna.
4.5.1. Hur upplever de intervjuade att elever med fysiska funktionshinder blir bemötta?
Några av eleverna tycker att de gör det, eleverna anser att funktionshindrade blir bemötta på ett annat sätt än elever utan. De tar avstånd från de som är annorlunda, för de vet inte hur eleven är/beter sig. Lärare Lasse tycker att eleverna är toleranta mot eleverna med
funktionshinder på hans lektioner, de visar respekt för varandra. Lärare Karl tycker att barn utan funktionshinder tar hand om de funktionshindrade. En av skillnaderna mellan
elevintervjuerna är att, några av eleverna dömer personen med fysiska funktionshinder innan
22 de lär känna eleven. Elever drar sig undan och de vill gärna inte prata med eleven med
funktionshinder. Övriga elever anser att de inte har några fördomar.
4.5.2. Hur tänker de lärare som intervjuats kring elever utan fysiska funktionshinderrespektive med fysiska funktionshinder?
När jag lyssnar till det lärarna säger så tolkar jag det som att lärarna försöker anpassa pedagogiken till att passa eleven. Det var dock en lärare som ansåg att det är större chans att fördomar existerar hos lärare som inte jobbar i arbetslag med elever med fysiska funktionshinder. Karl tänker mer på att elever med fysiska funktionshinder skall ha mer resurser för att göra skolgången bäst möjlig.
4.5.3. Hur ser de elever som intervjuats på hur de och lärare bemöter elever med fysiska funktionshinder?
Två av eleverna tycker att lärarna har fördomar, när de bemöter elever med fysiska
funktionshinder. De tror att alla med funktionshinder skall bli bemötta på samma sätt, men alla är olika. Men att assistenterna till elever med fysiska funktionshinder inte har fördomar.
De andra två eleverna tycker att lärare som har fördomar inte är bra lärare.
En av lärarena tror att det beror på vilket arbetslag lärarna jobbar i, hur de bemöter eleverna med fysiska funktionshinder. De lärare som jobbar nära eleverna med fysiska funktionshinder bemöter dem utan fördomar anser lärarna.
4.5.4. Hur ser lärarna som intervjuats på hur elever bemöter andra elever med funktionshinder?
En av lärarna anser att det blir ett omhändertagande av eleverna med fysiska funktionshinder.
Han menar även att elever utan funktionshinder går efter det de ser när de möter elever med funktionshinder, de dömer först. De anser även att eleverna visar tålamod till de eleverna som har fysiska funktionshinder.
Två av eleverna tar avstånd eftersom de inte vet vad de kan förvänta sig. De är inte vana vid att ta kontakt, eftersom de tycker att det är svårt att veta hur elever skall agera. En av de intervjuade lärarna menar på att elever som har större kunskap kring funktionshindret har
23 lättare att bemöta dessa. Eleverna som var intervjuade känner att de blir osäkra när de möter elever med funktionshinder. En intervjuad lärare tyckte under sin utbildning att alla elever skulle bli integrerade. När han kom ut i arbetslivet ändrade han sin uppfattning, nu tycker han att elever skall integreras i mån av resurser. Han anser också att blinda elever skall gå i den skola där det finns mest resurser, så att eleven får den hjälp den har rätt till. Han anser att lärare som inte jobbar med funktionshindrade har svårare att bemöta elever med
funktionhinder. Han tror också att det beror på vilket arbetslag pedagogerna är i. De som har elever med fysiska funktionshinder har större erfarenhet och kan därför behandla eleverna på ett bättre sätt.
De områden som måste arbetas vidare med är enligt min uppfattning: hur skolan i sitt arbete skall förhindra utanförskap och aktivt minska fördomarna kring ämnet. Detta kan vi göra genom att jobba med barnens förväntningar genom diskussioner i klasserna och grupparbete om vad funktionshinder är. Att skolans lokaler är anpassade för alla elever med bland annat gemensamma rastutrymmen. Få bort osäkerheten kring funktionshinder gör vi genom att få med alla på exempelvis lekar, raster, gemensamma aktiviteter, studiedagar, idrottsdagar m.m.
Vilket menas att även personalen aktivt måste vara med och stötta. Vi bör hela tiden överväga hur vuxentätheten bör vara för att bäst tillgodose allas behov. Vi bör också ge pedagogerna i skolan möjlighet till studiebesök i andra kommuner, ta lärdom av andra och att ge
pedagogerna möjlighet till fortbildning.
24
5.0. Diskussion
I denna del ska jag ställa resultaten i relation till vad litteraturen säger om ämnet. Jag ska också visa på hur jag skulle kunna forska vidare med hjälp av denna undersökning som grund.
5.1. Resultatdiskussion
Syftet med min studie var att bidra med kunskap om hur elever och lärare på gymnasiet förhåller sig till elever med fysiska funktionshinder. Jag har fått en större insikt i hur elever och lärare tänker kring ämnet. Av de elever som jag intervjuade var det dominerande svaret att: det är upp till elev och föräldrar att välja om elever med fysiska funktionshinder ska gå i allmän skola eller i specialskola. Jag håller med om deras resonemang, om en elev som har ett funktionshinder vill gå i ”vanlig” skola är det en självklarhet att eleven ska kunna få
möjligheten och resurserna. Bara för att man är handikappad ska man inte bli särbehandlad.
De intervjuer jag har haft med elever och lärare har stärkt min åsikt om hur vi ska arbete med våra fördomar. Fördomar kan påverka vårt beteende, jag tycker inte att det går att utesluta någon av frågorna de går hand i hand.
5.2. Integrering
Berhanu (2006) skriver i sin litteraturöversikt ”att skolan ska anpassas för eleverna inte tvärt om” (s. 16). Det krävs resurser för att kunna anpassa skolan efter eleven. Det visar sig att det inte är alla som är eniga med det Berhanu skriver av de personer jag har intervjuat till min undersökning. En av lärarna tycker att alla ska integreras och gå i en allmän skola. Den andra läraren hade samma tankar om det innan han gick ur lärarutbildningen, nu anser han att det beror på vart resurserna läggs. I min undersökning fanns det en lärare som uttryckte att elever inte ska integreras om det inte finns nog med resurser. Jag hade förväntat mig att alla
självklart skulle tycka att elever med fysiska funktionshinder ska integreras. Elever med fysiska funktionshinder behöver andra typer av hjälpmedel. Hur mycket personal skall vi behöva ha i skolan? Vad får det kosta?
Jansson m.fl. (2006) tar upp frågan om segregerade och integrerade grupper. Barn som är döva tycker bättre om att vara med andra döva barn enligt Jansson m.fl. (2006). Jag instämmer i vad han fått fram, då har de samma förutsättningar från början. Det är många olika faktorer som ska övervägas för att försöka göra ett bra beslut om elever med fysiska
25 funktionshinder ska vara integrerade eller segregerade enligt denna undersökning. Några av dem är anpassade lokaler, pengaresurser och personaltäthet.
Barn med synskada som är integrerade visar upp bra social kontakt med eleverna. Föräldrar som är för integrering i förskolan anser att detta förbättrar deras barns sociala samspel enligt Janson m.fl. (2006). När jag jämför detta med vad jag kom fram till i min undersökning, så kan vi se att de elever som jag intervjuade är eniga om att eleven tillsammans med föräldrar ska få bestämma var barnet ska gå. Även i Matson (2007) refererar hon till att mer än 90 % av barn med funktionshinder går i integrerade förskolor. På förskolorna gör ledarna ingen
skillnad om barnen har funktionshinder eller inte.
Matsons (2007) förklaring av begreppen integrering och inkludering instämmer jag med. Hon beskriver att integrering är att individen får vara med så länge de passar gruppen eller
systemet. Inkludering åt andra sidan innebär att eleven är med i gruppen/klassen, men på liknande villkor som de andra eleverna. I några av mina intervjuer uttryckte man att de tycker att elever med fysiska funktionshinder skall få välja att vara integrerade.
En lärare som jag intervjuade, är helt emot integrerade grupper vilket jag tycker är förvånande då han ska följa de riktlinjer som finns om att alla barn är värda lika mycket oavsett
funktionshinder. Forskningen säger att döva barn tycker bättre om att vara integrerade med andra döva barn.
Enligt Dolfe (2003) är fördomar något som speglar oss alla. Det visar resultatet av min undersökning. Alla har vi ett eget socialt arv som påverkar oss. En av lärarna svarade i min undersökning att han tror att elever har fördomar mot elever som har funktionshinder. I min undersökning fanns det även några elever som också framhöll att vi påverkas av våra egna fördomar när vi möter elever med funktionshinder. De menade också att de tar avstånd. Även i boken ”Om alla är lika skulle de inte vara roligt” tar de upp att alla i samhället har fördomar (Göransson m.fl. 2000). För att undvika fördomar kan det vara en möjlighet att pedagogerna behöver ha en nära kontakt med föräldrarna till dessa barn.
26 Då kan vi tillsammans både i och utanför skolan uppmuntra elevens kontakt med andra barn, till exempel i föreningslivet, inom idrottsrörelsen eller dylikt.
Borde alla veta mer om funktionshinder och annat som gör oss annorlunda så att vi slipper bli styrda av fördomar? Lärare Karl hade en tanke om detta då han menade på att, lärare som arbetar i arbetslag med funktionshindrade elever har mindre fördomar än de lärare som jobbar i arbetslag utan elever med fysiska funktionshinder. De får mig att tänka på politikerna i den undersökningen Novis opinion genomförde, att politiker har mycket dålig kunskap om vilka kognitiva hjälpmedel det finns, för att underlätta vardagen för elever med fysiska
funktionshinder (Grassman, 2009).
De flesta av de intervjuade tycker att det är upp till föräldrarna och eleven med fysiska funktionshinder att själva bestämma om eleven ska vara integrerad eller gå i en
specialskola/särskola. Alla inblandade, både skolpersonal och föräldrar behöver hjälpas åt i det dagliga arbetet, för att uppnå en bra integrering. Lärare bör även vara uppmärksamma på att elever med funktionshinder behöver gå i en skola som förbereder dem för samhället.
Elever i allmänna skolan går där för att få utbildning i olika ämnen för att sedan kunna vidareutbilda sig. Det är olika kunskap eleverna behöver lära sig. Fungerar då ”En skola för alla”? Från början trodde jag att ”En skolan för alla” var möjlig men har genom arbetet fått nya kunskaper och tror därför inte att det är möjligt längre. Men en av de intervjuade eleverna sa att hon trodde att de lärare som har mer kunskap om fysiska funktionshinder, bemöter elever på ett bättre sätt och med mindre fördomar. Det är det Dolfe (2003) också menar att vi ska öka kunskapen på ett bättre sätt, och informera alla om hur elever med funktionshinder bör behandlas. Detta skall då förbygga fördomar.
Då det i samhället redan finns en uppdelning av skolor, särskola och allmän skola undrar jag hur en ”en skola för alla” kan existera i praktiken. För mig innebär ”En skola för alla” att alla ska gå i samma skola, men så fungerar inte skolan nu. Skolan måste handikappsanpassas för att förenkla vardagen i skolan så att rullstolsburna elever kan komma fram överallt. Jag tror att vi alla inom skolan måste jobba tillsammans för att kunna få ”en skola för alla”, så att alla
27 har lika förutsättningar. Jag tror då att skolan kommer förbättras även för de med fysiska funktionshinder.
I mitt arbete skriver jag om en elev som har fått en handdator för att hjälpa henne att komma i tid. Hon har diagnosen ADHD och dyslexi. Handdatorn ska hjälpa henne att komma i tid och bli mer självständig. I mina intervjuer fick jag reda på att de anser att de med hinder ska få den hjälp de behöver. Även att de med synliga funktionshinder får mer hjälp än de med
”osynligt” funktionshinder. En av lärarna sa att det är lättare att få hjälp om eleverna har diagnos. Skolan måste då avsätta pengar till material och eventuell assistent till eleven. Hur sedan rektorn fördelar pengar är en annan fråga som jag dock ej kommer att utveckla i detta arbete. Men detta är kanske ett ämne att forska vidare i? Lägger rektorerna tillräckligt med medel för de elever som har bokstavskombination så kallad kodning? Till exempel ADHD.
Måste föräldrarna strida för elevens rättigheter så att eleven får vad föräldrarna anser att den behöver? Genom egen erfarenhet har jag upplevt att föräldrar måste gå till rektorn för att strida för sitt barns rättigheter.
5.3. Framåtblick
På grund av mitt arbete så har jag fått nya frågor att fundera på: påverkar ekonomin elevens rätt till att få den hjälp han/hon behöver? Hur mycket information om funktionshinder bör vi ge föräldrar och elever till de barn som inte har något funktionshinder? Jag anser att det skall ges mer information om funktionshinder till elever och personal i skolan samt föräldrarna. Vi skall också ge eleverna lärdom kring etik och moral. En ökad ekonomisk satsning till de elever som behöver annan typ av läromedel. Ge elever med funktionshinder en plats i samhället, vilket går att göra genom en anpassad praktisk lagd utbildning.
I första kapitlet under rubriken ”Om alla är lika skulle det inte vara roligt” börjar jag med att citera skollagen. I skollagen står det att alla barn oavsett olikheter ska ha tillgång till
utbildning. Utifrån detta kan vi förstå begreppet ”en skola för alla” lite bättre. Det är lag på att alla ska gå i skolan, vare sig om de har funktionshinder eller inte.
28 En skola som inte är tillgänglig för alla kan inte vara ”en skola för alla”. Eftersom att det är
”en skola för alla” måste vi jobba så att alla elever kan vara med även de som har olika funktionshinder.
5.4. Avslutande kommentarer
Elever oavsett hinder måste få den hjälp och stöd som de behöver under sin skoltid.
Funktionshindrade måste ges samma möjlighet som andra. Även andra elevers attityd, mot de som är annorlunda, måste prioriteras. Detta arbete har gett mig nya frågeställningar som man behöver arbeta vidare kring.
Behöver vi få fler resurser i skolan så att vi hinner med att ge elever med fysiska
funktionshinder den hjälp de behöver? Många barn i skolan har utomnordiska föräldrar som i vissa fall har bristande kunskap eller är analfabeter. Dessa vet inte vilken hjälp och stöd de kan kräva av den svenska skolan.
Det behövs mycket information om vad funktionshinder är. Personligen tycker jag att vi hela tiden behöver diskutera hur vi på bästa sätt kan hjälpa barn med funktionshinder. Att vi måste lägga mer vikt vid att få in alla barnen under samma tak i skolan och i samma klass.
Mina resultat visar två viktiga aspekter: Den första aspekten, det sociala, att eleven får kamrater. Två av eleverna säger att de inte vet hur de skall bete sig mot eleverna med fysiska funktionshinder. En elev med fysiska funktionshinder är annorlunda från början vilket kan medföra att det blir svårt att få kamrater i den vanliga skolan. Den andra aspekten är kunskap om funktionshinder. Kunskap leder till bättre förståelse hos eleverna utan funktionshinder.
Kunskap förebygger även fördomar.
Det kanske är så att när lärarlaget för elever med funktionshinder behöver ha planering tar de till en lösning med att sätta in dessa barn under vissa lektioner i klassen, för att kunna ha egen planering eller samplanering med lärarlaget? Är detta integrering eller har de då hamnat i gråzonen? Hittar vi på lösningar som vi kallar ”en skola för alla” fast att det inte är det?
29 Det låter bra, när vi säger att barnen är med i en vanlig klass men hur är det egentligen i verkligheten? De timmar vi kan se elever med funktionshinder i den ”vanliga” klassen är när de har bild och form, musik eller andra aktiviteter som inte kräver så mycket delaktighet av lärare.
”En skola för alla” var från början en politisk vision. Detta innebär inte att det fungerar i praktiken. Om vi ska följa detta behövs det en stark vilja. Jag anser dock att de
funktionshindrade har kommit i kläm trots dessa visioner och att vi alla har ett ansvar att göra dagens skola till ”en skola för alla”.
30
Referenslista
Berhanu, G. (2006). Framgångsfaktorer för ökad delaktighet och jämlikhet i skolan, [Elektronisk version], 090903
Dag, M (2006). Unga människor med rörelsehinder – förankring, marginalisering och social exkludering, VS : DocuSys.
Dammert, R. (Red). (2005). Funktionshinder vad är det? Om olika skador, sjukdomar och funktionshinder. Göteborg: Västra Götalandsregionen.
Dolfe, A. (2003). Hur man uppnår ett gott bemötande av vuxna med olika slag av funktionshinder, Göteborg: Västra Götalandsregionen.
Emanuelsson, I. (1996). IT. Rabe & A. Hill (1996). Boken om integrering. Malmö: Corona AB.
FN (1948). Mänskliga rättigheter artikel . Hämtad 2009-09-17 från, http://fn.se/fn- info/verksamhetsomraden/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana- forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/
Grassman, E. (2009) Artikel - handdator hjälper vid ADHD. [Elektronisk version] Hämtad 2009-09-21, från http://svt.se/2.22620/1.1697638/handdator_hjalper_vid_adhd Gunnarsson, R.(2002) Infovoice. (2002). Validitet och reliabilitet. Hämtad 2010-09-14, från
http://www.infovoice.se/fou/ .
Göransson, K., Stéenson A.L., Roll-Pettersson, L., Stenhammar, A.M. & Thorsson, L.(2000)
”Om alla är lika skulle det inte vara roligt”: Att bygga en skola. Samverkan mellan särskola och grundskola. Stockholm: Stiftelsen ALA.
Janson, U., Nordström, I. & Thunstam, L.(2006). Funktionell olikhet och kamratsamspel i förskola och skolan, [Elektronisk version], 090907
Johansson, Bo., Svedner, P-O.(2006). Examensarbete i lärarutbildningen.
Undersökningsmetoder och språklig form.(4 uppl.). Uppsala : Kunskapsföretaget.
Kvale, S. & Brinkmann, S.(2009). Den kvalitativa forskningsintervjun(2 uppl.). Lund:
Studentlitteratur.
Matson, I. (2007). En skola för eller med alla: en kommuns arbete för att nå sina mål, Stockholm: Institutionen för individer, omvärld och lärande. Lärarhögskolan, Stockholm.
National encyklopedin(2009) fysisk, funktionshinder, fördom. Hämtad 2011-09-17, 2011- 0921, från www.ne.se
Patel, R. & Davidsson, B.(2003). Forskningsmetodikens grunder(uppl. 3). Lund:
Studentlitteratur.
31 SFS 1985:403 skolla: Hämtad 20090916 från,
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1985:1100 SFS 1985:403 skollag:Hämtad 20101112 från,
http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx?nid=3911&bet=1985:1100#K7.
Skolverket (2006). På andras villkor – Skolans möte med elever med funktionshinder, [Elektronisk version], 090914
Trost, J.(1997). Kvalitativa intervjuer. Lund: studentlitteratur.
Udd, L.(2004). Vi är alla unika och ändå mer lika än vad vi tror: En bok om funktionshinder, etnicitet och bemötande. Stockholm: Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige.
Vetenskapsrådet.(2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning, Vetenskapsrådet, regel 1. Hämtad 2010-09-26 från:
http://www.vr.se/download/18.7f7bb63a11eb5b697f3800012802/forskningsetiska_pr inciper_tf_2002.pdf
Wipikedia.Hämtad 2011-05-03 från, http://sv.wikipedia.org/wiki/En_skola_f%C3%B6r_alla
