Hur ser riskbedömningar ut i ärenden där det förekommer hedersproblematik

Socialtjänsten använder sig av olika metoder för att göra riskbedömningar i arbetet med hedersrelaterade fall. De har olika verktyg som används som hjälpmedel för att kunna göra en riskbedömning, bland annat metoden FREDA och Patriark. Även fast de har dessa verktyg upplevde samtliga intervjudeltagare att brist på kunskap och riktlinjer skapar osäkerhet i bedömningar om det är hedersrelaterade fall eller inte. Tidigare forskning har också

poängterat bristen av förkunskap och förståelse hos socialsekreterare kring hur de ska göra skyddsbedömningar och tolka risker i ärenden där hedersrelaterat våld förekommer (Idriss, 2018).

Socialsekreterarnas arbete med hedersproblematiken innefattar oftast kontakt med stora familjer, släkt eller andra typer av nätverk, vilket gör att socialsekreterare måste utgå från det systemteoretiska perspektivet när de gör riskbedömningar. Om de missar ett system eller subsystem kan det vara avgörande på så sätt att om ett av dessa system faller kan det sprida effekt på helheten (Parrish, 2012) Exempelvis om socialsekreteraren lyckats lösa problemet med föräldrarna till barnet eller ungdomen men inte mormor eller morfar som kanske är de som egentligen bestämmer kan det antas finnas risk att föräldrarna sedan ångrar sig och blir påverkade av sina föräldrar igen. Genom att arbeta utifrån det systemteoretiska perspektivet kan socialsekreterare alltså få mer insikt på vart arbetet mot att motverka hedern bör finnas till (Parrish, 2012)

Att veta hur riskbedömningar ska se ut för att identifiera hedersproblematik är svårt att bedöma. Flera handläggare nämnde att det var av stor vikt att chefer och teamledare samt ledningen bör känna till hur socialsekreterarna bör gå tillväga när de gör riskbedömningar samt får stöd i deras beslut. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv kan chefens kunskap genomsyra sina anställda och om chefen brister i kunskapen om heder kan det troligtvis bidra till att de anställda också brister i sin kunskap eftersom de får råd och stöd av chefen som i sin tur påverkar deras system (Parrish, 2012) och därav missar socialsekreterare hedersrelaterade fall på grund av okunskap eller osäkerhet när de gör riskbedömningar.

I de fall socialsekreterare gör riskbedömningar för att identifiera hedersproblematik stärks förståelsen över hur systemteorin spelar en stor roll i hur viktigt det kan vara att se på fler system än endast sitt eget, det vill säga att socialsekreterare inte endast bör förlitar sig på sin egen enhet och sin egna kunskap utan också vänder sig till andra system som exempelvis ledningen, andra utbildningsgrupper eller verksamheter som är specialiserade i ämnet med mera. Flera system kan påverka ett enda system och därav går det att anta att infinna

information och hjälpmedel från flera system kan vara till fördel när socialarbetare sedan gör en riskbedömning (Parrish, 2012).

7 DISKUSSION

I följande kapitel kommer studiens resultat, metod och etiska aspekter diskuteras, samtidigt som slutsatser dras utifrån dessa delar. Syftet med studien var att undersöka

socialsekreterares perspektiv på familjehemsplaceringar av barn och ungdomar som blivit utsatta för hedersrelaterat våld. För att få ett adekvat svar på detta formulerades två frågeställningar; Vilka arbetssätt har socialsekreterare inom Barn och ungdom avseende hedersproblematik? Hur används resurser och insatser av socialsekreterare inom Barn och ungdom i arbetet med hedersproblematik? I relation till det formulerade syftet och

frågeställningarna anses det insamlade resultatet bidra med ett relevant svar.

7.1 Resultatdiskussion

Utifrån den första frågeställningen fick vi besvarat att samtliga socialsekreterare uttryckte att det inte fanns specifika riktlinjer eller anpassade insatser när det kommer till ärenden för barn och ungdom avseende hedersproblematik, samt att placering var mer en konsekvens av andra arbetssätt. I samband med detta kunde vi även besvara den andra frågeställningen, där omplacering var en av de mest förekommande insatserna i förhållande till arbetet med heder.

Det som diskuterades var svårigheten med andra insatser förutom placering, det vill säga exempelvis familjebehandling, där mottagligheten för föräldrarna gällande stöd och insatser oftast inte var så stor. Val av insatsen var något som diskuterades mycket där omplacering av barn och ungdomar var den smidigaste lösningen och sedan jobba aktivt med familjen och barnet. Däremot uppkom det olika faktorer när barnet eller ungdomen placeras, till exempel att barnen blev separerade från deras vänner och familj för att minska risken för röjande.

Detta gav i sin tur en effekt av hemlängtan och ensamhet efter placering. Denna sorts insats kan bero på okunskapen och saknaden av arbetssätt i verksamheten, där insatsen

omplacering blir det mest förekommande. Denna sorts av dilemma är viktig att betona då både intervjudeltagare och den tidigare forskningen menade att placering av barn var den mest förekommande insatsen när det kommer till att bemöta hedersproblematiken (Walker, 2020).

Resultatet av studien visade att alla socialsekreterare hade mött och arbetat med heder i ärenden som handläggare på deras verksamhet under ett eller fler tillfällen. Samtliga socialsekreterare uppmärksammade även att hedersförtryck och hedersvåld är en form av problematik och att det är någonting som inte kan ignoreras. Resultatet visade dock att socialsekreterarnas verksamheter inte har något specifikt hjälpmedel eller insats för

hedersproblematik. Som konsekvens av detta, kan det försvåra arbetet för socialsekreteraren med att sätta in rätt hjälp och insats för att hjälpa barn och ungdomar som är drabbade av hedersproblematiken. Genom att ha rätt hjälp och rätt insats från början kan det bli en bidragande faktor i det hela systemet. Där en fel insats som sätts in kan påverka subsystemet, som kan ge ett eko i systemets helhet (Parrish, 2012). Den delade meningen mellan alla som intervjuats var att placering på skyddat boende och familjehem är den vanligaste insatsen som används i ärenden där det förekommer heder. Socialsekreterarna menade att detta var med anledning för att skydda barnet eller ungdomen och minska risken att de fortsätter bli utsatta. Utifrån den tidigare forskningen samt tolkning av resultatet kunde vi konstatera att placeringar på skyddade boenden inte alltid är den mest effektiva lösningen. Nackdelen som sker med placeringen är att det kan uppstå nya former av begränsningar som socialtjänsten är bidragande till. Begränsningar kan vara allt från vad den skydds placerade får vara, klädsel till vilka denne får umgås med i tanke med att inte röja sin identitet. Det som lyfts är barnen där de i stället från att bli fri från dessa begränsningar de hade hemma, i stället hamnar i nya begränsningar de behöver förhålla sig till. Det som händer är att dessa barn i stället blir

inskränkta från socialtjänstens håll. Vilket i sig kan leda till fler konsekvenser, där det mest förekommande blir att dessa barn och ungdomar får en större hemlängtan och väljer att fly från de skyddade boenden eller ta tillbaka sin utsaga om utsattheten, och mena på att de var arga på föräldrarna vilket fick att de ljuga om det som sker hemma. En annan konsekvens som sker av placeringen är att hedersutsatta kan möta en svårare övergång när det kommer till att flytta och placeras på skyddat boende. En av de få konsekvenser är den kulturella som kan innefatta ett svagare nätverk och förlust av nära relationer (Walker, 2020). Det som man däremot behöver ha i åtanke är att skyddsplaceringar ska vara en möjlighet för att ge barn och ungdomar den vård samt skydd de behöver i fall där vårdnadshavare motsätter sig det.

Placeringar kan även vara en hjälp för barn och ungdomars hälsa att inte utveckla en allvarlig skada.

Många av placeringarna som socialsekreterarna beviljat var antingen långvariga eller

permanenta. Detta var utifrån svårigheten med att arbeta med barnets föräldrar i relation till problematiken under och efter utredningen. En ytterligare möjlig orsak till detta kan antas vara på grund av socialsekreterarnas verksamhet inte har insats eller hjälpmedel anpassad till just hedersproblematik. Problematiken som sker i detta fall är att det ger konsekvenser där det är barnen och ungdomarna som påverkas av detta i slutändan. Handläggare nummer 4 menade att bristen på kunskapen, bristen på hjälpmedel och bristen på insatser kan göra att det blir svårare att arbeta med familjen men även med barnen, detta kan leda till en ökad risk att barnen inte kan komma tillbaka till familjen. Orsaken kan bero på att handläggaren inte kunnat identifiera hedersproblematiken på grund av att verksamheten inte har rätt insatser eller hjälpmedel. Detta kan i sin tur ge konsekvens av att man i stället väljer att rikta fokus mot något annat som exempelvis det fysiska våldet och glömmer att det kan finnas ett psykiskt våld som kan identifieras till hedersproblematik. Ytterligare konsekvensen av detta kan vara att barnen får en placering som insats, där de i själva verket skulle behöva en annan sorts av insats som är mer lämpat till deras problematik. I detta fall påverkas både barnen som inte får en möjlighet att få rätt hjälp när de är som skörast, där stödsamtal, eller kontaktperson kunde varit mer lämpat än att placeras på ett skyddat boende, utan någon kontakt alls med “det gamla livet”. Men även familjen kan påverkas av detta där deras föräldraförmåga och integritet kan kännas inkräktande.

Detta går även in i en intressant reflektion som uppkom under intervjun med samtliga handläggare som upplevde att samarbetet med familjen oftast är svårt, där det finns en misstro för socialtjänsten, där intrycket finns att de “tar” barn utan anledning. Här skulle vi kunna se en viss koppling, där föräldrarnas förmåga bli misstrodd, och en annan insats skulle kunna vara mer lämplig, som exempelvis familjebehandlare eller stödsamtal för föräldrarna för att kunna få mer kunskap om ämnet. Detta lyfte även handläggare nummer 3 som menade på att placering inte alltid är det optimala, där en familj kanske inte utsätter barnen för fysiskt våld eller att det psykiska våldet inte är starkt nog för att ett omhändertagande ska lösa problemet (Idriss, 2018). Här lyfte handläggaren även ett exempel på en familj hon hade fått kännedom om utövade hedersrelaterat våld gentemot dottern. Det handledaren gjorde var att först bedöma skydds riskerna, men sedan samlas med familjen och dotter och prata ut om vad familjen har för tankar och åsikter samt vad dottern har för tankar. Genom flertal samtal och familjebehandling kunde de balansera familjens traditioner och normer gentemot dotterns tankar. Det som poängteras här är att familjen i vissa fall kanske inte får en chans till att ändras eller till att lära sig om just problematiken för att kunna motverka det. Vilket kan ge en grund till att de upplever att socialen bara tar deras barn utan anledning.

I förhållande till placeringarna visade resultatet att placeringar kunde ha olika påverkan på det placerade barnet eller ungdomen. Hemlängtan och saknaden av sitt nätverk var

någonting som var vanligt förekommande, oavsett om det var en kortvarig eller långvarig placering. Vidare visade resultatet att känslan av restriktion och begränsad frihet hos barnet eller ungdomen ofta uppfattades av socialsekreterare. Detta kunde förklaras av

socialsekreterarna utifrån att barnets eller ungdomens tillgång till deras familjenätverk blir väldigt begränsat efter placering. Anledningen till känslorna den placerade kan känna efter

att ha blivit placerad kan spåras till aspekten av sekretess inom ärenden med

hedersproblematik. Resultatet visade att sekretess är en av de främsta faktorerna i ärenden där heder är aktuellt och en stor del av socialsekreterarnas arbete och utredningen anpassas efter just det.

Här kunde vi även se att inom småstäder saknades det den kunskap som krävs för att socialsekreteraren ska kunna bemöta problematiken. På grund av saknaden inom kunskap men även avsaknad av specifika riktlinjer och arbetssätt kunde vi utläsa att även synsättet på hur man ska hantera dessa ärenden skiljer sig beroende på socialsekreterare (Olsson &

Bergman, 2021). Detta kan vi se från både ett organisationsperspektiv och ett

individperspektiv. Där individen i frågan är socialsekreteraren som behöver utreda en familj utefter de information de fått in. Samtidigt som det inte finns specifika riktlinjer att förhålla sig till vilket gör arbetet svårare. Däremot lyftes en resurs som många deltagare använda sig av, vilket är organisationen Origo. Origo har många socialsekreterare vänts sig till när det kommer till frågor och funderingar kring ärenden.

7.2 Metoddiskussion

I studien användes en kvalitativ forskningsmetod för att få information om deltagarnas egna upplevelser om den miljö de befinner sig i som socialsekreterare, när de arbetar och möter hedersproblematik. En viktig fördel och förutsättning med detta var att respondenterna till studien hade ett arbete som var kopplat till hedersrelaterat våld och förtryckt. Det gjorde att respondenterna hade en medvetenhet kring problematiken, där de på olika sätt hade kommit i kontakt med personer som var utsatta samt kommit i kontakt med fenomenet

hedersproblematik. Vi uppfattade den kvalitativa forskningsmetoden som en styrka i vår studie där vi fick en möjlighet att fokusera på deltagarnas verklighet om hur arbetet ser ut utifrån deras egna erfarenheter och upplevelser (Bryman, 2018). Genom den kvalitativa semistrukturerade intervjuerna fick vi en möjlighet att lyssna klart handläggarnas erfarenheter för att få en mer djupare förståelse för deras upplevelser. Detta påverkade resultatet genom att vi fick en möjlighet att få mer djupare berättelser, och mer

personinriktad erfarenhet om det fenomenet hedersrelaterat våld och förtryckt, samt möjlighet att kunna ställa följdfrågor och där möjlighet för utveckling och resonemang av resonemang fanns, vilket vi kanske inte skulle kunna uppnå med den kvantitativa

forskningsmetoden, fokus mer skulle ligga på forskarnas uppfattning (Bryman, 2018). Detta gav oss också en möjlighet att tala om olika samtalsämnen och inte bara förhålla sig till intervjufrågorna, då handläggarna fick möjlighet att ta upp exempel från tidigare erfarenheter.

En nackdel som uppkom med den semistrukturerade intervjustudien var att följdfrågorna som vi ställde till handläggarna inte alltid var detsamma vid alla intervjutillfällen. Då samtalen kunde skilja sig väldigt mycket beroende på erfarenhet, verksamhet samt kunskap inom ämnet. En viktig del att poängtera är att handläggarna kanske inte skulle ha svarat lika beroende på de fick möjlighet att vara helt anonyma genom en enkätstudie. Nackdelen som sker med kvalitativ studie är att det finns en risk att handläggarna vill avspegla en profession med kunskap inom ämnet, och därför inte vågar tala om de svagheter och synpunkter som finns på deras verksamhet. Detta kunde vara allt från teamledare på en verksamhet till en konsult som arbetat med barn och unga inom just hedersärenden i 14 år. Detta skulle kanske kunna ge en känsla av anonymitet att våga beskriva mer de brister, och okunskap som fanns på verksamheten och inom socialtjänsten. Samt den kunskap de egentligen hade önskat besitta. Mot bakgrund av detta kunde vi vara medvetna om att den olika synen och

erfarenheter av hedersrelaterad problematik kunde ge olika svar, även fast de arbetar under samma kategori. Däremot ska man inte glömma att den kvalitativa studien ändå ger ett djup för förståelse av upplevelser, samt att överförbarheten blir synlig där vi kan använda oss av

resultatet i andra sammanhang. Resultatet kan exempelvis jämföras med annan forskning kring ämnet för att se likheter och skillnader, samt om fler studier har nått samma slutsatser som denna. Å andra sidan är det viktigt att poängtera att man inte kan uppnå exakt samma resultat om studien genomförs på nytt, eftersom den är kopplad till handläggarnas personliga erfarenheter av arbetet (Bryman, 2018).

Det svåra med kvalitativa intervjuer är att svaren på frågorna lätt kunde bli otydliga för att deltagarna svävade i väg, men det var något som ändå var väntat eftersom deltagarna hade friheten att svara på frågorna exakt som de ville. Men detta kan även lyftas som en fördel där vi fick möjlighet att få en större bild och bredare perspektiv av ämnet. Vi fick även möjlighet att ställa vissa frågor vi inte ens hade tänkt på från första början, vilket utökade vårt resultat och samtidigt som det uppfyller syftet. En annan fördel med att respondenterna svävade iväg och ibland gav upprepade svar på frågor gav oss forskare möjlighet till att förstärka vår trovärdighet i studien.

En annan svaghet som uppstod var tidsbristen då denne begränsade våra möjligheter till att intervjua fler socialsekreterare på barn och ungdom. Men detta löstes genom att hålla intervjuerna via videolänk samt på telefon som var ett önskemål från deltagarna. Detta upplevdes vara uppskattade från bägge håll och gav den information som behövdes, samt att flexibiliteten kunde erhållas. Detta kunde vi märka genom att respondenterna hade ett intresse för ämnet, och för de frågor vi ställde samt de följdfrågor som uppkom under intervjun, vilket ledde till att vi kunde besvara vårt syfte samt frågeställning.

7.3 Etikdiskussion

Vi använde oss av fyra etiska krav som innefattade samtyckeskravet, konfidentialitetskravet, informationskravet och nyttjandekravet under studiens gång, detta för att det etiska kravet ska uppnås samt vara etiskt korrekt som möjligt (Bryman, 2018). Samtycke till medverkan i studien säkerställdes genom att vi forskare flertal gånger tillfrågade deltagarna om de ville medverka i studien samt möjligheten till att avbryta medverkandet om de kände för det utan att ange orsak. Vi har även säkerställt samtyckeskravet genom att vi informerade

respondenterna om villkoren för deltagande, vilket skedde i början av sökning av

intervjupersoner där informationsbrevet om deltagandet skickades ut till olika myndigheter samt kollegor på egen arbetsplats om studiens utformning, syfte samt omständigheter för medverkan. Vi var noggranna med att låta deltagarna själva styra i vilken omfattning de vill besvara frågorna samt hur de själva vill uttrycka sig. Samtidigt beaktade vi studiens syfte där delvis detaljförklaring och utförlighet behövs inom ämnet och utmaningar för att uppfylla studiens syfte. Därför var det av vikt att tillförsäkra autonomin och utformandet av frågorna var på ett sätt så det inte blev personligt, men tillräcklig för att kunna besvara studiens frågeställningar.

Vi har även tagit hänsyn till nyttjandekravet där vi noggrant informerade om hur uppgifterna kommer att behandlas samt vikten av att personuppgifter kommer att avidentifieras inom konfidentialitetskravet (Bryman, 2018).

Konfidentialitetskravet har tagits i beaktande där vi flertal gånger klargjort deltagarna om att deras identitet inte kommer röjas samt belyst dem om deras konfidentiellt. En viktig aspekt inom konfentionstialisteten är hantering och lagring av information. För att uppnå detta valde vi att vara säkra på att vara adekvata och relevanta i ämnet under intervjuns gång. Vi var även noggranna med att inte lagra respondenternas adress och namn på hårddisken. Vi har valt att inte lyfta deltagarnas namn inte heller använda oss av manipulerade namn för att risken av att röja identitet ska förbli minimal (Bryman, 2018). Detta fick oss att tänka på ett etiskt dilemma om valet att spela in intervjuerna via våra mobiltelefoner. Under studiens gång fanns det flertal reflektioner om risken att våra mobiltelefoner tappas bort, blir stulna eller raderas med insamlad empiri. För att minska denna oro kom vi överens om att insamlad

data ska vara sparad på alla tres mobiltelefoner. Däremot fanns medvetenheten om att spela in på tre mobiltelefoner kan vara oetiskt ur en etisk synvinkel. Men vi vidtog alla åtgärder genom att alltid transkribera direkt efter en intervju har genomförts, samt radera

inspelningarna omedelbart efter genomförd intervju.

Vi var noga med att tydliggöra för respondenterna om deras rättigheter samt vara säkra på att deltagarna var införstådda i hur vi skulle utföra studien samt syftet till detta. En viktig utgångspunkt som vi använde oss av var att förklara för deltagarna om varför vi spelar in

Vi var noga med att tydliggöra för respondenterna om deras rättigheter samt vara säkra på att deltagarna var införstådda i hur vi skulle utföra studien samt syftet till detta. En viktig utgångspunkt som vi använde oss av var att förklara för deltagarna om varför vi spelar in