Ett utmärkande och gemensamt svar från alla informanter var att samverkan mellan hem och skola ofta fungerade bra. De påpekade att det är viktigt i arbetet med barn i socioemotionella svårigheter att skolan strävar efter att skapa förtroendefulla relationer där både elever och för- äldrar känner trygghet och förtroende för pedagogerna. Detta styrks av Gunnarsson (1999) som belyser vikten av att god samverkan mellan hem och skola för att skapa förtroendefulla kontakter med tilltro, jämlikhet och respekt. Vidare skriver författaren att om det är en god samverkan mellan hem och skola, så kommer det troligtvis ha en positiv inverkan på eleven. Vi anser som informanterna och som Gunnarsson (1999) att det är viktigt att skolan försöker att skapa förtroendefulla relationer med hemmet. Misslyckas skolan med det menar vi att det blir svårt att arbeta med elever i svårigheter om inte skolan har föräldrarna med sig. Det är A och O i arbetet med barn i socioemotionella svårigheter att samarbetet mellan hem och skola fungerar väl. I arbetet med barn i socioemotionella svårigheter betonar informanterna att det är betydelsefullt att informera föräldrarna då det uppstår problem för eleven. Detta för att för- äldrarna skall kunna vara föräldrar och det vill vi belysa med ett citat från en specialpedagog:
Det som är viktigt här tror jag är att man inte fråntar dem här föräldrarna föräldrar ansvaret, dem här för- äldrarna är föräldrar till det här barnet och det är dem enda tills det har blivit ett domslut på någonting an- nat […] (IP 1, specialpedagog).
Det som intervjupersonen ovan säger stämmer väl överens med det som Andersson (2004) belyser om att skapa en god samverkan mellan hem och skola. Författaren skriver att det som är en förutsättning för att skapa en god samverkan mellan hem och skola är att skolan infor- merar föräldrarna om vad som händer i skolan annars får de ingen möjlig chans att vara för- äldrar och kan då omöjligt göra något.
Som vi inledningsvis skrev i vår uppsats så är barn i socioemotionella svårigheter ett problem som inte minskar i skolorna. Det är någonting som har framgått i vår undersökning att pro- blemet ökar och vi tror att det till stor del beror på hur samhällsutvecklingen ser ut idag. En- ligt oss har vi i idag ett mer stressat samhällsliv och ett mer högkonsumerande samhälle. Vi tror att man lätt glömmer bort familjen och barnen i denna stressade vardag. Detta styrks av Liljegren (2000) som visar på att barn i socioemotionella svårigheter har ökat avsevärt i sko- lan som ett symptom på vuxnas stressade vardag. Lazarus & Folkmans (Lazarus & Folkmans i SOU 2006:77) skriver angående stress att vid för stora påfrestningar kan det leda till känslor av oro, frustration eller anspänning. Det som är avgörande för vilka känslor som situationen utlöser är individens värdering av påfrestningen.
Vi är medvetna om att alla föräldrar har olika förutsättningar att vara goda förebilder men i arbetet med barn i socioemotionella svårigheter hoppas vi att föräldrar är så goda förebilder som de kan och förmår för sina barn. Barn är solidariska mot sina föräldrar och då är det vik- tigt att skolan får med sig föräldrarna i arbetet och att skolan lyckas skapa förtroendefulla kontakter. Om skolan misslyckas med att skapa goda kontakter och relationer med hemmet blir det svårt att arbeta med barn i socioemotionella svårigheter då barnet är lojala mot sina föräldrar. Det vi menar är att det är en förutsättning att skolan och föräldrarna samarbetar för barnets bästa och mot gemensamma mål. Detta bekräftas av Gunnarsson (1999) som säger att det som är av avgörande betydelse för elevens utveckling är hur samverkan mellan hem och skola fungerar. Författaren betonar även hur viktigt det är att skolan uppmuntrar till ömsesidig respekt och gemensamma mål i samverkan mellan hem och skola. Vidare skriver författaren att det som har betydelse för elevens utveckling är ett utökat inflytande och ansvar för föräld- rarna i skolan. Sist men inte minst anser vi som Gunnarsson (1999) att det är viktigt att hem- och skola inte motarbetar varandra som utvecklingsmiljöer eftersom det då kan påverka ele- ven negativt.
Sammanfattning
Det vi vill lyfta fram är att vi i högsta grad fick homogena svar och vi anser att vi utförde in- tervjuerna på så sätt att vi inte skulle påverka svaren genom att ställa ledande frågor. Fors- karna som vi använt oss av i föreliggande uppsats har i stort sätt samma uppfattning gällande barn i socioemotionella svårigheter, med undantaget till Asmervik m.fl. (1995), Klinga (2000) och Andersson (2004). Det som Asmervik m.fl. (1995) säger i motsats till övriga forskare är
att författarna menar att det finns så kallad problemelever i de flesta klasser. Det är också nå- gonting som har framkommit från många av informanterna. Det som Klinga (2000) påstår är ett typiskt drag hos barn i socioemotionella svårigheter och som skiljer mot de övriga forskar- na, är att dessa barn ofta lever upp till egna och andras förväntningar om ett negativt beteende. Andersson (2004) menar att en elevs skolsvårigheter beror på att skolan inte har lyckats att tillgodose elevens grundläggande behov i skolmiljön. Det som skiljer Andersson (2004) från de övriga forskarna är att författaren anser att en elevs svårigheter beror på miljön, i detta fall skolmiljön. Vi finner det intressant att forskarna har olika åsikter gällande barn i sociala och emotionella svårigheter. Det är ett brett och komplext område så vi anser att det krävs många olika infallsvinklar för att kunna förstå och komma till rätta med en elevs problem
7 Slutord
Genom uppsatsskrivandet har vi ökat vår förståelse av hur viktigt det är att besitta kunskap inom området barn i socioemotionella svårigheter då det är ett växande problem i de flesta skolmiljöer. Den stressade vardag som många barn lever i måste enligt vår uppfattning upp- märksammas från alla vuxna i barnets omgivning, då det nu har blivit mer tydligt för oss hur det påverkar barnet negativt. Vi har fått en ökad förståelse av hur viktigt det är med en funge- rande samverkan mellan hem och skola då det är många faktorer som skall fungera tillsam- mans för att stötta och hjälpa barnet framåt i sin utveckling.
7.1 Metoddiskussion
Föreliggande uppsats har för oss varit givande och betydelsefull för vårt kommande arbete som lärare, därför att det har gett oss insikt i hur stor del av arbetet i skolan som ägnas åt barn i socioemotionella svårigheter. Barn i socioemotionella svårigheter är ett stort forskningsom- råde och vi har bara berört en liten del av problematiken. Våra forskningsfrågor blev besvara- de och utifrån dessa har vi sedan relaterat det till litteraturen och våra egna tankar.
Genom vårt metodval anser vi att vi har fått relevanta svar på det vi ville undersöka. Trots att vi bara har intervjuat sex personer anser vi att vi kan urskilja ett mönster i resultatet.
Vi är mycket nöjda med våra intervjuer trots att vi saknar tillräckliga kunskaper och erfaren- heter för att genomföra intervjuer på ett korrekt forskningsmässigt sätt. Vi tror att det krävs en teknik som måste praktiseras många gånger innan metoden bemästras, för att kunna genomfö- ra intervjuer på ett professionellt sätt. Vi kan nu i efterhand konstatera att det varit en fördel att vi har fått gjort en pilotstudie innan uppsatsens början. I vår undersökning kunde vi även
intervjuat fler informanter för att få en större bredd på vår undersökning och för att se om sva- ren blivit lika homogena som resultatet nu visar.