Siv sover vilse – resultat

Siv sover vilse är skriven av Pija Lindenbaum (2009) som är en mycket prisbelönt barnboksförfattare och illustratör (Rabén & Sjögren, 2009). Siv sover vilse

handlar om Siv som ska sova över hos sin kompis Cerisa. Siv och Cerisa pratar och skojar och äter mat med Cerisas familj. De busar och springer runt i huset och stöter på Cerisas familjemedlemmar som Siv tycker är konstiga. Cerisas mamma bäddar åt Siv på Cerisas rum, men när det är dags att sova tycker Siv att det är jobbigt för hon kan inte sova. Så Siv går istället runt i huset. Siv upplever då många märkliga saker, som jag tolkar som fantasier. När Siv på sin nattvandring stöter på Cerisa går de och lägger sig i köket under diskbänken, de somnar och vaknar igen när Sivs pappa kommer för att hämta hem Siv på morgonen. Siv konstaterar i slutet av boken att hon inte tycker att det är så roligt att sova över. Textmässigt tycker jag att det är en rolig bok om en kavat och ärlig flicka, det som för mig är mest intressant är hur det samspelar med det som förmedlas i bilderna. Siv har långt och blont hår och en rosa resväska, och Cerisa har långt rött hår. De

29

bär båda blå kläder. Sivs pappa ser ”alldaglig” ut, i den bemärkelse att han ser ut som den manliga normen: lång, vit och mörkt klädd i trendiga kläder. Cerisas mamma är vad jag skulle definiera som bohemiskt klädd i rosa kläder och halsband. Under Siv och Cerisas rundtur i huset syns Cerisas pappa dammsuga. Han bär bruna byxor och ljusrandig skjorta.

Jag visar nedan två bilder, en från Cerisas rum och en från hennes brors rum. Under bilderna redogör jag för vad jag ser på bilderna för att senare analysera vad som förmedlas.

Cerisas rum:

Rummet är ljust i färgerna. Mattan och täcket är blommigt. På golvet ligger kritor, gosedjur och en nalle syns i kaminen. Cerisa har rosa knoppar på sin byrå och en

30

slags rosa väska. Ovanför byrån hänger en bild på en bebis (jag tolkar det som att det är Cerisa som bebis), ett par bebisskor och en teckning som Cerisa signerat. Broderns rum:

Rummet är oupplyst och mörkt i färgerna, och det finns enbart enkla mönster. Under sängen står en låda med lego och där ligger en båt och ett flygplan. På golvet och på den bruna mattan ligger smutsiga strumpor, en skateboard, kläder, aftershave, en I-pod med mera. På sängen och på golvet kan man också ana en datorsladd vilket indikerar att det finns en dator på rummet. På byrån som står vid sängen finns en stereo och högtalare och på sänggaveln hängen det ett par

hörlurar. Det är svårt att ana motiven på tavlorna som hänger ovanför sängen, men i likhet med rummet är även dessa mörka. Teknikprylarna, sängkläderna och broderns skor är rosa och bryter tydligt av mot det dominerande blå, svarta och bruna.

5.5.1 Analys av resultat utifrån teori

I berättelsen om när Siv sover över finns faktorer som talar för att boken skildrar en vanlig, ”modern” och medveten familj där pappa dammsuger och hjälper till med maten, och mamma bäddar för att hon vill det, och den äldre brodern är tonårsobstinat och den yngre systern bråkar med honom. Det svåra med denna

31

bok är att förstå vilka signaler som tydligast når en ung läsare. Vissa tendenser är betydligt mer explicita än andra, exempelvis ger bilden på brodern och hans rum ett starkare intryck än bilden där man anar att fadern dammsuger längst bort i bildens hörn. Det finns subtila tendenser som skulle kunna indikera en mer mångfacetterad bild av relationerna mellan könen än den könsteoretiska, men denna subtilitet är otydlig för mig och säkerligen ännu mer otydlig för unga läsare. Boken visar bilden av att man kan gå emot strömmen, men i begränsad

utsträckning. Siv är en kavat flicka som är mycket ärlig och rättfram i sina resonemang, men detta icke typiska flickbeteende kompenseras med att hon på andra sätt är väldigt ”flickig”. Hennes karaktär är därmed ett typexempel på att man bör hålla sig inom ramarna och inte vara allt för avvikande. Kanske är bilden av brodern, Siv och bokens andra karaktärer ett exempel på rädslan att män inte ska vara män och kvinnor inte ska vara kvinnor. Och det är precis denna rädsla och oro som är så viktig i reproduktionen av rådande genusordning. De

iakttagelser jag har gjort när jag tittat på illustrationen av de två rummen tycker jag utgör en bra demonstration av I-särhållande mellan könen och hur detta i- särhållande genererar i att man som läsare får se de normer och skillnader som tros finnas om och mellan pojkar och flickor.

5.5.2 Analys av resultat utifrån tidigare forskning

Det finns egentligen inte något oförutsägbart i boken som skulle kunna förändra den traditionella synen på könsidentiteter. Den bild som förmedlas av två unga flickor och en storebror är precis vad som förväntas. Färger – som är ett av de främsta verktygen för att förmedla kön – skiljer sig markant, framförallt hos barnen i boken. Brodern är den som främst går emot traditionella färgkoder, men detta uppfattar jag som en del av den trend jag tycker mig se i samhället idag och det kan vara ett exempel på den mjuka mannen som blivit vanligare att illustrera. Men även broderns avvikelse kompenseras så att allt återgår till den förutsägbara ordningen: populärkulturen som tydligt är en del av broderns identitet får stort utrymme och definierar status, kön och plats i hierarkin.